Vi blev feta när snabbmaten blev billig och godare än hemlagat.
Plus att allt serveras med läsk full av socker.

Många (…men inte "vi" som i "alla"…) är feta pga en uppväxt med mest storköksmat, färdigmat o snabbmat som man inte vet vad den innehåller + ett enormt utbud av billigt godis, läsk och annat skräp. 

#1 Godare än hemlagat vet jag inte förstås - har t ex aldrig lyckats få ner en hel köpehamburgare, inte ens mitt i natten efter en krogrunda , det känns som att tugga på en illa kryddad gummisula!

KatNyb, och inte en massa kemikalier i maten heller.

Undrar vad becel säger om den bilden? Eller SLV…fett ÄR ju så farligt<.

#3 Varför skulle de säga något? Vart på bilden visas utvecklingen av ateroskleros? Att man inte är överviktig innebär inte att man inte kan drabbas av hjärt- kärl sjukdomar. Förövrigt så åt man knappast LC på denna tid. Potatis och bröd var knappast ovanligt. Få in det i ekvationen.

Man åt riktig mat.. rätt ofta hemmalagad av råvaror.. och det viktigaste av allt.. fredagsmys var inte uppfunnet!

Inte fredagsmys, men vi hade "Karuselltårta" på lördagarna och lyssnade på radioprogrammet Karusellen. Men tårtan bestod av sockerkaksbotten i lager med sylt emellan och ngt bär och vispgrädde. Allt hemlagat av kära mor. Inga tillsatser där inte. Men jag blev mullig några år senare när vi flyttat och blev granne med en kiosk.

På den tiden var det mer måttligt även om man åt bröd och potatis m m. Jag fick lördagsgodis på 50-talet. En läsk (33 cl), en tablettask och en chokladbit, typ Japp eller Dajm. Eftersom maten var lagad med bra fett och fina råvaror så behövde man inte så många potatisar för att bli mätt. Sedan var man ju ute väldigt mycket med kompisarna och rörde på sig. Enda gången man satt var väl när man åt och när man gjorde läxorna. Och när man lyssnade på radion då, på Karusellen, Snurran, Barnens Brevlåda och liknande program.

PS

Ibland var läsken CocaCola (fast jag föredrog hallonsoda). Jag minns att den smakade annorlunda än nu för tiden. Mer med en smak av enbär om jag ska försöka associera till något.

"Det var nog bättre förr i alla fall, innan kolhydraterna tog över"

Men det stämmer ju inte. Vi åt mer kolhydrater på 40-talet än det vi gör idag. Och mindre fett faktiskt.

Det man kan se har ändrats sen 60-talet är intaget av läsk ("malt och läskedrycker"), godis, chips etc ("andra livsmedel")…

Bra att TS senare nämnde en faktor som spelar in här och det är fysisk aktivitet.

KatNyb det var du själv som postade Goliaths tabell. Vad som slår mig är att de åt anmärkningsvärt mer kolhydrater? skillnaderna när det gäller fett och protein är ju inte lika stora men ganska intressanta de åt mindre fett och mindre protein förr, är det därför många Asiater och Afrikaner är så smala tack vara att de äter mer kh och mindre fett och proteiner? Nu ser vi ju att bl.a Kineser börjar få västerländska sjukdomar och övervikt när de kombinerar fett protein och socker och drar ned på riset?

Antagligen så har inte makronutrientfördelningen så stor betydelse i utvecklingen av livsstilssjukdomar.. Tror andra faktorer som tex matvarekvalitet och fysisk aktivitet spelar kanske en större roll..

Jo fysisk aktivitet betyder säkert mycket? men rör vi på oss lite så bör vi också äta lite därför är kanske inte små tallrikar så dumt om vi vill hålla formen och ändå kunna äta lite av varje som man gjorde förr? jag tror överätning är bland de största problemen i kombination med stress som gör att vi inte känner när vi blir mätta.

Ska nyansera mitt inlägg #12.. Givet att man lever stillasittande har man en en lägre tolerans för glykemisk belastning. Så då måste man kanske se på makronutrientsammansättning och kansek justera den till fördel för fett och protein och på bekostnad av kolhydrater. Men man kanske inte behöver göra så väldigt stora ändringar sålänge man äter bra och naturliga matvaror.

