Håller just på att läsa om Protein Power by Drs Enig och som jag fatter det så säger han att med högt fettintag och få kolhydrater är det väldigt svårt att gå UPP i vikt. Med lite insulin i kroppen lagras inte överskottsenergin i fettcellerna. Däremot så säger han också att om kroppen får all energi den behöver från intag av fett så finns det ingen anledning för cellerna att släppa tag på lagrad energi…

Alas man måste enligt honom tillverka vad han kallar kaloric deficit. Fördelen var att med low carb är gränsen för hur många kalorier man kan ta in och fortfarande gå ner i vikt mycket högre än hos nån som äter low fat. Hade att göra med mitochondria och språk som jag inte fattade….

Så… han förespråkar ju low carb-medium fat efter vad jag förstår. Igen man får väl pröva sig fram till man vet vad ens egen nivå är.

#0, Det är lite mer komplicerat än så, kroppen släpper inte bara fettet så där.

Det har med olika hormoner i kroppen att göra, kolhydrater får hormonet insulin att tillverkas för att sänka blodsockret, vilket uppmuntrar fettlagring, lågt med kolhydrater och mycket fett får hormonet glykagon att tillverkas för att höja blodsockret, vilket uppmuntrar kroppen att bränna fett.

Så äter du mer fett så ökar du din förbränning med andra ord, och då slinker både dietfett (det du äter) och kroppsfett med in i "ugnen".

Det finns en problematik, och det är att äter man FÖR mycket så kan ju kroppen tillgodose alla sina behov från dietfettet, och då behöver det inte ta av kroppsfettet. Det är inte mycket insulin, så du lagrar inte det extra fettet, men du förbränner inte ditt eget heller. Därför kan man inte bli tjock av en LCHF diet, utan om man äter för mycket fett så går det ut den naturliga vägen, om man inte är underviktig då. Men man vill ju inte gå ner i fettandel mycket heller för då minskar ju förbränningen i och med att insulinet ökar. Man måste hitta rätt balans helt enkelt.

För dom flesta så har dom feta delarna av kött och annan animalisk mat i sig den balansen som behövs för att kroppen ska göra det, och äter man när man är hungrig och slutar äta när man blir mätt så får man i sig precis rätt mängd som man behöver också för att kroppen ska bränna mest dietfett och därmed få hög förbränning men ändå inte så mycket att den inte bränner något kroppsfett alls om det finns mycket att ta av.

För en del som har skadat sin kropp och t.ex. är på väg att få diabetes kan dom här signalerna i kroppen vara rubbade, och då får man experimentera för att hitta rätt balans. Då behöver kroppen ofta läka ett tag och ersätta proteiner och fett i kroppen med bra sorter istället för dom dåliga som den har tvingats använda under flera år, och då kan det hända att kroppen inte börjar släppa på vikten fören den här processen är klar (förutom vattnet man går ner i början), vilket kan ta allt från några månader till flera år. Speciellt om man har testat massa olika galna dieter så kan detta behövas först (t.ex. viktväktarna, olika pulverkurer, osv.), men för dom flesta går det bra direkt.

Ska bara tillägga att man får inte glömma proteinerna heller, även om dom inte har riktigt lika stor mängd för just vikten. För stora mängder så kommer en del att konverteras till kolhydrater, och därmed blir det för mycket insulin, för lite är inte bra heller, för kroppen behöver dom för att byggas upp, äter man för lite proteiner finns det risk att kroppen tar av musklerna istället, och det är ju ännu värre.

(Se där, jag börjar lära mig hur det här fungerar nu, var ju en riktigt bra sammanfattning av hur LCHF kost fungerar jag fick till .)

Tips till alla som läser långa inlägg jag skrivit: jag har en tendens att gå och editera flera gånger, så vänta ett par minuter om jag precis har skrivit det, så ni inte får ett  halvfärdigt inlägg .

(Jag är klar för den här gången tror jag, så det är säkert att läsa nu.)

#1 Bookjones, så fungerar jag. Jag gillar tyvärr inte 'deficit' så mycket.

#1, vad han verkar ha missat är att förbränningen går ner när man minskar delen fett, man ska ha hög förbränning om man vill gå ner i vikt, inte få kroppen att spara på varje gram fett eftersom den tror att det är dåliga tider och svält på gång.

Visst kan man gå ner ändå om man svälter sig även om det bara är en lätt svält, men då gör sig kroppen av med musklerna först eftersom dom kräver mer för att underhålla muskler än fett, och det är väl knappast en bra viktnedgång, man är lika tjock och blir svagare. Det är just därför många här säger att vågen är oviktig, och att det är viktigare att hålla koll med måttband, då ser man hur det verkligen ligger till.

