P.S. Mitt nick kommer naturligtvis av att jag är en obstinat tant på över 40! 😈

Passande nick, tror jag.. 😉

Åt rätt håll idag, definitivt.

Kul att du stod i vägskälet och valde väg och provar en gång till. 

Mat är inte skam -du har helt rätt, även om några här på forumet lätt kan bli lite fyrkantiga i tänket och vägrar tänka utanför lådan.. Bra att gör små medvetna val, det gör att du blir än mer medveten. baby-steps!

Under sommaren har jag valt att plussa in lite mer kolhydrater för jag har riktigt svårt för mat när det är varmt ute. Jag tappar hunger och törstkänslor och migränen brukar komma som amen i kyrkan vid åtta-tiden på kvällen. 

Denna sommaren så körde jag morgon smoothie på bär, ½ banan, jordnötssmör/malda sötmandlar och vatten. Ingen migrän, och det var lättare att dricka i sig lite näring än att äta under de varmaste dagarna, så vissa dagar blev det 3 smoothies. 

Ingen viktuppgång, inget sötsug -turligt nog. Jag är värsta sockermissbrukaren så jag får hålla  mig på det berömda hårstråt när det gäller för mycket sött…för att inte trilla dit.. =)

Sen är det ju så att man får köra i diket ibland för att krypa upp på andra sidan, borsta till sig och fortsätta framåt.. 👍☀️

Stort lycka till….

Stryka är inte att aldrig falla utan att resa sig upp igen

Kul att du kommit tillbaka.
Ha det gött.

Vad ser du för problem med att välja ett vinnande koncept?

#6 Jag är sockermissbrukare. Frågor på det?

Nu har jag klarat av en av de saker som varit en stor sten mitt på vägen - middag hos en kollega. Oj oj, så mycket god mat och dryck! Jag hade faktiskt kunnat skippa en del av kolhydraterna och bara äta kött och sallad om jag hade velat, men jag hade bestämt mig för att inte vara så hardcore.

Har också dragit upp huvudet ur sanden och återupptagit mätandet och vägandet, för att veta hur jag ligger till. Har för avsikt att ta ett ångestfoto också som jag kan ta fram och jämföra med senare. Som ni kanske vet är jag ingen generell anhängare av vågfascism, men vill ändå ha ett hum. 111 kilo stannade den på, och det var faktiskt inte så illa som jag befarat. Höftmåttet är värre, det var knappt att måttbandet räckte till. Av erfarenhet vet jag dessutom att det kommer att ta längre tid än midjemåttet, som verkar fortsätta sin vana att hålla sig i närheten av viktsiffran.

Ok, då har vi utgångspositionen. Dags att dra igång projekt "gradvid neddragning av kolhydrater"!

Låter som en bra plan.. Alla sätt är bra utom dom dåliga och var och en gör på det sätt som passar bäst. Jag tror i grund o botten på att äta ÄKTA MAT, sen blir ju det i min värld lchf.

Ångestfoto låter laddat men kanske är värt att ha framme 🙂

Hejar på!! ☀️

Roligt läsa hur du planerar och sätter i verket. Strategiskt. Bravo!

#9 Fotot ska INTE finnas framme utan ligga undanstoppat någonstans tills jag känner att det nog har blivit en skillnad, då kan jag jämföra. Före/efter-bilder men bara för mig, för mina bikinibilder tänker jag då rakt inte dela med mig av! Även om det faktiskt finns en baddräktsbild av mig på Facebook nu… det var en sån himla rolig bild så jag sa ok, så länge jag inte är taggad. Annars funkar det som sagt bättre för mig med positiva bilder än negativa. Intala mig själv att jag är en stark och frisk person som äter nyttigt. Att titta på bilder av mig själv som tjockis får mig bara att känna mig nedstämd och hopplös, och då är det ju ingen idé att anstränga sig ändå…

Baby steps: Två knäckemackor istället för en, och ingen sötyoghurt. Planerar lunch på gårdagens Korv Stroganoff med bönor till istället för ris.

Ikväll är det födelsedagsmiddag (inte min) på restaurang, tror de har bra kött där så ont om ursäkter. Men har jag lyckats hålla mig från sockerfällorna hela dagen kanske jag tillåter mig själv att avsluta med en dessert… tyvärr, jag är en sucker för crème brûlee och sånt. Tur att det är så omständligt att göra själv.

Hur funkar det obstitanten?

Berätta gärna om med- och snedgång..

Ähum.

