Försöker hitta bra länkar men..

Har jag förstàtt rätt är jag insulin resistent pà grund utav kortisonet som kortisolet som inverkar pà insulinet..?

"Insulin är ett hormon som bildas i bukspottskörteln. När vi äter bryts matens kolhydrater ner till socker som strömmar ut i blodet från mag-tarmkanalen. … insulinets uppgift är att ”öppna” cellerna så att de kan släppa in sockret. … insulinresistenta, dvs bukspottskörteln ger upp och orkar till slut inte producera mer insulin… Insulinresistens betyder att effekten av insulinet i kroppen är sämre än vanligt. … Insulinets hämmande effekt på leverns glukosproduktion minskar också. Med tiden orkar inte bukspottkörteln tillverka de stora mängder insulin som behövs. Förmågan att täcka upp för den hämmade insulineffekten försämras, och insulinutsöndringen minskar, varpå blodsockret sakta stiger.

Det är då blodsockret börjar stiga som typ 2-diabetes som sjukdom är ett faktum..."

http://quantumhalsan.wordpress.com/2011/04/15/insulinresistens-forsok-2/

Jag har inget bra svar på din fråga men skulle också gärna vilja veta svaret. Min situation är dock lite annorlunda eftersom jag inte har någon kortisolproduktion över huvud taget och därför är kortison livsnödvändigt för mig. Jag kommer alltså behöva ta det varje dag, hela livet för att kunna överleva.

Hittade den här sidan: http://www.fettratt.se/rickard/lchf-och-kortison där det bland annat står "Vill man att kroppen inte ska lagra in fett så ska man alltså hålla ner insulinnivån. LCHF och krotison motverkar ju alltså varandra (gällande insulin). LCHF håller nere nivån och kortison ökar den."

Funderar därför på om det är någon idé alls att jag äter lågkolhydratkost eftersom jag alltid kommer behöva kortison.

Du kommer alltid att behöva insulin också…. Jag har absolut ingen kunskap om detta, men rent gissningsvis så ska väl kortisonet i ditt fall bara ersätta det kortisol du inte har, så du borde ju inte gå omkring med högre nivåer än normalt, varken av det ena eller det andra.

Jag tog prednisolon i stora doser sedan slutet av 2007 till april 2011.

Detta gjorde att jag blev diabetiker typ-2 med tillhörande insulin under hela perioden jag tog prednisolon. Jag ökare 25 kilo i vikt och hela mitt skelett förstördes. Detta är bara en del av vad prednisolon orsakar kroppen. En annan del är ödem som jag numera är tvungen att ta Lasix Retard resten av livet, annars samlar min kropp flera kilo vatten bara på ett para dagar.

Anledningen är att prednisolon ökar blodsockret även om man inte äter kolhydrater överhuvudtaget.

Efter att jag lämnade prednisolon i april 2011, bestämnde jag mig för att även sluta med insulinet.

Jag började äta enligt LCHF/Atkins. Efter 3 veckor kunde jag lämna insulinet.
Idag är jag fortfarande insulinfri och mina värden är perfekta.
Jag har gått ner 12 kilo på ett år. Det går långsam men sakta ner.

Jag begärde en kontrol av min produktion av kortisol och det är ganska ok men inte helt bra.

Jag fortfarande tror att det är detta som påverkar att det tar så lång tid att gå ner i vikt men så längre jag går ner är jag glad.
Jag har testat att jag kan äta t ex 1 potatis och mitt blodsocker påverkas inte så mycket, kanske till 6.5

Däremot äter jag en skiva bröd ökar mitt blodsocker till 10-11.

Problemet är att så längre man använder insulin är det nästan omöjligt att gå ner i vikt, just för  att det är insulinet som förhindrar förbränningen i kroppen.

#3 skrivetav hemul Man behöver inte alls behöva insulin livet ut. Jag är ett bra exempel på att med kosten går att reglera blodsockret till normala nivåer.

Kortisonet ökar blodsockernivån även i små doser. Jag fick ta 2.5mg i några dagar för att min läkare ville se om mina symptom försvan och på bara dessa 3 dagar ökade mitt blodsocker som jag hade tidigare konstant i en normal nivå.