Själv blev jag fet när jag började tröstäta knäckebröd…

Jag blir innerligen trött på mantrat om 'röra på sig' för att inte gå upp i vikt. Varenda människa jag känner - inklusive mig själv - som är överviktigt, är AKTIVA personer. Aktivitet är uppbyggligt, men det är inte samma som att fetma uppstår på grund av inaktivitet. Jag vore en idiot om jag blundade för alla fakta omkring mig och köpte detta mantra.. nej: yrande zomliga av er har för er. 

Saker som faktiskt sammanfaller med fetma, i nämnda bekantskapskrets: Vegetarianism, glass- kak-/fikabröd-, choklad-/godiskonsumtion, 'snabbmat', medicinknaprande, sjukdomstillstånd utan medicinering.. Även fall där ingenting särskilt alls sticker ut, men ändå - fetma..

Jag vet inte vad av detta som spelar in, eller om inget av det spelar in, för personernas fetma, men gemensamt är att brist på aktvitet INTE är en faktor.  En annan gemensam faktor är att alla är kvinnor. Vilket jag inte heller vet ifall det har betydelse.

Den enda av oss som kommit att kunna hålla en någorlunda vikt är jag. Genom low carb käk. Jag är överviktig, men inte som de andra jag tänker på här. Viktuppgången startade medan jag var frisk och ordentligt aktiv. Ökade vartefter jag blev sjukare, men ännu aktiv. Gick över till LCHF och tapade vikt - > möjlighet till kontroll uppstod. Nu är jag rejält begränsad fysisk men fördenskull inte nån soffpotatis, för jag står inte ut med att vara en sån, mentalt-själsligt. Då får det göra ont, ont, ont, bäst det vill. Smal är jag fortfarande inte.

Jag vill se den vetenskapliga studie ni stöder er på, som jag och alla mina rätt så runda bekanta passar in i!! 

Eller hallucinerar jag när jag betraktar oss på promenader, springandes efter motionsspår, i trappor och korridorer, på skidor på längden och på tvären, på gym, på cykel..?

Vänligen *morrar*

/kaisakavat 😃

#10

Mnjae.. den där statistiken har jag för mig är behäftad med en del felaktigheter.. tex så räknas bara socker som socker.. fasten allt mer mat innehåller HFCS!

Och vad det räknas som har jag ingen aning.. antagligen som grönsaker, iomed att det är gjort på majs? 😡

Har bestämt för mig att kriterierna för statistiken är produktion minus export pluss import.. av råvaror?

Vore kul att se statistik för HFCS.. jamenar, hur mycket vi äter och hur mycket som säljs.

En annan staistik som vore kulig att kika på är förädlingsgraden.. skillnaden mellan grovt hemmabakat bröd och köpt junkbröd?

Men hur som helst.. den stora skillnaden sedan 40-60 talet är att vi äter allt mindre mat och mer mellanmålsprodukter!

Hur som helst.. summa summarum, statistik på råvaror säjer inte så mycket.. det säger nästan inget alls om våra matvanor.. annat än att energibehovet täcks.

Och jovist.. vi/de slet nog mer förr hur man än vrider och vänder på det, åtminstone de flesta.

#16

Vi vet genom studier att fysiskt aktivitet i sig självt inte löser ett övervikts problem. Inte sålänge matintaget inte begränsas samtidgt.

Vi vet oxå genom studier att fysisk aktivitet ökar insulinsensitiviteten vilket kan motverka fetma.

Vi vet oxå att träning bränner glykogen och glukos och lämnar plats för mer kolhydrater i kosten.

Men att inte fysisk aktivitet är en faktor blir väl att ta i? 

Den som är fysisk aktiv hela dagen kan ju äta mer potatis, ris, bullar och läsk, utan att bli insulinresistenta och feta än någon som inte rör sig.

Man ser väldigt få överviktiga elitsimmare även om de stoppar i sig enorma mängder kolhydrater..

Den stor del av LCHF´s grundide är att övervikt är en hormonell obalans orsakad av insulin. Och hela poängen är att få ned insulinet. Fysisk aktivitet bidrar ju till att få ned insulinet genom bla ökad insulinsensitivitet.

Jag säger inte att allt handlar om fysisk aktivitet. Men jag ser det absolut som en faktor att ta hänsyn till i denna tråd, som handlar om fetma idag och på 40 talet och vad som eventuellt kunde bidragit till skilnaderna..

