Jag har också råkat ut för att någon inte förstått. Förklara pedagogiskt men kortfattat du undviker socker och allt som kan omvandlas till socker och vad de saker är i stora drag. Att det förstör flera dagar om du gör avsteg. Många har inte en susning och då blir det så där…..

Olycklig situation att skratta i kanske men ett missförstånd. Men ett snack borde rätta till det och kanske något typiskt lchf fika, ostrullar kanske? ;)

Ja, jag får bjuda henne på en lchf-kladdis nån dag!

Tror inte hon tog så illa upp, det var mest jag som kände mig dum och sen tänkte jag på min lchf-resa som började för 2 år sen och hur snöbollen växt och hur jag kunde reagera på det viset. Det hade jag inte gjort för 2 år sen. Ibland undrar jag hur det gick till. Hur jag hamnade här liksom. Så inbiten lchf-are att jag börjar asgarva när någon försöker bjuda mig på fikabröd.

:-)

Ja, men jag förstår dig också. Ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta….

Jag förklarar så noga för alla att de aldrig behöver köpa eller göra något speciellt till mig. Det enda är ifall de vill bjuda på risotto eller pastasallad - då kan jag få lite "rensningsproblem".

Jag vill heller inte ha något substitut för efterrätter, bröd och kakor. Vissa saker verkar vara heliga och vill man inte ha kaffe så frågas alltid vad man vill ha istället. Inte gör någon det när de tänder en cigarett!

Samtidigt blir man ju lite rörd över folks ansträngningar, men ibland blir det bara lite för mycket…..

I lördags var jag bjuden till en kompis på middag. Det var hon som introducerade mig till lchf för snart 2 år sen. Då kunde jag äta allt, förrätt, huvudrätt och efterrätt. Det var skönt! Jag vill heller inte att folk ska bry sig. Jag brukar oftast se till att komma mätt till kalas eller middagar och sen tar jag bara det jag vill ha. Oftast är det ingen som säger nåt då.

:-)

Nåt liknande hände mig en gång. Jag tackade nej till pasta hemma hos en bekant, och fick istället erbjudandet om rotfrukter. Tackade nej igen, och fick erbjudande om müsli. Jag tyckte ändå jag var väldigt tydlig med hur jag undviker kolhydrater såsom potatis, ris, pasta och spannmål. Folk är lite roliga ibland. ;)

Men jag tror de har svårt att fatta konceptet med lchf eftersom pasta, ris, potatis och spannmål är en så självklar sak för dem.

Vi människor känner oss lätt avvisade när man tackar nej till vår generositet. Det tror jag är en mycket djupare reaktion än att vi egentligen inte "förstår" vad andra vill äta och inte, som är en mer intellektuell och sekundär grej i mötet. Vi gör ofta nästan vad som helst för att slippa bli avvisade… erbjuder pasta… rotfrukter… müsli…

Jag tror det ligger mycket i vad du säger LaRose.

Att inte ta emot något som erbjuds att äta är att tacka nej till personen som bjuder. Så upplever jag det och jag är säker på att de flesta känner likadant.

Något att fundera över  är vad man kan säga istället för att visa direkt att det inte är så, att det är kolhydrater, inte dig jag tackar nej till.

Jag jobbar mycket bland människor från andra kulturer och länder. Jag hamnar ibland i knepiga situationer då de glatt tar med sig maträtter och bakverk och generöst vill dela med sig. Det handlar ofta om speciella rätter från hemländerna eller bakverk för att fira ett uppehållstillstånd. Fler än en gång har det blivit väldiga missförstånd, speciellt då vi många gånger saknar ett gemensamt språk och att förklara LCHF med kroppsspråket är INTE lätt.
Jag har valt att ALLTID tacka nej till allt som bjuds, även om det kan vara nåt som jag kanske skulle kunna äta. Skulle jag äta något som någon erbjuder så skulle det snabbt spridas ett rykte att jag bara äter mat från vissa personer, men inte från andra, för inte kan det vara så att jag tackar nej till mat, då måste det ju vara personligt.
Numer är det ganska väl spritt att jag bara äter min egen mat och aldrig äter bröd och sötsaker, men då och då kommer det till nya som tar mitt nekande personligt och varje gång blir situationen rätt ansträngd. 
Det är nåt jag kan ta, men lite värre är att jag i min yrkesroll representerar min arbetsgivare och det KAN i värsta fall bli ett stort dilemma. Nu har jag turen att stammisarna ganska ofta snabbt kan förklara för de nya att "den där svenska människan ÄR lite knäpp, men det får vi ta" 😃

I situationer då jag vet att det kommer att bjudas på bakverk och festmat (t.ex vid firandet av ett uppehållstillstånd) så försöker jag ha med mig lite ätbara lchf-alternativ för det blir ett annat lugn ifall de ser att jag äter på något och inte bara sitter med en slät kopp kaffe och tittar på.

Då skulle ni se hur desperata folk blir när man tackar nej till kaffe och alla alternativ de erbjuder och bara vill ha vatten. 😃

#9 😃Enligt min kompis som legat på ett behandlingshem för personer med ätstörningar är det INTE ok att bara dricka vatten ("för så gör man INTE, det är INTE socialt accepterat" 😉), däremot accepterade de ifall hon tog VARMT tevatten utan te och lät det kallna i koppen innan hon drack det

Fast detta var nog en väääldigt stor parantes i sammanhanget. Sorry!

Ja, jag börjar alltid med att uttrycka hur mycket jag uppskattar att personen bryr sig så mycket och gjort sig sånt besvär för min skull. Tycker ingen blivit direkt sårad.
Det jag kan äta äter jag och sen är det bra med det. Om jag inte alltid blir proppmätt är ingen katastrof.

Det måste jag också börja med, har inte tänkt på det på det viset. Själv blir jag inte alls förnärmad om någon tackar nej till fikabröd eller kaffe. Skulle de tacka nej till maten jag lagat om jag lagat middag så skulle jag nog tycka det var lite jobbigt. Men jag tackar aldrig nej utan äter det jag kan.