När jag läser det du skriver blir jag så upprörd att jag får andnöd. Efter det jag har läst stämmer det att djuret skall vara levande när blodet töms ut. Huruvida bedövning tillåts vet jag inte, men med tanke på att det finns kulturer som omskär flickor utan bedövning skulle jag gissa att maninte heller bedövar djuren.

FRUKTANSVÄRT!!! Usch fy vad dåligt jag mår av sådant här. Ångrar att jag läste inlägget. Nu kommer jag att ha denna bild inetsad jag också.

Men jag antar att de inte vet annat och tycker att det är fullkomligt naturligt.

Bläää

Vadå fruktansvärt? Vi är köttätare av naturen, då också djurdödare av naturen. Och inte fan är det fruktansvärt när ett lejon dödar en antilop, ska vi lära lejonet använda bedövning?

Det som är bedrövligt är hur djuren LEVER innan de slaktas. Själva slakten sedan ÄR av naturen smärtfull. Det gör ont att dö. Kanske inte det trevligaste men fel att smutskasta eller se ner på slaktsätt som inte bedövar djuren, det är mer onaturligt än att djuret inte är vid (fullt) medvetande. Livet är inte en dans på rosor där alla somnar in i lugn&ro.

MIN ÅSIKT!

Påminner om Massajerna, en av "jägarkostens" galjonsfigurer.

Här ansluter jag mig till readm - ska vi vara köttätare så får vi acceptera konsekvenserna av det. Däremot är vi skyldiga att göra livet drägligt och döden snabb för djuren. I exemplet i #0 är jag mer benägen att tro att djuret kämpade för att det hölls fast och blev skrämt, inte till följd av smärtan. Kor och hästar, bland andra, är otroligt "hårda", med vilket jag menar att de inte reagerar särskilt mycket på smärta. Därmot reagerar de kraftigt på rädsla. Därmed förstås inte sagt att de inte känner smärta, det är jag övertygad om att de gör.

För övrigt är nog en avskuren halspulsåder ett av de lindrigare sätten att dö - litet sticksår som inte lär vålla överdriven smärta, varefter själva dödsorsaken är snabb syrebrist till hjärnan - du blir yr, tappar medvetandet och dör.

Frågan är om det inte är grymmare att droga ner djuret då det dör.

Jämför med ett djur i naturen som sakta förblöder från ett kroppsligt sår medan köttätaren kanske redan börjat mumsa i sig.

Något som är drägligt och som jag absolut ställer mig mot är t.ex. kastrering av obedövade grisar. Kastreringen över huvud taget bör göras olaglig, högst onaturlig, plågsam, och grym behandling.

Att djuren lever under hemska förhållanden under sin livstid precis lika hemskt som plågsamma sätt att avliva något levande på. Dock undrar man ju varför kulturella sedvänjor bjuder rituell avlivning av djur - på ett sätt som jag i alla fall tror är mer smärtsamt. JAG skulle i vart fall hellre önska mig själv drogning om jag skulle avlivas…

Men var och en har rätt till sin uppfattning.

#7, De flesta skulle nog välja att inte dö alls. Nu fungerar det ju tyvärr inte så att vi får välja när och hur vi slocknar. Livet är underbart, låt oss upskatta det och ta de mindre trevliga delarna som tyvärr följer med med en nypa salt. Viktigare att livet är värdigt än att döden är skonsam.

Jag tror att de 2 minuterna före djurets död är ganska ovesäntliga, lidande eller inte. 2 Minuter senare är alla minnen av plåga borta, och kommer aldrig igen.

Om man nu inte är religiös och tror att djuret har en själ som lever vidare. Då är det förstås en annan sak. Men nu är vi väl ändå vetenskapligt lagda på detta forum, och utgår från det vi kan se och bevisa. :)

Håller helt med om att de flesta nog väljer bort döden. Frågan är ju egentligen etisk från början. Vissa av oss reagerar väldigt starkt på att någon skrattar åt att någon annan plågas. Det var det jag i första hand reagerade på. Att respekten för livet är så lågt att man, utan anledning, tar någon annans. Att naturen i sig självt kan vara grym - det har jag sett otaliga gånger när mina katter har lekt med möss. Möss de inte ens äter upp efteråt. Men det betyder inte att jag tycker att det ät okej att människor gör samma sak. Förhoppningsvis har vi bättre förmåga att tänka än de flesta djur och den bör vi använda. Eftersom de flesta av oss är djurätare kan vi naturligtvis inte undgå att ta djurens liv. Jag tycker bara att livet för avelsdjur skall vara så bra som möjligt och att avlivningen av dem skall ske så snabbt och smärtfritt som möjligt.