Så det enda lösning om man är tvungen att ta prednisolon är att hålla en välidigt låg kolhydratintag, typ under 5g per dag. Detta gör att man inte behöver så mycket insulin.

Äter man "normal" kost med 20>g kolhydrater, insulinet och prednisolon, kan man säkra sig viktuppgång.

En del till vägen att lämna insulinet är att ta även:
Vitamin D3: Under vintern tar jag 10000E/dag, under sommaren 2000E ibland 5000E
Magnesium, Omega3, Kalcium och vitamin K2.

Vitamin D3 är viktig just för att det hjälper med insulinkänsligheten i kroppen.

Sedan jag började att äta höga doser av vitamin d3 har min insulinkänsligheten blivit bättre. Idag kan jag äta något vanlig efterätt utan att mitt blodsocker sjuter i höjden. Den normaliseras på några timmar.

Magnesium är viktig för att det hjälper kroppen att ta upp vitamin d3

Vitamin K2 hjälper kroppen att bli av med kalcium i artärerna och transporterar det till skelettet  där den tillhör.

Det är en vitamin som nästan inga läkare jag pratade med på Karolinska känner till! Mycket märkligt därför att denna vitamin injiceras till nyfödda under de första timmarna efter föddelsen.
Den har koagolerande egenskaper, vilket barnen när de födds saknar.

K2 bildas i tarmen. Om man äter ofta kål t ex.

Man bör veta att man får inte ta andra mediciner som är blodtunnande som Waran om man äter K2.

Jag blir förvånad hur lite kunskap om vitaminer och mineraler som kroppen behöver för att fungera, har läkarna överhuvudtaget.

Det är sällan man hittar läkare som Andreas L. (kostdoktorn) och A.Dahlqvist som förstår hur kroppen fungerar och rekommenderar rätt kost och rätt tillskott.

#2 skrivetav madde.s på svar till din fråga om att äta LCHF eller inte:

Om du äter normal mat och samtidigt tar kortison och insulin, resultatet blir katastrofal. Men om du håller dig till låg kolhydrat minskar du skadorna av prednisolon och insulinet.

Som avslutning vill jag åter gå till diabetes typ2.

Det går att hålla normala blodsockernivåer med kosten som hjälp och sluta med insulin. Jag har en konstant nivå 4,8-5,5 med  hjälp av enbart kosten.

Har man väl fått problem med insulinomsättningen är det troligt man nog alltid kommer ha det i viss mån (men kan naturligtvis göra det att spela mindre roll med kost etc.)

7 kilo på 3 år låter som du inte fått särskilt mycket problem med det alls. Och det är ju tur.

Själv fick jag mer eller mindre fullt utvecklad Cushing's syndrom - då talar vi om uppgång på snarare 30 kilo på 1.5 år - allt på buken mer eller mindre med samtidig förtunning och muskelförlust på armar och ben - mina problem kommer definitivt aldrig försvinna - däremot så här 8 år sedan jag slutade med kortisonet har det åtminstone det värsta gett sig i cushing's väg och vettigare fördelning på kroppen  (ser inte längre ut som en köttbulle med tändstickor i så att säga :P) men insulinresistensen lär jag få leva med, och mota ytterligare följder förhoppningsvis med kost som håller nere det så mycket som möjligt.

#4 "Man bör veta att man får inte ta andra mediciner som är blodtunnande som Waran om man äter K2."

Det är rätt att man inte får ta k-vitamin om man äter waran - men som meniingen är skriven låter det som om k2 är blodförtunnande (andra mediciner som är blodtunnande) - k är koagulerande (har ätit medicin som ger bland annat brist på k-vitamin - du blöder som fanken, mensen tar aldrig slut och småsår tar en jäkla tid att koagulera). Så den är snarare anti-funktion på waran vilket gör den svårinställd, vilket är väldigt farligt.

#5 skrivetav Fiana om du läste hela beskrivningen jag nämnde att det är koagulerande egenskaper som K2 har.

