Å det säger du nu!?! Jag som brukar äta med sån hastighet att jag måste läsa på förpackningen vad det skulle smaka och sedan fantisera om det…

hahaha

Jo, det kan ju också vara ett stress-symptom som gör att kroppen inte vill släppa ifrån sig övervikt…

#3 

Hur menar Du, Zeretki?

// Shintaida

Ja, att vissa stressar när dom äter fort alltså. :) Äter man fort och är stressad så kanske kroppen känner av det och inte vill gå ner i vikt. :)

Jahaaa, det har Du helt rätt i, Zeretki!

Det är nog därför som min kropp släpper på fettet nu, för jag äter långsamt och ganska metodiskt, faktiskt.

Men inte mycket kolhydrater, inte. Ej heller för många kalorier.

Känns fint att kunna ta det lugnt med ätandet och ändå bli mätt!

// Shintaida

Jag har alltid ätit fort och varit bland de första som ätit klart vid bordet, ända sedan jag var liten. Ser nu min son, fem år, göra precis likadant…

#7 Magma!

Sån var jag innan också. Det tog säkert bara 6-8 minuter, sen var jag klar.

Nu sitter jag MINST 20 minuter och tuggar väl. Tråkigt, men jag känner smaken bättre och långsamheten ger resultat. 

// Shintaida

Jag är också en snabbätare, försöker ibland att tänka på att ta det lugnt men det är inte så lätt.

Kanske skulle vi starta en utmaning: Ät sakta!!!!

mina vänner sa till mig när jag åt omelett till frukost tillsammans med dem och såg hastigheten i ätandet att lägg ner besticken mellan varje tugga. Det funkar bra faktiskt bara jag kommer ihåg att göra det med

Jag är så lång så om jag inte åt så fort så skulle jag aaaaldrig få i mig nån varm mat…

Jak er snel hetsetare.

*klapar snel hetsetare* + smör = klad hetsetare

*Kul* att ni gör narr av en uppenbar sak (så uppfattar jag det i alla fall) som många INTE **tänker på….
**

// Shintaida 

Jag tror inte något vidare på det där, själv äter jag fort, men själv uppfattar jag det som om jag njuter av maten, men vad jag äter har definitivt betydelse sen jag övergått till LCHF kan jag faktiskt gå ned i vikt och stanna kvar där. Så att äta långsammare har ingen betydelse för mig

Men om man äter långsammare så hinner man känna mättnaden. Den brukar komma efter ett tag. Jag vet att jag äter med ljusets hastighet och i början av min LCHF-kost åt jag för mycket och mättnaden som kom ca 20-30 minuter efter jag ätit färdigt var inte behaglig, jag var proppmätt och kände mig som en stoppad korv.

Idag äter jag mindre, det har jag lärt mig  men har svårt att äta sakta.

Jag och hela min familj äter för fort i olika mått mätt.

Det märks särskilt när vi har gäster… och vi glömmer påminna varandra innan… Pinsamt kan det blir för både gäst och oss.

Jag med. Lustigt att du tog upp det, shintaida. Har tänkt på det på sistone. Förr åt jag långsamt. Kunde hålla på i evigheter med en macka och njuta av varje bit. Nu glufsar jag och det är trist. Man äter ju inte så ofta nu, ser fram emot maten, lägger ner tid och energi på att laga den och så vips, så är den uppäten! Lite snopet.

Jag är också en snabbätare, därtill en som inte sitter still… Men man ska sitta ner och äta och desstuom inte läsa, titta på tv eller annat samtidigt. Dels för att det ger signaler till kroppen att man faktiskt äter, man hinner känna maten landa och mättnadssignalerna hinner komma fram. Dessutom gör stresshormonet kortisol att man binder fett.

För att försöka stävja att jag kastar i mig maten började jag äta med pinnar redan för flera år sedan. Till slut åt jag lika snabbt med pinnar med fel hand som med vanliga bestick… vissa är oförbätterliga!

jag blir klar sist vid bordet, och blir sittandes ensam. Lite trist tycker jag.

#20  I min familj fick vi alltid sitta kvar tills alla var färdiga med maten. Jag förstår att det känns tråkigt, jag äter också långsamt-

Vi har gjort så att barnen måste sitta kvar så länge barn äter, men de får gå när alla barn ätit (även gäster).

#22  Ja, det är smart. Så var det när vi hade gäster också, då fick barnen gå när alla barn ätit färdigt. :) Men var det bara familjen var det vi fyra som gällde. Men man kunde alltid fråga om det var nåt speciellt och om nån var sen av sig. :D