Befinner mig just nu i det s.k. diket, dvs "halkade av banan" med ett antal dagars avsteg över jul. Och det är ett helsike att ta sig tillbaka! Förut har jag alltid bara gjort något enstaka avsteg, typ en måltid, och inte haft några problem med att sen äta riktigt. Men nu!? Hela den här veckan har jag varit stentrött och hängig. Och hela tiden fortsätter jag att fuska - trots fasta föresatser varje morgon!? Igår var nog en av bottennappen - var på blodcentralen och gav blod. Vid ankomsten (vid lunchdags) kände jag mig matt (av brist på kh förstås, nu innan jag ställt om) och insåg att jag bara måste få i mig något om jag inte skulle svimma av "åderlåtningen". Så jag petade i mig en färdig grovbulle-macka och två glas apelsinjuice. När jag sen var färdig stjälpte jag i mig ytterligare två glas juice och en mugg citronte (pulver=massor av socker)!!

Idag har jag inte ätit så värstingdåligt, som sämst räknas väl en bit leverpastej (tjock skiva skivbar) och ett par koppar kaffe med grädde (som jag visserligen slutat med, men bara "måste" unna mig en seg dag som denna). Istället får jag "ta" den här tröttheten.

- Lärdom: ska man göra avsteg så ska man åtminstone se till att man återvänder raskt till riktig kost!

Går det fortare att ställa om ifall man motionerar mer? Är det någon som har märkt skillnad (inte för att det lockar mig att öka hundpromenadstempot när jag är så här hängig, men om jag trodde att det gjorde omställningen snabbare skulle jag sannerligen göra ett försök!)