Du behöver äta 0 gram kolhydrater. Inget alls med andra ord.

Att hjärnan behöver kolhydrater stämmer, men vi behöver inte äta dom, utan kroppen tillverkar dom få kolhydraterna själv av fett och protein. Äter man däremot för lite mat samtidigt som man inte äter kolhydrater så mår man dåligt, eftersom kroppen för för lite grundmaterial att tillverka dom kolhydraterna av, så se till att äta ordentligt.

Äter man mycket lite kolhydrater börjar kroppen tillverka kolhydrater och ketoner. 75% av hjärnan kan gå på ketoner, resten använder dom kolhydraterna som tillverkas. Finns dessutom någon undersökning som visar att hjärnan fungerar 25% bättre när den går på ketoner (stod om det i någon av LCHF böckerna, kommer inte ihåg vilken). Så det är bara fördelar.

Det stämmer det Andreas berättar här. Kött innehåller Glukogen, det är köttets svar på stärkelse, och vid behov spaltar kroppen glukogen till glukose som vi ju alla vet är fruktsocker. Så när hjärnan behöver näring hämtar kroppen fram det själv från kött och animalsk fett.  Jag minns dock inte namnet på själva prosessen :)

Sen är det ju olika från individ till individ hur mycket kolhydrater dom behöver för att må bra, vissa behöver lite mer enn andra, andra mindre, och sen är det även hur mycket man behöver kontra hur mycket man tål. Man kan tåla en del mer enn man behöver. :)

Men även om kroppen kan "göra" sina kolhydrater själv så finns det ju en viss mängd som kroppen behöver.

Tänkte att det vore bra att veta när man hamnar i diskussion med de som "vet" att hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Att då säga att de kolhydrater vi behöver tillverkar vi själva, får det att låta så flummigt även om det är rätt. Det skulle kännas bättre att kunna drämma till med en mängd.

Så vi skall hitta på en annan siffra än den rätta, 0?

Skrivit lite om denna fråga bla i detta lågkolhydrats-FAQ 

ja något tal har jag tyvärr inte till dig :/

#4 Ja tack, det skulle vara bra :)

Den här frågan är intressant. Jga har ju med mina tester kommit underfund med att jag mår bättre av att äta lite mer kolisar än de flesta. Ligger jag på fakir så känns det nästan som en lätt Depression, tappar matlusten, lusten att laga mat, lusten att pyssla/vara kreativ.

Ökar jag kolisarna lite så kommer det där tillbaka och i det läget mår jag som allra bäst. Har lagt min gräns på max 40 gr kolisar per dag, ibland (oftast)  blir det mycket mindre men sällan så lågt som 5gr.  Nån som kan förklara om nu kroppen egentligen inte behöver några kolisar alls?

SvartKaffe - Du kanske lika gärna skulle kunna ersätta dessa kollisar med mer protein och få samma effekt, beroende på att det du normalt äter kanske inte riktigt räcker till för att tillverka den mängden glukos din hjärna behöver.

Vore intressant om du kunde testa och rapportera.

Pasi, helt klart en idé att prova.

Just nu skall jag försöka komma in i rutiner att skriva matdagbok. skall köra igång en testperiod när jag känner mig redo.

Iendi, ett svar som du skulle kunna ge skeptikerna är: Ja, du har rätt i att hjärnan behöver en viss mängd kolhydrater, (då får dom lite medhåll, och blir förhoppningsvis lite mindre avogt inställda) MEN eftersom kroppen kan tillverka det själv, så BEHÖVER man inte äta dom. (Då får dom förhoppningsvis något att tänka på.)

Men i praktiken är det ju ändå så att det är så gott som omöjligt att komma ända ner till 0, om man inte äter ursprunglig innuitkost…

Och det har ju också visat sig att gränsen för kolhydratintaget varierar ganska mycket för att olika individer ska må bra.

#10 Förmodligen äter inte ens inuiterna 0g kolhydrater jämt då de troligtvis äter lever och den innehåller kolisar!

Säkert är det så, Wildrat, i teorin behöver man inte äta kolhydrater, men i praktiken är det svårt att komma ner till 0, även på innuitkost…

Precis vad jag menade Odezza. För de som är oroliga för att de får i sig för lite kolhydrater finns det annat att ta till än socker och stärkelse. Lever, bladgrönsker och lite mjölkprodukter gör att man får i sig kolisar i lagom mängd…

#10 Tack för tipset Odezza, jag ska testa det nästa gång. Men det är ju som du säger att det är svårt att komma ner till 0.

Jag känner att jag börjar bli lite av en predikant i ämnet =) Skickar länkar och pratar kost till/med alla jag tycker ska lära sig mer om detta. Jag får passa mig så inte folk börjar "gå kroken" när de ser mig. Men ju mer jag läser här (bland annat din artikel) ju mer intresserad blir jag.

Eftersom det börjar synas nu att jag går ner i vikt (6 kg nu) så passar jag på att predika lite när folk frågar (intet ont anande)vad jag gjort för att gå ner i vikt :o)

Jag känner igen det. Man låter som Jehovas vittnen om man inte aktar sig. Men är man 'omvänd' och säkert på att de andra är vilseledda, så är det svårt att knipa igen.