Med risk för att få på nöten: 50 gr kolhydrater om dagen är inte så jättestrikt. Men trötthet brukar ju gå över ganska snabbt, har du prövat att lägga till lite extra salt? Typ en halv tsk Seltin Mineralsalt i ett halvt glas vatten en till två gånger dagligen brukar hjälpa mot övergångsbesvär. Samt att det är viktigt att inte glömma bort att dricka :-)

Istället för att kroppen använder kolhydrater som bränsle är tanken med LCHF att kroppen istället ska använda fett som bränsle. Du behöver med andra ord äta tillräckligt mycket fett, gör du det kommer du inte att bli hungrig mellan måltiderna.

Om du fortsätter att äta kolhydrater i den mängd som du nämner så lurar du kroppen att tro att den fortfarande ska bränna kolhydrater. Försök att hålla dig till 15-20 gram kolhydrater per dag och ät fett i tillräcklig mängd.

I början kan du känna av omställningsproblem, med yrsel etc. En tesked salt och ett stort glas vatten brukar hjälpa. Till slut går det över.

Lycka till!

Med risk för att få på tafsen.. 100 gram kolisar är bara en tredjedel av normalt intag för de flesta som brukar hamna på 300 gram.. och då brukar en del näringslösa matvaror ingå!

Det blir hur som helst ett underskott på cirka 800 kcal som man behöver få från annat håll.. lämpligen mer fett.

Såå.. om de 100 kommer från bra matvaror och likaså det ökade fettintaget så är det väl ett bra steg bort från fling och bröd träsket?

Det verkar ha blivit nåt missförstånd nånstans… Jag har alltså ätit lchf i ca 2-3 månader. Första månaden åt jag mellan 50 och 100g kh/dag.  Sen dess har jag ätit max 50 g kh/dag, med några få undantag då det blivit lite mer. Kortare perioder har jag ätit max 20 g/dag. Det var vad jag syftade på när jag skrev att jag blev piggare när jag åt strikt.

Jag har alltså tagit mig igenom omställningsfasen när det gäller hjärnan. Musklerna kan ju ta betydligt längre tid, och där är det långt kvar. Jag går i slow motion, jag som alltid varit snabb i mitt rörelsemönster, och får mjölksyra nästan på en gång. 

Nu är problemet att jag är sjuk och när det varit som värst har jag känt att energin inte räckt till, och därför provat att äta mer kolhydrater, max 100 g/dag. Tillfälligt har jag då fått mer energi så jag orkat ta mig igenom dagarna lättare. Men då har jag alltså fått den effekten som man får när man går på högkolhydratkost, att ca 1,5 timme efter maten tog energin slut. Det var det jag tyckte var så konstigt. Borde inte hjärnan komma ihåg hur man använder ketoner, även om den tillfälligt blivit serverad mer kolhydrater?

Om du är trött får du väl inte tillräckligt med fett. Ät kokosolja och smör. Gärna i en fettkaffe på  morgonen.

Jag läser inledningsfrågan och undrar hur du tänker:

• "Jag funderar på hur det blir om man bara minskar på kolhydraterna. Ta en person som är van vid att äta högkolhydratkost, och sen drar ner kolhydraterna till t ex 100g/dag. Det täcker ju inte hela dagsbehovet av glukos. Vad använder då kroppen som energi när den är slut? Okej i början blir man trött av övergångsbesvär, men kommer de att gå över, dvs kommer kroppen då att lära sig att tillverka ketoner fastän den fortfarande får rätt mycket kolhydrater?"

Det är ju alldeles galet. Kroppen behöver inga kolhydrater. Hjärnan behöver lite grann, men ketoner kommer knappast att användas vid ett dagligt intag av hundra gram kolhydrater - och hundra gram täcker dagsbehovet.

Om man inte ökar fettet i motsvarande grad som man drar ner kolhydrater, så kommer i första hand protein att användas för att fylla på eventuellt underskott av glukos. Att minska mängden mat genom att ta bort kolhydraterna är därigenom inte den allra briljantaste idén, eftersom omvandlingen av protein ger slaggprodukter som måste bort, och det inte heller är särskilt ekonomiskt. I ytterlighetsfall kan man drabbas av vad som kallas "kaninsvält".

