Jag frågar mig ofta; vad *är* min idealvikt? Jag kanske tycker att det är 55 kg därför att jag mådde väldigt bra när jag vägde det. Men det är för 20 år sedan o min kropp kanske tycker att 65 kg (där jag står nu) är idealet i min nuvarande ålder.

Hur kan man veta när man nått idealet? Man kanske fortsätter att gå ner fast man egentligen skulle må bättre av att stanna på några kg mer? Hur ser man ut inuti om man har för låg vikt? Påverkad en hälsa av undervikt liksom vid övervikt?

Som jag har förstått det genom att läsa o stöta o blöt det mesta som skrivits här på sajten når de flesta sin viktminskning genom att sakta men säkert hitta sin nivå, det går således inte att säga "man äter såhär" om LCHF, det viktiga är att proportionerna mellan fett, protein o kolhydrater bibehålls.

Blir jättenyfiken över vad du är ute efter? Kan du blir lite mer utförligare om vad du exakt vill ha; matsedlar, tidsperspektiv, ev fysiologiska o psykologiska diagnoser som ställer till det osv. Farmför allt; varför? Det finns ju massvis m inlägg om varför folk här äter LCHF, hur de gör o hur det går.

För egen del har jag ett ganska angenämt sätt att mäta mina framsteg på. Jag har ingen våg och rättar mig inte efter några näringstabeller. Jag har en enda kostym, och den har jag haft sen 1995. Den åker på om jag sjunger på kyrkokonsert, vilket jag gör en gång i halvåret ungefär. Och så för jag dagbok. Enligt mina anteckningar har kostymen suttit både bekvämt och som ett korvskinn under åren. När kostymen sitter bra, tycker jag att jag väger lagom mycket.

Jag började med LCHF strax efter fettisdagen 2007. Jag började läsa på innehållsförteckningar, gick över till riskakor och slutade småningom helt med bröd. Nu håller jag mig på en övre gräns på 7% kh, men det är sällan det ens är så högt. Äter mycket yoghurt, ägg, rättika, marmorerat kött, fisk och lever. Kände mig successivt smalare redan tidigt. Det kunde till och med kännas skillnad från dag till dag ibland. Och, som sagt, det går att läsa hur kostymen sitter och har suttit. Men den verkliga bekräftelsen på att det här fungerar bra för mig kom när folk i kören och på jobbet kom fram till mig och sa att jag hade blivit så smal.

I övrigt har jag märkt av andra effekter av omläggningen, bland annat slätare hy och mindre halsbränna och gasbildning. Problemen återkommer om jag slarvar med maten. Magproblemen går över fort, men eksemen sitter kvar i veckor, hur strängt kolhydratfattigt jag än äter. Nu är händerna släta och fina och jag har inget sötsug.

#1: Framförallt vill jag veta hur kroppen vet vad dens idealvikt är. Man riskerar vad jag vet inte att bli underviktig, DET är ju väldigt intressant om man jämför med lågkaloridiet. Vad händer i kroppen?
**
#2:** Härligt! :) Alla har vi ju våra mentala bilder av vad vår idealvikt är, och jag är mer intresserad av det fysiska. Jag har ätit LCHF sedan ett halvår tillbaka med viktnedgång och bättre mage som effekt :) (se svar till #1)

Jag puttar upp den här tråden för fler svar…

Ja, vad händer i kroppen egentligen? Som jag ser det normaliseras hormonsystemen och därigenom kroppsvikten om vi äter artriktig föda. Vi får den vikt vi "borde" ha, vare sig den är tyngre eller lättare än våra ideal. Kanske runt 10 % kroppsfett för män och 20 % för kvinnor, med några procentenheter uppåt eller neråt.

Jämför med hundar t.ex.: de har normalt en slank och spänstig konstitution så länge de slipper foder med en massa kolhydrater, nästan oavsett hur mycket eller lite de äter. Våra kroppar strävar efter något slags status quo och är väldigt effektiv på att hålla balansen om vi ger den chansen. 

Ska man verkligen uppnå en naturligt reglerad vikt måste man nog vara väldigt strikt och unna sig ganska få utsvävningar…

För egen del har jag insett att mejerivaror (utom smör) inte funkar, troligen eftersom jag är insulinresistent. Däremot kan jag äta i princip obegränsat med grönsaker.