Främsta skillnaden.. tror jag är att då åt de mat och i dag äter vi matkulisser!

Ingen f*n som har råd med riktig mat i dag och priset har alldrig varit så lågt.

#18 Jag har inte skrivit att aktivitet är betydelselöst.

Det jag invänder emot är de ständiga upprepningarna av detta mantra, att aktivitet alltid framhålls. Det är uppenbarligen - enligt mina iakkttagelser - inte alltid problemet. Medan det nästan alltid påstås vara en huvudförklaring, ibland tom den enda förklaringen. 

Efterlyser studier som stöder att aktivitet har denna enormt tydliga och centrala roll, studier som kunde rättfärdiga detta - ofta nedlåtande framfört - tjat. 😛

Alternativt studier/diagnos som bevisar att jag hallucinerar. 

Edit: Men egentligen, jag är retorisk. Menar det jag skriver, tror att aktivitets-hypotesen är kraftigt överdriven/snedvriden och vill få in det i tråden.

Men du behöver inte posta studier. I ärlighetens namn varken orkar jag i dagsläget, eller har rätt sorts kunskaper att bedöma de eventuella studier ni eventuellt skulle presentera. Om de inte är rent svammel.. det kan jag möjligen känna igen, som svammel.

När vi pratar om fysisk aktivitet på den här tråden så handlar det inte om elitidrott eller hård träning. Det barnen gjorde på 40-talet var att röra sig mycket i vardagen, naturlig aktivitet kan man kalla det och denna rörlighet är otroligt viktig. Att vara ute och leka, cykla, åka skidor och bada. Dagens barn och vuxna tillbringar en stor del av sin tid framför datorn (eller sittandes med sin mobil eller surfplatta) eller zippande i TV-soffan samtidigt som de dricker Cola och äter ostbågar, chips och godis. Det leder till stor skillnad. Som vi nu ser resultatet av.

# 16 "Man ser väldigt få överviktiga elitsimmare även om de stoppar i sig enorma mängder kolhydrater.."

Ah, det stämmer ju. Men det tror jag beror på att överviktiga helt enkelt inte platsar som elitsimmare. 😛

Lite skämt åsido, det är säkert så att mycken fysisk aktivitet kan hålla en smal och fin oavsett vad man äter. Men av detta följer inte att samma metod med nödvändighet funkar för att bli av med redan befintlig fetma.

Det görs alldeles för sällan någon distinktion mellan hur vi ska leva för att hålla oss friska och smala och hur vi måste leva för att bli det igen när olyckan redan är framme. Jag tror inte att det nödvändigtvis är samma sak. Att en grupp som lever si och så sällan eller aldrig blir feta innebär inte att befintliga fetton kan börja leva som dem och bli smala. Tror inte jag.

Jag är inte oenig med något av posterna här..

Fysisk aktivitet och hur mycket glykemisk belastning man tål är sammanlänkat. Som en ekvation.. Vissa argumenterar att problemet är att folk inte rör på sig längre. Och det kan de ha rätt i. Andra argumenterar med för hög glykemisk belastning vilket de oxå kan ha rätt i.. 

Rör man sig mer, tål man helt helt enkelt högre glykemisk belastning. Detta betyder inte att vi måste röra oss mer. Alternativt kan man ju sänka den glykemiska belastningen. Men liten fysisk aktivitet och hög glykemisk belastning över tid är nog att be om problem.

Hemul, absolut är det skillnad på förebyggning av och behandling av övervikt. Och en fet person kan ha problem att röra sig och har inte möjligheten att uppjustera den delen av ekvationen som handlar om fysisk aktivitet.. Men då kan den personen nedjustera den delen av ekvationen som handlar om glykemisk belastning och anpassa den till rådande aktivitetsmivå.

Kaisakavat. Jag ser vad du menar med mantrat. och jag håller med i den vanliga bemärkelsen att det är bara är att käka mindre och bränna mer. Men det är inte så jag menar alls. Min poäng är att fysisk aktivitetsnivå och glykemisk belastning måste vara i balans. Man måste altså inte alls träna mer.. Men då måste man anpassa den glykemiska belastningen…

Men de flesta här lär ju ha mycket låg glykemisk belastning. Om de/vi blir hjälpta av motion, inte lär det bero på effekterna på blodsockret. Då är det nog fråga om rena kalorier in och ut.