Att enbart minska kolhydraterna ligger långt ifrån tanken med LCHF, Low Carb, High Fat. Det finns i grunden två källor till enbart energi, fett och kolhydrat, medan protein främst ska vara byggstenar i kroppens regenerering och uppbyggnad av muskler.

Jag undrar om du har någon tanke om att fett inte skulle vara bra? Bland de viktiga erfarenheterna som har gjorts när man äter LCHF är att fettet inte har några negativa verkningar i kroppen, att fettets "skadlighet" bygger på rätt fria fantasier, och att man faktiskt inte blir fet, går upp i vikt, av att äta fett. Det finns inte heller någonting som stöder att mättat fett skulle vara sämre som energikälla än till exempel kolhydrater.

Men för att återgå till din fråga. Om glukosen närmar sig att ta slut, så kommer levern att använda allt som den kan komma åt för att göra mer glukos. Först används andra kolhydrater, därefter protein, också protein från de egna musklerna. Det händer vid svält, och resultatet blir att musklerna försvagas bland annat. Det är inte hälsosamt att svälta. Om glukosen ändå inte kommer fram fort nog, kommer även ketoner att produceras, och det är ganska få celler i kroppen som vill ha dem. Men hjärnan får alltid sitt i första hand.

Att dra ner på kolhydrater till hundra gram vållar nog inte några större problem, men att dra ner dem ännu mer utan att fylla på med fett i stället är inte särskilt smart.

• "Men ca 1,5 timme efter maten blev jag trött igen, det kändes som att energin plötsligt tog slut. Ett glas morotsjuice och jag fick tillbaka lite krafter för en stund. Betyder det här att det inte finns några mellanlägen?"

Det du beskriver här är vad som allmänt brukar kallas "blodsockerfall", men som inte är det. När man är "sockerberoende" och baserar sin energi främst på kolhydrater är det här tillståndet ganska vanligt. Det beror på att man vill ha sin kick igen, belöningssystemet svarar på tillförsel av socker. Igen undrar jag. Morotsjuice?

Så varför äter du inte tillräckligt med fett? Det finns massor av källor till fett som du kan använda tillsammans med din mat. Man kan till och med få extra fet köttfärs till lägre pris än den fettsnåla. Köttfärs som är så fet att man inte behöver något mer tillskott.

Problemet med glukosen är inte att få ketoner. Glukosen kan gott komma från det man äter. Men det som kallas "blodsockerfall", men som är en "craving" när sjunkande blodsocker närmar sig en viss nivå, som ligger högt över att levern ska sätta igång att göra ketoner i mängd. Det visar att du har ett beroende, inte att du skulle ha problem med blodsockret.

Energin du frågar efter ska ju komma från fett, och har du inte ätit tillräckligt med fett, utan fyller på med kolhydrat så fort du känner suget, så kommer du aldrig att vara annat än sockerberoende. Du frågar efter ett "mellanläge", men så länge du siktar mot ett underskott, så kommer det att vara ett underskott, och om du i huvudsak använder kolhydrater (eller protein) för energin, så kommer du att känna av det där suget, suget efter att äta någonting.

Så en fråga som dyker upp ganska intuitivt är om du inte siktar mot att svälta bort en övervikt? När du drar ner kolhydraterna som du säger, till hundra gram om dagen i stället för trehundra, vad äter du mer än det? Äter du tillräckligt mycket? Är det så att du försöker gå ner i vikt och hoppas att det ska vara en framkomlig väg?

Så dina frågor ger fler frågor än svar. Vad är egentligen ditt mål med att minska kolhydraterna, och har du därigenom minskat den totala mängden mat till mindre än att täcka ditt dagsbehov?

Dessvärre är det är så att om du varit i optimal ketos (1,5-3) och sen plussar på med för många kolhydrater så faller du ur ketos och måste börja om igen. Då kan det , åtminstone för mig, ta en vecka eller två innan man är tillbaka på optimala nivåer igen, och det behövs då mera fett o mindre kolisar. Men du skriver att du är sjuk. Är det något övergående eller kroniskt? Vi är ju inga läkare här och det kan ju vara vanskligt att råda någon med någon allvarligare sjukdom.

Men hon har väl inte frågat om optimal ketos à la Phinney? Ketosbegreppet har blivit så tillvirrat sedan detta tillkom och då var det inte enkelt från början heller.

