Jag kan skriva under på varenda bokstav.

Jag mår bäst på den låga kolhydratmängden och höga fetthalten och äter jag därtill riktig lagad mat (kött/fisk + fett) och inte "snabbfix" (tillåten plockmat där tex ost/mejeri ingår) går jag ner i vikt lättare.

Visst. Så fungerar det för oss som har dålig insulinkänslighet. Vi öser ut för mycket insulin när vi äter kolisar, och därmed stängs fettförbränningen. Jag är själv ett typexempel på detta. Äter jag 40 gram kolhydrater om dagen måste jag göra en drastisk minskning av kaloriintaget för att inte gå upp i vikt.

Sten Sture

Å då är jag inte konstig på det sättet i alla fall då!

Jag lyckades faktiskt "tröka" ner vikten 3 kg innan jag gifte mig nu i sommar men det ska erkännas att jag joggae en del också så det var nog inte bara maten. Glad blir man när det funkar i alla fall : )

Jag får göra likadant. Jag försöker hålla kolisarna så lågt som möjligt ofta kring 10 g  och ganska ofta under dessa 10 gram. Då spelar inte kalorierna så stor roll för mig.

Intressant, väldigt intressant. Kan det vara så också, att denna gräns ligger olika för olika personer? Att man måste lära sig, var ens gräns och balans för kalorier och kolhydrater ligger?

jag tror vi är olika även där och jag tror också att graden av aktivitet ska räknas in i det hela.

Vill bara påpeka hur BRA jag tycker det är när folk själva experimenterar och kommer fram till saker, istället för att lyssna på nån expert! :D

Sånt ska uppmuntras! :) FÖr ju fler iaktagelser som görs, desto mer kommer vi fram till hur det fungerar. :)

Precis så är det zeretki och det är ju det vi försöker uppmuntra hela tiden på det här forumet.

• Lyssna på andras erfarenheter
• Testa olika varianter själv

Då först kan man komma till slutsats.

Jag tillhör dem som pumpar ut för mycket insulin (jag har provsvar på det)  i förhållande till de kolhydrater jag (inte) äter, det som Sten Sture beskriver här ovanför. Min kropp reagerar inte som den skall på insulin och därför har jag för hög nivå och svårt att gå ner i vikt.

Ja, Susanne, jag har kommit till samma slutsats. Men våra kroppar fungerar ju olika och jag måste hålla igen på kalorierna hur få kolhydrater jag än äter. Eller måste och måste, när jag lyssnar på min kropp och ger den den energi den vill ha, så blir det väldigt få kalorier… och då går jag ner.

Skillnaden för dig och mig är att när jag nämner kalorier så talar folk om för mig att jag har fel och att vi isåfall börjar prata kaloribantning, men när du pratar kalorier då är det ett helt OK mått   Men det var ju tur att du skrev då, så att jag vet att jag är rätt ute i alla fall.

#9 Jag vet inte riktigt vad du syftar på men om du har lagt fram samma experiment och resultat, så vill jag gärna se det.  Jag kanske har missat det eller missuppfattat något du skrivit.

Det har varit mycket snack om kalorier här på senaste tiden och ibland gör man misstag och ser fel.

Jag tror inte att du har "gjort nåt misstag och sett fel" zeretki. Det är dom här tåtarna jag tänker på 
http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=1c85cdd5-0090-4a17-91e3-c5748f9872fc 

http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=263e37e3-0d5a-4e6c-b368-c058aaca3e52
(gick inte att skapa länkar med länkknappen )

Jag har ju justerat i min kost i snart ett år nu och har inte fått till några direkta siffror, annat än att det var först när jag kom ner på runt 1300 kalorier som jag gick ner, hur mycket eller lite kolhydrater jag än åt, därför har jag inte heller några andra siffror.

Jag har använt kalorier som ett mått att beskriva hur mycket jag äter på en dag, och det är det som inte riktigt fallit i god jord vad jag har förstått. Jag bokför alltså inte strikt och håller koll på kalorierna utan gör stickprov i bland, mest för att se till att jag inte äter för lite. Jag tror att jag förklarat detta i ovanstående tåtar, men jag har kanske varit otydlig då.