#9: Men är det givet att de skrattade ÅT djurets plågor? Jag fick snarare intrycket att de stod och tjôtade och drog vitsar medan de gjorde ett jobb. Varken mer eller mindre etiskt än att slänga käft medan man väntar på att oljan ska rinna ur oljetråget på bilen man ska reparera.

Livet för avelsdjur är nog ofta drägligt, de representerar ju ett visst värde. Det är värre med köttdjuren, som inte behöver ha benen i behåll ens när de hamnar i slakthuset.

Tvivlar på att det var döden i sig männen log/skrattade åt? Inte så jag uppfattar inlägget. Dom var väl på bra humör när dom skulle få äta?

#Har ingen aning om de skrattade åt djurets plågor. Kanske inte. Men de var uppenbarligen inte berörda av det. Hur våra svenska djur har det skall vi inte tala om. Jag förstår din liknelse med oljetråget - men vi talar ju ändå om LEVANDE varelser. Jag tycker att det är viss skillnad

Intressant fråga!

Jag får ofta kritik av vissa "andliga" människor för att jag äter kött. Det anses vara hemskt och negativt att vilja att ett djur dör för att jag ska få mat.

Själv ser jag döden som något oundvikligt, det bara är som det är. Jag är inte speciellt rädd för döden, ej heller fascinerad av det. Möjligtvis har jag något som liknar galghumor ibland…vet inet hur man ska tolka det. ;)

Själv anser jag att jag vill äta mat jag mår bra av och jag vill ha största respekt för allt levande, både djur och natur. Det bästa och optimala vore att odla sina egna grönsaker samt föda upp djur själv och jaga vilt. En önskedröm, absolut, men i nuläget helt omöjligt pga att jag är en outbildad arbetslös utan nästa några pengar alls…

Men att ha respekt för sin mat, det anser jag vara självklart. Att se till att behandla djuren väl, ge dom bra mat, ta hand om dom och se till att de är friska och lyckliga.

#12: För den som har det som sitt jobb kan det inte vara skillnad. Hur skulle slaktaren kunna fortsätta slakta om h*n tog till sig ända in i hjärtat det faktum att han berövade en levande varelse livet - kanske dussintals gånger om dagen?

På samma sätt som jag är tacksam att det finns folk som står ut med att jobba i vården, är jag tacksam att det finns de som kan lägga hjärtat åt sidan och döda åt mig. Jag har slaktat själv och det var vidrigt. Det skulle aldrig gå att göra - i synnerhet inte rutinmässigt - utan att förhärda sig.

#14 DET har jag respekt för.

Beskrivningen verkar inte alls passa in på maasaier.

Enligt deras tro har de fått all boskap av sin gud, Engai.

När de tappar blod av en ko skjuter de med en liten pil i halspulsådern. Tappar av blodet kanske en lier och förseglar såret direkt med lera.

Jag har aldrig sett dem skratta, eftersom detta i sig är en religiös handling.

Maasaierna är mycket varsamma med sina kor. Det är deras förmögenhet - bankkonto. Räntan blir högre ju bättre korna mår.

Man kan ju förståss tänka sig ett scenario där fotografen regisserat scenen. Men jag har svårt att tro att maasaier, i varje fall de jag känner, skulle bete sig på det sättet.

Maasaier är ju klädda på ett specifikt sätt. Hur var männen i filmen klädda?

Det var skönt att höra, hoppas du har rätt!

Tack för svaren. Tror kanske inte att naturfolket i tv-programmet var roade åt det faktum att djuret plågades. Det var mera att de var oberörda och därtill muntra, kanske för att de snart skulle få mat/vätska i form av blod. Jag vet inte. Kanske för att de hade en intresserad utländsk gäst som de var ivriga att visa sitt levnadssätt. Kanske för att de som någon skrivit, ser sitt handlande som naturligt och "inget särskilt". Jag kom dock själv att uppleva de breda leendena som en otäck kontrast till djurets samtidiga lidande. Tänkte också på det där att "hålla fast" djuret, vet ju att det ofta kan vara svårt i sig för ett djur att bli fasthållen mot sin vilja. Men det var när de högg in kniven, som djuret skrek och vred sig våldsamt.