Jag förstår inte var vissa fått det ifrån att jag inte äter tillräckligt med fett? Jag trodde LCHF inkluderar high fat… Men det kanske är så vanligt att nybörjare inte uppfattar andra halvan av namnet att man måste vara övertydlig med det?

Ett representativt genomsnitt av hur jag brukar äta (innan jag ökade på kolhydraterna pga sjukdom):

Protein: 80g (14 E%)

Kolhydrater: 46g (8 E%)

Fett: 206g (79 E%)

KCAL: 2358

Jag har ingen övervikt, utan är snarare något underviktig. Jag vill äta lchf för att få jämnt blodsocker, och slippa bli sådär våldsamt hungrig att jag måste ha mat "nu på en gång annars får jag magsår", och även tvingas gå upp och äta mitt i nätterna. 

#7 Tack. Äntligen nån som svarade på frågan.

Så jag tolkar det som att det inte finns några mellanlägen. Antingen är man i ketos eller så går man på socker som drivmedel, men man kan inte växla fram och tillbaka på samma dag. Men det finns ju många som äter ca 100 g kolisar per dag? Hur funkar det för dem/er?

#8 Du får gärna förtydliga vad du menar

Jag har ingen aning om ifall jag varit i optimal ketos. Jag har inte brytt mig om att mäta. Men jag har för mig jag läste nånstans att om man höll sig under 50 g kolisar per dag så ska man hamna i ketos. Stämmer inte det? Vissa kortare perioder har jag ätit ca 15-20 kolisar/dag, så då måste jag väl ändå ha varit i ketos? 

#6 "Kroppen behöver inga kolhydrater. Hjärnan behöver lite grann, men ketoner kommer knappast att användas vid ett dagligt intag av hundra gram kolhydrater - och hundra gram täcker dagsbehovet."

Jag läste nånstans att hjärnan behöver 120 g glukos, och att om man äter mindre kolhydrater än det så tillverkar kroppen ketoner för att täcka det behovet.

I övrigt ser jag ingen anledning att svara mer på det inlägget då det utgår från 2 helt felaktiga antaganden, som du själv fantiserat ihop:

1. att jag äter för lite fett

2. att jag är sockerberoende

Jag har aldrig varit sockerberoende, har tvärtom alltid varit väldigt måttlig med sockret. Det var inte så att jag bestämde mig för att sluta med socker - det bara rann ut i sanden och plötsligt en dag kändes själva tanken på att äta socker helt främmande.

Det jag tycker är märkligt är att jag nu när jag skriver det här känner mig rätt pigg. Det har gått drygt 4 timmar sen frukost, och då åt jag:

Pangasius filé 156

Morot 83
Broccoli 45
Basmatiris okokt 20
Fett (animaliskt) 12
Kokosolja 15

protein: 31,6 (23 E%)

kolhydrater: 22,6 (16 E%)

fett: 37,6 (61 E%)

(Jag tvivlar visserligen på att den där fisken innehöll så mycket protein som det står. Den smakade som lutfisk, och det mesta av den försvann när jag kokade den.)

Jag antar det finns fler faktorer som spelar in. Jag tycker ofta att det är värre ca 1,5 timmar efter måltid, men att det blir lättare när det gått några timmar (så länge jag inte blir så hungrig att jag får ont i magen). Eller så mår jag helt enkelt bättre idag än jag gjorde igår…

Men det skulle fortfarande vara intressant att förstå det här. Vad använder min hjärna för bränsle nu? Jag kan väl inte vara i ketos efter den frukosten? Dessutom åt jag mer kolhydrater idag än igår till frukost. (Igår: 15,8).

Du blev nog missuppfattad för att du skrev "om man bara minskar på kolhydraterna". 😉

Optimal ketos som Suzanne56 pratar om är ett begrepp som kommer från Phinney et al och bygger på idéer om att man kan hitta ett optimalt läge på ketosen där man går ner i vikt som bara den och man övervakar detta genom att mäta ketonnivåerna i blodet. Man kan nog definiera (vanlig) ketos på flera olika sätt också, jag har sett både 100 och 150 g kh för gränsen när man anser att kroppen är i ketos.

Det är en flytande skala hur som helst, inte en skarp linje där man på ena sidan är i ketos och på andra sidan inte. Prova dig fram du.

Jag skulle gå tillbaka till strikt LCHF, finns väl ingen anledning att kroppen skulle må sämre av det under sjukdom?