Jag har varit sjuk den här veckan, rejält förkyld med ont i halsen och hosta, feberkänning, och migrän flera dagar. Då får man äta glass, punkt slut. Eh…

Men jag har inte gett upp!

Man får äta glass.

Nejdå, ge upp står inte på listan. Krya på dig!

Det viktiga är att försöka må bättre. Och när man väl gör det, är det läge att jobba på att må ännu bättre. Alltså glass nu, strikt lchf sedan. Fast något så när lchf-kompatibel glass är ju en fördel. 🙂

#15 Du menar att maränginslaget kanske var onödigt…? 😇

I helgen ska jag hem till mamma, hoppas hon har planerat någorlunda vettig mat. Jag skulle gärna åtminstone äta potatis istället för makaroner (särskiilt eftersom de har eget land med goda potatisar).

Ibland får man lägga ambitionsnivån lite lägre. Varje gång man väljer det vettigare alternativet är ju bra, tills vidare. Tills man orkar med det där STORA steget.

Jaha, nähä, helgen gick väl inte så värst med allt fikabröd, men man har inte misslyckats förrän man slutar försöka!

Nu känner jag igen den där längtan efter att må bra. Den är något helt annat än känslan av att vara aptrött på att må dåligt. September är väl en bra tid att börja. Nytt läsår, omstart efter semestern… Och måndag. Jag gillar måndagar. Måndagar är för mig som en nyårsdag i miniatyr.

Nu har jag visserligen ätit en del kex redan… men det behöver jag ju inte fortsätta med. Ska ta en dusch, ta tag i några telefonsamtal som behöver ringas, så får vi se om jag kan skramla ihop nån vettig lunch. Det där med telefonsamtal och andra surdegar hänger ihop med kosten för mig. Att inte sjunka ner i apatin utan ta tag i saker, få upp farten och få livet i rullning igen.

Jag har varit lite överbelastad på sista tiden tror jag. Jag glömmer mer än vanlig, rör ihop tider och missar deadlines, och några gånger har det blivit riktigt förargligt. Förra veckan missade jag ett möte med chefen. För all del låg jag hemma med migrän just då, så jag tänkte grötigare än vanligt. Mycket migrän nu, tre dagar förra veckan. Och förkylning. Gnäll och elände. T.o.m. e-posten strular igen och ger mig gråa hår.

Men jag ser över min kalender och försöker få struktur och plats för vila, och jag har bokat in en privat retreat, kan man säga - två nätter på Yasuragi, utan sällskap. Då vore det väl själva fasen om jag ska glömma bort att meditera?! Hur det går med kolhydraterna där får vi se. Jag är ju allergisk mot fisk och en massa andra saker, så jag vet att maten där är lite knepig, men sist gick det att lösa hyfsat i alla fall. Hade jag haft råd hade jag bokat stor svit och kunnat äta på rummet också, men jag vill inte tömma sparkontot på hur mycket som helst!

Tänkte att det här skulle kunna få bli en bra höst!

Jorå, sakta men osäkert och med inslag av glass. Lyckats få ihop flera stycken måltider av LCHF-typ de senaste dagarna, om än inte dagens alla mål än. Och dragit ner på urspårningarna ordentligt. Till frukost idag var knäckebrödet slut så det blev omelett, och det var ju inte fy skam!

Tror att jag så smått börjar se mig själv som en som inte äter kolhydrater igen.

babysteps, babysteps.. bra bra!!

*skickar över massa jävlar anamma och gott humör* 😃

Bra nu, hejja tjejen!

Viktigt det där med vilken bild man har i huvudet. En tydlig bild kan ju motverka fenomenet att man tar beslut i stunden, utifrån fel skäl, och inte efter linjen man bestämt sig för att hålla. Det blir lättare. 

"En som inte äter kolhydrater" - kan vara användbart. Tror jag snor uttrycket, översatt till mig och mitt jox blir det "en som inte småäter/äter på kvällarna".

Dagen började som sagt bra, men sen blev det pasta till lunch (hade bråttom och det fanns färdigt…) och glass på eftermiddagen… Men fortfarande bättre idag än igår och igår var bättre än i förrgår. Jag ska tamejtusan ta mig upp på banan igen!!!

Jag undanber mig trams om snor eller annat ovidkommande i den här tråden. Jag försöker ta tag i mitt sockermissbruk och göra en förändring i mitt liv. Vad någon annan gör med sitt missbruk är upp till den, men jag vill inte att det tränger sig in i min tråd, tack.

