Jag får skriva om detta då min hustru inte skriver svenska. Jag gissar att du är kvinna (framgår inte i din text) och det verkar som att kvinnor har bieffekten av hårbortfall mer än vad män har i början av LCHF: livet. Min hustru var förtvivlad efter ett par månader efter starten av strikt LCHF. Hon var nära att ge upp då hon kopplade håravfallet till omläggningen av kosten. Hon gav inte upp och det tog bortåt sex månader innan det vände. Nu har hon (enligt egen utsago) bättre hår än någonsin. Så, om ditt håravfall beror på kosten kan jag bara säga, det kommer att sluta och bli bättre!

Jag tappar fortfarande massor av hår varje dag efter 1,5 år på LCHF. Därför har jag vänt det hela till lågkolhydratkost. Men det dröjer innan det har effekt. Det har dock funkat förut, så jag hoppas även denna gång. Sambandet är i alla fall klart och tydligt för mig.

Fy vilken jobbig bieffekt!

Tack för svar. Ja, jag är en kvinna på 40+. Två helt olika resultat ovan förstår jag. Men sambandet med lchf verkar kunna stämma. Tyvär. Jag har ju haft så många positiva effekter men vill inte tappa mer hår nu för det har blivit riktigt tunnt o jag bävar för att tvätta håret o borsta det för då ser jag hur mycket jag tappar. Jag får ge det ett par månader till och se.Annars blir det väl lågkolhydrat för mig också. Bönor o linser kanske kommer tillbaka i mitt liv! Ris, pasta, potatis o flingor/gröt vill jag ändå inte ha. Är det fler som haft samma biefekt så skriv gärna!

Jag har haft samma effekt, dock utan att det har vänt.

Har gått och väntat på vändningen men det kommer inte att hända för mig. Har ätit LCHF i ett par år.

Har läst att det vänder för de flesta så skräms inte av mitt dåliga exempel.

Jag har stressyndrom i kroppen sen 20-års åldern och tappar extremt mycket hår i perioder. Även efter det att jag la om till lchf för snart 6 år sen. 

Jag har sen i maj börjat äta MSM - organiskt svavel som har många gynnsamma effekter på kroppen och en av dessa är att MSM höjer cirkulationen i huden - därav att det främjar hårväxten. När jag tittar på mina armar så ser jag att kroppshåren har blivit fler - än så länge fjuniga och tunna små hårstrån men klart många fler.. Likaså på benen och utmed käklinjen och i pannan - så min förhoppning är att även huvudhåret ska komma tillbaka med bättre kvalité och mängd.

Det finns mycket att läsa om du googlar MSM organiskt svavel.

Jag har även börjat äta torkad pulveriserad brännässla och helnyponpulver som oxå är mycket bra för hud, hår, naglar. Brännässla är otroligt nyttigt med mycket vitaminer, spårämnen och mineraler. Helnyponpulver är torkade nypon där både skal, fruktkött och fröer är torkade och nermalda till pulver. Nypon har mycket C-vitaminer och mineraler. I nypon finns oxå ett ämne som "smörjer" upp leder. Lätt att googla helnyponpulver och läsa om det med. Jag har handlat på www.ecoop.se och på www.rawfood.se

#5 Låter inte alls kul för dig att det inte vänt. Hoppas att det gör det framöver ändå. #6 Tack för tipsen med MSM och de två pulvrerna. Skall absolut prova det. Jag hafr också tappat hår med jämna mellanrum sedan 20-årsåkdern då jag fick malaria. Senare har jag lidit en hel del av depresdioner o stress. Men nu är håret mycket mer livlöst o jag tappar ännu mer o längre tid. Skall experimentera med smothies med pulver i o även testa MSM. Även om mer kroppshår kanske inte lovkar lika mycket!

#7 jag har ju bara ätit MSM under en kort period så det behövs nog lite tålamod 🙂 Men att jag ser att något positivt händer är ju värt mycket.

Börja försiktigt med MSM 1 krm i lite kallt vatten, och öka sen 1 krm varannan/ var 3:e dag tills du är uppe i 5 krm = 1 tsk. I dagsläget boostar jag så jag kör 3 tsk MSM/dag. Kroppen kissar ut eventuellt överskott. Underhållsdos är 1 tsk/dag.

Det är alltid en svår upplevelse att tappa hår, även för män, dock är det mer accepterat i samhället att män kan ha olika mycket hår eller inget alls på huvudet, ingen reagerar. Men om en kvinna har kala fläckar eller är tunnhårig så ser man tankebubblorna nästan.. Jobbigt…

Brännässla smakar lite hö - alltså inte gott alls, jag blandar det i ett ½ glas vatten tillsammans med 1 tsk Kung markattas lakritspuvler (ren mald lakrisrot) eller 1 tsk kakao och 1 tsk sukrin.. bara att tippa i sig och sen gå på smoothisen där jag har bär, nyponpulver (som smakar relativt gott av nypon, lite syrligt), mald mandel eller jordnötssmör och vatten. Jag kan inte dricka mejerier men om du använder mejeri så är yoghurt gott att göra smoothies på..

Jag har sett ett samband mellan viktminskning och håravfall, men inte specifikt mellan LCHF och håravfall. Nu har ju inte TS tappat så mycket i kilo, men procentuellt är ju 3 kg rätt snabbt på den korta tiden om man inte väger så mycket innan. 

Jag har under mitt jojobantande liv gått ned en hel del i vikt ett antal gånger och varje gång har jag råkat ut för håravfall. För några år sedan gick jag ned 25 kg med kaloriräkning (som jag sedan gick upp med råge) och jag tappade nästan 60% av håret om man mätte omfånget på hästsvansen. Håret kom tillbaks när jag gick upp i vikt igen. 