Men självklart fungerar olika nivåer bra för olika personer, det är individuellt.

Tycker det verkar vara så det funkar för de flesta jag. Så många som rasar i vikt är det ju faktiskt inte.

Svälteffekten kommer säkert först när man skär ner ganska kraftigt. Svårigheten är väl kanske att hitta just den nivå där man går ner och hålla sig där.

#6, Jo, om inte kroppen klarar av att styra det själv med hungerskänslor och liknande så får man nog väldiga problem, eftersom det kan variera från vecka till vecka var nivån ligger, speciellt under viktnedgång eller reparationer av kroppen.

För mig var det så att jag blev helt bottenlöst hungrig när jag började äta så här. Första sommaren lyckades jag ändå gå ner genom att hålla ner intaget. Men det orkade jag ju inte i längden. Jag märker ju att även jag blir mätt på mindre och mindre så jag hoppas att det ska komma naturligt, så att säga.

Kändes fel att gå hungrig samtidgt som man kände hur stor nytta maten gjorde med ökad hälsa o.s.v. så jag bestämde mig för att prioritera hälsan och skjuta vikten på framtiden. Inte för att inte också jag från början hoppades att fettat bara skulle flyta av medan jag proppade i mig fläsk, men så blev det ju inte och till slut måste man acceptera faktum.

Jag med gillar INTE deficit men jag undrar hur rätt det är. Jag verkar vara byggd för extrem överlevnad… Spelar ingen roll hur lite jag äter jag går upp ändå. Äter sällan mer än två mål om dagen och kalorimässigt blir det nog mycket mindre än vanligt folk käkar men jag går upp.

När jag åt strikt LCHF och lyfte vikter tre-fyra gånger i veckan DÅ gick jag ner men jag tappade sugen efter ett par månader.

Gick omedelbart upp igen, vart deppig och slarvade med kosten och så vart det uppåt igen.

MEN… jag vet att jag är på rätt väg och kosten är den enda rätta för mig så "if at first you dont succeed…try, try again".

När kroppen släpper fett så märker man inte av "deficit" då kroppsfettet tillgodoser denna, så man slipper vara hungrig. Denna "deficit" behöver inte uppkomma av att man äter lite mindre utan kan även uppkomma av att kroppen stimuleras att bränna mer.
Själv har jag gått ner som mest när jag ätit som mest…och jag har nog ätit som mest just då för att min kropp har haft extra hög förbränning just då. Man kan ju inte proppa i sig hur mycket som helst om man känner sig mätt.

Känner man sig hungrig så betyder det att kroppen INTE kan tillgodose detta underskott och man upplever svält….lätt att kroppen ställer om sig för svält då. Mao - ät så mycket att man aldrig är hungrig!

Hmmm, vad är "deficit"?

Har inte lyckats klura ut det genom trådarna. Antingen är det något uppenbart, eller så är jag trög…kan någon förklara för mig?

MYCKET intressanta inlägg, må jag säga! Vad duktiga och kunniga Ni är!

// Shintaida

deficit = brist eller underskott eller förlust, på engelska.

Jaha, jag trodde det var en term som användes inom LCHF..hihihi…så dum man kan vara!

// Shintaida

deficit betyder underskott.

(Oops, nån hann viss före…)

Själv står jag fortfarande still i vikt, men kroppen skall få en chans till reparation, innan jag börjar experimentera med olika nivåer på intag…

Ja, jag glömde att berätta, att när jag drog NER på fettet, så gick jag UPP två kilo. Sen i förrgår, när jag började stoppa i mig mer fett, har jag gått NER 2 hg. Inte mycket, men på rätt väg.

Som sagt, Ni är kunniga och jag litar på Er fullständigt…det ser jag ju bara på vågen.

Den som gjorde så att jag vågade ta steget, var faktiskt Arnedanc! 

Tack för att Du inbringade mod i mig!

// Shintaida

#15, 2 hg på två dagar är väl inte så lite? Det blir 36 kilo ner per år. Det är väl en lagom takt? Det  tycker jag i alla fall, för snabbt vill man inte gå ner heller, kroppen ska ju hinna anpassa sig på vägen.

Bättre att behöva spendera ett år på att gå ner det, än att gå ner det på en månad för att sen gå upp det igen nästa månad.

#15 Helt klart! Fettet kan man inte dra ner på! Ska man dra ner måste det bli på totalen, inte genom att försämra kvoten fett-protein-kolhydrater. Drar man ner på fettet, och allstå äter förhållandevis mer av protein och kh går ju insulinet upp = fettinlagring.

