Det är svårt även för en människa att täcka av stora områden mark om det är mycket snö…även med snöskor.
Fiske är däremot lätt på vintern, och jag kan tänka mig att man ägnade en hel del tid åt sånt….och man bodde ju alltid vid nåt vattendrag, så några långa färdvägar var det knappast tal om.

Fisk tillgodoser ju även D-vitaminbehovet som föreligger under vintern.

Stog det inte i tidnngarna häromveckan om något arkeologiskt fynd i Baltkum som visade på att fisk hade utgjort en större andel av kosten än vilt.

Det är kankse en macho-romantisk ide det här med storviltjakten.

Den har antagligen haft mindre betydelse än vad man velat trott.

I vår förstörda värld kan man knappt föreställa sig vilka mängder av fisk det fanns förr.

Frågan kvarstår om brunbjörnens exempel är relevant för oss.

Jag tror den är relevant.

Kom föresten att tänka på att det var betydligt varmare väder i Sverige under större delen av stenålder (efter istiden alltså), tom alm och ek växte långt upp på fjällsidorna även i södra lappland…så det kanske inte var några mängder snö…inte varje vinter åtminstone.

Jag har förövrigt hittat en (troligen) vildsådd ek i Strömsund, den är nog inte gammal, max 10 år!

#3

Tänkte inte på de…, milda vintrar gör skidföret uselt. Å andra sidan ger det ju också gott om mat till viltet, vilket gör "vinter-sommar"-teorien ännu bristfälligare. Och fisket hämmas inte av is. Många fiskarter är vårlekande och i fin kondition under vintern.

Och angående brunbjörnen; gick de i ide om det inte var rejäla vintrar?

Och har brunbjörnen undee relativt kort tid anpassat sig till vintersömn?

Det får i så fall konsekvenser för vissa resonemang om hur lång tid det tar för människan att anpassa sin metabolism.

Nä, inte säkert att hanbjörnarna gick i ide, men troligen honbjörnar med ungar…och de behöver ju rejält med fett för att få energi för att föda upp ungarna (hanarna tar ju inget ansvar för att fixa mat till honan).
Fettet har faktiskt en till funktion, isolerar mot kyla.
Vattenapteorin säger ju att vi fick underhudsfettet som isolering redan då vi simmade i vatten mycket. Gynnade förmågan att skaffa mat, men funkar även bra under svensk vinter.

"(hanarna tar ju inget ansvar för att fixa mat till honan)."

Fy vad egoister de är

De nöjer sig inte heller med 1 hona!

Å andra sidan nöjer sig väl inte björnhonor med en hane heller …

De hinner inte att fixa mat till alla honor så det är logiskt. Nej nu vill jag inte spåra ur mera. Ber om ursäkt.

#9 De blir tyvärr tvugna till det eftersom "flera" hannar innebär att de dödar varandras ungar och ger ett decimerat björnbestånd.

#11: Jag har för mig att björnhonor hör till de djur som försäkrar sig mot detta (att få sina ungar dödade, alltså) genom att para sig med flera hanar, med baktanken att hanar inte dödar ungarna till en hona de parat sig med, eftersom de i så fall kan vara hans ungar också. Detta är en metod som tillämpas bland många arter, inklusive apor ända upp till Homo sapiens.

Ni tänker bara på sex, era liderliga sällar

det var inte det tråden handlade om…

#12 Tyvärr funkar det inte så bland våra svenska björnar. Det har diskuterats hur de vet vems ungar det är….ingen vet men man misstänker att de går på lukten.
Flera hannar inom reviret innebär att oftast alla ungar dödas. Därför kan det vara styggt mot beståndet att skjuta en dominerande hanne som klarar att försvara sina honor från andra sucktande hannar.

Björnarnas vintersömn har kunnat anpassas efter skiftande klimat och är inget genetiskt.

 Sådana plastiska egenskaper kanske människan också har när det gäller att anpassa sig efter rådande förutsättningar.