Nu hänger jag inte med, Hemul.. Normalkostaren med 50-60 E% kolisar och antagligen allt för mycket från raffinerade källor har väl väldigt hög glykemisk belastning? Skadligt hög…

Hänger inte med på vad du menar här.. Och ser inte heller helt vara kalorier in/ut kommer in..

Jag som trodde jag var så tydlig. De flesta här äter ju low carb, alltså är deras GL lågt. OM motion får en sådan person att gå ner i vikt så tror jag inte det beror på GL och då återstår väl bara kalorier ut.

För att spinna vidare skulle det t.o.m. kunna vara så att motion funkar bättre för viktminskning på en kolhydratsätare just på grund av detta.

Fast det kanske inte alls var vikten du syftade på? 😮

my bad! säg inte "här" och läste det som att "de flesta lär ju ha"… Så där är vi överrens, de flesta här äter självklart med låg glykemisk belastning!

Vinklingen på denna tråd är ju typ orsaker till fetma och varför man var normalviktig på 40-50 talet men överviktig idag. Vilka var skillnader då jämfört med idag och varför har vi blivit feta.. Så mitt resonemang angående ekvationen glykemisk belastning/fysisk aktivitet handlar först och främst om det, altså normalviktiga och hur man förebygger insulinresistens och övervikt. Och det är då att anpassa sitt kolisintag till sitt fysiska aktivitetsnivå.

När skadan redan har skett är allt givetvis mycket svårare. En viktigt funktion i metabolismen fungerar inte längre och jämnvikten i ekvationen är helt förstörd. Förmodligen räcker det inte med ökad fysisk aktivitet (eller att man inte kan) och man måste ta till drastiska åtgärder på den andra sidan av ekvationen -sänka den glykemiska belastningen. Man måste helt enkelt kompensera för det som har blivit förstört (hanteringen av blodsocker) med att äta långt mindre glykemiskt belastande..

Och ja.. Om det är så illa att hunger och aptitreguleringen är irreparabel, ja då måste det faktiskt till ett rent kalori in/ut tänk.

Jobbar natt inatt så huvudet fungerar inte helt som det ska…

Hej, Jag tror det beror på två i huvudsak följande faktorer. 1. Portionsstorleken har blivit större 2. Alla tillsatser i maten Förr hade nästan alla en matlåda som man förvarade i värmeskåp (tom jag som är född 1971 har haft en), den rymde två medelstora potatisar, 3 skivor falukorv och lite råriven morot. De flesta hade sedan en knäckebrödsmacka med smör och en skiva ost på. Dagens matlådor, mattalrikar, glas kaffemuggar m.m. har dubblat i storlek, minst. Även det vi äter har blivit större, idag är kanelbulle dubbelt så stor, glasstrutarna större, muffins mar blivit gigantiska cupcakes med diverse glasyrer, godispåsen har blivit en mindre kasse… ja vi vet ju hur det ser ut nu. När det var ”fest” åt vi grillad kyckling, en kyckling räckte till tre barn och två vuxna, jag minns inte att vi gick hungriga från bordet. Nu tycker min man att en kyckling till två vuxna och ett mindre barn är lite. Gräddsås gjorde vi av just grädde som mamma vispade ur stekpannan med och sedan kryddade lie om det behövdes, vi hade inga påsar från knorr. Vad gäller tillsatser så vet vi väldigt lite om hur de tillsammansmed andra tillsatser påverkar hur vi förbrukar och lagrar energi. Vi vet också att näringen i grönsakerna idag är lägre än för bara några år sedan. Brödet bakade vi själva på mjöl av bättre kvalitet än dagens sorter, min mamma hällde dessutom inte glukossirap och malttillsatser i brödet. När det var fest åt vi grillad kyckling, en kyckling räckte till tre barn och två vuxna, jag minns inte att vi gick hungriga från bordet. Nu tycker min man att en kyckling till två vuxna och ett mindre barn är lite…

KatNyb - När jag pratar om aktiva personer, så pratar jag huvudsakligen om vardagsaktivitet. När man liksom är igång - inte stillasittande. Men på det är det vanligt för människor som blir runda - eller förebyggande för att inte bli det - att ta till träning som ett motmedel, så det spelar in ofta. Många människor ÄR aktiva, ändå blir de och förblir runda.

goliath - Det där med att fysisk aktivitet och glykemisk belastning måste vara i balans, det låter klokt, förklaringar kan sökas efter den vägen.