Tänkte fråga igen. Hur går det till i Sverige när man tappar ett djur på blod. För visst görs det här också? Till blodpudding till exempel?

Vi har olika kulturer och det är svårt att säga att något är fel- vi upplever det si eler så beroende på våra normer och värderingar-att de skrattar har är säker inte åt djurens lidande- de är väl ungefär som när man ä ett gäns som vardagligt småpratar mens man häller upp mjölk ur tetran till middag.

#10 har varit på besök i slaktrierna i johanneshov. Det var inte trevligt.

Djuren stog i kö frö att ledas fram till avlivningen med elektricitet- sedan hängdes de upp på ett löpande band och skars upp i halspulsådern, poängen är att häjrtat ska fortsätta slå , så att det pumpar ut blodet. Undrar hur stresshormoner påverkar köttet?

Usch - detta ville jag inte veta.

#16 kitabu
Försök till svar på din fråga: Som jag minns det hade karlarna inget klädesplagg på överkroppen, men något slags höftskynke på sig i filmsekvensen. Jag kan ha fel för jag blev fokuserad på deras handling, och bannade mig själv för att jag inte begrep bättre. Borde låtit bli att se programmet, men anade inte det som skulle komma. Mår dåligt av sådana bilder och det etsar sig för alltid fast på näthinnan. Kan heller inte se naturprogram där djur dödar och äter varandra. Knivhugget kom överraskande och oväntat mitt i en trevlig och småsmysig atmosfär ute på en solig slänt. Karlarna pratade muntert och skrattade med varandra. Djuren gick och betade runt omkring.

Tror det var så de var klädda, som jag beskrev. Men ej helt säker.

Jag har aldrig sett en maasai med bar överkropp.

De brukar ha röda eller som flör moraner i träning svarta skynken.

Förmodligen ingenting under, men det kan man bara se på småpojkarna. Vuxna maasaier är en fulländning av modesty. Hur de än rör sig avslöjag ingenting.

#19# ett stressat djur får dåligt kött, det blir torrt, släpper vätska. Ett ostressat sjur, tex vid gårdsslakt har en helt annan köttkvalitet.8 lärede mig detta av svägerskan som är veterinär för många år sedan) För att inte tala om vilt, som i och för sig kanske springer innan skottet faller men  oftast inte är medvetet om att det är fara å färde och inte alls har samma vätskeförlust i köttet med åtföljande torra kåttrådar.

Birma: Här i Sverige bedövas djuren först. Nöt blir bultade och gris gasade. Sen när dom är hjärndöda/medvetslösa så hängs dom upp och man sticker in en "slang" i halspulsåderern som pumpar ut blodet så djuret dör. Detta måste göras inom ett visst antal sekunder för att djuret inte ska hinna vakna till igen.

Hu, vi är alla så olika som människor. Själv blir jag så lätt illa berörd av att se/höra/läsa om slakt, även sådan, som för djurets skull är genomförd på bästa möjliga sätt. Men värst av allt är förstås när hanteringen är plågsam och skrämmande för djuret, såväl före som under slakt. Åh, om man kunde sluta upp med att låta sig beröras så mycket. Vet inte vad det är med mig. Men det har gjort att jag haft otroligt svårt att äta kött under en lång följd av år. De senaste 2-3 åren har jag knappt kunnat äta det alls. Men sedan jag hittade lchf-kosten för ett par månader sedan försökte jag lite i början. Det gick inte alls, höll på att spy. Nu har jag provat på nytt och lyckats lite bättre, men det sitter hårt fortfarande och jag har ingen aning om hur det kommer att utveckla sig.

Tack så mycket olleronny (#19) och krambanan (#24) för era svar om hur blodtömning går till i Sverige.

Ja, en sak är då säker - du och jag är lika vad gäller detta, för jag reagerar exakt likadant. Köper alltid ekologiskt om jag kan - kött, agg mjölk osv.

Jag tror inte heller dom menade det som skadeglädje, mer att dom var glada att nu skulle deras hårda arbete med att föda upp kon ge betalt, och att dom såg fram emot den goda maten.

