Intressant (mycket!) artikel av flera anledningar:

"Även en utpräglad köttätare försörjer sina tjocktarmsbakterier med någonting att äta. Veganerna blåjluger när de påstår att kött ”ruttnar” i våra tarmar. Det som ”ruttnar” i våra tarmar är framför allt vegetariska fibrer, inklusive resistent stärkelse. Och tur är väl det! Om vi inte skulle låta våra tjocktarmsbakterier ”ruttna” eller som det heter på finare språk, ”fermentera” en del av den mat vi stoppar i oss så skulle det gå lika illa för oss som för de sterila laboratorieråttorna som inte har några tarmbakterier alls. Deras immunförsvar är allvarligt försämrat.

Tur nog visar det sig att geparderna inte äter sitt kött på McDonalds med enbart finmalet muskelkött i hamburgaren. Geparden äter hela djuret den fäller, åtminstone nästan. Själva köttet bryts ned och dess näring tas upp innan det kommer ner till gepardens pyttelilla tjocktarm men svårsmälta saker som skinn, hud, tarmar, annan bindväv i organ, brosk, senor med mera passerar hela vägen ned till tjocktarmen och ger bakterierna något att festa på. Och bakterierna bildar kortkedjiga fettsyror precis som de gör av vegetarisk föda. Detta har forskarna kunnat studera genom att samla in gepardbajs och sedan tillföra olika delar av animalier och analysera vilka fettsyror som tarmbakterierna från bajset producerade.

Nästan samma sak gäller inuiterna (eller eskimåer som de tidigare kallades). De äter/åt inte bara muskelköttet. De äter/åt allt ätligt på djuren. Skinnet från narvalen som var en basföda för inuiterna är ett exempel (den var dessutom C-vitaminrik och rik på kolhydrater i form av glykogen). Perfekt föda för tjocktarmens bakterier. Mönstret att all animalisk föda äts går igen hos alla naturfolk och egentligen behöver man inte gå särskilt långt tillbaka i svensk historia heller för att se detta. Några av de få rester som finns kvar av detta är pölsan gjord på lungor och andra inre organ och rullsyltan till julen gjord på grissvålen. Den nutida animaliska maten domineras dock starkt av enbart muskelkött. Det är skinnfria kycklingfiléer, fiskfiléer och köttfärs. Till och med de flesta korvar har blivit skinnfria. Med en sådan kosthållning kommer ingen mat våra tjocktarmsbakterier till del. Det är därför uppenbart att den LCHF:are som nollar eller fakirar på enbart muskelkött, inte äter något som är ens i närheten av inuiternas kost. Mer om inuiternas verkliga kost har jag skrivit om här och det skiljer sig en hel del från den Disney-verision av inuiterna som förmedlas av LCHF:are som ständigt hänvisar till att man ska läsa den högst tvivelaktige polarforskaren Wiljamur Stefansons alster."

http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10468/LCHF-guiden-till-resistent-starkelse.aspx