Men det är otillräckligt o kanske rentav felaktigt med en ekvation som bara diffust ställer den glykemiska belastningen i förhållande till aktivitet. Det finns förvisso annat som påverkar den glykemiska belastningen än aktivitet. Ekvationen ska kanske inte vara tudelad (glykemisk belastning - aktivitet), kanske ska det in fler led (glykemisk belastning - aktivitet - okänd/bortglömd storhet x)? 

Eller också ska den ställas upp helt annorlunda.

Och nu håller jag på att bli sen till jobbet!!! 😮

Helt klart Kaisakavat!

Det finns antagligen massvis med "axlar" eller ekvationen. Saker som påverkar.. Omega 3 tex kan se ut som att de påverkar insulinsensitiviteten. Så där har vi oxå en axel -med omega 3 intag på ena sidan och glykemisk belastning på andra.. 

Jag är nog inte den bästa på att illustrera saker bildligt :)

Men jag tror kanske fysisk aktivitet är den enskilda faktorn som i störst grad påverkar vår tolerans för glykemisk belastning? Och den faktorn som är enklast för mannen i gatan att uppskatta i praktiken (man vet om man är en soffpotatis eller toppatlet, och kan anpassa sitt kolisintag efter det, men det är svårare att veta om kroppen får i sig optimalt med omega 3. typ..).

#27. Jag vet. Det var bara en liten utvikning. Borde ha gjort det tydligt. Men intressant dock, tycker jag.

#28 Det där med portionsstorleken stämmer nog. Jag tror inte det enbart beror på ökad tillgång och att vi kanske är naturligt glupska, utan även minskat näringsinnehåll. När jag hade turen att få köpa riktigt bra ägg från hönor som verkligen gick ute och pickade och åt mask, märkte jag att jag kunde stå mig halva dan på en 3 äggulor och typ 1 tsk smör. Det var iofs stora ägg, men ändå. När det där tog slut så ökade antalet ägg jag åt markant. Jag blev inte mätt på samma sätt. Kanske inbillar mig, men jag tror inte det.

En axel som sällan nämns är vad de inte åt förr i tiden.. gäller även de som äter LCHF!

Dvs.. svårt att säga vad som gör vad.. det man äter eller det man inte äter längre?

Tex det här med att dagens ungdomar får cirka 25% av sin energi i form av godis, läsk, bullar,kakor!

Och sen på det en kost med mycket kolhydrater i övrigt.

Jag tror som Taubes.. slutade vi bara upp med de värsta raffinerade kolhydraterna och sockret så kunde vi äta alla de andra.. från riktiga livsmedel.

Man åt nog mycket kolhydrater förr också. Kött och smör var dyrt. Går man ännu längre tillbaks än krigsåren så är det nog ännu mera sant. Sverige var ett fattigt land. Gemene man kunde inte äta kött och smör dagligen, inte ens de som producerade det. Det var det mest värdefulla, det man måste sälja. Glöm att torpare och statare i fattigsverige satt och mumsade biff med bea. Det var ett fåtal förunnat. Rovor och andra rotfrukter och senare potatis. Och bröd. Det var nog stapelvarorna.

Det satt nog spår i både deras kroppar och kommande generationers, men inte som fetma.

Både arbete och fritid idag är mycket mer "sittande" än vad det var förr.

Efter att jag själv slutat arbeta fysiskt och ändrat yrkesinriktning till en mer sittande så började jag gå upp, samtidigt slutade jag träna regelbundet men fortsatte att äta i samma takt.

Nävgröt är min far uppfödd på, eller motti som man sa. Och inte var det fläsk till speciellt ofta. 12 syskon, det blev mjölk och lingon till för det mesta.  Men med hårt slit var det ingen av de tio bröderna som blev det minsta överviktig.

Man rörde mer på sej förr. Det var ingen som åkte bil

till jobbet om det var cykel eller gångavstånd.

Dom flesta hade kroppsarbete.

Till affären gick man och handlade, och bar hem sina varor.