När jag började med LCHF och började gå ned i vikt så tappade jag också en hel del hår. Det tog ungefär 4-6 månader innan detta vände, nu är håret tjockt och glansigt och håller faktiskt bättre kvalitet än innan. Jag har dock inte gått upp i vikt, utan håret har kommit tillbaks ändå fast jag äter strikt LCHF. Jag har gått ned 35 kg.

När jag la om just till lchf så hade jag en period med massivt håravfall, värre än mina vanliga perioder med håravfall. Det rätade upp sig efter ett halvår. dock har jag fortfarande perioder med håravfall. Detta försöker jag nu råda bot på.

Jag har tidigare nästan inte haft kroppshår alls på armar, ansikte eller benen. Så att det har börjat komma små fjuniga tunna hår är ren lycka för mig mig.. Så jag är vid gott mod att MSM'et har rört runt rejält i kroppen och startat cirkulationen överallt. 

Håravfall kan ibland bero på dålig cirkulation. Jag har dålig cirkulation i kroppen. Alltid kall i fötterna och i händerna. Har alltid haft valkar på fötterna som får slipas. Nu är fötterna lena som aldrig förr. Huden är mjukare, lenare och jag har inte smörjt huden på en månad, för det behövs inte för första gången i mitt liv.. 🙂☀️

Jag tappade mycket hår när jag la om kosten till LCHF för 7 år sedan. Det värsta gick över efter ca ett halvår - ett år, men jag tyckte ändå att håret förblev tråkigt, tunt och livlöst.

Jag gick över till balsammetoden (www.lockig.se), och jag började med Stora Hårkuren (tabletter) istället för mitt vanliga multivitamin. Sedan ca ett halvår använder jag Gliss Hair Repair (billigast på Willys), känns bra i mitt hår.

Det finns många trådar om håravfall i samband med kostomläggning till LCHF, om du söker här på forumet. En teori är att när kroppen äntligen får bra näring, så släpper de gamla hårstråna, för att nya av bättre kvalitet ska växa ut. Processen går olika snabbt för olika personer, och det går förstås fortare om man har ett kort hår än ett långt.

Dock tycker jag att håret har vuxit snabbare efter kostomläggningen, men det har inte blivit riktigt bra förrän i år. Jag vill ju helst ha långt hår, men jag har fått klippa det vid örsnibbarna under tiden. Nu är det så långt att jag kan samla det i en hästsvans.

Att det har tagit ca 7 år för mig att få ordning på håret tycker jag stämmer med teorin om att det tar ca 7 år att byta ut alla celler i kroppen. Min ålder (57) ligger nog mig i fatet, också. Hoppas att det inte tar lika lång tid för dig.

Att sluta med LCHF pga håret var aldrig aktuellt för mig. Hellre taskigt hår än övervikt och diabetes typ2!

Tänk också på att de flesta tappar hår på hösten, därför kan det upplevas som extra mycket håravfall nu ett tag framöver.

Jag har aldrig märkt av håravfall när jag tidigare gått ner i vikt. Och jag har inte gått ner mycket eller fort med LCHF, bara 7 kg på ett par år. Sambandet mellan lite kolhydrater och håravfall är helt klart. För mig, alltså.

Nästan alla utpräglade dieter mot håravfall, även manligt, har gott om kolhydrater. Inte fettskrämda, absolut inte. Fokus är också på att inta ordentliga och optimala mängder av bra fetter (kokos, animaliska, inte linolsyrastinna växtoljor).

Jag har gått på LCHF flera gånger, och efter 1,5 år tappade jag bara mer och mer hår och blev tröttare och tröttare. Syntes även på sköldkörtelprover, som blev bättre efter att jag slutat med LCHF. Samma sak hände igen på en mer moderat lowcarb utan ketos.

Inte alla kan klara sig utan problem på reservsystemet som gör att vi klarar oss vid kolhydratbrist. Det är ju en stress för kroppen. Viktminskningen beror ofta på att man vid restriktiv kost tappar aptit generellt, i kombo med att fett och protein mättar mer än kolhydrater. Det betyder inte att det är hälsosammare i längden.

Själv blev jag av med mängder av problem när jag började äta mer kolhydrater, och kombinerade med fortsatt bra intag av bra fetter (man får aldrig bli fettskrämd heller). Även blodsockerproblem. De är lösta så att jag kan äta socker utan problem numer. LCHF är mer symptombehandling, vilket märks på reaktionerna man får när man gör undantag och får blodsockerspel och svullnad.

Ofta har vi en låg ämnesomsättning på ett subkliniskt sätt, vilket kan lösa sig helt om man äter pro-ämneomsättning (= ganska mycket kolhydrater+ bra fetter + normalt med bra protein).

Jag vill bara skriva här att jag också haft problem med håravfall. Det började ca 4 månader efter att jag började. Det lossade rejält och jag har idag (som det känns) ungefär bara hälften av mitt hår kvar. Det var ganska tunnt redan innan så idag har jag nästan inget hår kvar som det känns. Det ser stripigt ut och känns inte alls bra. Däremot har det nu snart gått ett år och det värsta verkar ha gett med sig. Jag hoppas att håret kommer att växa ut igen och att det blir mer som vanligt igen. Jag vet inte säkert om det har med att jag gick ner mycket i vikt på ganska kort tid (15 kg på bara någon månad) eller om det har med LCHF i sig att göra eller om det beror på en infektion jag fick i kroppen ungefär den här tiden.

