Vad snällt att du vill hjäpa en kollega! Jag tycker faktiskt inte att man som vuxen människa ska behöva försvara sina val att välja att äta (eller leva) på ett visst sätt inför andra. Om dina kollegor är av slaget älskar-att-tala-om-för-andra-hur-de-ska-leva så skulle jag helt enkelt inte berätta för dom vad jag höll på med och säga att det är min ensak om de ändå frågade.

Kan din kollega och du inte bara köra ert eget race utan att berätta? Din kollega kanske kan prova en eller två veckor och se vad hon tycker, man kan ju snabbt få bra resultat i form av viktminskning, färre krämpor etc. Hoppas att ni hittar något sätt!

Du skulle kanske kunna föreslå att du ordnar matlådan åt er båda under en vecka? (Hon bjuder givetvis igen när hon är infasad.) Och luska reda på vad hon kan tänkas tycka om att äta, och tala om vad hon kan köra för frukost den första tiden, osv. Lite mer handfast hjälp är inte helt fel, för det här är så nytt, så många som säger en massa saker och tabeller och listor. Det är inte helt enkelt att ta till sig det i praktiken då. Och utöver det är hon antagligen allmänt rädd, en diabetesdiagnos runt hörnet och en kost som "alla andra" förkastar.

Jo, det blir nog eget race faktiskt. Jag ska erbjuda henne matlådor imorgon!

Vart jobbar du eftersom kollegorna har såna stora tankar om maten? Alltså det låter som att du jobbar på något mer officellt skola eller något där matlåda inte riktigt passar om du förstår vad jag menar :-)  (du behöver ju självklart inte tala om mer exakt om det är så att du inte vill berätta)