Men senare forskning har upptäckt att K2 har även bra egenskaper för skelettet därför den tar kalcium från artärerna och flyttar den till skelettet.

Så det är både bra för hjärtat och skelettet.

Om man tar blodförtunnande mediciner motverkar K2 dessa mediciner.

Tack alla och speciellt Sweli… ska studera noga samt

"…jag kan äta t ex 1 potatis och mitt blodsocker påverkas inte så mycket, kanske till 6.5 Däremot äter jag en skiva bröd ökar mitt blodsocker till 10-11" … ocksà att fundera pà.

7kg pà ett àr och kg som stannat kvar… Jag har i hela mitt vuxna liv vägt mellan 57-60kg och ned till 60 igen ska jag pà nàgot vis.  Envis som bara den.

Tack och sov gott!

Jag kanske är dum nu, men ni pratar om kortison och insulin… Det har aldrig varit på tal om att jag ska ta insulin, är det konstigt? Eller är det bara jag som är förvirrad och borde gå och lägga mig?

Kanske ska tillägga att det inte är prednisolon som jag tar utan hydrokortison, vet att det är olika sorters kortison men däremot vet jag inte riktigt vad det är för skillnad.

Nu kanske jag borde sluta kapa tråden och låta crikarlshamn få sina svar…

#7 skrivetav crikarlshamn

Det är bara att stå på sig och vara envis

Det ska du nog klara 

Lycka till!

#4 Sweli, jag menade inte TA insulin. Det sa ju inte madde att hon gjorde heller. Jag menade att man behöver ha insulin i kroppen. Det är normalt och det är livsviktigt. Vad jag försökte säga var att jag inte *tror* att kortisonet orsaker några abnorma insulinnivåer i hennes fall. Men som sagt, jag kan ha fel, jag bara gissar.

#8 skrivetav madde.s Läkarna säger att det är olika kortison men om man läser på biverkningar så är de samma.

Jag blev erbjuden att äta hydrokortisol om det var så att jag inte producerade tillräckligt, vilket jag inte gör.

Men jag takade nej när jag såg vilka var biverkningar.

#10 skrivetav hemul tyvärr är det så att kortison ökar blodsockret ganska mycket även i låga nivåer. Det kunde jag själv konstatera.

De 3-4 dagar jag tog 2.5 g kortison låg mitt blodsocker på 10-12 konstant.

När jag slutade gick direkt till min normala nivå.

Jag tror att det blev lite strullig för att jag svarade egentligen på crikarlshamn fråga.

Alla varmt välkommna att kapa tråden - mer kunskap åt folket

sweli, du hade ju din normala kortisolproduktion också väl? Madde tar ju kortison för att hon inte har någon egen  produktion.

Så länge du ligger på en normal nivå av kortison så borde ju inte en viktminskning försvåras? Åt prednisolon jag med i lite över ett år tillsammans med en annan medecin. Gick ner 10 kg på typ 2-3månader när jag slutade med dem.

#13 skrivetav hemul

Jag förstår att Madde inte har egen kortisol. Jag har inte normal produktion, det är faktiskt för lite men vid stress producerar jag mer, då ville inte jag ta kortisol och låta min kropp  läka själv efter så många år av prednisolon.

#6 Jag läste hela, därför jag påpekade att den meningen som du hade satt i fetstil i sig blev lätt att missförstå, formuleringen blev emotsägande mot resten.

Jag har heller ingen kortisolproduktion, har addisons, och äter cortison och aldosteron. Jag har gått upp ca 15 kg sista halvåret. Äter paleo/LCHF. Läste om detta med blodsocker, har vetat att addisonare har problem med blodsocker på lite samma sätt som diabetiker men förstår inte helt hur. Jag har PCOS och har ätit Metformin (som egentlgen är diabetesmedicin som ofta ges till de med PCOS) för att hålla blodsockret stabilt. Funderar på jag ska be att få börja med det igen eftersom jag då klarade att gå ned i vikt då. Det var före jag fick min addisondiagnos. Det är så svårt att få tag i helhetsbilden, vad som fungerar…. Nån som kan hjälpa??