Idag äter jag inte direkt LCHF längre, men någon slags lågkolhydratkost.

LCHF är känt för att framkalla håravfall. Vissa individer kommer att kunna fungera på reservsystemet med ketonkroppar, men vi andra kommer må dåligt (och det är inte vi som prisar LCHF i bloggar och tidningar). Den som inte fungerar optimalt på LCHF kommer erfara symptom på den stress det innebär att gå på reservsystem hela tiden. Där ingår både mensrubbningar och håravfall (man kan dock ha ätit så kassa fetter innan, att nettosumman av LCHF ger bättre menscykel än på ren skräpdiet).

Jag tappade mycket hår i början, jag hade långt hår då. Under de över 8 år jag har ätit LCHF, har jag under rätt lång period varit tvungen att ha det klippt någonstans mellan axlarna och örsnibbarna… Men nu är det längre igen, och känns friskt, starkt och bra.

#15 Det är kanske intressant i sammanhanget att det finns lowcarbförespråkare som anser samma sak, d.v.s att för stor kolhydratrestriktion inte är bra, innebär för stor stress på systemet, och att man bör äta en del "riktiga kolhydratkällor", d.v.s. inte bara blad.

Kwasniewski och Scharzbein är dem jag har läst något av. Och man kan nog faktiskt räkna även Atkins hit. Originalet, Atkins själv alltså. Hans "induction"  var ju avsedd att endast vara en kort period (han talar faktiskt om veckor). Sedan skulle man gradvis höja kolhydratintaget tills man hittade den högsta nivå man kunde ligga på utan att gå upp i vikt.

Jag är nyfiken, Korpglugg. Hur äter du nu? Äter du fortfarande relativt lite kolhydrater jämfört med SAD eller har du gått över till HC?

Atkins har skrivit följande citat: “Remember that prolonged dieting (Atkins, low-fat, low-calorie, or a combination) tends to shut down thyroid function.” 

Jag vet att det finns lowcarbförespråkare som säger samma som jag, fast om motsatt kost. Tyvärr. Det var det och många andra gick på.

För mig går hälsan stadigt framåt sedan jag slutat med allt "ät inget av… " eller "ät massor av XXX och uteslut YYY". Jag äter det som vi utvecklats till. Jag inser att vi anpassats en del till odlandets mat (men inte till 1900-talets metoder som innebär att vi får i oss för mycket antinutrienter, eller 1900-talets idioti att vräka i oss oljor och nötter/frön med linolsyra som också sänker ämnesomsättningen). De andra jag har kontakt med som äter liknande, går stadigt framåt också.

Framför allt har jag märkt otroligs skillnader på håret. De år med LCHF eller LCHF-liknande, tappade jag otroliga mängder, det gick inte över. Och strukturen blev helt kass. Nu säger min frisör att det är skillnad på den innersta decimetern. Håret verkar slätare där, inte knaggligt längre (ett tecken på långsam ämnesomsättning att ha wierd struktur).

Två saker som talar för att vi anpassats till mer kolhydrater och till viss del till odlarkulturens kost:
- Hundar som följt oss sedan stenåldern, har utan riktad avel utvecklat upp till 30 gener för kolhydratnedbrytning (troligen färre hos de mer vargliknande raserna). Vargar har bara 4. Vi borde ha gjort något liknande, om än kanske inte lika långt då vi har längre generationer och inte har hunnit med lika många.
- Vi blev kortare och levde kortare när vi började odla. Det återställdes helt efter MYCKET lång tid. Men det återställdes. Någon form av anpassning bör ha skett. Gäller mjölk och ökad mängd kolhydrater och troligen sorten kolhydrater och förädlade grönsaker och förädlade frukter (=mer kolhydrater i form av sockerarter hos frukt och både socker och stärkelse hos rötter)

Men jag undrar hur DU äter beträffande kolhydraterna. Äter du lika mycket kolhydrater som folk i gemen eller håller du det fortfarande nere även om inte så lågt som LCHF? Och äter du vilka kolhydrater som helst? Socker, spannmål…

Jag äter normalfördelning. Ej lowcarb eller lowcarb light. 

Jag följer Stones, Lotts och Roddys/Peats råd i stort, men nu har jag "refeedat" ett tag, och behöver inte lika mycket emfas på kolhydrater, för det har varit med/high ett tag, och kan nu vara medium eller normal kan man väl säga.

Men jag är oerhört noga med kvaliteten på maten, samt att hålla nere linolsyra till ett minimum. Därför inga nötter, frön,oljor, utom kokos och makadamia. Fågelfett och grisfett från uppfödda djur blir det inte heller, KRAV eller ej, då det p.g.a. felaktig föda innehåller höga halter linolsyra (visste jag inte förrän i somras).

Man kan säga att min bas är paleo, fast med mejeri (opastöriserad eller gammaldags mjölk som jag gör egen yoghurt/kefir av) och med potatis. Jag fuskar eller hur man ska säga, med vita mjöler och så där, när det bjuds. Undviker allt med antinutrienter som grund, men kan fuska ibland. D.v.s. inget fullkorn, råa nässlor/rå spenat o.s.v. utan att det prepareras rätt med blötläggning och korrekt tillagning. Fast fibrer är inte mycket för mig, så jag skippar det gärna.

Man kan också alltså säga att jag följer Chris Kressers 80/20-regel och gör undantag för att inte få ett för besvärligt liv. Jag gör dock endast undantag om de är harmlösa, d.v.s vitt mjöl = utan näring men annars harmlöst att äta lite av. Ett bakverk som består av 40 % margarin är INTE harmlöst. Det vägrar jag.

