Jag kallar inte det för fusk, utan jag gör avsteg från kosten. Det blir inte så dramatiskt då. Men om man vill komma igång så får man nog låta bli att unna sig i början, annars åker man jojo mellan de olika kosten. Är man sockerberoende så får tänka sig för innan man avviker, men jag vet att många inte klarar det  utan "åker" dit på godis, kakor osv. Men om man låter bli (så gott det går) så minskar behovet av "unna" sig och plötsligt så vill man inte längre.

Senast jag åt avvikande var i julas, det får jag betala fortfarande i form av några kilon som skall bort. 

Jag mår inte bra av socker, får huvudvärk och så klart kommer suget tillbaka, brödet ger magknip osv.

Jag tänker inte heller att jag inte får äta tårta, jag får äta vad jag vill men oftast vill jag inte.

*1 Det är väl så man ska tänka? Sen att man inte mår bra av vissa ämnen är ju en helt annan sak… Men som jag läser ibland mår en del SÅ dåliigt för att dom har "fuskat". Vi är inte mer än mänskliga och om man inte utsätter sig för livsfara (tex nötallergi, sockerberoende mm) då spelar det väl inte så stor roll? Livet är långt och man kan gott låta samvetet vila ibland vid vissa tillfällen. Jag säger inte att man ska smälla i sig en halv tårta bara för att man har möjligheten men… en liten bit av det ena eller det andra, det blir inte några extra kilon på vågen för det. Om man inte tar den extra biten varje dag förstås.. :-)

Det är väl det som upplevs efter en avvikelse med som kan skrivas som ett fusk när det pågår.Det har väl med känslor att göra och förstoras upp på grund av det.

Vet hur det kan kännas att ha kramper i magen.Det är något som jag hoppas att Du inte får uppleva.

Jag håller med här. Mervi har helt rätt, så där tänker jag med.

Men det är inte alltid lätt att vara snäll mot sig själv och inte klandra sig, många med övervikt är redan stenhårda mot sig själva. Tyvärr är ju den allmänna attityden i samhället att man får allt skylla sig själv om man är överviktig. Då är man lat och lite dum i huvudet säkert. (OBS inte min åsikt)

Har man fått det ingnuggat i ansiktet tillräckligt många gånger är det lätt att tänka: jaha nu har jag sabbat det igen, jag är ju helt hopplös!

Hoppas kan man alltid att fler ska kunna tänka postitiva saker om sig själva, och inte ta det så allvarligt eller hur man ska säga. För jag skulle nog inte klara av att äta helt strikt LCHF varenda dag hela mitt liv.

Man måste hitta sin egen nivå.

Nåt som är långsiktigt hållbart

Det funkar naturligtvis inte om man sätter ribban så högt att man ständigt känner sig misslyckad.

Det är väl därför dom flesta av oss tycker att man ska skynda långsamt, plocka bort dom värsta sakerna och gradvis föra in nya bättre alternativ

För dom som har tålamod är det säkert bäst att under flera veckor låta kosten utveckla sig

Målet är att hitta en kost där man sällan känner att man behöver "fuska" utan är tillfredsställd med sin mat

Sen gör väl alla "planerade avsteg" ibland och det är inget fusk som ska ge ångest eftersom det är ett medvetet val

Att man ibland förstorar upp det när man fuskar/gör avsteg och skriver om det här kan bero  att det är skönt att skiva av sig och att det alltid finns stöttande människor här som kan hjälpa och peppa en. I sitt vardagliga liv kanske man inte har det stödet eller så vill man bespara sina  nära och kära. man blir lätt lite besätt när man håller på att göra en förändring av sitt liv.  så är det för mig i allafall.