Men det finns inget i människans utveckling som tyder på årstidsbundana cykler när det gäller fettinlagring, reproduktion o.sv.

Jag reagerade oxå på Skaldemans bjönteori och kopplade den till oss människor. Jag tänkte så här. Vi älskar starka vackra färger. På hösten erbjuder naturen massor av färger i form av frukter och bär. Genom att äta vad naturen gav, så lagrade vi fett, som både är ett skydd mot kyla och en energireserv. Kylan gör oss passiva. Även om villebråd fanns att hitta, så var det gott att stanna vid elden i grottan. Endast när hungern var stor så tog grottmänniskorna sig ut. Ibland begränsade vädret oxå möjligheten att jaga. Då kom fettreserverna väl till pass. Detta beteende sitter kvar hos mig i dag, fast jag lever i ett modernt samhälle. Jag går ogärna ut i kylan och är klart mer passiv under vintern. Ligger gärna under en filt och slappar.

Björnar är kloka djur, de äter upp sig på höstkanten och håller sig inne när det är som värst. Så gjorde våra förfäder också, och så gör jag. Det enda problemet är att vi inte har någon vinter längre att hålla oss undan för.

Sten Sture

PS

Även isbjörnshonor går i ide, visste ni det?

#17 Skönt att höra. Inte bara jag som är passiv på vintern. Visserligen ingen riktig vinter, men kallt, ruggigt och fyllt av olust.

Tittar man på människans utvckling under längre tid, har det inte varit så mycket vinter att det funits någon anledning att  utveckla vinterfetma. Mäniskan har huudsakligen utvecklats i en miljö utan tydliga årstidsvariationer.

Ska man inte käka på kanske 6 månader  som björnen, finns det all anledning att stoppa i sig och lägga på hullet…

Att Isbjörnshonor går i ide e ju inte så svårt att inse - de skall ju föda & sedan dia så att ungarna kan bli stora nog att följa henne. Såg för flera år sedan en film om detta - mycket charmiga ungar som åkte rutschkana nerför snösluttningen utanför idet

Undrar bara var Isbjörnarnshonorna hittar bär att käka upp sig på?

olleronny - Det finns en orsak till fetma, isolering. Man fryser inte ihjäl lika lätt…en egnskap som uppskattas av många.
Sen finns det faktiskt en sak som tyder på att vi faktiskt kan ha haft en årsbunden barnproduktion….eller åtminstone en sak som kan ha gynnat överlevnad för barn födda en viss tid.
Vad jag vet så saknar modersmjölk D-vitamin…barnet borde vara tvunget att förlita sig till solen första halvåret…den tid det tar innan tarmbarriären är utvecklad och barnet kan börja knapra lite fisk som tilltugg. Mao borde större överlevnad finnas bland barn som föds i mars…och som har vit hud.
D-vitamin borde vara så pass viktigt att det påverkar överlevnaden…annars skulle vi knappast ha ljus hy.

Pasi- Skulle mäniskor använda fettet som isolering borde vi ha lättare att gå upp i vikt i norr och eskimåerna skulle se ut som sälar, även innan de började käka frostflingor.

  Mäniskan har huvudsakligen utvecklas i områden utan de tydliga åarstisvariationer vi har här uppe i norr, och där fanns det solljus hela året.

#22 Jag anser att vi i norra Europa (även eskimåerna) har lättare för att gå upp i vikt än de som härstammar från ekvatorn….liksom andra däggdjur som är anpassade till kyla (och eventuella perioder med mindre föda).
Vi har även en förmåga att bränna energi för värmeproduktion i levern som inte afrikaner har. Det finns m a o lokala anpassningar. Ljus hy, ökad fettackumulering, värme från levern… men kanske även barnfödande vid mest lämplig tid!?

Pasi - Vi har ekar här i Piteå. Bl a en mitt i staan och en på min grannes tomt. De blir dock inte så stora som söderöver… så "din" ek i Strömsund kan vara äldre än det verkar….