Käkar också mycket salt och dricker lite vatten. Mår otroligt mycket bättre av den åtgärden. Var ständigt urlakad på elektrolyter innan jag började inta mer natriumsalt. OBS: får såklart inte gå till överdrift totalt. Kissar man normalfärgat var 4:e timma och inget på natten, är det lugnt.

Mina kolhydrater kommer mest från potatis, banan, sötpotatis, svartrot, frukt (oftast torkad utom bananerna) och lite sötning av olika slag där det passar. Gör även gröt eller panering med potatismjöl eller tapiokamjöl. Undviker alltså spannmål, utom när jag blir bjuden och kan äta pasta eller ris.

Varierar stekfett mellan smör och kokosfett, och grädde mellan vanlig grädde och kokosgrädde. Varierar även protein mellan gräsbetesnöt, skaldjur, bra fisk, lamm, vilt o.s.v.

Har inte mått så här bra på många år, före alla underliga dieter jag testat under många år. Alla testade rejält, inget "mådde dåligt på LCHF som jag började med förra veckan så jag slutar".

Det låter väldigt intressant det du skriver, Korpglugg. Jag har glömt vad linolsyran gör i kroppen. Förstår att du tycker denna negativa inverkan överväger allt det fantastiska man hör om t ex nötters innehåll.  Har du lust att kort beskriva hur du uppfattat linolsyrans verkningar eller hänvisa till nåt tillförlitligt ställe där man kan läsa om detta?

#20 Tack, då fattar jag. Det är intressant att höra hur folk lägger upp det.

Vi har något gemensamt. Jag har väl aldrig ätit paleo egentligen (inte råd med gräsbetat o.s.v.), men när jag hängde på Paleodietforumet hade jag "laktopotätpaleolit" i min sig.😛

Jag äter ju fortfarande lowcarb och mår bra av det. Men LCHF har jag egentligen bara ätit innan LCHF fanns som begrepp, när jag startade. Jag plockade bort allting i princip. Men sen läste jag Kwasniewski och det upplägget tilltalade mig (d.v.s. minst 50 g kh, riktiga kolhydratkällor). Även om jag inte följer det helt så äter jag väl fortfarande åt det hållet. Potatis är huvudkällan och jag räds inte lite socker eller honung som smaksättning ibland (glass o.s.v). Ett glas mjölk eller fil blir det de flesta dagar också. Och jag äter lika gärna banan som hallon.😉

#21, linolsyran omvandlas till den negativa serien av prostaglandiner. Man kan läsa en hel del bra om linolsyra, men det räcker med ytterst lite för att få bra effekter. Äter man mer, kommer det negativa. Och det är bara att se, linolsyra är nästan det enda specifika som går som en röd tråd mellan friska populationer som verkar äta helt skilt (lowcarb, vego, hich carb, massor av mejeri, inget mejeri), som en röd tråd mellan befolkningar som är mer eller mindre drabbade av manligt håravfall (Japan där detta ökade markant efter västvärldkost infördes - det är liksom inte rött kött som är problemet när man hittar välmående befolkningar som moffar rött kött, samma med mjölk och alla möjligt).

Nötter är nyttiga till viss del, men man kanske ska äta som det går naturligt, lite under säsong. Och för att komma åt nyttigheterna, måste man ju aktivera, blötlägga, så att fytinsyran inaktivderas, annars binds ju bara ännu mer mineraler upp i fiberdelarna och förs ut ur kroppen.

Linolsyrans påverkan på ämnesomsättning går att hitta en del om ifall man googlar på linoleic acid och hibernating animals.

Något annat som går som en röd tråd mellan ovanligt friska befolkningar, är att de äter riktiga råvaror. Som när vi jagar gräsbetat kött o.s.v. och inga tillsatser.

Vad som INTE är gemensamt, hur mycket olika dieters föresrpåakre än vill, är lowcarb, highcarb eller rawfood. Egentligen finns ingen grupp rawfoodare eller veganer på listan, däremot en mindre grupp vegetarianer (fast största delen av den gruppen lever kortare än normalt, inte längre, bara en liten isolerad grupp lever längre än genomsnittet). Kostdoktorn framhåller gärna lowcarbarna, men det finns alltså även högcarbare som lever länge och är friska. Det finns de som röker och dricker en liter vin per dag, de som lever på bröd och mjölk, eller mjölk och blod (massajer). Så optimal fördelning är inte alltid given. Det verkar dock vara så att ju mer lowcarb, desto längre norrut bor man. Där passar det bättre. Dessa äter också rå eller fermenterad lever, ögon m.m. för att få de ämnen andra får av vegetabilier (C, antioxidanter m.m.).

#22 Då äter du inte ketogent då verkar det som? Jag tror att om man är riktigt sänkt eller har jojobantat bort sin ämnesomsättning, bränt ut sig, varit svårt sjuk i ex långvarig borrelia och liknande, då klarar kroppen sämre lowcarb. De som klarar bäst verkar ha varit rätt friska från start, med avgränsade problem. En del blir också bättre först, men sämre igen sedan. bara man har koll och känner efter själv och är sann mot sig själv, så kan man nog navigera sig fram. 

Ex. Colting eller Sisson går ju år ut och år in på lowcarb utan problem. Så det existerar ju. Men tappar man hår eller det avstannar och man kan inte få långt hår, eller det blir inte tjockt igen, eller ser ut att ha dålig kvalitet, då är ju något fel. Händer inte det, utan man får finare hår än någonsin och är jättepigg efter flera år, så go for it.

