Verkar vettigt resonemang tycker jag.

Insulinet behövs väl ändå för att man ska kunna utnyttja proteinet man ätit för muskeluppbyggnad?

Man vill ha måttliga mängder bara - en del av oss tycks producera för mycket

Intressant! Det här med insulinindex finns det alldeles för lite studier av vad jag har sett… svårt/dyrt och ingen som är tillräckligt intresserad tydligen?

Det finns väl inga (ytterligare)? De få värden som finns kommer väl alla från samma källa.

#3 Har du fortfarande för högt insulin och får blodockerdippar?

#5 haha nej kanske det, jag har bara sett den jag med, just vad jag menar.

Det är ju delvis samma problem med GI även om där är många källor. En del felaktiga värden smög sig ju in och sedan dess har de citerats överallt även om själva "moderfilen" har uppdaterats eftersom.

För det första så höjs inte blodsockret nämnvärt om ens något hos dem som äter protein….för det andra så skapar inte den höga insulinstegringen blodsocker och det är inte höjning av blodsocker som ger insulinhöjning.
Vad som händer när man äter protein är att insulinet höjs för att skicka in aminosyrorna i cellerna. Glukagonet höjs också för att kunna hålla blodsockert på en jämn nivå.
Höjt insulin och glukagon ger även en höjning av de anabola hormonen, vilket är helt naturligt då det bör byggas när det kommer råmaterial.

Skulle inte insulinet höjas tillräckligt så kan heller inte cellerna ta emot det och det måste då utnyttjas som bränsle/material för blodsocker….vilket troligen kan hända hos kraftigt insulinresistenta.

Detta sker troligen både hos LC som HC-ätare eftersom det är en helt naturlig mekanism vid proteinintag.

Jo att det behövs insulin när man käkar protein vet jag men frågan är om nivåerna skulle se anorlunda ut om personen man testat skulle vara i ketos?

 Som sagt jag tror också det bara finns den där enda studien så det är väl inte direkt solklart det här!

Det vetkar ju som om många av oss som äter enligt LCHF ändå har ett blodsocker som pendlar på gränsen till typ 2 diabetes. Själv hade jag 7.2 i ocker senaste mätningen efter ca 1 år på LCHF. Jag har noterat att många går ner snabbt under de 3 första månaderna men senar stannar det upp. Så var det även för mig. -7 kg direkt och sedan tvärstopp. Tar det tre månader för kroppen att lära sig tillverka sitt eget socker sedan tillförseln av externa kolhydrater har strypts.
Typ 2 diabetes och övervikt, främst bukfettma, lär ju hänga igop som i en ond cirkel.
Hur skall man få ner vikten tillräckligt mycket för att bryta den onda cirkeln? Kan sk. fettfasta vara något eller skall man bara dra ner på proteinet ytterligare?

Glennart - Det finns fler studier än 1 på proteinets verkan….sök på http://www.ajcn.org/ eller kolla referenser i Rob Faigins böcker.
Tror inte kroppens reaktion på förrändras bara för att man är i ketos….det har ju med kroppens reparationer och sånt att göra, inte med nån blodsockerhöjning.

Nedbrytning av protein tar en liten stund pga att de proteinnedbrytande enzymerna behöver göra sitt….sedan börjar aminosyrorna gå ut i kroppen och insulinet höjs…..först när inte cellerna kan ta emot mer aminosyror så börjar överskottet bilda blodsocker (eller vid behov, tidigare)…men troligast bildas glykogen….och inte för att ge överskott av socker utan troligare för att användas till att hålla ett jämnt socker.
Det fanns en dansk undersökning där de såg en mindre blodsockerhöjning hos yngre men inte alls hos äldre….de hade ingen vettig förklaring till detta fenomen.
Troligen var de "yngres" proteinförråd redan fyllda eller också var det de äldres högre insulinnivåer som hindrade glukosbildning utifrån proteinet (min egen förklaring).

Bjorne - Jo, bukfetma och diabetes typ2 hänger ihop…. även ofta med kortisol, dessutom…..och kan vara orsaken till att sockret ligger så högt efter 1 år.
Alla de olika faktorerna gör att det inte finns nåt generellt råd man kan ge, men om du misstänker högt kortisol (stresshormon) så bör du ev inte minska proteinerna, då det kan öka på kortisolet, som i sin tur ökar fettinlagring och muskelförtvining .
Det bästa man kan göra på en platå är att ha tålamod och gärna experimentera en del med fördelningen av makronutrienter…. och se hur kroppen reagerar. Kanske testa med lite styrketräning.

Jag tänkte på insulinindex inte på protein metabolismen i sig.

Här finns en som har skrivit mycket om ovanstående nämligen Jenny Reimers.

http://www.primavi.se/maten.pdf

Hennes propagerande för fädbosmör mm tilltalar mig mycket och i Norge finns tydligen denna vara i form av sätersmör!

Hälsningar och Gott Nytt Fett år (med bra fetter) Hanveden.

hemul: nu först såg jag frågan till mig. Jag har inte så stor koll på mitt insulin eftersom jag inte kan mäta det själv. De gånger jag mätt har det varit i den högre regionen.

Dippar (väldigt lågt blodsocker - udner 4,2) får jag ibland - men blir inte klok på varför. Kanske för att jag äter för LITE protein/fett - det är teorin just nu. Jaghar ju lärt mig att inte överäta och låter därför bli när jag inte är hungrig. Hellre inte alls än fel är teorin - när jag är utanför hemmet. Jag är inne på att Pasi har rätt (vad ovanligt …)  att min kortisolnivå kan hållas för hög - för att jag ibland (för ofta) äter för lite/för sällan av olika skäl - oftast för att jag inte blir hungrig - missuppfattar hungerkänslor. Jag glömmer att äta helt enkelt. Är jag borta - är det lättare att vänta tills jag kommer hem än att hitta något jag kan äta och där är det ett elände med E621-känsligheten.

Det var lättare medan jag köpte tex rostbiff och lite ost.