Ingen frisk varelse i naturen blir överviktig under förutsättning att den äter den kost som funnits tillgänglig under dess evolution.

Detta gäller även om tillgången på föda är obegränsad.

Detta tycks även gälla utan överdrivet motionerande eller grad av energiförbrukning.

En sengångare eller en sköldpadda är sällan mer överviktig än en gasell eller en gepard.

Vad som i huvudsak styr vår kroppskonstitution är våra hunger och mättnadskänslor.

För att dom skall fungera som naturen avsett måste vår kost vara någorlunda i harmoni med vad våra kroppar är designade för att ta emot avseende fördelningen av kolhydrater fett och proteiner..

Trots att våra kroppar säkert inte fungerar som "förbränningsugnar" som "inouterna" (dietister mfl) påstår så finns det gränser för hur mycket man kan konsumera utan att gå upp/ner i vikt även kalorimässigt..

Ingen normal "Svensson" kan proppa i sig 5000 eller 500 kalorier per dag utan att saker och ting händer på vågen..

Antingen blir man då snabbt över eller underviktig..

Visst kan man svälta sig under en period och snabbt förlora mycket kroppsmassa men långsiktigt är det sällan hållbart eftersom vi inte klarar att gå hungriga hur länge som helst om föda ständigt finns tillgängligt 

Hemligheten med viktkontroll är alltså långsiktigt sett att nå harmoni mellan hunger och mättnad.

Dom flesta som provar på LCHF märker ju rätt snart en stor skillnad i hur kroppen kommunicerar sina behov till oss.

Vad som (tyvärr) skiljer oss från övriga djur är vårt psyke och där kan säkert våra förväntningar, minnen, belöningstänkande behov av tröst med mera sätta blockar runt fötterna på oss.

Jag antar att jag inte är ensam om att proppa i mig mer än vad min kropp signalerar ibland. Det skulle aldrig en katt eller hund göra

"Jag antar att jag inte är ensam om att proppa i mig mer än vad min kropp signalerar ibland. Det skulle aldrig en katt eller hund göra "

Jodå, det tror jag nog :) Djur som lever lika onaturligt som vi (=djurpark) tror jag nog kan få stressrelaterat ätande också - även på korrekt kost. Tror ni inte det?

Jag tror att vi - och även hundar och katter - faktiskt är gjorda för att proppa i oss mer än vi kanske egentligen orkar. Ibland. När vi har fällt en mammut. (Ni har väl sett naturfilmerna med lejon som är så mätta att de knappt kan gå, magarna står i fyra hörn…)

Problemet är väl om man festar på chips, smörgåsar och makaroner varje dag och äter så magen står i fyra hörn… (vilket jag själv har gjort, ja… före LCHF).  - Men jag tror det är en av anledningarna till att man kan hamna i en sån där "ätartrans", det måste ha varit en mycket bra överlevaregenskap under vissa tider.

#8: Låter klokt! Köttätare ska ju kunna göra så. Bästa platsen för matsäcken är i magsäcken :D

#8 - Ja, fast när jag nu läser vad jag skrev så låter det ju rätt moralistiskt, det där med att "festa på chips"… Jag vill absolut inte falla tillbaka till det där med att skuldbelägga folk (inklusive mig själv!). Jag var mera ute efter att det inte nog har ett skvatt med karaktär och självdisciplin att göra, utan att det är en väldigt djupt liggande biologisk drivkraft som har haft stort överlevnadsvärde. Men att "brödätarnas" kosthållning kanske inte är så väl anpassad efter våra biologiska förutsättningar.

Jag tycker man kan konstatera vad som är fel och dålig kost utan att blanda in skuld. Alla som känner mig vet att jag alltid säger att skuld och dåligt samvete är totalt onödigt och bara skapar dålig självkänsla. :)

Däremot ska man vara medveten om vad man gör fel så att man kan göra rätt nästa gång.

#11 - Klokt sagt Jennix!

Det verkar vara en allmän tankefigur att det är naturligt att väga mer, kanske tio kilo när man blir medelålders och äldre i Sverige och övriga västvärlden.