Jag vill väl mest bara varna eller upplysa att det inte är så universalbra som en del vill framhålla.

Jag har även börjat klara socker bättre genom min diet. Det är anmärkningsvärt då man brukar säga motsaten. men jag äter lätt lite godis eller får en kaka som mellanmål, utan att få ett spel eller cravings från helvetet. Det gick inte förut, inte ens när jag åt "normalt" (för då åt jag så mycket skräpmat som latjar till ens hormoner).

Tack Korpglugg! Jag blötlägger och äter ett par, tre av följande varannan dag uppskattningsvis: mandlar, val-, hassel- och paranötter. Hoppas att jag håller mig på den positiva sidan av linolsyremängden…

2-3 st varannan dag kan ju knappast vara så farligt. Av dem du äter är hassel minst dålig, sedan mandlar och sist valnöt och paranöt. Man måste väga allt mot varandra. En del får väl sitt selen från paranöt. Och om man inte proppar i sig nötbröd hela dagarna och "paleo trail mix" hela kvällarna, så är det nog ok. Man kan motverka linolsyra med omega 3 (linolsyra är alltså det onda med omega 6), MEN det kommer mer och mer info om att det kanske inte är så bra att äta så mycket fleromättat fett, utan mer mättade fetter. Då är det bättre att äta normalt med fisk, minska linolsyra, och öka BRA mättade fetter. Nu käkar ju inte jag lowcarb längre, men är noga med att få ganska mycket fett och av bra sorter. Inget lowfat alltså, utan ja, normalfördelat. Mycket av allt :D

Paleo- och lowcarbförespråkaren Karl Hultén har skrivit om fleromättade fettsyror och linolsyra, och verkar inte förorda nötbröd eller att man ska kompensera med omega 3, utan dra ned på linolsyra.

Ray Peat går mycket långt, och tycker man ska minimera alla fleromättade fettsyror för att hindra oxidering (härskning) i kroppen. Man kanske inte måste bli extrem dock. Bättre att vara lite försiktig, vänta och se vad vidare forskning säger om fleromättat generellt (alla sorter).

#22 Beror på hur man definierar ketogen kost. När jag började var det under 100 g kh per dag.  Jag ligger för det mesta på mellan 50 och 75 g per dag. Avvikelser förekommer numera, både uppåt och neråt. När det finns äpplen på träden äter jag äpplen som det faller mig in, ovanpå resten så att säga. Är jag bortbjuden tar jag en tårtbit. O.s.v. Men nej, jag strävar inte efter ketos i någon striktare bemärkelse. Tvärtom vill jag undvika det. Till vardags utestluter jag spannmål helt, men kan som sagt smaka om jag blir bjuden eller i nödsituationer.

Det du sa om sjukdom är intressant. Jag har själv varit inne på de tankegångarna. Jag har varit både allvarligt och långvarigt sjuk och jag klarade definivt inte av extrem lowcarb. Inte blev jag mätt på't heller. Good riddance, som engelsmännen säger. Åt det hållet kommer jag aldrig att titta igen. Men jag mår bra på min variant av lowcarb och jag har blivit frisk också. Så jag fortsätter även om jag inte längre tror på teorin bakom.

Tack för din vidare utläggning, Korpglugg! Jag menade dock att jag äter 2 - 3 av varje nöt c:a varannan dag, alltså 8 - 12 st.  Nu börjar det kännas mycket efter allt jag läst. Tror jag drar ner på mängden lite, för säkerhets skull.

Jag är en man som fyllt 75. Redan i 30-årsåldern började jag få en liten kal fläck längst bak på hjässan. Vid 70 års ålder hade jag bara en vit sträng av hår på sidorna.

Jag tror att detta berodde på näringsbrist på grund av att kosten till 75% bestod av kolhydrater. Nu, fem år efter att jag ätit kopiösa mängder animaliskt fett och kokosfett med LCHF har jag fått tillbaka mitt hår. Dessutom har det ändrat färg. Alla nya hårstrån är mörka så nu har jag en beige ton som mer och mer övergår till brunt. På alla delar av kroppen förutom huvudet har vitt övergått till mörkt brunt, precis samma färg som när jag var ung.

Andra tecken på att jag nu äter det kroppen behöver är att naglarna är starka och växer snabbt.

Sambandet med LCHF tycker jag  är helt klart men kanske en snabb övergång till ketogen kost kan orsaka tillfälliga störningar i ämnesomsättningen, vad vet jag.

Eller ska jag hänföra föryngringen till avdelningen för  mirakel?

Hemul, bra att du känner att du hittar rätt. Med ketogen kost menar jag sådan nivå att man "går på ketonkroppar". Oavsett vad det innebär för nivå för enskild individ. Jag gissar att det är olika för alla.

#28, antingen åt du inte så bra innan. Då kommer varje genomtänkt diet, från vegan till lowcarb kunna innebära en förbättring om man inte äter helt galet.

Eller så passar LCHF dig. Jag ser INGET glasklart samband mellan LCHF och bra hår för att en eller några personer rapporterar något - särskilt inte om jag ser ännu fler (eller för all del, det räcker med några få) rapporterar motsaten. Jag följer Danny Roddy och vet att personer som följer den forskningen (innebär mycket kolhydrater och lite linolsyra, och kontroll på vilka fibrer man äter, och att man balanserar aminosyror väl och får tillräckligt med glycine) får mer hår, inte mindre. Har inte hört om någon som fått mindre.

