Det är väl inte fel att hålla koll på vikten och kalorierna. Det du ska vara uppmärksam på är att du inte minskar antalet kalorier per dag!

Grattis till målet!

Men jag vill släppa denna noja och tänka på annat än hur tjock eller smal jag är…Naturligtvis är det bra att ha viss koll, börjar kläderna krympa i garderoben så är det dags att kontrollera kalori-intaget igen, men att väga sig varje morgon och inte kunna släppa tankarna på hur många kalorier som serveras är onödigt stressande, snudd på ätstört beteende när det faktiskt inte längre behövs. Jag vet ganska väl hur mycket jag kan äta utan att gå upp i vikt via ögonmåttet.

Ska man slappna av så måste man leva med att det kan gå lite upp och ner på vågen. Det viktiga är att det inte sticker iväg åt något håll. Och kroppen mår antagligen bäst och får nog bäst förutsättningar att faktiskt vara viktstabil när man inte är så nojig. 

Jag känner igen mig i det du berättar men jag har märkt att så länge jag äter LCHF så går jag inte upp i vikt. Det kan variera något kilo hit eller dit, men det bästa jag kan göra är att vara glad ändå, för då blir inte kroppen stressad och då är det lättast för kroppen att hålla vikten. Jag har hållt koll, men jag har helt enkelt lärt mig att slappna av för att det fungerar. Jag väger mig ofta men jag har lagt av med nojan.

Jag upplever att det är viktigt att låta kroppen få ha sin gång. Jag tänker på menscykeln också. Ibland har man mer aptit och ibland samlar man på sig mer vätska. Kroppen blir bara stressad om man ska kämpa emot detta hela tiden. Jag koncentrerar mig på att hålla mig till LCHF, så fungerar det andra. Jag försöker ta det med ro att jag är hungrigare ibland och mättare andra dagar. Jag försöker samarbeta med kroppen istället för att jobba emot den.

Kan du inte försöka övergå till att väga dig en eller två gånger veckan? Du kommer säkert att glömma ibland så det blir naturligt random med tiden.

Kalorierna gör väl inget om du fortsätter hålla koll på ett tag. Inte så du fortsätter begränsa dig, men det kan ju vara bra att veta hur mycket du ätit en vecka och om det fick effekt på vikten om det var mer än förut. Händer ingenting farligt på ett tag får du säkert lättare att släppa kontrollen. Gör det däremot det så behöver du ju faktiskt fortfarande kontrollen.

Jag väger mig också varje morgon  och det är invant och som vid alla vanor så tar det ett tag att bryta dom. Men om det blir en stress att göra det varje dag så bestäm helt enkelt en dag per vecka som du väger dig, då kan du ju ändå hålla koll på vikten över tid.

Det andra att du är fixerad vid kalorier och hela tiden tänker på vad du äter kanske är svårare men också där är det en vana. Kanske du kan sätta upp andra mål att fokusera på? Nu har du nått din målvikt men finns det andra mål att nå? T ex med träning? Kanske kunna göra ett visst antal armhävningar eller springa en viss sträcka? Och sen att du är medveten om att det är ett problem är en bit på vägen, man kan ändra hur man tänker och många gånger är också det invant som man får vänja av sig vid. Det tar tid men det går!

För min del inser jag nu, när jag vid 39 års ålder, är gravid för första gången och ska gå UPP i vikt, hur jag jagat dessa 2-3 kilo i alla år. Har alltid varit normalviktig men alltid velat gå ner liiite till. Så jäkla sjukt egentligen. Dock tror jag att jag de senaste åren accepterat mig själv och min kropp mer och blivit mer fokuserad på att ha en stark och frisk kropp, inte en så smal kropp som möjligt.

Det handlar säkert om kontrollbehov det där med att väga sig😞. Jag är över 40 och har vägt mig varje dag sen jag var 20. Men som föregående talare säger så kan man vara lugn i det faktum att , äter man lchf så går man inte upp i vikt, märkbart. Om du kan landa i det så behöver du inte nojja.

Grattis förresten att du nått din målvikt!

Jman gud! Grattis! 😃Glömde jag totalt säga. Problemfixerad eller vad? ☺️

Jag har lyckats gå från daglig vägning till vägning en gång i veckan och det känner jag är ok. Jag vill ha koll på att vikten verkligen håller sig stabil, speciellt som att jag äter mer liberalt nu än förr. Kalorier har jag helt slutat räkna och kolhydraterna med. Jag " går på känn" och känner att jag har en mer avslappnad attityd till kosten nu än när jag precis nått målvikten men det har tagit tid

Du kanske ska testa dig att mäta med måttband istället? Då kanske du kan känna att du har lite kontroll ändå. För det är nog det som spökar, att tappa kontrollen.
Jag själv är inte viktstabil trots LCHF, jag går långsamt uppåt. För min egen del känner jag att jag behöver väga mig för att få en förståelse för vad som orsakar min viktuppgång. Du verkar dock ha kommit på vad som fungerar för dig. Du måste nu börja övertyga dig själv att du vet hur du ska äta utan att väga och räkna. När du har sett att du lyckas hålla målvikten en längre tid tror jag att det kommer naturligt att du vågar släppa kontrollen.