Pröva med protein.. i värsta fall får du lite mer muskler!

Träning kanske, dvs forma kroppen med muskler så att du inte ser lika mager ut?

Jag har nått min personliga målvikt och vill inte gå ner mer, men kroppen tycker att jag ska tappa några kg till så jag får ständigt kämpa för att hålla upp vikten lite. Jag håller nu på att forma min, i mina ögon för smala kropp, med hjälp av muskler. Jag har inga hälsoproblem som hindrar mig från att äta kolhydrater, så jag har dessutom kunnat öka kolhydraterna, men ditt förslag att i ditt fall öka proteinet är värt ett försök.

Jo muskler ska det bli. Det är ju mest att det syns i fejjan, ser ung ut. Oavsett så får jag testa att ändra protein/fett ration

Sa de till mig oxå.. du har blivit så smal i ansiktet.. inte direkt det jag ville höra.. och gubbmagen är kvar!

Eller så ökar du bara proteinet så det blir lite mer kalorier.. då förändras ration automatiskt!

Det är ett bekymmer när till och med man själv tycker att man ser mager ut. Det räcker liksom inte med att alla andra påpekar det för en. Träning och muskelbygga kan hjälpa, likaså att äta lite proteinrika mellanmål. T ex ett hårdkokt, hackat ägg med avokado, lite majonnäs, dill och räkor om det ska vara fredagsmys:)

Kom ihåg att utseende är en sak, kroppens hälsa en annan. Om du har en fungerande kropp och äter LCHF, så bör din kropp styra det själv och lägga dig på en vikt som den trivs med. Dvs. du blir lite mer hungrig och äter mer när den tycker du gått ner tillräckligt i vikt. Så funkade det för mig och för många andra också.

Sen det där med att se mager ut är nog mest en åsikt som en del har, kanske speciellt äldre som växte upp i ett samhälle där mager var lika med fattig och sjuk. Sen med det överviktiga samhälle vi har idag, så har ju gränserna för vad som anses vara "normalt" flyttats uppåt i viktskalan, så lite småmullig är standard idag. Titta sen på USA där normalt är uppe i rejält överviktig…

Detta är möjligtvis "nackdelen" med LCHF, kroppen bryr sig inte om vad du eller omgivningen tycker är "snyggt", den bryr sig bara om hur den mår, oavsett om det är några kilo mer eller mindre än man själv skulle vilja ha. :-)

Har du däremot någon form av sjukdom som kan störa kroppens naturliga processer, är det såklart en annan sak…

Jag förstår dig mycket väl TS angående känslan av att vara för mager. Detta med vikt handlar inte bara om hälsa utan även om fåfänga och personlig komfort som i sin tur kan ge ett psykiskt välmående. Nog så viktigt och då kan bmi-skalan slänga sig i väggen (det kan den förvisso göra ändå enligt mig ;-))

Den "läromästare" jag har som fick in mig på lchf har förklarat min allt för magra kropp med avsaknad av muskler. Det kroppen tydligen eftersträvar är att nå ner till en viss fettprocent (minns inga siffror) och har man då inte muskler som fyller ut kroppen så ser man mager ut. Kändes som en rimlig förklaring så jag siktar på att forma kroppen med lagom träning, men vill också gå emot kroppens vilja och behålla lite av mitt kvinnliga hull! Inte kul då "stoppningen" försvinner och kroppen upplevs som benig av både mig och pojkvännen. Jag är 37 år, 177 cm lång, väger idag ca 73 kg. Skulle jag inte bromsa och korrigera min vikt så att den stannar här så gissar jag att vikten med skulle hamna under 70 kg. Det låter väl i och för sig inte så lite, men redan idag har jag t.ex. tumstorlek 27-28 i midjevidd på mina jeans och storlek S-M på väldigt mycket kläder. Då ska det tilläggas att jag är rätt storbystad, bredaxlad och har en massa överskottshud som ska "knycklas in" innanför byxlinningen. Har trots min relativt "höga" normala vikt synliga revben, utstickande nyckelben, hårda utstickande höftben, en ända som mest bara består av muskler, seniga armar, beniga axlar osv så JA jag tänker fortsätta att envisas med att vägra tappa mer vikt nu. 🙂

Ät så mkt du kan och börja lyfta vikter! Går man ner till låg fettprocent och är otränad så blir man ju mager.