Man ska vara glad om man hittar rätt, men aldrig förslå att en viss diet passar alla. Det är viktigt att ALLA känner efter ordentlig, och navigerar sig fram, inte går emot sitt mående för att någon säger något. Jag har sett folk hamna på sjukhus för att de intalats att något som känts fel är "die off" eller att LCHF/vegan/GAPS/whatever är helt rätt och problemen "bara är omställning".

Mår man bra på LCHF och får tillbaka allt hår och hårfärg, så slutar man ju inte, särskilt inte om man har ätit så i mer än två år som kan vara ett slags maxgräns för om man "bara mådde bra p.g.a. påslaget stressystem" (som kan hända vid en rad dieter).

Jag har ätit lätt lowcarb i flera år, och bara fått konstaterat sämre och sämre hår. Nu börjar det bli bättre, och då är jag långt ifrån LCHF. Däremot är jag glad i fett och väljer rätt sorter. Lågfett får det ju absolut inte slå över i. Proteiner sägs att man lätt justerar efter vad man känner för. Att det är sällan den som äter efter vad den är sugen på, får för mycket eller för lite (bara om den begränsar sitt intag på olika sätt, eller tvingar i sig och kanske tar proteinpulver och grejer). Vet inte om det stämmer, men jag varken äter massor eller lite av kött eller andra proteinkällor utan att behöva tänka. Kanske är det så bara för att vi oftast inte skapat oss hangups och medvetandegjort intaget på samma sätt som vi gjort med fett och kolhydrater där vi knappt kan äta på känn längre. (Man kan ju fråga kroppsbyggare om de har issues med protein i stället, det kanske de har :P )

När jag var Kwasniewskifrälst läste jag faktiskt många "vittnesmål" från Polen och Australien fr.a.  om bättre hår och t.o.m.  stoppad utbredning av flinten hos män. Men det är alltså inte extrem lowcarb det är frågan om där. Man äter sina potäter.

Jag tycker nog också att man ofta läser om problem med håret på LCHF och väldig sällan om förbättrat hår.

Men sånt här är svårt att bedöma. Man hänger på olika ställen, läser olika trådar, tar till sig det som intresserar en och, i värsta fall, det som bekräftar det man redan tror.

Ett som jag är säker på är att de som sagt sig må riktigt dåligt av LCHF oftast  också tar upp detta med hårkvalité/håravfall.

Jag tror att sådant många gånger handlar om att man faktiskt äter bättre kost när man blir medveten. Kanske köper bättre råvaror, färre tillsatser, bättre kolhydrater och bättre fetter. Om man äter potatis, så är man ju troligen inte i ketos. Och var man inte oerhört sjuk innan (som många av oss, som har hypo, stor övervikt, stressjukdomar, depressioner, fått borrelia m.m.) så klarar man troligen att minska lite på kolhydrater. Kanske är det bra för dem t.o.m. För oss som varit sjuka eller är sjuka, kan man behöva twitcha till mer ett tag.

Sedan går det att finna alla möjliga kosthållningar bland världens friskaste folkslag eller sådana som tappar mindre hår. I alla fall vad gäller antal olika råvaror de har tillgång till och vilken makronutrientfördelning de har. (Enda som går igen hos alla, är: mycket mindre linolsyra än västfolk, rena råvaror och mindre stress.)

Spelar ingen roll hur frisk någon eller många  blir av LCHF, eftersom det finns friska folkslag som lever på bröd vin och ost, så faller det som universallösning. Samma om andra sätt att äta. Finns alltid ett oerhört friskt folkslag som äter motsatsen.

Tack Korpglugg, för mycket insiktsfulla och balanserade inlägg! Så välbehövligt.

Du måste definiera ketos. Det begrepper kan betyda så mycket nu för tiden. Men det är riktigt att man undviker stark ketos. Man ska minst äta kolhydrater motsvarande den minsta mängd kroppen annars kommer att tillverka, därav > 50 g. En rätt vettig inställning, tycker jag.  Men ketoner blir det ändå.

Jag är inte insatt i detalj i gränsdragningar. För mig är ketos, rätt eller fel, när kroppen behöver sätta igång reservsystemet för att ge hjärnan tillgång till glukos (jag vet inte mycket om ifall det slås på lite eller så). jag vill inte ha igång det alls. Jo, jag vill att det fungerar som det ska och kan slå på ifall man inte har glukogenlager nog att klara natten eller en dag utan mat.

I min situation nu, vill jag inte ha den stress alls, som det innebär för mig med sådana system. Jag har haft adrenal fatigue, och trots tt LCHF å ena sidan ger mindre stress genom vissa faktorer, så ger den mer för mig med att inte ha obruten tillgång på kolhydrater. Nu har det gått ett tag, och jag klarar avbrott, längre tid mellan måltider o.s.v.

Att äta två kakor som mellanmål (händer mycket sällan, och jag kör aldrig skräpingredienskakor utan riktigt smör o.s.v.) funkar numer som det gjorde när jag var barn, inte som för tre år sedan då jag blev ännu hungrigare eller sockersugshålet öppnades (jag har inga sug alls längre, utom när det är befogat, som när man blir bjuden på för lite mat och måste vänta till man kan skaffa mer…).

Ja, det är ett elände med folk som bjuder på för lite mat! 😃

Jag vet inte heller var gränserna för ketos går, bara att begreppet blivit urvattnat och svävande och vad det betyder beror på vem som använder det. Jag tror (har ingen grund för det, bara som jag funderar själv) att det finns en gråzon. Äter man i stort sett inga kolhydrater alls (typ LCHF) så måste så klart all glukos genereras men behovet av glukos minskar också. Äter man lite mer, som jag, så täcker man hjärnans och andra absoluta behov att glukos men har fortfarande ett mindre behov än en normalkostare, men lite tillverkas ändå och dumpas delvis som glykogen antar jag. Frågan är var gränsen går för när kroppen börjar använda glukos som primär energikälla. Tycker det borde finnas en sådan. Eller är det hela tiden en glidande skala? Vore intressant att veta.