# 23 Ingen direkt invändning, men titta på Polynesien som ligger nära ekvatorn angående fettlager.

#23- Nu är du väl ute på personligt tyckande utan några beägg?

#26 Angående vad?
Att människor som lever nära ekvatorn skulle vara bättre anpassade till mer kolhydrater än vad folk på högre breddgrader är?
Jag ser det som en självklarhet då tillgången på kolhydratföda varit annan där samtidigt som de knappast gynnats av fetma på samma sätt som vi….. även om det finns undantag, t ex masajerna som är väl anpassade till en animalisk diet och säkert har samma förmåga som vi (att bli feta alltså)….liksom folk på vissa stilla havs-öar, som sannolikt varit bättre anpassade till en diet på kokosnötter och havsfrukt än till spannmål och socker.
Finnar tål t ex kolhydrater sämre än svenskar, och detta anses bero på att de har mer inblandning av jägarfolk och mindre samlardito.

Även Dr Briffa och en del andra är inne på samma linje.

#27

JAg skrev för kortfattat, borde idats skriva några motiveringar.

Att fok som bo i norr skulle ha lättare att gå up i vikt har inte jag sett några belägg för. Tvärtom verkar alla folkslag kunna bli smällfeta om de äter en onaturlig kost det gäller allt från aboriginer till eskimåer. Förmågan att lagra fett vekar vara en universell mänsklig egenskap.

   Att finländare skulle tåla kolhydrater sämre än svenskar, undrar jag var man kan hitta belägg för,inte för att jag inte tror att de skulle stämma.

En väldigt intressant fråeställninga i dessa lchf-sammanhang är människans genetiska anpassning, den "artriktiga födan", och människans plastiska egenskaper när det gäller nutritionen, hur

mycket kan människan anpassa sig till nya ekologiska förutsättningar innan evolutionen hunnit ändra på vissa saker i vår organism? 

Är det finländarnas "jägarblod "eller  att de e ätit exempelvis

mer surdegsbröd än svenkarnas och norrmännes  fluffbullar?

Finnarna har visat sig ha genetisk koppling till nåt typiskt jägarfolk som kom från norra ryssland om jag minns rätt… lär vara en förklaring till deras benägenhet att få hjärtkärlsjukdomar av vår moderna kost. Var länge sedan jag läste på om detta, men det är väl studerat och det finns mycket på nätet för den som är intresserad. Calle Carlsson verkade ganska insatt i frågan.

Personligen skulle jag gå upp rejält i vikt på de hackbrukande kitavabornas kost, arabernas gryn- och korn-kost eller fruktrika dieter som förekommer längre söderut, trots att de som lever där verkar hålla vikten jättebra på densamma.
Även Inuiter verkar få en kraftig fettackumulation av kolhydrater liksom övriga folk från amerika och sibirien (Läs gärna Good Calories Bad Calories).
Nu verkar visserligen alla "jägarfolk" få relativt kraftig inlagring av fett så fort de äter kolhydrater, men man kan nog inte bortse från att det faktiskt kan fylla en funktion.
Se bara på vår levers värmeförmåga…köld har uppenbart varit ett problem som påverkat oss evolutionärt. Varför skulle inte det även kunnat påverka vår förmåga att lagra extraenergi som ett isolerande lager precis som andra kallanpassade arter?

Just fettackumulation är ett vanligt drag hos många däggdjur med anpassning till kallare klimat…men även pingvinen använder väl fett som isolation!?
Många verkar tro att problemen med icke artriktig kost endast gäller andra djur och inte människan…och tydligen det samma med evolutionens övriga påverkan!?

Det finns genetiska skillnader i vårt sätt att behandla föda. Risätarbältet, Pimaindianerna och nordborna är bara några exempel. Ämnet är knappt studerat, minnena från 30-talets rasexperiment har utgjort ett hinder. Men dagens och morgondagens mitokondrieforskning är lovande. Vår överlägsna förmåga att omvandla fett till värme är väldigt lärorikt.

