Hejsan!

Jag kan inte erbjuda dig någon professionell hjälp men lite pepp och stöd kanske. Jag sitter lite i samma båt och blir hjärtligt trött på mitt eget beteende. Jag vet ju att jag mår bäst på lågkolhydratmat och att mina "krämpor" (nedstämdhet, magbesvär, huvudvärk, ledvärk) försvinner, jag sover bättre etc ändå står jag där med Digestivekexen i högsta hugg?! Nej nu är det dags att tänka om!

Min "plan" är att;

- äta ordentligt så jag inte hamnar i "sug"-fällan på kvällen

- se till att det finns godkända godsaker hemma

- prata med min man om att inte köpa hem skit

- börja meditera dagligen

- komma mig ut på en promenad dagligen

Har du en plan för hur du hade tänkt gå till väga? Jag tror att det kan vara bra. Jag har också ett mål att få en mindre plufsig mage tills vi åker utomlands om fem veckor :-)

skickar över massor av pepp o jävlar anamma.. 😃

Det är bara att inse att sockermonstret är starkt och äger dig.. kanske är det bästa att "ta hornen vid tjuren" och göra en rivstart..

Ta hem en bra/nära vän o rensa alla skåp o kyl&frys - ge bort alla kolhydrater. Sätt dig ner o förklara för nära o kära vad DU behöver, vilket inte är oförstående o kaffebröd o godis.. Tala om PÅ vilket SÄTT de kan bistå dig..

Gå sen o handla och fyll kyl/frys med rätt mat..

jag äger ett av världens största sockermonster - jag klippte tvärt o överåt äggröra o stekt bacon i några dagar - jag var obehagligt mätt och då fick jag inte ner nått sött, sen somnade sockermonstret och livet blev enkelt..

kör i vind ☀️🙂

nej jag har ingen plan. Men det låter som en klok plan du har.

bara att skippa det jag vet att jag inte ska äta är typ min plan =/

Mooniqe nu har jag inga nära o kära där jag bor och två barn som äter "vanlig" mat var av en mjölkfritt så tömma skafferiet går inte men jag kan låta bli att köpa hem kex o andra snabba kolhydrater iaf.

Min mamma predikar om hur farligt det är att äta för mkt fett (hon äter dock nu mer riktigt fett) och ojar sig över min mat, i nästa andetag pratar hon om hur min kusins sambo som också har typ 1 äter LCHF och att det var så bra för honom,  så det är tydligen okej att han "dör i hjärtinfarkt" men inte jag… (ja ni förstår nog vad jag menar) 

Men jo lite jäklar anamma när jag möter henne nästa gång är nog bra. Tidigare har jag bara undvikit kolhydrater utan att säga något mer.

Tack för era peppningar 🙂

Det är det där som är svårt tycker jag, att bemöta familjen och få dem att ta en på allvar. Min mamma tycker att jag är hemsk som ger barnen samma mat som vi, dvs grönsaker, bra fett och fina proteinkällor och "förvägrar" dem bullar, kakor, bröd, glass och godis mm. De har aldrig lagt någon vikt vid att barnen  inte klagar, när vi har fredagsmys rostar vi nötter, gör egna chips och egen dip mm och de älskar det. Sen hör det till saken att jag tror att ett av barnen har någon form av veteallergi/glutenintolerans, han mår mycket bättre på spannmålsfri kost vilket han får hemma och hans besvär blossar upp när han är på föskolan eller hos mina föräldrar, men det kan inte mamma ta alls utan tycker att hon ger dem bra mat (övervägande spannmål, lite fett och massor av frukt).

När man försöker förklara hur kroppen fungerar så suckar de bara och tycker man är extrem. Jag blir så less på alltihopa och tappar sugen av och till! Men nu har jag bestämt mig för att skita i vad de tycker och tillåta mig själv att äta det jag mår bra av. Om jag blir bortbjuden får jag helt enkelt skippa de värsta fällorna och koncentrera mig på det bra.

Jag tror att man helt enkelt måste bli "självisk" och ta sig själv på allvar och tillåta sig att stå på sig även om man är rädd att trampa folk på tårna.