Korpglugg, din kostresa låter väldigt lik min egen och din inställning är också relativt lik min egen. Jag läser samma personer som du och jag är en stor anhängare av Peat även om jag inte riktigt håller med om allt han skriver. 

En av de saker Peat skriver om och som jag tror kan vara ett problem med LCHF är proteinet. Enligt Peat så behöver vi alla typer av aminosyror och inte bara sånt som är i muskelkött. Förutom köttfärs så äter vi nuförtiden nästan bara "fint" muskelkött och det behöver enligt Peat balanseras av aminosyror som finns i tex i gelatin. 

När det gäller nötter är ju även det något vi äter på ett sätt vi inte gjorde förr. Idag kan vi köpa de flesta nötter skalade men frågan är om inte det påskyndar oxideringen och att de håller bättre om de lagras naturligt i sina skal.

#37, kul att träffa på en till med liknande kost!

Jag håller inte heller med om allt han skriver. Jag äter och tror enligt en blandning av Peat, Stone och Lott samt mig själv.

Ja, delvis är det med proteinet ett problem. Fast, då jag började med GAPS, sedan paleo, och höll det på ganska lowcarb, samt troligen ketogent lowcarb en period. Ja, då åt jag massor av hemgjorda buljonger, d.v.s. fick massor med broskämnen, gelatin - glycinet, det som motverkar methioninets inflammationsfrämjande framfart.

Trots detta fick jag precis samma problem som andra som får problem av LCHF.

Min tro är att det inte är det ena eller andra som felade, utan ex jag, behöver både balansera mina aminosyror, och äta mer kolhydrater. På GAPS försvann en del problem för mig, men det som löstes av kolhydrater senare, blev mest värre under GAPS- och paleotiden (som då alltså var rätt lowcarb för mig trots att jag i perioder var noga med att inte vara ketogen - tydligen ville inte kroppen vara lowcarb alls, oavsett ketogen eller ej, min kropp fick fart av ganska mycket kolhydrater).

Sedan det med fett. Peat lägger stor vikt vid PUFA (fleromättat) oavsett sort. P.g.a. oxidering.  Stone och Lott verkar ha lite liknande åsikter, men pratar mer om hur kass linolsyra är, även som intakt eftersom den är förstadie till den inflammationsdrivande prostaglandinserien. Jag ser alltså två problem med fleromättat fett. Dels om man får för mycket av fel sorter, och dels om man får för mycket av alla.

Visst äter vi nötter på ett annat sätt. Kanske framför allt att vi äter dem i parti och minut året om. Paleo- och LCHF-folk äter nötbröd varje dag. Kanske är de även oxiderade mer som du skriver.

Omega 3 ska ju balansera omega 6 (linolsyran främst) och problemet som Peat liksom beskriver, är att vi äter för mycket linolsyra, och ska vi balansera upp det, måste vi äta väldigt mycket omega 3. Då får vi totalt sett VÄLDIGT mycket lättoxiderat fleromättat fett. Jag kör minimerande av linolsyra, och äter fisk så som man gjort i tusentals år här, d.v.s. använder typ makrill som en matfisk som man äter 1-3 ggr/veckan. Men jag tror inte på att utesluta så mycket PUFA man någonsin kan så som Peat förordar. (Jag är inte heller mycket för att äta noll stärkelse som han också förordar. Det gjorde man på GAPS, och jag blev mycket bättre enbart genom att gå över till paleo = enbart tillföra stärkelse om än i liten mängd - fortfarande rätt lowcarb. just stärkelse vs sockerarter verkar som att de flesta mår bäst på både och, vissa på mer stärkelse, andra på mer sockerarter som frukt och så.)

#37, glömde fråga dig, äter du rätt mycket kolhydrater också då, och märkte du mycket på håret? Har du, förutom om du märkt skillnad på håravfall, märkt förb'ttrad struktur, snabbare växt och kanske färre grå strån?

Jag har inte gått så länge att jag på mitt hår kan se strukturskillnad jättetydligt. har långt och tjockt hår och det tar minst ett år innan strukturfärändring syns annat än när man analyserar med hjälp av frisörska (som tyckte att jag hade bättre struktur längst in och påpekade utan att jag frågade). Jag hade, enligt min frisörska, 3 ggr så tjockt som andra förr, och nu 2 ggr så tjockt. Så tjockt är det, men det förtar inte problemet man har om man förlorar 1/3 av sitt hår. Det är inte riktigt normalt. Men att det ändå är tjockt, gör att det är extra svårt att se vad som ändras förrän det nya är så långt att det kan mätas när man mäter omkrets på tofsen.

För mig har det varit en svår psykiskt påfrestning och katastrof att råka ut för detta, då jag hela livet haft håret som ngt slags yttre attribut. Jag hade dessutom en bit nedanför rumpan, på väg att spara ut igen efter många år med lite kortare, när det började. Det är INTE kul att ha "superhår" och vara så intresserad av långt hår, när man plötsligt börjar tappa massor. Man är sig ett och annat av att råka ut för sådant. Man ska inte ta något för givet, och man ska akta sig för att bygga delar av sin identitet på något förgängligt.

