Självklart kan det kännas genant att man blivit så stor man har, men försök vända det till att du faktiskt gör något åt det nu och det är DET som räknas. Alla begår misstag eller gör saker som inte är så bra för en, men om man blir medveten om det och väljer annorlunda val framöver så är det snarare en styrka man har än något man bör skämmas för.

#0: Förstår att det känns jobbigt, men bara att du insett det och vill göra något åt det, så har du tagit första steget. Man måste först bestämma sej, och sedan gärna berätta för sina närmaste om sina planer. Att du valt LCHF, är det bästa av alla viktminskningsmetoder. Man äter gott och är aldrig hungrig. Kom ihåg att äta fett, det är det som ger mättnadskänslan så att portionerna minskar. Gör dej av med allt hemma som kan fresta ( godis, kakor chips m.m.)och läs på så mycket du bara kan. På Dietdoctor.com finns dels massor av berättelser från andra som har gått ner 30-40 kg och mår bättre än någonsin. Dels så finns det massor av bra, lätta recept som ger inspiration.
Själv har jag varit LCHF-are i drygt 15 år och kommer aldrig att ändra min livsstil. Har aldrig mått bättre.

Det går! Du ska se att när effekterna av det du gör börjar visa sig så blir det mycket lättare. Du kommet att känna dig stolt övre det du gör och du kommer att må så mycket bättre.

Tips: jag är normalt rätt självgående. I början körde jag mitt eget race. Men sen började även jag veckorapportera min vikt i en forumtråd (annat forum), tävla mot andra i all vänskaplighet o så vidare. Till min förvåning funkade det för mig. Jag ville inte lyckas dåligt helt enkelt och det hjälpte att andra hejade på och gladdes med mig när det gick bra. Finns väl inte så mycket sånt längre, men du kan ju ha en egen tråd här där du skriver om dina mot- och medgångar. T.ex. den här.

Lycka till! 🌼

Räkna med övergångsproblem. Det är tufft att byta kost, och kroppen är inte van. Det finns nog mycket här på kolhydrater.ifokus om detta, om du letar. Mycket om annat också; det finns mycket information och tankar här.
Vill minnas, från den tid när forumet var väldigt aktivt, att vi diskuterade svåra perioder. Efter tre dagar, tre veckor, tre månader, sex månader; tidpunkter när man tycker det känns oöverstigligt att fortsätta. Det är normalt; fortsätt bara.
Den där känslan av "jag får aldrig mer äta xxx!!!"; vad det nu kan vara …? Nej. Man bestämmer från dag till dag: Jag får äta hur mycket xxx jag vill, men just idag väljer jag att inte göra det. Jag väljer att må bra istället. Den inställningen kan hjälpa ibland.

Om du är väldigt sockerberoende så bör du avvakta med att baka LCHF-kakor, -desserter, även om man inte använder socker. Med Sötströ eller Stevia så göder man sitt sockerberoende så man faller lätt av banan. När du hållit på en tid, så finns det väldigt många bra recept, på gott bröd. Matbröd däremot, som kanske innehåller mycket frön, så är det gynnsamt för magen. Fibrer får du också med gröna bladgrönsaker.