Alla barn gick eller cyklade till skolan, ingen blev skjutsad i bil.

Långt ifrån alla ägde en bil. Saker som gick sönder lagades,

till det går det också åt energi. På torsdagarna bakade man och

på fredagarna städades det, då bars alla mattor ut och piskades

golven torkades. Frukost, lunch och middag + 2 gånger fika med

bullar varenda dag. Ingen var tjock. Vad hände sen?

"Ingen var tjock. Vad hände sen?"

Antaglig hände det ganska mycket.

Men en sak som hände vara att all den fysiska aktiviteten du beskriver reducerades kraftigt. Samtidigt som att den glykemiska belastningen ökade dramatiskt (läsk, godis och andra raffinerade kolisar). Detta skulle teoretiskt sett kunna leda till insulinresistens som leder till fetma och övervikt.

Som sagt en obalans mellans glukemisk belastning och fysiskt aktivitetsnivå.

Så antingen måste man röra på sig mer (även om det låter som ett mossigt mantra) eller måste man reducera den glykemiska belastningen och kanske både äta färre och bättre kolhydrater..

Jag har pekat på én faktor. Det finns säkert en mängd flera..

Bröd och potatis åt man mycket förr också och det är snabba kolhydrater.

Jag skulle gissa att om man skulle jämföra statistik över antalet bilar och antalet överviktiga i Sverige de senaste 30 åren så skulle nog kurvorna följas åt rätt bra.

Det är många kurvor som kan fås att följas åt. 😛

Och antalet gymmtimmar följer antagligen oxå den stigande fettman?

Jag är helt inne på Goliaths linje.. dvs vi lever helt annorlunda liv i dag.. tack o lov, det får sina konsekvenser.. sen så menar jag att kvaliten på maten oxå har förändrats.. och då menar jag inte till det bättre.

Utan någon som helst referens så har jag läst om bönder som drar i sig 3500 Kcal per dag till stora delar kolhydrater utan att bli feta eller diabetiska.. men det var förr i tiden.

Om man vänder på perspektivet. Förr, när alla var smala, så var det för den skull långt ifrån alla som hade fysiska jobb. Inte heller gymmade de flera gånger per vecka. Man tog nån skidtur då och då om vintern, var mer utomhus allmänt, men inte var det fråga om fyspass för alla. Nej.

Jag är helt med på faktorer som matmängd, matkvalitet/innehåll. Portionerna mat har definitivt varit mindre (kh-delen främst, nästan näringsfri volym) och 'onyttigt' fika, godis, mm.. åt man betydligt mer sällan och i mindre mängd per gång. 

Tror även att stress/hets/otrygghet är faktorer vi ska ta med, för de i sin tur har effekt på våra val, hur vi äter - var och vad och när. Hur hälsosamt vi orkar leva. Ohälsa på grund av stress, påföljande medicinering, kemikalier vars avsikt ju är att laborera med vår kropps-/hjärnkemi. Antidepp, ångestdämpande o liknande, har ju väldigt ofta effekt just på vikten. Uppåt. Skåda de siffror på antal människor i världen, främst i-länder, som käkar dessa typer av mediciner!! Minns inte nu - ett tag sen jag läste rapporter - men jag blev helt ställd.

Andra mediciner med dylik effekt?

P-piller och relaterade preparat - vilken roll?

Jag tror en av de många orsakerna, fettskrämseln. Jag själv blev fettskrämd 1990 först gick jag ner i vikt, med mycket viljekraft, men på bara någon månad startade ett bulimibeteende. Jag hade ett ständigt sug på mat, och kände ingen mättnad.  Nu efteråt förstår jag att kroppen "skrek" efter fet. 

Om man inte känner mättnad så är det lätt att portionerna ökar i storlek. Om man under veckorna äter fettsnål så är det lätt att överäta allt på helgen, Så totalkonsumtionen av fett kanske inte blev så liten. 

Kemikalierna i lightläsk är beroende framkallande, gör också att man får störd mättnads känsla.

Minorca - Bra du lyfter det perspektivet, tycker jag.  

Det är ju viktigt att ställa sig frågan: Varför? Varför ökar matintaget så mycket? 

Jag tror inte på att vi är sjukligt glupska av naturen, som art. 

