Hej, jag är inte bipolär men har under större delen av mitt liv haft vinterdepressioner. Jag började med lchf för många år sen pga att jag hade IBS - problem med matsmältningen och jag hade sömnproblem. 

På mindre kolhydrater så blev kroppen lugn, magen rättade till sig snabbt och min sömn blev bättre. Jag pendlar idag mellan lchf, keto och carnivore. 

Jag har läst på en hel del på vitaminer och mineraler och D-vitamin har hjälpt mig de sista 10 åren mot mina vinterdepressioner. Numera kör jag omega-3 kapsel och torskleverolja kapsel varje dag. Kanske kan det hjälpa dig om du hittar info om vitaminer och mineraler. 

Kan tipsa om några bra läkare på youtube som har föreläsningar, tex Dr Robert Lustig angående socker, Dr Eric berg- keto, vitaminer o mineraler och Dr Sten Ekberg - keto, mineraler o vitaminer, Dr Jason Fung - keto och periodisk fasta - alla pratar engelska men de pratar lugnt och man lär sig massor. 

☀️

Jag har ingen "diagnos", men har under större delen av mitt liv upplevt mitt mående som berg-och-dalbana. Livlig till grubblande ungefär. Eller speedad till låg, men inte av det riktigt allvarliga slaget, utan jag har bara känt mig "konstig", udda och lite ledsen emellanåt. 
Jag började med LCHF för drygt 11 år sedan, främst på grund av mina jobbiga blodsockersvängningar, som jag hade börjat associera med mitt mående.

Det var som att dra bort en hinna från omvärlden. Jag kände mig mycket mer levande, delaktig. Jag blev piggare, sov bättre (vilket också får en att må bättre), slapp min förkylningsastma som kom varje vårvinter (är i princip aldrig sjuk numera). 

Jag är snart 70 och säger ärligt att jag är mycket friskare, piggare, gladare och trevligare nu är jag var för 15 år sedan. 

Om du är rädd för fett kan jag berätta att jag lever med superhögt kolesterol (som inte skall mätas som man brukar göra), men har gjort två stora hälsoundersökningar och har superfina värden, inget plack, tunna kärlväggar etc. 
En "biverkning" var att jag gick ner i vikt, och fick plötsligt en midja! Har gått upp lite igen och har en liten muffinsmage, men midjan är kvar! Kilona måste ha satt sig någon annanstans.

Maken kan väl ibland tycka att jag har lite väl mycket energi, men jag njuter! Läs gärna på lite om tarmflora också, man upptäcker mer och mer hur mycket den påverkar vår hälsa och vårt mående. Charmen med tarmen var en fantastisk lärobok för mig, men det finns fler böcker på samma ämne. Det finns inget som påverkar hjärnan mer än tarmen, de har en tight kommunikation, så att säga. En sund kost befrämjar en sund tarmflora.

Jag hade redan innan LCHF dragit ner på godis, vitt bröd, kakor och sånt, för det kände jag att jag inte mådde bra av, så jag gick ganska all-in  med LCHF och fick inga övergångsbesvär, men vet att många kan få det, så testa dig fram. Ibland gör man för stora  gester och så kan det plötsligt kännas övermäktigt och man känner sig misslyckad, men gå inte på den niten. Två steg fram och ett tillbaka är bra nog.
Brukar också säga att bra matvanor börjar i affären, så handla bara sånt du känner att du kan/bör äta så ordnar sig resten. Den här sidan är späckad med recept, tips och frågor med svar. Kolla rubrikerna till vänster.

Inga frågor är för dumma, jag har fått otroligt mycket hjälp och inspiration här sedan jag började.
Välkommen och lycka till!

Jag har levt hela mitt liv med depressionsproblematik. Jag har provat olika mediciner, men de har bara gjort saken värre, biverkningarna blev jobbigare än själva depressionen. LCHF innebar en vändning.

Jag började i juli 2006, jag var inte överviktig, jag la om kosten över en natt. Anledningen till att jag började var att jag inte ville få diabetes2, som både min far och farmor fick. Jag tänkte att jag testar i 4 veckor, sedan tar jag nytt beslut om att antingen fortsätta, eller återgå till mitt gamla sätt att äta.

Räkna med att det tar några veckor innan kroppen har ställt om sig. Jag förstår om du mår "sådär" efter bara tre dagar. Du får avgöra själv om du vill hålla dig under 20 g kolisar, och därmed få lite jobbigare omställningsbesvär, eller om du vill lägga till lite kolhydrater och få en lite lindrigare omställning, men som då kan ta lite längre tid. Välj i så fall kolhydrater från rotsaker, kanske även lite ris och potatis. Men undvik spannmål helt och hållet. Det är iallafall min erfarenhet, att spannmål är inte bra för min Depression.

Oavsett vilket du väljer, cold turkey, eller att fasa ut kolisarna lite försiktigare, ge det åtminstone 4 veckor innan du utvärderar. För mig blev det så att jag fortsatte, och jag äter fortfarande LCHF.

Min kropp omformades, min pojkaktiga figur blev lite kvinnligare. Jag fick lite höfter och midja. Till att börja med gick jag ner i vikt, i ungefär ett halvår. Jag var vrålhungrig, och åt jättemycket, men bara LCHF, så jag var inte orolig över att jag skulle försvinna. Sedan normaliserades hungern, jag behövde inte äta lika mycket, och vikten började gå upp igen. Jag var underviktig när jag vägde som minst, men efter det första halvåret har jag varit normalviktig. Men lite omformad så att säga, och inte till det sämre.

#0:
Jag är heller inte bipolär, men har över 60 års erfarenhet av det då min mor är bipolär.
Det brukar debutera cirka i 25årsåldern, det måste inte bli värre med åren, utan det är antagligen som så att det ställs allt större krav på en när man blir äldre, gifter sig och får barn o sådant.
Och om man då pendlar mellan mani och Depression så förstör det många sociala förhållanden.. vilket inte gör saken bättre.
Jag tror på medecinering för just bipoläritet, främst sådan som kapar dalar av Depression samt toppar av mani, man kanske mår lite samma skit men man blir lixom litta mer normal i omgivningens ögon, och vi är intet utan ett socialt samband.
Nu är det som du nämner lite olika sorters bipoläritet, därav lite olika medecinering, en del lutar mer åt Depression andra mot maniskhet.
Så det är en uppsjö av olika mediciner innan man hittat rätt, för varje sort, ålder och livssituation. Har pratat en hel del med min mors psykiatker, de skriver inte ut samma medeciner som husläkarna gör typ SSRI, vilka är förödande för en med kraftigt manisk/psykotisk läggning.
Oså till kost och bipoläritet.. det är nog rätt lika som för friska, dvs en bra näringsrik kost, är alltid bra.. iallafall ingen nackdel.
Oså till detsamma som för friska man mår som man äter och lever, varför det sällan är fel att äta riktig mat från bra råvaror, gärna färska och hemmalagade om man har råd ork och tid.
Varför skall någon äta skitmat som mättar för stunden för att senare bli hungrig/sugen snart igen? Hur mycket blodsockerjojo vill man ha?