/SSS

Afrikaner har väl effektivare fettceller än vad vi vita har - brukar ju vara de som blir fetare på I-ländernas kost än vita.

En bra överlevnadsegenskap i ursprungliga livsmiljöer - en belastning med dagens I-landskost.

Lite om olika fettceller

Citat:
Länge trodde man att den vita fettväven var ett passivt organ vars främsta uppgift var att lagra energi och skydda mot kyla. Senare års forskning har visat att fettväven i högsta grad är aktiv - bl a producerar den hormoner som påverkar aptit och ämnesomsättning, immunförsvar och Blodtryck.

För något år sedan upptäckte Ingrid Dahlman en fetma-gen - kallad cidea. Den är uppreglerad hos smala personer och skyddar bl.a. mot komplikationer som insulinresistens.

Fettväv är ingen homogen vävnad. Man vet t ex att det fett som finns i buken, visceralt fett, är mycket mer aktivt än underhudsfett.

FAKTA
Vitt och brunt fett Vit och brun fettvävnad består av två olika celltyper, även om själva fettet är detsamma. Vita fettceller lagrar fett, medan bruna fettceller förbränner fett vilket genererar värme. Det har därför betydelse för reglering av kroppstemperaturen.

Vita fettceller innehåller stora fettdroppar, bruna fettceller många och små droppar. I brun fettvävnad har cellerna betydligt fler mitokondrier, blodkärl och nervtrådar. Järninnehållet i mitokondrierna ger den bruna fettväven dess karaktäristiska färg.

Medan gnagare och andra små däggdjur har brunt fett även i vuxen ålder har människor brunt fett främst under den första tiden efter födseln.

------------ 

Därför måste griskultingar huttra sig varma

Citat: 
Forskare vid Uppsala universitet och SLU har funnit en genetisk förklaring varför nyfödda grisar har sämre köldtolerans än andra nyfödda däggdjur. De har visat att genen som kodar för proteinet UCP1 inaktiverades för cirka 20 miljoner år sedan i den utvecklingslinje som grisen tillhör.

Brunt fett har en mycket viktig funktion hos nyfödda däggdjur, inklusive hos våra egna barn, eftersom denna vävnad hjälper den nyfödda att bibehålla kroppstemperaturen genom att förbränna fett som omvandlas till värme.

- De fynd vi presenterar är fullt förenliga med evolutionsteorin. En viktig egenskap kan gå förlorad om den inte är livsnödvändig under en arts utveckling, säger Leif Andersson.

- Samtidigt illustrerar studien varför idén om intelligent design är en så dålig förklaringsmodell för den variation vi ser i naturen. Om nu en skapare råkade göra ett misstag med grisens UCP1-gen – varför fyra olika misstag när en är tillräcklig för att inaktivera genen? Och varför gjordes samma misstag när vårtsvinet och andra närbesläktade arter skapades? Det kan möjligen kallas ointelligent design.

Detta är oerhört intressant!

Har någon läst artikeln i Illustrerad Vetenskap nr 12/07 fr s 64? Om inutierna och deras kost och hur friska de är. Väldigt intressant. Dock - vinklat mot det positiva med Omega 3. Det påstås även där - om jag inte fattat fel - att mättat fett skulle hämmar förbränning då cellerna får en mer kompakt struktur… Hmmm??

Det vore roligt att höra någon av er som varit med ett tag kommentera den artikeln…

#32 Jag har läst den artikeln och den är mest bara flum…fattar inte var de fått sina rön ifrån.
Det är lite varmare klimat utmed kusten…sedan tror jag inte att eken på tomten och i stan är en äkta vildsådda (eller?).
Jag läste en artikel i Öviksbladet att det blivit så varmt här i norr (de senaste 20 åren) att lönn, alm och ek klarar sig….och det har jag sett bevis på här i Strömsund där väldigt många har, iallafall lönn, i sina trädgårdar (men även skogkornell är väldigt vanligt). Häftigt att man får lite mer bågvirke här i norr…gran är ingen höjdare!!!!

