Outvecklade kycklingar kanske?

Extra protein!

Det är värre när man kokat dem o hittar blodpluppar… Fast jag har inte sett några på flera år, bara förr när vi hade egna höns (eller ja, skillnaden låg väl i att vi hade tupp också..)

Det brukar vara det i bruna ägg, håller mig till vita av den anledningen. Vet inte varför det förekommer…

Troligen är det så att ägget är befruktat, då blir det så ibland inget farligt bara naturligt.

Det var vita ägg… *suck*

Så hädanefter lär jag kolla äggen innan dom åker i äggmjölken.

Jädrar i hoppet, vad synen sitter i! Måste tänka på något annat nu när jag dricker äggmjölken. 

// Shintaida

#6 vita hönor kan också gå med tupp, färgen på skalen har med färgen på hönan att göra

Det har ingenting med att ägget skulle vara befruktat att göra. Äggblåsan består av blodkärl och ibland när den brister (som den ju alltid gör och ska göra) så kan det hända att några bloddroppar fastnar kring gulan.

När man genomlyser ägget ser man oftast det, men det är visst svårare att genomlysa ägg med bruna skal.

Det måste ju ha varit den lilla pricken man ser ibland i ägg. Inget farligt! Tycker jag ser det oftare i ägg där hönsen levt mer normalt, "sprättägg" och så.  Vi köper ägg av  makens arbetskamrat.Han har massor och de ser alltid ut så. Inget kvalitetsförsämring alls.

Det var inte bara en liten prick, utan det var ungefär 30% av äggvitan som var blod.

// Shintaida

Hittade det här om ägg och blod i ägg på SLV. Det ägget du hade borde sorterats bort men de missade nog det.

Det måste ha varit en trött sorterare , för det var 2 av 5 ägg som var blodiga i samma kartong.

 // Shintaida

Då skulle jag ringa och klaga. Tror nog telefonnummer står på kartongen…

Hönsmens *ironisk*

Har aldrig sett nåt sånt. Ändå äter jag ju kopiösa mängder ägg, så förr eller senare borde det ju hända. Vi borde leka filippin!

Citat ur  Sveriges Fjäderfäavelsförenings Hönsbok, (från 1936)

Ägg med blodfläckar - vanligen liggande på gulan -äro ej heller så sällsynta. Detta tyder på bristnning av något blodkärl, sannolikt i trakten av äggstocken och föranlett av någon ansträngning

Har sett det någon enstaka gång när vi hade egna höns. Men en gång råkade jag ut för något RIKTIGT äckligt! Alla känsliga tittare: skippa resten av det här stycket!!
-Det var när min treåring hade varit och hjälpt mig hämta in äggen. Utan att jag såg det hittade hon ett ägg ute i hönsgården under en buske, och lade med det i korgen (själv hämtade jag bara i redena inomhus, som jag ju tömde varje dag)…! När jag sen knäckte det ägget i stekpannan visade det sig finnas ett halvvuxet kycklingfoster i det! Snacka URK!!!

#7: färgen på äggen har inte bara med hönans färg att göra. Jag har haft svarta höns som värpt vita ägg, likväl som en ljusbrun höna som värpte ljusGRÖNA ägg! Färgen följer dock hönsrasen, alla hönor av samma ras värper ägg av samma färg.

Nu när det blev tal om höns började jag riktigt sakna dem, kanske ska skaffa höns igen…? Fast haken är att jag numera har två fågelhundar på gården………….!!!
Mina allra vackraste höns var Brun Leghorn, den tuppen såg sannerligen ut som en riktig skolbokstupp! Fast de var så lättskrämda och hispiga och "klättrade på väggarna" när jag och småbarnen kom för att mata dem, så de var de första jag sen sålde bort. Mina favoriter blev istället de tunga raserna, eftersom de var sävligast. Brahma (en riktigt stor ras) och Dvärgcochin (med runda små hönor som mina småbarn gärna gick och bar på…!). Att jag hade så många olika raser berodde på att jag "ärvde" en massa rasbesättningar av min far (när han flyttade till Järna med sin cancersjuka sambo och inte hade plats för höns där). Sen gjorde jag mig av med alla sorter som jag inte "föll för", och skaffade några nya grupper (bl.a. "rutig" Plymouth Rock). Några år senare (efter flera års ivrig avel och åkande land och rike runt efter ägg/kycklingar/tuppar) tog räven hela rasket! Då tappade jag sugen. Försökte börja om, men "glöden" fanns liksom inte kvar…