Så nu är det blicken framåt, klart att vi klarar att stå på oss eller hur :-)

Mitt problem är kanske att jag inte riktigt stått för att jag äter LCHF för att folk ska tycka saker. Man kan ju mötas av en hel del fördomar som sagt.

Lättare då att jag säger inget, sköter mitt på min kammare här hemma. Men då slutar det alltid med att jag faller 😕

Ja vi får peppa varandra att stå på oss. 🙂

Härligt kom igen!

Du är inte ensam att börja igen. Vi är här allesammans ;-)

Men denna gång är kanske skillnaden att om du råkar göra ett snedsteg så är det inte hela världen utan på det igen nästa timme eller dag!

Jag har också svårt ibland eftersom det är så laddat att säga att man äter LCHF om man råkar säga det till fel person, då skulle man lika gärna kunna säga att man dyrkar satan typ… Men jag måste börja stå för att JAG mår bäst utan kolhydrater, det är inga inbillade förbättringar utan faktiska sådana.

Har inte fuskat alls idag! Ätit massor av fett så jag ska vara mätt, förberett mat har jag gjort också och nu sitter jag med en kopp te med kokosfett så jag inte ska skåpäta. Nu jäklar!

Ja kom på nu när jag la mig att jag är hungrig. Började tänka och sist jag åt var vid 17.30. Gravad lax o en morot (jag äter det av det skälet att barnen äter det o det är enkelt) Klarade mig från små sug äta det trots att det var många jobbiga tankar i hjärnan i kväll. Tog ner sonens mjölkfria kokosbollar… Men ställde upp dem efter 20 min för sen ende som nosade på dem bar katten :-) stolt!!

Bra jobbat!!

Min utmaning idag är fredagsmys med barnen. Tänker ölkorv, grönsaker, egna tortillachips och lite fet ostdip.

Idag blev det ett par köttrika prinskorvar och ägg till lunch, nu sitter jag med fettkaffe. Baske mig!

Jag tycker att fler ska våga stå för LCHF- jag tror det blir lättare då. Jag försöker göra det mer och mer (utan att predika), och de reaktioner jag fått har varit typ - det gör jag också! :-) - jag tror inte på det där! (låt bli då) - det blir LCHF, och gott rågbröd till! (hm.. :-) ) - grädde till kaffet? Det har aldrig någon frågat efter förut! - grädde till kaffet? Klart vi har riktig grädde! (reaktioner från olika fik) - jag tål inte så jättemycket fett som LCHF-are äter (ät inte så mycket fett då!) - det är en sekt, dem kan man inte lyssna till! (nähä, men jag märker ju att jag mår bra) - det funkar ju uppenbarligen inte; ska du inte försöka med en annan bantningsmetod? (nej, jag tänker hitta min väg) - ja men jag tycker det är så gott med bröd/pasta/potatis! (det tyckte jag också - men jag saknar det inte) - vad duktig du är som inte äter av tårtan! (nej, det är jag inte) - ja men måste du äta så konstigt jämt? (nej, men det finns gränser) och så förstås en del nyfikna frågor från folk som funderar på att börja, eller som inte och kommentarerna inom parentes är förstås mina reaktioner, som jag inte alltid säger högt.. Men man får välja sina strider

#9 av Amritfredagsmys är rätt lugnt, chips gillar jag inte och sonen äter nu mer mjölkfritt på prov så ostbågarna är kvar i affären ;) Jag brukar äta oliver.

Tycker det är svårare med matsäcksmaten till skidbacken  men blev ägg, skinka, majonnäs idag

#10 av EffieKloka ord.

Det med att det inte funkar som bantning är kan man svara att det är inte därför jag äter LCHF utan för att jag mår bra :) Jag gillar väl inte att säga det just för att reaktionen är att det är en grej ett tag för att "banta" men jag har diabetes o det är det ända som funkat bra för mig för att hålla blodsockret i schack. sen behöver jag gå ner också förvisso.

#6 av tottenja några snedstag brukar jag klara men sen har de en förmåga att bli fler… men ska kämpa.