Det låter som om din trötthet nu beror på kolhydratintaget och att du behöver fylla på med glukos.

Jo, det gör det nog om man fortfarande är i omställningsfasen.

Efter 3 mån borde man inte vara i omställningsfas
Däremot är det lätt att skylla på den ökade tröttheten på LCHF när suget efter socker kommer. Är man sjuk och mår dåligt blir man trött, oavsett vad man äter. Man blir varken piggare eller friskare av att gå tillbaka till mer kolhydrater

Det kan ta betydligt längre tid än så. Det finns väl ingen anledning att tvivla på vad Sissilie säger, tycker jag.

Min omställningsfas varade i flera månader! Var sjukt trött månad två och behövde ofta sova en stund efter jobbet för energin saknades totalt. (Jag fick även influensaliknande symtom några veckor in i omställningen och det är tydligen vanligt! ) Hela tiden låg jag på 15-25 g kh/dag och hade en E% fett på 75-80. Då var jag tjurig och "stod ut". Idag, några år senare, så önskar jag att jag kunde resa tillbaka i tiden och säga till mig själv att släppa den strikta kosthållning jag hade och tillåta mig själv tex rotsaker och ligga på en kolhydratsnivå kring 50-75 g/dag. Jag mår bättre på liberal lchf och det hade jag nog gjort redan då. Kanske hade min viktnedgång gått lite saktare men knappast upphört.

Önskar jag med. Blir man dessutom (allvarlig?) sjuk under den tiden är det nog inte helt  optimalt för tillfrisknandet.

Om jag skulle avslöja vad min sjukdom består i, så är det en kombination av flera saker. Först och främst utbrända binjurar där jag kämpat länge med sömnen. Har inte sovit en hel natt på flera år! Sömnbristen och "på gränsen till utbrändhet" som jag balanserar på hela tiden orsakar en stor del av tröttheten. 

Utöver det har jag åkt på nån rejäl förstoppning som jag inte fattade förrän läkaren sa det, för jag skiter ju varje dag. Magen är så uppsvälld att jag knappt kan äta, för det finns inte plats för magsäcken att utvidgas. Jag har funderat på om det kan vara SIBO (bakterieöverväxt i tunntarmen), men det accepteras inte av svensk sjukvård. ("Då ligger man inlagd och svävar mellan liv och död", som min läkare sa.) Jag har haft den här svullnaden i 2,5 månader. Jag har kämpat för att få ner magen ett par veckor, med alla tänkbara laxermedel (inte varje dag). Inte långsiktigt hållbart kanske, men det lindrar lite för stunden i alla fall, i väntan på remiss för vidare utredning.

Jag kombinerade det med fasta och lyckades då få ner en del av svullnaden. Jag försökte få i mig dagsbehovet av energi genom fettet, och drack även en del grönsaksjuicer (filtrerade, för att få bort all fast substans), för att få lite vitaminer också. Efter 5 dagar led jag enormt av proteinbristen. Jag tål inte mjölk (pga kaseinet) eller spannmål(/gluten?), så jag kan inte ta nåt proteintillskott. Jag provade att blanda äggulor i buljongen. Jag har inte ätit ägg på 1,5 månad pga att jag följer AIP (paleo mot autoimmuna sjukdomar), men jag tänkte att jag nog borde tåla äggula. Dåligt läge att börja återintroducera livsmedel när man är sjuk, men jag trodde verkligen jag skulle tåla det. Först en äggula, det gick bra. Nästa dag 2. En timme senare hade jag fått världens magkatarr… Mitt ständiga gissel… Magkatarren gjorde att jag blev tvungen att bryta fastan, och det gjorde även att jag fick ont i gallan och blev tvungen att dra ner på fettet… 

Nu har jag varit tvungen att äta senaste veckan pga detta, och magen är lika uppsvälld som innan fastan. Om jag inte får ner magen kan jag inte äta… Så jag måste göra ett nytt försök att fasta, om gallan/magkatarren tål det. Men jag funderar på hur jag ska få i mig proteiner. Nån som vet nåt proteintillskott som inte är gjort på mjölk eller spannmål? (Varför görs inte proteintillskott på kött?)

Förstoppningen kom alltså efter att du började med LCHF? Backa. Du behöver nog inte gå tillbaks helt till som du åt förut men lägg till en hel del av det du tagit bort. När/om magen blivit bra så trappa ner långsamt till den nivå du vill ligga på.