Jag har även haft burning scalp syndrome, en hemsk smärta i hela hårbotten. Känns som när man haft hög hård tofs och tar ut den. De flesta vet hur ont det kan gära. Så  känns det hela tiden över hela hårbotten. Detta försvann också efter en tid på min nya kost. Mitt under den period då det brukar vara på väg att bli värst, därför som jag är så säker på att något hänt.

#39, Är det något jag insett sen jag ökade kolhydraterna så är det att världen inte är så svart-vit som många övertygade LCHFare ser den. Vi blir inte sjuka av kolhydrater eller protein och inte heller av fett. Jag tror kvalitén på all mat är viktig men ortorexi är förmodligen inte heller nyttigt så 80-20 regeln är en bra grundregel. 

Jag har ökat på mitt kolhydratintag betydligt efter att jag insett hur dåligt jag mådde på strikt LCHF. Jag märkte inte nån större skillnad på håret dock och jag var nästan helt grå även innan LCHF och det har inte gjort nån större skillnad att öka på kolhydraterna. Dock är min frusenhet borta och jag har betydligt mer energi när jag tränar vilket är viktigt för mig. Fast jag har ingen aning om hur mycket kolhydrater jag egentligen äter för det är inte så viktigt utan jag äter tills jag är mätt. Jag försöker äta enligt regeln så liten innehållsförteckning som möjligt på en produkt vilket betyder att jag äter ris och bönor men även mjöl och socker. Och den regeln gäller förstås även proteiner och fetter.

Jag antar att du även läst Danny Roddy om man pratar om hår? Även om han med sin bok "Hair like a fox" mest vänder sig till herrar så finns en hel del matnyttigt även för damer. (Den finns förresten att ladda ner gratis i Kindle-version från Amazon om man vill för den som är intresserad av att läsa mer.)

Själv har jag det senaste året experimenterat en del med resistent stärkelse som FreeTheAnimal skrivit mycket om (finns en tråd här på KiF) och tycker det är intressant. Jag upplever en ny sorts mättnad som mycket väl kan vara lite placeboeffekt men det visar sig väl vartefter i så fall. Mitt kostmål sägs förresten bra ett inlägg på den här bloggen som jag följer.  Jag vill bli Bulletproof

Hej igen subcalva! Ja visst har jag läst den boken. Det var ju sådant håravfall jag var rädd att jag fått. Min kost är en kombo av just Stone, Joey Lott, Danny Roddy (Peat) och mina egna ideer.

Jag trivs dock inte helt utan stärkelse, så jag kör både stärkelse och sockerarter (det sista betyder inte moffa socker, utan frukt m.m.). Inte heller lever jag på litervis med apelsinjuice, men tar en skvätt koncentrat i en ganska liten men koncentrerad smoothie.

När jag slutade med GAPS, började jag även med RS, något som verkade så bra att jag gick mer lowcarb igen och trodde på att RS var svaret och jag skrev långa blogginlägg om det. Det var fel att det var "Svaret". Kanske bra för tarmen, men det gav ju inte MIG några kolhydrater. En kombo av alla kolhydrater är som sagt det som verkar passa mig bäst. Och INTE för mycket fokus på probiotika och tarmflora. Den verkar funka bäst om den får sköta sig själv. Jag äter hemgjord yoghurt/kefir i normal mängd, det får räcka.

80/20-regeln som jag fann via Kresser, kör jag med också. När det gäller avsteg mot spannmål/gluten (som jag tror att man inte ska äta för mycket av) och lite annat. Men jag är dock stenhård med just linolsyra. 80/20-regeln är bra om man vill undvika att bli alltför fixerad och omöjlig i alla sammanhang där det bjuds mat.

#41 Har du en blogg skulle jag vara väldigt intresserad av att läsa!

#0, för att nu svara lite mer specifikt på trådskaparens problem så är håravfall ett tecken på en underpresterande ämnesomsättning och kan bero på en mängd olika saker. Många här inne på KiF har beskrivit att de mår bättre på ett något högre kolhydratsintag så jag tycker absolut du ska testa.

Eftersom du saknar bönor och linser tycker jag du ska prova att föra in just det i kosten igen. Har du kört väldigt strikt länge så börja lite försiktigt och kör gärna kalla upphettade bönor som verkar vara det som ger minst påverkan på blodsockret och på det sättet håller nere övergångsbesvären.

subcalva: min blogg startade som en GAPS/Paleoblogg. Den följde mina ändringar den sista tiden, men när jag gick över mer helt till hur jag äter nu, så har jag inte uppdaterat. Det står alltså inte så mycket där om det här. Mest om saker jag inte riktigt tror på längre, och några inlägg där jag beskriver det :P Jag funderar på om jag ska lägga ned den, eller göra en satsning och ändra utseende helt. Det gamla kan vara kvar, men menyerna kan liksom inte skrika GAPS och PALEO och WAPF när jag inte riktigt tror på det.

#44 Jag förstår dig. Jag har flera gånger försökt skriva ner hur jag tänker kring min kost men eftersom jag velat fundera ett tag kring formuleringar så har det tagit lite tid och då har jag flera gånger ändrat uppfattning om sånt som jag trott jag varit helt övertygad om. Om du bestämmer dig för att uppdatera din blogg skulle jag vara intresserad av en länk.

Det enda jag numera är (någorlunda) säker på är hur lite vi vet om hur det vi äter påverkar oss. Jag tror Matt Stone brukar säga "Confused? If not, you haven't read enough!" Och Ray Peat som hela tiden pratar om vikten av "context", något som jag tror många "peatarians" själva glömmer.