Ta inte illa upp, men det känns lite fel att undra över om kroppen kan ta  upp kolhydraterna i ett födoämne om innehåller rätt höga halter cyanid.

Jag skulle dock tro att man inte tar upp någonting från hela linfrön och en del från krossade, kanske allt t.o.m.

Ja om fröna är krossade/söndertuggade, men det är inte alla kolhydrater som är sockerarter och stärkelse, nästan alla de där 18% är fiber.
Linfrön innehåller ingen stärkelse och endast ca 1g sockerarter, resten av kolhydraterna är i form av fiber.
Så du kan lugnt äta linfrön!

#1 Men cyanidet försvinner ju vid upphettning (har jag alltid hört iaf) och att det ska vara riskfritt att använda vid bakning för den sakens skull

#2 ok tack

Bara nyfiken, vad kommer de där 18 grammen ifrån? I SLVs databas står 1.58 g kh och 27.3 g fibrer. Fast det är torkade linfrön. 18 g skulle ju kunna vara för färska (men säljs det sådana?).

Urtekram ekologiska linfrön, köpt på hälsokost, 18 g kh, 18 g kostfiber, 25 g protein

Men jag fattade ju inte att kostfiber betydde att det var "ofarliga" kolhydrater.

#4
Grejen är att fiber är egentligen en kolhydrat, och på vissa näringsdeklarationer så bakar man in fiber under "Kolhydrater", medans på andra näringsdeklarationer listar man endast sockerarter och stärkelse under "Kolhydrater".

Vilka kh är extra dåliga då?

För att veta vilka som är extra dåliga i ett specifikt livsmedel måste man ju veta hur livsmedlet används. En kolhydrat som anses extra dålig i ett sammanhang kanske inte är väldigt dålig i ett annat sammanhang. Det tydligaste exemplet är nog fruktsocker.

Fruktsocker, fruktos, har en del egenheter som skiljer det från glukos och andra enkla sockerarter, och intaget i stor mängd, främst som tillsats, kan det vara mycket skadligt. Det är väl inte heller någonsin direkt nyttigt, men i sitt rätta sammanhang behöver det inte betraktas som skadligt. Precis som med de flesta substanser som betraktas som giftiga handlar det bland annat om mängden, men i det här fallet också om sammanhanget.

När kolhydraterna kommer in i kroppen tar de olika vägar, och fruktos i liten mängd kan bearbetas tills det har förbränts, men bara i måttlig mängd. När vi äter frukt får vi i oss en del fruktos, men frukt i sitt naturliga sammanhang brukar man inte betrakta som skadligt, även om det för en del av oss är inkörsport till andra problem, som kan leda till att man äter mer, och framför allt att man äter mer av sådant som inte är lämpligt. Fruktos i sötade drycker är definitivt att betrakta som gift, i nivå med alkohol, och verkningarna i kroppen är likartade. Det ger fettlever, precis som ohämmat spritdrickande, men också alkohol är ofarligt i liten mängd.

Sockret i linfrön är försumbart, och skälet till att vi pillar i oss linfrön kan knappast vara annat än att vi vill ha fibrerna, för att det blir lättare att skita. Om man vill undvika den väldigt lilla mängd cyanid som också finns i fröna finns alternativet psyllium och också andra fiberrika saker man kan äta. Linfrö brukar sällan tas in annat än när det har bakats in i bröd. Bröd är ändå uteslutet för många som äter LCHF, så mängden linfrö som äts av människor kan nog ur praktisk synpunkt antas vara ganska liten.

Så ur kolhydratsynpunkt är linfrö försumbart.

De extra dåliga kolhydraterna finns i drycker som Coca Cola och andra typer av läskeblask. De finns också i fruktjuicer, och kanske i ännu värre grad i fruktsafter som säljs under annat namn än juice, en beteckning som bara får användas om ren fruktsaft, utvunnen direkt ur frukt och utan tillsatser. Namnen är bland annat "nektar", eller något annat som antyder att det skulle kunna ha ett naturligt ursprung. I stort sett alla fruktsafter som inte är ren juice innehåller tillsatser, och ofta handlar det om socker av olika slag, där fruktsockret vållar värre skada än andra sockerarter, eftersom det mycket snabbt kan leda till fettlever. Också vanligt vitt socker innehåller fruktsocker. Det vita sockret i handeln är en disackarid som kallas sackaros, och som innehåller hälften glukos. Glukosen kan vi direkt tillgodogöra oss, men den andra hälften är fruktos, som tar en mer komplex väg genom vår metabolism och inte förbränns direkt.

Så fruktos, på fel plats och i för stor mängd, är skadligt, och vi bör betrakta det som ett gift, som i liten mängd och på rätt plats kan vara harmlöst. Men i talrika fall har stor konsumtion av fruktos, främst i sötade drycker, vållat skada i form av i tidiga stadier fettlever och senare övervikt, vilken progressivt brukar leda till fetma.

Tack. Det var en bra redogörelse. 
Jag har förstått att handeln försöker få livsmedel (drycker) att se mer hälsosamma ut om de byter ut "sockret" mot "fruktos".  Du menar alltså att det är lika illa. (Som jag läser inlägg och minns andra artiklar jag läst om ämnet)

Jag vet inte varför jag mår bra utan kh. Jag tror det beror på att jag kanske inte klarar av de andra ämnena som följer med i pasta, mjöl etc.  
Du tar i ditt inlägg upp "sötade drycker". När jag ska roa mig så köper jag en burk Cola Zero som är sötad med aspartam som jag minns. (Kan ha fel).

Jag har ju inte gjort någon lista över vilka sätt att söta som är mer eller mindre skadliga eller oskadliga, utan bara tagit upp den kolhydrat som snabbt vållar skada, eftersom den inte kan bearbetas som andra kolhydrater i vår matsmältning. Sötningsmedel utan kolhydrat spelar kanske i en annan liga, där andra parametrar ingår. Jag har ingen annan åsikt om sockerfria sötningsmedel än att de borde vara onödiga, och jag undviker dem själv. Mitt argument är bara att de är onödiga, och att jag tycker att de smakar illa. Om de är skadliga är mig ganska egalt när jag inte äter dem.

Jag tål såvitt jag vet kolhydrater, i måttlig mängd. Jag har låg insulinkänslighet, så också en liten mängd kolhydrat driver upp mitt insulin högt. Det går ner igen om det inte är ständig tillförsel av kolhydrater i för stor mängd. Jag tror att det är mer hälsosamt för mig att undvika kolhydrater, men jag skjuter inte mygg med kanon, och en procentuellt stor andel kolhydrater i ett livsmedel stör mig inte om just den komponenten är en mycket liten mängd.

Jag skulle aldrig dricka något så äckligt som Coca Cola Zero, helt oavsett hur de har sötat blasket. Jag föredrar, i den mån jag alls dricker sådana drycker, läskeblask som innehåller vanligt socker. Min konsumtion av sådant kan röra sig om en halvliter per år eller så.

Det är nog så här för min del att när barnen ska festa till eller vi är på café så bullas det upp med diverse bakelser och läsk. Jag själv festar på en Zero! Det är vad jag blir nöjd på vad avser smak. Jag har reducerat smaksinne då jag saknar luktsinne så för mig är Zero-smaken OK om den är kall.