Eken överlever bra på norrlandskusten(typ S-vall) men den blir otroligt tät i årsringarna . Den som jag har på tomten och har sågat ner nu är 35 år gammal(det vet jag säkert) den har en diameter på endast 2,5 dm men den klarar sig och trivs bra.

#34 Problemet för dem kanske kommer då de skall till förökning, att ekollonet inte hinner mogna, eller?

Eller har du sett att eken satt ett frö någonstans?

Pasi. Attans vad envis du är.  Men du har ju säkert rätt när det gäller det där med frösådd… Grannens ek har transporterats hit söderifrån som decimeterhög ek-baby för kanske 20 år sedan. Är nu kanske 2 m hög. Den i stan har stått där en evighet, och den är säkert planterad (nu 4-5 m hög). Vad jag mest tänkte på med mitt lilla inlägg var det där med att de växer extremt långsamt här.

Om artiken i Illustrerad vetenskap. Jo, den känns väldigt ofullständig. Resonemang utan sammanhang. De hänvisar till forskning i USA, Northwestern University, William R Leonard. En "membran-pacemaker-theory". Intressant ändå att de faktiskt skriver om att "klimatet designar kroppen" m m… tycker jag.

Lynxx - Jag tror att alla kan klara att bli feta på ren majsdiet, som många fattiga lever på i Afrika.

kaisakavat - Förlåt, menade inte att vara så envis…är mest nyfiken.

Att brunbjörnarna är ett slående bevis för att fettsyntes av kolhudrater funkar råder de inget tvivel om.

Att däremot tex dra paraleller mellan djur godtycligt och människor

är däremot lite lurigt. Att djur som lever nordligt ibland. lägger på sig ett fettlager är ingenting som bevisar att nännsikor som lever i norden skulle ha lättare att lägga på sig fett.

Brunbjörnen blir som sagt rejält fet nnan den går i ide, medan däremot tex de små mårddjuren hållersig slanka hela vintern, därför att deras sätt att leva kräver det, inte klimatet.

 Våran rödräv lägger heller inte påsig fett, medan räven Ontario lägger på sig fett ….

Man kan alltid hitta djur eller människostammar i tid och rum som passa ens syften. 

Olleronny - Du menar alltså uppriktigt att du inte tror det är skillnad på olika folkslag!? Eller skämtar du?
Tror du att värmeförmågan som vi har (levern) är en myt, att afrikaner också har förmågan… eller kanske att den inte utvecklats pga att kyla har en evolutionsmässig påverkan?

Flertalet svenskar skulle feta på den fördelning av näringsämnen som kitavaborna äter… medans de själva inte drabbas av fetma.

Även Dr Briffa anser att det finns klara skillnader mellan hur olika människor reagerar på fett resp kolhydrater och anser liksom jag att detta är något som utvecklats av evolutionen.

Hade vi inte haft nån fördel av att bygga på fettreserverna vid kolhydratätande, så är det troligt att funktionen hade försvunnit.
Kitavaborna har haft god tillgång till kolhydrater året om och har inte gynnats av att bli feta kan man anta.
Har du nån bättre förklaring?

En liten parantes: Min syster med sambo kom hem från Indien nyligen. Visserligen är många fattiga där, men under vistelsen där så såg de inte en enda fet indier och indierna levde huvudsakligen på vegetarisk föda med ris och bröd som bas.

