Det sunda förnuftet till trots...
…slutar jag härmed att fokusera kring mängden kolhydrater jag får i mig.
Jag mår utmärkt fysiskt av denna kost! Jag vet att det är rätt. Jag är fullkomligt övertygad till och med!
Jag mår däremot inte speciellt bra psykiskt av att hela tiden behöva hävda mig i mina kompiskretsar, att hela tiden förklara varför jag tackar nej till allt möjligt. Det blir ännu svårare att vilja hålla fast vid det när jag istället för att gå ner 1 - 2 kilo som jag ville, istället har gått upp 2 kg. Det känns inte alls kul och för mig väger inte "hälsovinsterna" upp förlusterna jag haft. Det har blivit många diskussioner där jag fått höra att jag är "galen" och "Helt dum i huvudet" för alla "vet" ju att bacon är fett och onyttigt och ägg höjer kroppens kolestorolvärden. När varje sekund handlar om nästa mål mat, oron över att det kommer vara för mycket kolhydrater i det, att vara rädd för att gå ut och äta, för att jag inte vet om det finns någon bra mat där… Ingenting av detta gör att mitt välbefinnande håller sig på toppnivå.
För mig är det just nu viktigare att vara glad för att jag är naturligt smal med mina 52-53 kg, äta, enligt samhället, normal mat och leva precis som "alla andra". Jag tycker själv att jag valt en för enkel väg att gå, jag tycker att jag är rätt feg men jag bryr mig faktiskt inte. Någon annan gång, i ett senare skede, kommer jag att, och detta vet jag, äta LCHF och då kommer jag leva så för resten av mitt liv. Jag får bara skjuta upp resten av mitt liv till lite senare, när livet inte är så komplicerat längre. När jag inte bor hemma längre, kanske.
Jag kommer däremot fortfarande akta mig för de värsta kolhydratbovarna och fortfarande hålla mig till forumet. Jag kommer ju inte nu att kasta mig över mackor och godis osv, det är bara det att jag vill leva i nuet och känner jag imorgon för att kila ner till konditoriet och köpa nybakt bröd så kommer jag att göra det, även om det är troligare att jag kommer koka ägg till frukost!
Lycka till! Även om man äter "normal" kost så kan man ändå dra mycket lärdom av LCHF, t.ex. inte vara så fettskrämd och använda smör istället för margarin.
Precis! Becel står i kylen men jag använder ändå smör!
Klokt resonerat! Inte ska man hålla på att räkna kolhydrater om man får ångest av det, då blir det ju bara fel. Lycka till att hitta den väg som fungerar bäst för just dig!
Mycket smart tänkt! Jag tycker själv att det är urjobbigt att tänka på hur många kolhydrater det är i allt. Jag vet ju nu på ett ungefär hur mycket det är i det mesta, jag köper inte hem något med alldeles för mycket kolhydrater i, och sen äter jag bara.
Jag gör som du och försöker hålla mig ifrån de värsta bovarna, och det funkar finfint.
Lycka till!
Vad klok du är. Det finns nog många här(jag) som i sina yngre dagar bantat trots att man varit normalviktig eller endast haft några få kilos övervikt. ett tag när jag var i övre tonåren levde jag på keso och tomater till lunch för jag trodde att det var det bästa och att man hade dålig karaktär om man åt mer till lunch. helt sjukt egentligen. du har ju nu lärt dig jättemycket för att kunna leva ett bra liv. lycka till.
Det går flera tåg! Utifrån din beskrivning av dig själv, din ålder osv är du ju inte i jättebehov vare sig av stora hälsovinster, eller en viktjustering (Lyckost där
)
Och det viktigaste för din hälso är väl att du vet vad som händer i kroppen om man äter socker och stärkelse. Då kan du göra medvetna val - och medvetenheten är faktiskt viktigare än vad/hur du väljer.
Lycka till och hör av dig!
Fabricati diem, pvnc!
Lycka till. Jag tycker inte du är feg utan gör ett klokt val utifrån hur ditt liv ser ut nu. Man får välja var man lägger sitt krut.
Jag tycker också att det låter klokt. Och som sagt det är ju inte allt eller inget.
Läs gärna mitt inlägg om vad gör en kosthållning bra, jag tror inte att du är en som behöver äta strikt LCHF för att äta nyttigt.
Lycka till !
Enligt min dietist bör jag också sluta tänka så mycket på hur mycket kolhydrater jag får i mig och istället tänka på det här med sunt förnuft istället. Men jag är inte naturligt smal och är jätte rädd för att gå upp för mycket så försöker själv köra någon kombination att jag ialla fall tar lite quinoa , cous cous osv..
Jag har märkt att kilona ramlar av mig även vid mindre snedsteg - så länge som jag släpper matångesten. Jag äter LCHF hemma och så gott jag kan i skolan, men hemma hos vänner får man verkligen kryssa mellan kolhydratbomberna… Men jag tycker att det funkar bra att ta nån kaka, eller en macka, hos vännerna, bara det inte blir för ofta. Det är ju vad jag äter dagligen som påverkar vikten och humöret.
#10 ja Tina så har jag insett att det kommer att förbli hos mig med. Gjorde misstaget över påsk att tro att jag skulle kunna klara LCHF tänket när jag var bortrest, hade värsta ångesten över att jag fick i mig kolhydrater, och nog blev det en hel del. Jag kunde ha planerat bättre och tagit med mig mer av "min" mat och släppt på ångesten så hade min helg blivit mycket trevligare.
Starta ny diskussion