Jag håller reamdn, dödande är ett inslag i naturen som finns för alla köttätande djur, det accepterar jag och har inga problem med det. Det är så livet fungerar helt enkelt. Självklart ska djuren ha det så bra som möjligt under sin livstid, och man behöver inte plåga dom onödigt under själva slakten, men hellre en snabb död än en långsam med droger som drar ut på tiden. Om det var nödvändigt för att få tag på kött skulle jag utan tvekan slakta ett djur själv, men i dagen samhälle är det inte nödvändigt, och då lägger jag inte ner tid på det i onödan.

Fast grejen är ju att man inte VÄLJER att vara känslig och därför inte bara kan stänga av de reaktioner man får. Jag börjar fundera på om det är skillnad mellan män och kvinnor i hur vi reagerar på detta?

Nja, jag hör till de som inte berörs särskilt av tanken på slakt och jag hjälpt till att stycka upp hela älgkroppar, lagar egen pölsa och så vidare. Är med andra ord varken särskilt kräsmagad eller illa berörd av det faktum att ett djur dött för att jag ska kunna äta upp det. Jag är garanterat kvinna.

Visserligen skulle det krävas lite innan jag slaktade själv, men om valet är mellan att knapra grönsaker eller att få kött till, för överskådlig tid… ja, då är valet lätt.

Men om du hjälpt till att stycka kött tror jag ändå att du inte är så känslig. Naturligtvis finns det mer känsliga och mindre känsliga inom båda könen. Men jag mera lite mer generellt.

#26 kalleankasmormor
Tack det är skönt att höra dig säga det du säger i dina inlägg och att någon tänker likadant. Ska försöka tänka på det ekologiska jag också, på min väg mot försöken att kanske återgå till lite köttätande igen. Vet du om ekologiskt innefattar djurhanteringen också (en bra sådan), förutom det jag antar, att maten är nyttigare när det gäller ekologiskt?

#2 dahlith
Ursäkta mig att jag skrev något som fick dig att må dåligt. Det var mycket tråkigt att höra. Fattar knappt själv att jag kom mig för att skriva om det. För den här typen av otäcka bilder (för mig iaf) brukar jag försöka sudda bort ur tankarna, men det brukar inte gå så bra tyvärr. Det hänger kvar och precis som du mår jag dåligt av det. Men tänkte ta mod till mig och via den bakgrundsberättelsen få lite fakta om hur man gör i Sverige och ev andra länder. Det var tråden Majsätande massajer som återkallade bilden och jag var nästan på väg att skriva där istället, men insåg att det skulle avvika för mycket och inte ingå riktigt i huvudtemat där. (Antagligen läser du inte detta jag skriver nu, jag förstår dig om du inte går in i tråden igen).

Vill tacka alla som skriver i tråden. Skriv gärna mer. Är (för mig) både obehagligt men samtidigt bra att höra åsikter samt fakta kring djurhållning, slakt och hela den biten.

#31 Birma Vad gäller ekologiska produkter så vet jag att korna och hönsen har ett betydligt drägligare liv än de djur som ingår i den "vanliga" djurhållningen. Däremot vet jag ingenting om tillvägagångssättet vid slakt och transport till slakteriet. Det kanske är lika gräsligt som för övriga djur.

Men det känns tryggt att vi åtminstone är ett par stycken känsliga i denna hårda värld…:D

#31, Att skriva om obehagliga saker är väl inget problem, sådant behövs pratas om också. Man kan väl alltid sätta en varning för känsliga personer i början av sitt inlägg om man tror att det kan bli för obehagligt för en del.

#19#  skriver"ett stressat djur får dåligt kött, det blir torrt, släpper vätska. Ett ostressat sjur, tex vid gårdsslakt har en helt annan köttkvalitet.8 lärede mig detta av svägerskan som är veterinär för många år sedan) För att inte tala om vilt, som i och för sig kanske springer innan skottet faller men  oftast inte är medvetet om att det är fara å färde och inte alls har samma vätskeförlust i köttet med åtföljande torra kåttrådar.#

Det är det här jag vill påpeka när det gäller gi-nolls okritiska rekommendationer att äta fläskfärs och annadra köträtter gjords påmycket stressade slaktdjur- som eersätning för ursprungligt köt- som ofta åts råttav ade enda verkliga Gi-noll ätarmna -visssa inuiter

Jamen olleronny, nu får du väl ända ta och skärpa dig… Var rekommenderas det "att äta fläskfärs och andra kötträtter gjorda på mycket stressade slaktdjur"?!