Jag tror faktiskt att det beror lite grann på mängden av mat också.. det finns faktiskt feta indier; de som har pengar och har råd att överäta. Jag har sett dem. Övervikt visar att man är rik…

Förmågan att lagra fett är ju en överlevnadsförmåga, men jag tror inte att "urfarfar" nödvändigvis hann att bli smällfet på de få månader det fanns tillgång till frukt och bär. Men nån extra centimeter fett kan göra stor skillnad. För övrigt följer jag tråden med roat intresse. Har aldrig sett maken på envishet och diskussions-lystnad! Ni är undebara! Och så är det intressant så klart…

#41 Vi ligger i hårt! Vad gör man inte för att skapa lite spänning i tillvaron!

Men här i Sverige är det motsatsen- det är de med mindre pengar som är fetare, och de rika är smalare…

Jag tolkar detta med smala, risätande indier som att det finns skillnader mellan folk beroende på var i världen de har utvecklats genom årtusendena. Men jag har inte läst forskning eller gjort egna studer, det är en högst personlig åsikt bara.

#42:Tråden är bokmärkt, så jag inte missar nästa avsnitt: Vilket argument kommer nu? Får vi en ny spännande länk? Varje nytt inlägg blir en cliffhanger….Aaaah, jag kan inte slita mig!!!

#43: Absolut. Fanns heller inga feta kineser när jag var där; men å andra sidan äter de inte så mycket ris som man kan tro: en pytteskål och resten kött och grönsaker. Men jag tror också att gener kan spela roll.

Rika västerlänningar har råd att äta annat än snabbmakaroner och billig korv…

När maten är en bristvara är det status att vara fet. Nu har vi i Europa tillgång till mat året om, och då är det motsatsen som gäller.

/SSS

#45

Det är som solbrännan, när de som arbetade ute i lantbruket m.m. 

blev brunbrända , var det fint at vara blek.

  När de flesta hamnade på kontor och fabriker, var det fint att vara solbränd.

#39 du lägger åsikter i min mun, inlägget handlade om att dra paraleller till djur.

#46 Jag anser att man kan likställa brunbjörnens fettinlagring mha insulin med människans fettinlagring mha insulin. Insulinet har likartad effekt.

"Att brunbjörnarna är ett slående bevis för att fettsyntes av kolhydrater funkar råder de inget tvivel om" skrev jag i ett tidigare inläggi denna tråd. och visst fins det likheter, men det innebär inte att det är detsamma.

  jag har själv fastat på frukt och fruktjuicer för över 20 år sedan och gick ner väldigt mycket på kort tid(inte bara vatten). Ingenting jag skulle göra idag. Frågan om människor blir tjocka av frukt överhuvudtaget om man inte kombinerar det med fett. Björnarna försöker väl pilla i sig fett också om det finns möjlighet för att få fart på fettbildningen.(Skaldeman berättar om norska björnar i sin bok som har god tillgång till lamm).

Grizzlybjörnarna tycks kunna bygga upp fettdepåerna med lax-diet. 

Rödräven stoppar också i sig mycket blåbär, man ser deras purpurfärgade korvar rute i skogen på sensommarna och hösten,men de tycks inte gå upp i vikt.

Olleronny -  Med tillräckligt lite mat, oavsett vad den innehåller, så går man alltid ner i vikt. Att du gick ner i vikt berodde troligen på att du utsatte dig för svält.
Om du får ditt dagliga behov av kalorier med samma fördelning av makronutrienter, så går du troligen inte ner i vikt.

Kolla här, skrolla ner till "Metabol fördel…" och kika in stapeldiagrammet. Det visar ganska tydligt skillnaden mellan att frisätta insulin resp att inte göra det.

Jag tror faktiskt inte björnen kan bygga upp sin fettdepå på enbart animalisk föda…tror de är helt beroende av att få insulinpåslag eftersom socker/insulin behövs för att kunna binda fettsyrorna vid glycerolen inne i fettcellen, och på så sätt hålla den kvar.

Rödräven är antagligen inte lika känslig för insulin eftersom den inte gynnats av att bygga på sig för mycket fett….lite likt kitavaborna.

Visst finns det genetiska skillnader även bland människor - vi tål ju komjölk (med vissa individuella undantag) - vilket inte e fallet i sydeuropa m.fl.

