I november 2006 tog jag mitt beslut att prova LCHF. Det har jag aldrig ångrat.

Den första tiden gjorde jag en del experiment för att se hur/om det kunde påverka vikten. Så hände en del i privatlivet som gjorde att jag inte längre orkade mäta/väga/planera så jag har inte strikt följt en massa "regler" men ändå haft med mig "tänket" i bakgrunden det senaste året.

Det har hänt att jag ätit ris, pasta och potatis. Bröd också. Ibland för att vara bekväm bland andra, ibland för att jag inte haft något vettigt att ersätta tillbehören med (dassig mat/inköpsplanering), ibland pga jobbiga sjukdomsperioder när man inte orkat bry sig. Men… om man jämför med mina tidigare matvanor så är dessa "förbjudna" matvaror intagna i betydligt mindre mängder än vad som man räknar in i normal kost.

Det har sålunda inte varit jättesvårt att avstå från kolisar men jag vet att jag varit dålig på att hålla fetthalten uppe. Så nu är jag här igen, för att experimentera och förhoppningsvis föra dagbok på mina försök. Vad jag äter och hur det påverkar vikten. Den här veckan blir det lite planering, nästa vecka börjar jag skriva i dagboken hade jag tänkt.

Jag startade på 102-104 kg vid min första kontakt med lchf och gick ner ca 5 kg innan det var stopp. Nu är jag åter igen uppe på samma vikt. även om jag fortfarande hållt fast vid mindre kolisar än i "normalkost". Så nånting med fettintaget kanske har nånting med gåtans lösning att göra?

Det bästa har jag sparat till sist… Även om LCHF inte gav så mycket utdelning viktmässigt som jag hoppats så hjälpte det en hel del med min värk och andra fibrorelaterade problem. Och till min glädje har detta hållt i sig, hurra! Har inte haft lika många/långa/besvärliga förkylningar som vanligt heller så helt klart har det nog påverkat allmänhälsan också. Men det verkar som det tar tid för kroppen att bli bättre, frisk är jag ju inte tyvärr, långt ifrån. Men varje förbättring ger näring åt hoppet att kunna fungera någorlunda som en "normal" människa nån dag. 

Jag önskar jag hade kikat in här tidigare, i tid för insamlignen av rosor till Annika. Hade gärna skickat henne en lika stor bukett alldeles själv och det hade ändå inte varit nog. Hälsa kan ju som bekant inte köpas för pengar och utan henne hade inte min hälsa förbättrats.

Vet ni… innan jul var jag med gubben på blodgivningscentralen. Fick ett ryck så de kollade mina blodvärden (har varit blodgivare innan, ca 15 år sen). Mitt HB var uppe i 126 och jag var välkommen som blodgivare!

För en normal person är detta inget anmärkningsvärt men jag har legat och pendlat runt 100 de sista fem åren i alla fall och det var också anledningen till att jag fick sluta lämna blod. Så när min värsta värkperiod är över (nov-mars) och jag slutat med receptbelagda värkisar så kan jag åka och lämna blod. Ett mätbart resultat på att något har hänt i kroppen sedan jag dragit ner på kolisar

Oj, vilket långt inlägg… det kanske hade räckt med - I'M BACK!