Billigt fett och godis - och nyttigt dessutom!
Tre saker på en gång! Men det gååår ju inte! :D
Ister:
- Köp späck (från gris, ungefär 20kr/kg) och skär i bitar.
- Lägg i en panna och smält på låg värme (Ju mindre bitar desto snabbare går det att smälta späcket.).
- Sila genom ett finmaskigt durkslag (jag använde ett sånt där med metallnät) och ta vara på de små bitar som blir kvar! Det är de som är godiset…
Nu har du…
1. Ister. Gott att steka i och ger en härlig stekyta. Ister är dessutom billigare än smör.
2. Cracklings. Dvs de små bitarna som blev kvar i pannan. Dessa värmer jag upp i en stekpanna när jag är godissugen och kryddar efter behag.
a)salt
b)ingefära och salt
c)ingefära, kanel och salt
d)chilipulver
Alla varianterna är goda! Men tro inte att du kan vräka i dig som av chips… jag blir stoppmätt av en liten hand cracklings.
Bildtext: Späcket smälter i pannorna. Vill du se fler bilder finns det här.
Tack för ditt tips. Jag har saknat beskrivningen hur man smälter späck och gör ister. Skall köpa och göra detta. Min gamla svärfar säger att det är det godaste fettet att steka sill i. Jag undrade hur man gjorde det men blev inte riktigt klok på det. Men nu förstår jag. Kan man smaksätta istern med något?
Nu när jag smälte späcket smälte jag det i två pannor, i stekpanna 1 enbart späck och i stekpanna 2 späck + hackad lök + hackat äpple. Det ska visst vara en klassisk svensk smaksättning. Jag lät smaksättningen vara med under hela smälttiden.
Jag misstänker (vet inte dock) att det är extra viktigt att sila bort äpplet och löken för att späcken inte ska förlora i hållbarhet.
Bildtext: Späck som håller på att smältas med äpple och lök.
Vilka bra bilder, kul att se hur det ser ut. Tack!
Hmm… kom på att det är en bra idé att inte studera bilderna för nära… Jag skulle nämligen råda den som vill prova att skära mindre bitar än vad jag gjorde - det går snabbare då :D

Detta gjorde alltid min mamma vid slakten, istret användes till bak och matlagning ,och vi barn slogs om dom små bitarna som blev kvar.

ja, jag minns det oxå syrran!! Guud så gott det var!!
kan inte du skaffa oss en gris??
Kram

Häftigt Amiechan!
Jag skall garanterat testa detta också, suget efter något som går att tugga på OCH stoppar suget skulle vara välgörande. Men, för att jag skall fatta konceptet, vad är det för fett Du använder?
Jag blir lite förvillad av begreppen, en koll på webben gav mig följande:
späck är underhudsfett från gris
ister är fett som finns kring tarmarna på gris
talg är fett från nötkreatur samt får och getter
Därtill fann jag att i dagligt tal så användes båda uttrycken flott OCH ister (oavsett ursprung, alltså från såväl gris som nöt mm) för det som man smält (och silat) och har i kylen för div. olika användningsområden; att steka i, på mackan, bas för olika salvor mm.
Du skriver ju i inledningen att Du köpt späck från gris. Det skulle alltså vara det som sitter i ytterkanten på sidfläsk, skinka mm och alldeles under svålen. Men av sammanhanget så gissar jag att det är ister som Du köpt, gissar jag rätt?
Fast än mer dizzy blir jag när jag läste bildtexten till Dina fina bilder (kanonbra!), där skriver Du att Du skall försöka få tag på fett från NATURBETESDJUR, och det får mig att tänka på nötkreatur och inte grisar.
Hur är det, vilket fett är det som Du använder? Hjälp!
Ojsan, blev det så förvirrande!
Enligt dina punkter här ovan har jag köpt späck från gris. Tydligen så tillhör jag skaran som i dagligt tal säger ister om smält späck…
Hmmm. Det där med "naturbetesdjur" har nog blivit en sammanfattning bland mina vänner för "djur som fått äta det de ska äta och därmed får nyttigare kött". Grisar betar ju inte som nötkreatur, men jag tänkte på grisar som får gå ute och smälla i sig det mesta de kan hitta inklusive mask :)
Min nästa plan är att köpa späck MED svål så jag kan ge mig på att göra såna där fläsksvålar man kan köpa, men UTAN "delvis härdat vegetabiliskt fett" som det står på varenda påse jag hittat hittills…

åhh.. min mamma gjorde alltid sånt flott smaksatt med timjan och lök.. jag tror jag ska jaga tag på en bit istra.
(istran från grisen är även kanon om man är narig om händerna.)
det som blev kvar när allt var silat kallade vi finkor *ler*
vi brukar nästan alltid köpa sånt flott när vi är i Danmark, men då går man ju miste om "finkorna"
Åh, kul med "finkor". Jag är ju lite språknörd och blir glad över att få lära mig ett svenskt/dialektalt (?) namn på mina godsaker :)
Ameichan….. Då kan jag berätta för dig att jag inte "mollar" längre :) (du som gillar dialekter:) Det är rent lokalt språk från min stad
Fniss