Det känns verkligen som att du enbart är ute efter att provocera och spy galla. Jag undrar bara varför.

Jag är inte en av dem som anser att djur har rätt till liv eller att det är fel att äta kött. Men jag anser att det som skiljer människan mot djuren är att vi har möjligheten att förstå konsekvensen av våra handlingar och känna empati. Därför blir jag ursinnig när djur behandlas illa.

Enligt mig har vi en förbannad skyldighet och plikt att se till att de djur vi tar på oss ansvaret för får ett så bra liv och värdigt slut som möjligt. I det ingår t ex att ge våra djur ett bra liv med artriktig kost och en slakt/avlivning som är så lite plågsam som möjligt.

Likgiltighet inför djurs väl och ve gör mig riktigt, riktigt upprörd.

# 36 Så bra skrivet Marylojs!

olleronny - I dagens samhälle där det knappt går att få tag på den "perfekta" maten, åtminstone inte till ett pris som alla har råd med, kan vi inte skriva att man bara får äta sånt kött du rekommenderar. Vi får nöja oss med det näst bästa - kött (ev från stressade djur) och halvhärsken makrill… dvs en mathållning som det finns möjligheter att förverkliga för flertalet.

För övrigt brukar vi ofta diskutera köttkvalitet, fettkvalitet etc. Om du söker så ser du att vi gjort det otaliga gånger.

Tänkte på det med köttets saftighet kopplat till hur stressat djuret är. Många tänker då på hur välsmakande köttet kan tänkas vara i förhållande till djurets stress. Vad det är för kvalitet på köttet för att det ska tilltala munnens gom. Själv dras jag med en helt annan bild i huvudet när spörsmålet kommer på tal. Det är hur djuret mår. Tänker inte på köttets kvalitet, utan får en annan bild i mitt huvud. Ser ett stressat panikslaget djur framför mig, det är där mina tankar tankar hamnar istället för hur gott köttet kan tänkas smaka. 

Tänkte på det med olika fokus, även om man, som många kanske tänker, kan ha olika fokus samtidigt. Men ofta har man nog ett primärt och ett sekundärt fokus när man möter situationer, beroende på hur man personligen är funtad. I tråden "Varför visar inte Skaldeman…" visas en liten film i ett inlägg från dahlith, som åskådliggör lite av det.

Rent intellektuellt så kan förstås den sakligt tänkande människan säga: Ja men hör här nu dumma lilla birma. Det hänger faktiskt ihop. Har du ett stressat djur får du ett dåligt kött. Har du ett ostressat djur får du ett bra kött. Så enkelt är det.

(Jo tack, jag vet)

Instämmer med föregående talare!

#28: Jag skulle av egen erfarenhet säga att man visst väljer exakt hur känslig man ska vara. Det som måste göras, det gör man, och då kan man inte kosta på sig vämjelse, skuldkänslor eller liknande. Så var det för mig, i alla fall.

Angående ekologiska produkter, så tycker jag att det i vissa stycken INTE är mer djurvänligt. Ekologiska höns har inte med nödvändighet fått gå fritt och äta gräs och maskar som de vill, ekologiska kor och grisar förmenas förebyggande behandlingar som skulle kunna göra att de slipper plågsamma parasitangrepp. På det hela taget tror jag dock att ekologiskt är bättre än "vanligt".

#41 Jag är övertygad om att man, om nöden kräver det, kan utstå förfärliga saker och göra ännu förfärligare saker - bara för att man måste. Det innebär inte att man VÄLJER det - utan att man MÅSTE och människan är trots allt förändringsbar. Jag skulle aldrig välja ett yrke där jag behövde utsättas för det jag mår dåligt av och ,precis som du sa tidigare, det är tur att det finns andra som klarar av att göra det som jag inte klarar. I mitt jobb, som specialpedagog, är det ovärderligt att ha just den känslighet jag besitter. Samma känslighet är utan tvekan ett hinder om jag slaktare. Det är lyckosamt att vi är olika. Jag tvivlar starkt på att det är bra att världen endast består av personer som är okänsliga för livets måsten.