Lite tankar kring hetsen...
Ventilerar lite tills Debatt börjar om 10 min.. ;)
Jag känner mig oerhört trött på att argumentera och diskutera ang. min (vår) kosthållning. Jag orkar inte hålla på längre. Bloggen är uppe, och jag kommer blogga om mina resultat, hur kroppen känns och publicera lite recept. Men där går gränsen. Det känns som att jag slåss i luften. Få personer motargumenterar mig, så varför har jag en "urge" att hela tiden försvara och försöka banka in vett i folks huvuden utan att de egentligen gör någonting? Jag har svårt för att vara ödmjuk i de här sammanhangen och det tar sådan energi ur mig, så jag kommer hädanefter att skriva lite allmänt och lättsmält och inte gå in för djupt ang. kosten. Jag vill knappast uppfattas som gnällig och tvär, utan glad, positiv och en inspiration :) Jag vill skriva om saker som gör mig glad, och inte bara för att ha rätt.
Om sedan folk undrar hur jag gör kan jag givetvis förklara, men jag orkar inte vara delaktig i den otrevliga debatt som förs i diverse dietisters bloggar osv..
Ni kanske förstår mina tankar.. Att vinna folks förtroende är nog det bästa sättet att övertyga dem.. Fast det var ju det jag inte skulle syssla med.. Nåja! ;)
Det var lite tankar bara.. Hoppas Annika äger debatten strax!
Och hoppas att ni som reggat er för att läsa min blogg kommer att läsa den ändå! :)
Att vara en inspirationskälla och svara på ev frågor gör gissningsvis betydligt mer nytta än att försöka omvända folk som inte vill bli omvända…
Sant Doc. Det roligaste är att så ett frö hos folk, folk som är intresserade av att veta hur man "bantar". Sen så smyger man automatiskt med lite info om hur "våran hypotes" fungerar. Strax därpå kan man ofta få följdfrågor!
Något jag brukar nämna för att ta kål på de "energi in - ut"-troende människorna är att det finns en kille som åt LCHF och tränade rätt mycket. Jag brukar säga att han löptränade 4-5 gånger i veckan, men jag vet inte exakt hur facit lyder. Sen så räknade han kalorier. För enkelhetens skull säger jag att han fick i sig ungefär 2000 kcal per dag.
Sedan gjorde han ett test. Under en månad la han av med löpträningen och samtidigt som han blev en soffliggare så åt han ca 3500-4000 kcal per dag. Det är alltså nästan dubbelt upp mot förr när han tränade mycket.
Resultatet? Han gick inte upp i vikt. Han gick inte ner i vikt. Hur kan det komma sig?
Den sagan brukar jag berätta. Då blir folk rätt nyfikna. Jag är kanske en bra storyteller men det är en bra hook!
#2 synvinkel:
Helt jättebra! Oftast är det bara svårt att hejda sig! Det är så mkt info man kommer över och det är så lätt att bara trycka på publish-knappen inne på bloggen! Jag styrs väldigt lätt av mina implulser, men impulskontroll och mognad hänger nog rätt så mkt ihop ;) Jag får växa till mig lite haha!
Jag känner igen mig. Jag vill också förklara för folk men biter mig i tungan. Jag orkar inte diskutera när folk är så motsträviga. Brukar tänka att de nog blir upplysta när de är mottagliga.
Fast en och annan får sig lite näringslära till livs. Men man får känna av lite vilka som är mottagliga.
Men ändå, jag tycker det är bra att det finns folk som vågar vara impulsiva och gå på sina känslor och övertygelser. Det behövs såna som du också. Alla kan inte gå medelvägen - då blir det för trångt 
Tack! :)
Starta ny diskussion