Som jag citerade i #31: För något år sedan upptäckte Ingrid Dahlman en fetma-gen - kallad cidea. Den är uppreglerad hos smala personer och skyddar bl.a. mot komplikationer som insulinresistens.

#49 Grizzlyn verkar inte känna till det, enlig de källor jag har .

visst finns det genetiska skillnader- det har jag aldrig förnekat- vad jag vill lyfa fram är arternas plastiska förmågor att man kan anpassa sig till sitt habitat utan att genrena hunnit eller behövs förändras.

Levern t.ex är ett organ som verkar ha stor anpassningsförmåga. Den klarar av en mängd upgift, bl.a. värmeproduktion. Den kan åtebildas o.s.v. 

Vår kära brunbjörn ligge ju inte i idet om inte är vinter, den ampassar sig. Och alla som tror att isbjörnen dör ut när isen försvinne på polarhaven- var höll de hus under tidgare värmeperioder?

Isbjörnen (som härstammar fr. Brunbjörnen) - vet inte heller det - men honorna har hur som helst ett fettlager att leva på under tiden hon ligger i ide - föder & diar ungarna. Så ''vitt'' min lilla hjärna förstått ere dock för ont om blåbär i Arktis för att bilda ett fettlager av betydelse, men det finns tydligen blåbär iaf, för ibland kan de dock äta gräs, lavar och blåbär.

Grizzlybjörnar äter bl.a. bär (blåbär, björnbär etc.), rötter, lökar från olika plantor, och nötter. Ibland kan Grizzlyn med hjälp av sitt fina luktsinne lokalisera en ekorres nötförråd och sedan plundra det.//

Grizzlyn äter även älg, hjort, bergsgetter och bergsfår. Under vårmånaderna äter den också dessa djurs kalvar. En annan viktig föda för dem är insektslarver. Under sommarmånaderna i Yellowstone-området lever många insektslarver av bergsplantor som växer ovanför trädgränsen så högt upp som 3,000 meter över havet. Under morgontimmarna dricker dessa larver nektar från plantorna och under dagen vilar de i solen på stenarna. Grizzlyn klättrar upp till dessa höjder i bergen och konsumerar 10,000 till 20,000 larver om dagen. Vid tider när det är gott om larver kan flera björnar äta tillsammans, och när födan är slut går de därifrån åt olika håll för att leta efter annan föda. Kodiakbjörnen lever på ungefär samma föda som Grizzlyn, men kan dessutom äta mycket lax som ger den mycket protein.//

/SSS

PS

Plockat från nätet. Ej faktagranskat.

Att arter anpassar sig till miljön e ju känt - Galapagos e ett lysande ex. på det. Sparvar - som e  utpräglade fröätare har där blivit anpassade att kunna leva på t.ex. ägg etc.

En art är en endem om den bara förekommer inom ett visst om­råde.

Grizzlyn kan tydligen ha en så hög andel vegetabilisk föda som 80-90%. Det verkar som att björnarna i nordamerika äter mindre och mindre vegetabilier, dest länge norrut de kommer, eftersom utbudet av vegetabilisk mat minskar. Längst upp har vi ju deras kusin isbjörnen, som har en liten andel vegetabilier på menyn.

Björnarna som håller till vid laxströmmarna är tyngre än andra björnar. Honorna  är också magrare, då de har lite svårare att komma åt laxen pga hanarna. De har sina ungar att tänka på, vid de "tätbebjörnade"  strömmarna riskerar de att ungarna blir dödade av hanarna (åter ska man behöva skämmasför att vara man).

När det är gott om lax, äter de väldigt selektivt. Äter gärna olekta honors magar med rommen och  delar av huvudet, tydligen är hjärnan finfin enligt björnarna.

Ska man dra några paralleller som omnivore, allätare mellan björn och människa , så verkar de föredra vegetabilier och fisk framför kött…