Visst är det så, man väljer att äta för litet fett till lunch och faller för en förförisk chokladkaka när man handlar på vägen hem, för att det inte ska märkas äter man snabbt upp hela och slänger pappret innan man kommer hem. Eller man vill inte vara besvärlig och tycker att det är ok att äta sushi före bion. Det är också jag själv som väljer om jag ser dessa fall som engångsföreteelser eller om jag tar det som bevis på att det här inte går, så jag kan lika gärna fortsätta äta/frossa socker en vecka till. Det är bara min sak att förlåta mig själv när jag varit dum mot mig, kanske kan jag trösta mig med en stor kopp the med juldoft och vispgrädde….

Varje gång man faller dit så finns det guldkorn att plocka ut och att lära sig av, och för varje gång blir det lättare att göra rätt val allt tidigare i händelsekedjan… Och en vacker dag så inser man att man lärt sig en hel del om sig själv på vägen.

Jag kan numera ibland göra ett medvetet val- att jo jag ska faktiskt äta det där imorgon när vi ska på bio/restaurang/födelsedagskalas (vad det nu är) och jag vet vilka konsekvenserna blir- och att jag sedan kliver upp på banan igen. de gånger det blir problem är när jag inte gör medvetna val utan "väljer att inte välja"… Huvudsaken är att man inte piskar sig själv utan tar tillvara på tillfället och försöker få ut något positivt av det- orkar man inte det så kan man åtminstone försöka lägga det bakom sig. (Oj vad präktigt det här lät då, sorry…)

När jag "ramlar dit" blir det ibland huvudstupa ras nerför hela trappen…. Börjar med ett felsteg osså går det på den vägen hela dan!

Men, har blivit bättre på att damma av mig och fortsätta som vanligt igen imorgon.

Beslutet kommer blixtsnabbt, Jag behöver faktiskt inte ta det där goda som bjuds, även fast det liksom ropar på  mig. man lurar bara sig själv, bara den här gången. Men det är så många "bara". Och så kliver man upp på banan igen, som om inget hänt. Men det är för många gånger.

Idag har jag varit på kalas och blivit bjuden på bullar, småkakor och tårta. Jag hade lite mörk choklad med mig. Jag kände ett tag lite lust att smaka på tårtan men när den väl var framme så var lusten borta. Jag drack mitt kaffe med lite grädde och mörk choklad. Nu är jag glad för att inte ha tagit av tårtan.

Jag vet att jag får socker fylla med svår huvudvärk om jag äter kakor tex.

Har också varit på kalas idag, men värdinnan(min syster) vet att jag inte äter kolhydrater så menyn var anpassad så att det funkade för alla. Soppa som var ok, sallad och ost och salami(de andra gjorde smörgås). Vid kaffet drack jag bara kaffe, hade i förväg sagt att jag kanske skulle ta en bit fruktkaka men ville inte riskera nåt nu när det går så bra. Jag tror inte att de andra märkte nåt, de tror nog bara att jag bantar…

Vid kaffet i eftermiddags så skulle det ätas vaniljglass- det var min familj+ min pappa som har typ2 samt övervikt som skulle fika. Efter ett nattpass (jag hade nyss vaknat och ätit mat) så brukar jag ha större problem med sug, så för att mota Olle i grind så vispade jag grädde och varvade grädde med lite, lite sura hallon och toppade med lite riven, mörk choklad i ett dessertglas. Sötade inte med sötningsmedel, stevia eller annat. Allt för att dels själv undvika att nalla av ungarnas glass, dels för att pappa skulle hålla fingrarna borta från pepparkakorna… Vilket han gjorde.