Jag undrar om det inte kan bli lite missvisande…?

All förbränning sker ju i cellerna, vare sig man försöker motionera bort överflödigt fett genom att göra av med fler kalorier än man stoppar i sig, eller om man väljer en hormonellt styrd viktnedgång genom att äta lchf-kost…

Så i min begreppsvärld är all fettförbränning intern… om man nu nte låter suga ut fettet, lägger det i en eldfast behållare och tänder på…

Att öka förbränningen genom motion och liknande fungerar inte för viktnedgång, kroppen ökar aptiten då så man blir hungrigare, för att ersätta den förorade energin. Då kan man antingen tillgodose kroppen genom att äta mer, eller så äter man som tidigare, och då går man hungrig. Väljer man att gå hungrig så är det en svältdiet man äter, och då går kroppen in på sparlåga för att tillgodose det minskade energiibehovet, och så fort man börjar äta normalt igen (eller slutar motionera med samma matnivå) så går man upp det man gick ner och lite till (så kallad jojo-bantning).

Motion är bra för massa saker, men viktnedgång hjälper det inte med, om man inte är elitidrottare.

Det fanns dessutom någon studie på råttor som visade att man kunde gå upp fast man åt för lite, om man åt mycket snabba kolhydrater. Glöm kaloriteorin, energi in och energi ut säger ingenting, eftersom kroppen inte fungerar som en ugn, utan kan anpassa sig till olika situationer med ökad och minskad förbränning.

Extern och intern påverkan på förbränningen möjligen..

Fast massor av andra saker påverkar väl också externt.

motion sömn sinnesstämmning stress relationer mm.

Säkert lika många internt

Hormoner kost sjukdomar ämnesomsättning mm

Jag tycker att det kan finnas anledning att vara lite skeptisk till tanken att man inte kan gå ner i vikt genom att motionera därför att man då blir hungrig och genast ser till att fylla på bränsletanken med exakt den förlorade mängden energi. Så lyder  tankegångarna.
En människa är ju ingen ångmaskin eller ens moped som har en bränsletank som måste fyllas på med en bestämd kvantitet enligt en tankmätare. Däremot är det ju vanligt att vi människor äter alldeles för mycket av rent psykiska orsaker. Mycket med än vibehöver för vår mekaniska framdrivning.
Mår man dåligt är det lätt hänt att det blir för mycket och ibland för lite av matintag. Träning kan många gånger öka det psykiska välbefinnandet och på så sätt faktiskt minska suget snarare än öka detsamma. Det är ju väl omvittnat.
Min tro är att det som vanligt är väldigt individuellt hur vi reagerar på motion. Många går ju ner på sommaren och upp på vintern bara genom att ändra sina resvanor till jobbet(cykling och sådant). Dessutom, om man trots allt skulle behöva äta lite mer pga. motion och man då tar in energin i form av fett så kan det väl inte vara till men för viktnedgången. Fettbrasan borde väl brinna än hetare eller hur?

#4, i dom fallen överätning är det nog dom psykiska orsakerna som leder till ökade stresshormoner (och därmed ökade insulinnivåer) som leder till viktuppgång, inte den extra maten.

Träning är bra för dom insulinresistenta för det ökar musklerna, vilket minskar insulinresistansen. Det går så man "tål" mer kolhydrater, eftersom musklerna roffar åt sig en del av dom till energi. Men man kan altså inte träna bort kalorier eller fett på något sätt, så fungerar det inte.

Ska man banta enbart genom motion så krävs det väldigt mycket.

Visst funkar det ibland, men då har det varit väldigt målmedvetna individer och höga motionsdoser.

Är man helt stillasittande och plötsligt börjar motionera timmar varje dag händer förstås saker i kroppen..

Möjligheten att man faktiskt går upp i stället finns också eftersom muskler väger mer än fett..

Hur som helst så är motion nyttigt. Vi är gjorda för att röra på oss.

På gymet ser man i allafall väldigt många som år ut och år in springer på löpbanden flera gånger per vecka och ändå inte verkar förändra sina kroppsformer ett enda dugg, så den viktigaste faktorn i sammanhanget är motionen definitivt inte

Om man tittar lite på vårt ursprung ser man även hos nutida jägar/samlare att man rör på sig väldigt mycket fast periodvis.

En Khoi-san jägare springer upp till 3000 km på ett år samlat till jaktutflykterna då dom kan förfölja ett villebråd i upp till en vecka utan att tröttna.

Då gäller det att vara fett-proteindriven så inte fikapauserna behöver bli så frekventa..

Kvinnorna springer lika mycket fast dom samlar växtdelar och nötter.

Det kan tyckas att dom kutar en hel del men dom gör det bara när föda behövs annars slappar dom gärna med storfamiljen i hyddan..

dufva - men de flesta naturfolk har ju blivit påkomna med att vara otroligt lata.
Masajerna som fördriver mesta tiden med att sitta o språka eller ha köttfest (de yngre bröderna eller sönerna vaktar boskapen).
Inte heller inuiterna brukar väl röra på sig speciellt mycket!?
Minns ni TV-serien med amerikanen/engelsmannen som besökte och levde med olika folkslag under 1 mån? Han var hos en grupp djungelmänniskor som ägnade all tid till att sitta och mysa…om man bortser från några timmar smygjakt per vecka.

Pasi

Just khoi-san (Sydafrika) tycker jag verkar vara mycket intressanta.

Dom är bland dom sista på planeten som utnyttjar uråldriga jaktmetoder som uttröttningsjakt.

En köttätare har ju ofta högre uthållighet än en växtätare vilken inte klarar sig lika länge utan ny energi när den förföljs kontinuerligt 

Dom anses dessutom vara de sista levande ättlingarna till dom folk som kutade ut ur Afrika och befolkade resten av världen en gång.

Dom har drag som liknar både europeer och asiater

Är relativt ljushylta och en del av dom har mongolveck i ögonen.

De har ju en häftig jaktmetod…om än lite jobbig att praktisera.
Annars jagar ju bushmän ofta med båge -"Bushmännen kallas av grannarna i basutofolket baroa, "bågmän", eftersom de är beväpnade med bågar och pilar".
Tror dock inte uttröttningsjakt är typisk människometod då människan verkar ha använt vapen mycket länge och tom har utvecklat en förmåga att kasta överhandskast med presision, vilket ingen annan i släktträdet har…

Tack för feedback hörni!

Men vad tror ni om att försöka dela upp begreppen på något sätt, så att man på ett bättre sätt kan förklara för de som ännu inte kommit i kontakt med LC? Det behöver ju inte vara med det jag kallar intern/extern fettförbränning, det kanske finn andra förslag?

Det är klart fettförbränning är fettförbränning, men jag menar att den triggas ju på fundamentalt olika sätt, vilket tyvärr alltför få av våra medmänniskor känner till…

För den som tränar eller svälter med kolhydrater styrs fettlagring via anergibalans. Vilket i praktiken inte funkar för en sockerskadad då fettinlagring och intag styr uttaget.

Energiintag-Energiuttag = EnergiFettlager

För den som reglerar sitt insulin t ex via LCHF.
Energiförbrukning och uttag ur fettdepåerna styr hungern.

EnergiUttag + EnergiFettlager = Energiintag (regleras via hunger)

Egentligen spelar ju även ämnesomsättningshormon och muskelmassan in. Speciellt det första exemplet har goda förutsättningar att "bränna" en hel del muskler.
Några bättre ord än energistyrd samt hormonstyrd viktminskning, vet jag inte.