Vad som är hönan och ägget.. vad är orsaken med stort O? För att ta exemplet stress: Att äta fel skapar stress. Medan stress förstås också kan vara orsak till att man äter fel. Fettskräcken, vi kan kalla faktorn 'Felaktig information", är sannolikt relevant den också. Sätter igång kedjereaktioner i mående och beteende. En härva.

Vi kan lägga ner diskutionen.. jag hittade nämligen roten till det onda.. och den ser ut så här!

http://www.kostdoktorn.se/orsaken-att-svenska-barn-blir-feta

Jag anser att ett av de största problemen idag är östrogendominans som får våra kroppar att hamna i obalans.  Vi har dessa ämnen i vår dagliga omgivning i form av plaster i tänderna i dricksvattnet maten osv. Hormonerna har nog större påverkan än vad många tror på vikt och hälsa?

Den här tråden är rätt rolig, med en hel del spekulerande, och lite grann har den centrerats kring det där med att röra på sig, och så naturligtvis kolhydraterna, eftersom det är grundtemat för KiF.

Men det är faktiskt ett par faktorer som har förändrats radikalt sedan femtiotalet, och vi kanske har missat en av dem ganska grovt. Nu ligger BBC-serien om bantningen uppe till jul, och den kan vara rätt intressant att se: http://urplay.se/Produkter?q=bantning

Här har läskeblasken nämnts, och den är säkert en bov, men vad ingen har snuddat vid är kvalitén på de kolhydratrika livsmedlen vi har idag jämfört med dem som fanns för ett halvsekel sedan. Fetmaepidemin följer ganska väl utvecklingen av hur vi konsumerar vete i olika former, och det har hänt någonting radikalt med vetet under den tiden.

När man drar ner på kolhydrater, drar man också ner på vete, eftersom det är ett av de mest kolhydratstinna livsmedlen. Det moderna vetet har påvisats direkt påverka vår tarm, och man kan misstänka att det skulle kunna ha samband med flera tarmåkommor som är vanliga. Vi har också belägg för att ersättningsprodukter för socker i maten, sötningsmedel, påverkar vår metabolism, genom att förändra sammansättningen av tarmfloran.

Vid djurförsök har man kunnat se att metabola störningar kan påverkas direkt via tarmfloran, genom att man har fört in avföring från friska djur i tarmen för att slå ut bakterier som hänger ihop med fetma.

Och det kortstråiga sexradiga vetet har genomgått en mutation, även om det inte är genetiskt modifierat på det sätt som avses när man använder termen GMO. Vi har kunnat konstatera att det muterade gliadinet orsakar att tarmväggen läcker, och den uppåtgående trenden för vikt hänger ganska nära ihop med förändringen av vetet.

Om vi antar att det finns flera samverkande faktorer bakom de här metabola störningarna, har vi alltså pekat ut några tungt vägande faktorer, som alla handlar om livsmedel:

• Vi äter en annan typ av vete nu, och i större mängd.
• Vi konsumerar sötningsmedel som inte fanns förr.
• En del av kolhydraterna vi äter är HFCS.

Makronutrienterna kolhydrater/fett tycks vara mindre tungt vägande, då många åt mer kolhydrater och mindre fett under den tid vi inte blev feta eller drabbades av diabetes typ 2 i samma utsträckning.

Och den stora förändringen för oss som drabbas av bukfetma är inte att vi skulle röra oss så mycket mindre. Jag blev visserligen inte mycket överviktig, men jag hade bukfetma, en övervikt av omkring femton kilo, trots att jag rörde på mig mycket, cyklade till jobbet på andra sidan stan i stället för att ta tunnelbanan, omkring fyra mil varje dag. Men jag åt mycket som innehöll vete, och det minskade jag radikalt när jag gick över till LCHF. Då hade jag redan minskat i vikt så att jag var normalviktig, men aterosklerosen gjorde att jag drabbades av en allvarlig hjärthändelse.

Det är inte så enkelt som att vi rör oss mindre, och vi kanske inte har träffat alldeles rätt när det gäller kolhydraterna, även om vi genom att skära ner på kolhydrater äter oss friska, därför att vi inte äter lika mycket, eller inte alls äter det som är allra mest skadligt.

Och som har antytts, kanske insulinkänsligheten inte ska förbises. Fetmaökningen hänger också ihop med en ökning av diabetes typ 2 och att den går längre ner i åldrarna.