#10 Jäklar! Nu har jag har haft fel upplevelser IGEN! Jag glömmer så lätt att det är mig det är fel på och inte teorierna. 

Om vi slutade prata så mycket om hur det borde vara och började prata om hur det verkligen är, då kanske fler skulle komma någonvart. Bara min inkorrekta åsikt.

Var inte ledsen Hemul.  Jag tillhör också de felkonstruerade. Och jag har precis som du prioriterat hälsan. Fast jag har tröstat mig med att det är svårast att gå ner för gamla tanter. Vet ju inte om den trösten hjälper dig. Och det är rätt kul att vara unik också, inte sant?

Jag är inte ledsen och jag är inte unik. Har du sett många trådar om folk som nått sin målvikt? Jag erkänner att jag kände mig besviken i början men jag accepterade nog ganska snart att det inte funkade as advertised för mig. Jag kunde ju trösta mig med hälsovinsterna och den goda maten.

Därermot vet jag ett tiotal personer som trott mer benhårt på det och när de till slut mått för dåligt har de övergett kosten helt. Det är bl.a. därför jag tycker det vore bättre om vi hade ett mer öppet sinne.

Uttrycket LC(HF) används hela tiden, Men när det ska definieras definieras SSS och inte LC. Traditionell LC-kost med ett måttligt intag av kolisar har jag inte hört någon som mått dåligt av. Det är trist att många inte ens inser möjligheten av ett val härvidlag. Det gäller även det faktum att en del av oss måste hålla igen på intaget för att gå ner.

Att säga det jag sagt nu var länge som att svära i kyrkan. Men jag tänker fortsätta säga det, så ni får nog vänja er. Folk ska inte behöva ge upp därför att de inte stämmer in på mallen. Säskilt när det är så många som mallen inte stämmer på. 

Det är bra, Hemul! Bara ut med det! Du skriver det många tänker, skulle jag tro…

// Shintaida

Tack! Då tycker jag det är dags att flera börjar säga det också. Ni blir inte utfrysta ur gruppen. Se på mig! Jag är fortfarande här.

Mallarna i det här forumet är nog lika många som personer här. I nästan varje tråd där folk frågar om och hur mycket de kan äta av varje livsmedel svaras att man får prova sig fram eftersom olika kroppar reagerar olika.

Så det är inga nyheter och absolut inte som att svära i kyrkan att säga det. Hälsovinsterna har vi ju alla.

hemul - Jag mår dåligt av "måttligt intag av kolhydrater" (beror på var du lägger gränsen då det är subjektivt uttryckt) jag behöver ligga riktigt lågt för att må bra….och det finns garanterat fler som gör det. Nu har du hört talas om nån!

Jo, jag vet att det finns sådana. Men som jag uppfattat det är det väl ett annat slags "dåligt mående" som har specifika orsaker? Jag menade givetvis sådant som orsakas av själva kolhydratreduktionen.

Tycker det bästa med alla råden här är att man märker att det inte finns bara ett sätt. Man kan testa en sak och funkar det inte kan man få råd om nåt annat, kanske nåt som man inte ens tänkt på. Skillnaden är ju stor mot VV eller dietister som är helt enkelriktade och tror att alla är lika och fungerar likadant.

Detta är ju ingen religion, styrs inte av vinstintressen och har ingen helig skrift….det är dess storhet och gör att det blir mer trovärdigt!

#15

Jag tackar och bugar

hemul, du får skriva det du tycker och som funkar för dig. Jag tål en del grönsaker och äter det dagligen i varierat mängd. Men mjölkprodukterna som yoghurt tex. skall jag låta bli om jag vill gå ner i vikt. Det är inte det lättaste alltid. Jag mår inte direkt dåligt av mjölkprodukter men bröd kan jag inte äta utan att magen säger ifrån. Jag brukar ta en skrva nötbröd högst en gång i vecken oftas mer sällan och det brukar gå. Jag tror att det är väldigt individuellt hur man kan äta för att få viktminskning, de flesta har fått andra vinster och det tycker jag är kanon.

Jag trodde du redan var smal. Blev du inte av med övervikten innan du började med LCHF? Har jag blandat ihop det nu igen?

hermul: Mervi är smal jämfört med oss andra, men hon har några trivselkilon kvar.

När jag lärde känna Mervi på ett annat forum var jag så imponerad eftersom hon tillhörde det fåtal som verkligen gått ner mycket i vikt. Jag följde därför hennes metoder noggrannt och värvade henne hit så fort jag kunde!

Hon förstod (till skillnad mot somliga andra tallriksmodellätare) vad jag pratade om och vågade därtill riskera att pröva (trots att hon hade sin enorma viktminskning att försvara!)

Eller hur Mervi….?