Kolhydrater iFokus

Kolhydrater

Etikettmedlemmar
Läst 2662 ggr
odezza
0

odezza

Hej. Kom på att jag inte har skrivit någon presentation av mig än, här under medlemmar, trots att jag har varit här på forumet ett tag… vet inte riktigt hur länge, någon månad kanske.

Då jag har skrivit om mina "problem", och varför jag gått över till LCHF, på andra ställen, tänkte jag här skriva om lite annat… Glad

Jag föddes för snart 50 år sedan i Stockholm, men 3 veckor gammal flyttade vi till Skellefteå. Sedan vidtog ett flyttande fram och tillbaka till olika ställen under min barndom. Under min tonårstid bodde vi i Upplands-Väsby, norr om Stockholm. 19 år gammal (-76) köpte jag ett hus på landet, utanför Ödeshög i Östergötland, och flyttade dit med min dåvarande pojkvän. Det förhållandet blev inte så långvarit, men jag stannade kvar då han flyttat ut. Jag bodde ensam ett tag, -81 träffade jag en ny man, vi levde som särbos ganska länge.

På den här tiden hade jag ingen utbildning, så jag gick en ams-kurs för att bli verkstadsmekaniker. När jag var klar var det lågkonjunktur, så jag fick inga jobb. Antingen hade arbetsgivarna 20 "gubbar" på kö, eller så fanns det inga omklädningsrum för kvinnor…! Så jag hankade mig fram som lärarvikarie, vikarierande journalist, simlärarassistent, och läste in gymnasiet på komvux. jag hade bara gått en 2-årig linje tidigare, med urusla betyg.

1980 fick jag fast jobb som fräsare i Mjölby, på ett företag som gör truckar (BT). Men då hade jag redan bestämt mig för att bli lärare i trä- och metallslöjd. Jag kom in på den linjen i Linköping -84, träslöjd i kombination med engelska. Det var absolut de roligaste 4 åren i mitt liv! Jag hade kvar min anställning på BT, så jag kunde jobba där på somrarna och övriga lov…

Då jag var klar fick jag jobb som lärare i teknik på högstadiet i Ödeshög, så småningom fick jag även engelska, och träslöjd på en bygdeskola. Ännu lite senare fick jag även börja undervisa i data, både på högstadiet och på komvux.

Jag gifte mig -91, men vi levde fortfarande som särbos! Men han sa upp sin lägenhet i Norrköping och flyttade ut till mig -94. Vi skaffade aldrig några barn, jag tyckte att jag var för trött och hade nog med jobb. Det fanns liksom inte plats för barn. 

Jag har alltid haft en önskan om att spela med andra, och har ägnat hela mitt vuxna liv åt att försöka lära mig det. Ett piano var bland det första jag skaffade då jag köpte mitt hus. Men jag fick liksom aldrig till det riktigt. Men -97 blev jag tillfrågad om jag ville vara med i en trumgrupp som spelade afrikanska trummor, och jag sa ja. Efter att ha hållit på med det några år, och blivit bättre på det här med att hålla takten, så var det som om alla bitar föll på plats även på pianot. En sorts korsbefruktning alltså.

Jag spelar fortfarande med trumgruppen varje onsdag, och för 3 år sedan bildade jag och en gammal kompis i Motala ett rockband. Vi träffas varje vecka, jag har 6 mil dit och 6 mil hem! Vi brukar skämta om att vi förr var ett hobbyband, nu efter några lyckade spelningar säger vi att vi har tagit steget upp till halvamatörer. Vi spelar covers, Bob Dylan, Beatles, Stones, Crossby, Stills, Nash & Young mfl… och det roliga är att folk DANSAR när vi spelar!

-96 gick jag in i väggen, 2000 avled min man. Så nu bor jag ensam på mitt lantställe tillsammans med min 12-åriga lilla kattdam, en kastrerad bondkatt. Hon har ett tjusigt namn, Cactus von Copycat, eftersom hon var som att ta i en nåldyna då hon var en liten kattunge. Till vardags kallar jag henne Copy, och det är förståss det hon lystrar till. Namnet Copycat, som betyder härmapa, fick hon då hon härmade oss då hon var liten. Om min man gick ut på tomten och kissade, så skuttade hon efter och kissade hon med. Om jag gick på toaletten, så följde hon efter och satte sig på golvbrunnen. Hon har alltid varit rumsren, och då hon har en egen kattlucka, så behöver jag inte ha någon låda åt henne inne. Är vädret för jäkligt för henne, så nyttjar hon golvbrunnen i badrummet.

Ja det här var lite om mig, även om det blev ganska långt. Som ni nog har förstått, så gillar jag att göra praktiska saker, när jag orkar. Närmast på tur står att bygga färdigt en eldstad i köket… och att bygga om trappan till övervåningen… sen finns det hur mycket som helst att göra på ett gammalt hus! Glad

"still lost in space and time"

Margareta
0
#1

Oj vilket rikt liv Du levt Odezza, många tankar väcks av att läsa dessa rader. Du är en stark person, det hade jag förstått innan, men mer ändå… även om kroppen varit lite bräcklig… vad roligt att Du nu orkar ta dig för så mkt praktiska ting…

Min man har moster och kusin i Vadstena och en kompis till mig kommer från en ort utanför Motala. Själv gillar jag Östergötland, så vi är där ibland. Praktiskt med husvagn…

Numer pensionär i Nynäshamn

mariamia
0
#2

Jisses Odezza du menar väl ändå inte att du bor här hos mig??? I Motala??? Är det sant!!

/Mia

odezza
0
#3

Världen är bra liten! Hör av dig när du ska hitåt någon gång, Margareta. Jag vet inte om mitt liv har varit rikare än andras, jag har ju haft mina depressioner också. Samtidigt är det dom som har drivit mig till att göra sådant som jag har mått bra av. Sen får man inte glömma att jag har hunnit med en del pga att jag har avstått från att skaffa barn. Det är ingenting jag grämer mig över eller saknar, men för de flesta människor är ju barn en viktig del av ett rikt liv.

Mia, jag bor 6 mil från Motala, utanför Ödeshög. Men jag åker till Motala när jag ska repa med bandet. Men du bor i Motala!?

"still lost in space and time"

mariamia
0
#4

Ja Odezza jag bor i Motala, vid Borenshults slussar närmare bestämt.

/Mia

odezza
0
#5

Jag tror att det är där min kompis basisten har en liten brygga och en liten båt… men jag har inte varit där och sett den, så jag vet inte exakt var den ligger. Ams-kursen jag gick var i Ekenäs, sen fick jag ytterligare 5 veckor svets, och den var förlagd till Motala verkstad, där dom hade överskott på lokaler då dom hade avskedat en massa folk pga lågkonjukturen. Replokalem vi har ligger inte långt från gamla Folkets hus.

Jag har skrivit om en väninna, som kommit hem från USA, och som har levt på LCHF sedan -97. Du kan läsa den i tråden "En solskenshistoria" i gruppen "Alla tankar tillåtna". Hon bor också i Motala, Ekön. Kul, vi börjar bli några stycken…

"still lost in space and time"

Margareta
0
#6

En gammal Odezza-tråd…

Numer pensionär i Nynäshamn