Jag har precis fått hem boken och skall läsa den ikväll.

Vi måste börja kräva klarspråk på etiketterna till våra livsmedel.

Kanske är det som INTE står farligara? Jag citererar fråm Gunnar Lindgrens nyhetsbrev (min fetsstil).
-----------------------------
Det betänkliga i detta är Livsmedelsverkets roll och agerande. Bland alla ämnen och kemikalier som sätt till livsmedel drar man där en gräns mellan livsmedelstillsatser och processkemikalier. Livsmedelstillsatser måste anges på förpackningen, skall vara "godkända", mängden som får sättas till är angiven etc. Det anmärkningsvärda är att bland tillsatserna finns många tämligen harmlösa ämnen, men med E-nummer. T ex E 260 (ättika), E 330 (citronsyra), E 150 (sockerkulör) och E 162 (rödbetsextrakt).
 
Men bland processkemikalierna som finns i eller kommer i kontakt med våra livsmedel behöver inget anges på förpackningen, inte vara godkända etc, men här finns de verkligt riskabla och etiskt sett vidriga ämnena. T ex diskmedel i juicer för att fruktköttet inte skall flyta upp, toluen- eller acetonrester i livsmedel som är färgade, asbestrester i öl och vin som filtrerats, bensinrester i sojaprodukter, avfettade vetegroddar och matfetter, nickelrester och metanolrester i vissa fetter etc etc.
Genom att klassa SAP som "processkemikalie" behöver inte detta anges eller regleras. När jag insåg vidden av detta, och förstod att deklarationen med alla "godkända livsmedelstillsatser" närmast fungerar som en kuliss som döljer de verkligt riskabla kemikalier som sätt till våra livsmedel, skrev jag ett brev till Livsmedelsverket.  […]
-----------------------------

Usch, man blir alldeles rädd…

Som om jag inte var NOG civilisationskristisk INNAN …. *grrrr!!*

Jag blir så förbannad över att bli behandlad som en avfallsstation av dom som styr och ställer i landet/världen.

Någon frihet har man inte heller egentligen. Inget vet ju egentligen vad köttet och fettet vi äter EGENTLIGEN innehåller heller.

För att inte tala om dricksvatten

Den här skiten orkar jag snart inte med helt enkelt………

Processkemilkalier är verkligen läskiga saker… Och dessa kan man knappt värja sig emot.. Eller jo.. genom att göra ALLT från grunden, och helst odla/föda upp råvarorna själv…

Ju mer medveten man blir, desto mer saker måste man undvika och desto räddare blir man för det man faktist får i sig iaf…

Usch, det är hemskt!

Det finns ju inte längre något att köpa i affärerna som man kan servera sina barn och samtidigt känna sig trygg…

Jag ska skaffa en rulle nylontråd efter jobbet och gå ut och sätta fällor i skogen. Snara småvilt och pilbåga tjäder. Kanske spretspjuta lax i forsen och notdra strömming nere i Ske-hamn, eller kidnappa ett gödsvin nagerst. Jaga ifatt en älg och bita'n baka' bogen så han dö.

Jag ska skaffa min egen mat!

Jag aälg och bita'n i baken… Låter som intressant älgjakt! :D