Förstoppningen uppstod när jag försökte bota diarreé (jag har ibs) med fiberhusk. Då hade jag ätit lchf och mått bra på det ett tag. (Diarreén fick jag f.ö. för att jag åt linfröolja för mina torra ögon, som komplement till svindyra kapslar. Omega3 från fisk stimulerar inte tårproduktionen, vilket den vegetabiliska omega3:n gör.) Jag gjorde pannkakor på 1 msk fiberhusk 2 ggr/dag i 2 dagar. För sent insåg jag misstaget. Då var jag mer uppsvälld och mer gasig än nånsin tidigare.

Antingen var det för mycket fiberhusk och för lite vätska som bildat en propp nånstans i tarmsystemet, eller också har jag SIBO och gav därmed näring till bakterierna som befinner sig på fel plats (dvs i tunntarmen istället för tjocktarmen). Men läkaren sa ju att jag är förstoppad så jag lutar mer åt att det bildats en propp, som jag försöker att lösa upp lite i taget, om det går. Jag har ju inte varit  förstoppad på det jag ätit efter fiberhusken, bara det att endast lite i taget lyckas passera, så det tar lång tid innan det jag ätit kommer ut, och det ackumuleras.

Men jösses. Borde du inte gå någonstans och få hjälp med ett riktigt lavemang så du får ut allting?

Funkade det där med linfröolja? Jag har också problem med torra ögon (och hatar linfröolja).

Jag var på akuten för några dagar sen och fick Klyx 2 ggr. Fick ut lite grann av det, men inte mer än jag får ut med de medel jag kan ta hemma. Riktigt lavemang har jag tagit hemma flera gånger, men får bara ut lite varje gång.

Omega3 från linfröolja funkar bra mot torra ögon. Jag har ätit Omegalin (dyra kapslar) och Membrasin (ännu dyrare kapslar), båda på maxdos, för att hålla den värsta torrheten i schack. Sen jag började äta paleo i vintras har jag kunnat halvera dosen på båda, och nu försöker jag även klara mig utan Omegalin. (Har inte råd.)

Tack. Men om de ger riktigt vattenlavemang på sjukhus då? Vill de inte det? Det kan ju inte vara bra att gå med en "propp" så där länge.

Det tycker inte jag heller (att det är bra att gå med det här längre), men de ville inte göra nåt mer. Läkaren konstaterade bara att jag behövde inte opereras akut, så jag får gå hemma och vänta på remissen för ultraljud. Vad den sen visar, och vad som kan göras får man väl se. Jag försöker allt jag kan själv så länge. Skulle aldrig falla mig in att bara sätta mig ner och vänta, och lita på att sjukvården kommer att fixa det åt mig…

För att återgå till trådämnet. Jag kan konstatera att tröttheten inte beror på brist på kolhydrater. Trots för lite sömn och dålig sömnkvalitet har jag varit relativt pigg idag. Jag fastar och har bara druckit kamomillte + kokosolja, och buljong med en hel del fett i + benmärg, senor, "slamsor" och lite småbitar kött som satt kvar på benen, ordentligt mixat.

Jag kände mig rätt trött ungefär vid lunchtid, men då tog jag en tsk kokosolja direkt ur burken. Efter bara en liten stund piggnade jag till lite. Jag undrar om det kan stämma eller om det var placebo. Jag har för mig jag läste nånstans att det tar mellan 1-2 timmar innan kokosoljan blir tillgänglig som energi till hjärnan, men jag kanske kommer ihåg fel…

Har hittills lyckats få ihop halva dagsbehovet av kalorier enbart från fettet (och de mikroskopiska mängder protein som fanns i buljongen). Inte en enda kolhydrat. Men det är proteinet jag är bekymrad för, om jag behöver fasta en längre tid. En eller ett par dagar nästan utan protein går säkert bra, för jag har ätit upp mig under en vecka. (T ex ätit lever flera gånger.) Men kroppen hade redan börjat bryta ner musklerna under förra fastan, så jag ligger redan på minus.

Funderar på om det funkar att t ex koka en bit lax med buljongen och mixa den, och sen sila och försöka få bort all fast substans, och om proteinerna då finns i vätskan. Jag vill ju helst undvika att äta fast substans så länge jag har den här förstoppningen.