Hos folkgrupper som levt på naturlig kost in i vår tid har man konstaterat att äldre människor blivit lättare med åren. Muskler har blivit mindre men man har inte lagt på sig några "badringar".

För mig som är 173 cm skulle idealvikten ligga mellan 65-75 kg. Ganska stor spännvidd alltså. Jag har vägt båda och varit ungefär lika stor, i alla fall kommit i samma uniform. Skillnaden har varit hur vältränad jag har varit.

Ner till 60-62 kg som jag vägde i tonåren tror jag faktiskt skulle vara för lite, man behöver lite att ta av om man blir sjuk som mormor sa.

Kanske väger jag min idealvikt, men jag tycker att flera kilo ligger runt midjan som en Skogaholmslimpa. För övrigt är jag smal.

Jag tror att även hundar och katter som blir feta oftast blir det pga fel foder (icke artriktigt för fem öre).

Det mesta djurfodret man köper i affären innehåller massor med kolhydrater vilket naturligtvis blir  helt fel för dessa utpräglade köttätare. 

#8 Visst käkar ett lejon tills magen står i fyra hörn men hon jagar inte igen förrän hon blir hungrig vilket kan ta ett par dar så nog funkar mättnadskänslorna som begränsare även dår.

Kolhydratätarnas dilemma är ju att ständigt känna sug efter mer att stoppa i munnen.

Gasellen som lejonet jagar käkar hela tiden men är i motsats till oss konstruerad för att inte bli fet trots ständigt betande.

#16 - Ja, det var lite det jag for efter, även om jag uttryckte mig otydligt…

Under nästan hela den tid som människan har funnits till så har ju brist på föda snarare än överskott varit det vanliga tillståndet för nästan alla. Det är ju därför naturligt för oss att smälla i oss så mycket vi orkar när äntligen tillfälle ges. Vem vet när man kan äta sig mätt nästa gång?  Vi är helt enkelt inte anpassade till det liv i överflöd som vi lever i nuförtiden och därför är det ju lätt hänt att det blir både för mycket och för ofta av det goda.
Att dessutom den moderna maten är full med sådant som inte fanns under 99.99% av människans utveckling gör ju inte saken bättre. Socker, stärkelse, margarin och en otrolig massa kemikalier av olika slag gör oss ändå sjukare och fetare än vi skulle ha varit med den ursprungliga kosten.

#13 Statistiken visar faktiskt att det är sundast att långsamt öka i vikt från 20årsåldern upp till pensioneringen med 10-15 kg.
Både de som behåller sin vikt från tonåren och de som blir kraftigt överviktiga har en tendens att dö i förtid  i förhållande till dem som följer en långsam viktökningstakt genom livet.

#18 Det finns väl knappt några exempel i dag på medelålders och äldre som blir lättare  jämfört med  vikten som (normalviktig ung utan att det är sjukdomsrelaterat?

Om det är insulinkänsligheten som trubbas av med åren, som gör att vikten ökar, skulle det i så fall också finnas vissa hälsovinster med detta ?

( oj,det är knepigt som amatör att ge sig in i  medicinska diskussioner).

Det ligger ngt i det här faktiskt. Min förra hund blev väldigt fort lite tjock, trots mycket motion. Han åt Royal Canins torrfoder, som vi blev rekommenderade av uppfödaren.(numera vet jag vad det innehåller.) Min nya hund är slimmad hur mycket han än äter, men så får han också rent kött. Skillnaden är påtaglig på andra ändan också, liksom mer rävaktig,inga koplättar.

Jag är inte överviktig och vet inte riktigt vad min "idealvikt" är men vill iallafall bromsa upp min numera smygande viktökning.  Vill gärna gå ner ca 5kg till sommaren och sen förhoppningsvis hålla mig kvar där.

Undrar över en sak förresten? Tappar man några kilon så är det inte på de ställen man helst vill det ska minska, typ arslet och magen. Näädå, det blir på brösten och ansiktet det märks först! Why? Det är ju "skogaholmen" som ska bort först och främst!

Kanske blir så att hur många kilon jag än tappar hänger limpan ändå kvar….