#6 För min del får alla lov att skriva av sig hur mycket de vill. Vill bara klargöra det. Tycker inte alls att folk är gnälliga, vi är ju här för att stötta varandra =)

*6 Tycker att det är kanon att alla finns för alla på detta forum och att alla känner sig trygga med oss alla! :-)

Jag blir bara lite ledsen när man riktigt känner ångesten och det dåliga samvetet för ett avsteg hos den som skriver… Det är inte så det ska vara! Det ska vara en kost man lever med i sitt dagliga/vardagliga liv och är det fest eller något annat så kan man unna sig… Ett helt liv utan frukt, tårta och annat vill jag inte ha. Men jag vill inte ha frukt och tårta varje dag heller! Men blir jag sugen vill jag inte må dåligt i flera dagar för den skull helller… Usch, vad krångligt detta blev då! :-) Men jag tror att ni förstår vad jag menar.

#8 jag förstår vad du menar. jag har också svårt att tänka mig ett liv utan vissa saker. Just nu försöker jag äta strikt men tillfälliga/frivilliga avsteg kommer nog att förekomma framöver. Ex. vad ska man äta till surströmmingen om man inte får äta tunnbröd och potatis.

*9 Surströmming utan potatis och tunnbröd finns inte i min värld! Huga…. HUR skulle det smaka???? Snacka om avsteg…

Jag försöker fokusera på det som är bra mat, och inte tänka så mycket på det som inte passar in där. För mig är den turkiska yoghurten en triggare som får mig att överäta så den försöker jag glömma….  Alla har vi väl något som vi saknar men att hela tiden tänka på att inte får äta det  och det så blir det ju tråkigt.

Fokusera på den goda och nyttiga maten som gör oss friska och förhoppningsvis även smala.

Precis som Mervi skriver: Fokusera på det goda vi kan äta av  hur mycket som helst istället. När jag t ex sitter med en kopp te, "nybakt" nötbröd med massor av smör och ost så blir jag så lycklig för att något så gott kan vara så bra.

 Sedan är det väl inget att hetsa upp sig över om man någon gång äter något som inte är så bra för oss, det viktiga är ju vad man äter i vardagen.

Jag kan bara säga hur det funkar för mig: när jag erkänner mina fel så blir det lättare att gå vidare.

Att älta och ha skuld är helt onödigt, att skriva av sig är en helt annan sak.

Jag förstår om folk har nåt emot ordet fusk, men jag tänker fortsätta använda det för min egen del.

#5 ska jag fanimej rama in!!

*13 Det är inte ordet fusk egentligen jag "reagerar" på utan vad det innebär… Det är innebörden… Svårt att förklara. Jag förstår väl också vad "fuskarna" menar, jag tycker bara att det är synd att det nästan blir skamkänslor, dåligt samvete och att någon mår dåligt över en kaka eller nåt. Jag fuskar också men jag tänker inte på det som fusk, jag mår inte dåligt över det. Jag stoppar kakan i munnen av egenfri vilja/eget beslut och får ta de eventuella konsekvenser den innebär för mig. Jag inser att jag inte går upp 1 eller flera kion för den, sväljer och mår gott. Däremot så vet jag dagen efter vad jag har gjort och är kanske mer retruktiv den dagen.
Livet är långt och man ska må gott den tid man har.

#15  Ja, om det funkar för dig så… Men det skulle inte funka för mig, jag måste kämpa mot mig själv för jag vill rätt dåliga saker. Jag VILL äta godis och tänker jag inte på vilka konsekvenser det får så mår jag dåligt. Ju mer jag tänker på vad jag äter, desto bättre funkar det. :)

Grejen är väl den, att man inte längre tycker att tårta är så gott längre när man inte ätit det på ett tag. Eller frukt. Smaklökarna, hjärnan, ställer om sig. Den dagen kommer då man inte mår gott på princesstårta. Man tröttnar på princesstårta! Och längtar efter vanlig vispgrädde med blåbär. Vispgrädde med bär blir livets goda, inte tårta.

Man längtar efter god ost, vinkokta musslor, avokado, grädde med kokosflingor, stekt ägg, doften av bacon som fyller köket en tidig morgon, nykokt sparris med smör…. Tack gode gud för tråkig lc-mat.