Det går fortfarande lite halvknaggligt men ändå i rätt riktning. På förmiddagen åt jag en bulle av bara farten, för att jag var trött och hungrig och på en grej med jobbet. Nästa gång ska jag vara bättre förberedd och nöja mig med kaffe.

"Jag undanber mig trams om snor eller annat ovidkommande i den här tråden. Jag försöker ta tag i mitt sockermissbruk och göra en förändring i mitt liv. Vad någon annan gör med sitt missbruk är upp till den, men jag vill inte att det tränger sig in i min tråd, tack."

Du kanske kan ha hjälp av att höra om hur andra tagit tag i sitt missbruk.

Eller vad vill du med tråden, ska jag bara säga hejja dig, eller vaddå?

#28 Du missade något mycket väsentligt innan du skrev detta inte helt begåvade.. Före #27 fanns en lång rad jubelidiotkommentarer av den värre sorten som nu är borttagna. Syns på numreringen.

Men även om du missuppfattade tycker jag din attityd är trist. Kanske kan du bli hjälpt av lite hejjarop - hejja dig - när du jobbar med den.

Ok, då var jag obegåvad, tack för den! Tycker att det var en befogad fråga utifrån hur jag förstod det hela.

#30 Det faktum att flera inlägg blivit borttagna (vilket syns på numreringen) kunde ju annars ha fått dig att stanna upp och reflektera över det faktum att någon skrivit något, som du inte läst, men som tydligen var illa nog för att bli bortmodererat. Sen kan man antingen dra slutsatsen att A) det stod förmodligen något ganska otrevligt eftersom jag dristat mig till att uttryckligen undanbe mig såna kommentarer, eller B) det var säkert jätteintressanta inlägg som blev borttagna helt utan anledning och jag är dum som inte välkomnade dem i min tråd. Vilken slutsats som för dig verkade mest rimlig säger väl någonting om din uppfattning om mig, och den verkar inte så smickrande.

Konstruktiva hejarop välkomnas, ja. De måste inte nödvändigvis komma från dig om du känner att du inte har några sådana att erbjuda. Det går också bra att bara låta bli att klampa in i tråden med aggressiva totalsågningar utifrån att jag inte vill ha en massa äckligt fyllesnack i tråden.

Hej, Jag skulle vilja föreslå att du rensar ut allt vad kolhydrater heter ur ditt hem. Bra att brödet var slut, köp inget mer. Vad gäller bokningar av spa, val av restauranger m.m. tycker jag du ska kolla med dem innan du bokar att de kan ge dig LCHF mat, om inte välj en annan restaurang eller annat spa. Se till att ha med dig saker du kan äta på jobbet och vid fikastunden, lite ost eller nötter. Är det jobbigt att gå in i mataffären får du beställa hem dina varor via nätet. Gör veckomenyer, laga mat som du har färdigt i frysen att värma när tiden tryter. Jag tror att som sockerberoende är det väldigt svårt att lyckas om man inte detaljplanerar sin dag, då kommer det alltid att komma oväntade händelser som man kan använda som ursäkt för att falla tillbaka i sitt missbruk.

#32 Tack för dina tankar! Jag håller med om att planering är viktig. De gånger det fallerar är för mig ofta när jag inte har tid/möjlighet att laga mat, utan blir hänvisad till något på stan. Eller att jag blir för hungrig så att jag tappar omdömet.

Men just nu ligger problemet fortfarande snarare i min motivation. Eller, det har gjort det under en längre tid, motivationen börjar vakna och jag går ju åt rätt håll, men jag är inte beredd att klippa helt riktigt än. Av flera skäl, en del bättre och en del sämre. Ett mer relevant skäl är att jag har en sjukdom som ger mig väldigt små energimarginaler, och när jag började med LCHF våren 2008 hade jag ett riktigt helvete under övergångsperioden. Det var värt det när jag kom ut på andra sidan, men under flera månader kunde jag knappt gå eller lyfta armarna.

Annars, när jag väl har bestämt mig blir jag inte så påverkad av vad som finns hemma. Mina cravings är ofta väldigt specifika, och jag äter inte annat än precis det jag är sugen på. Jag har t.ex. ett par vansinnigt goda små glassar som har legat orörda i frysen i flera dagar nu, samtidigt som jag har gått och suktat jättemycket efter kakor (men inte köpt några!). 

När det gäller Yasuragi-turen finns det inga alternativ som jag känner till som kan ge samma upplevelse. Spa är jag inte särskilt intresserad av, däremot tycker jag om mindfulnessmediation och försöker komma in i det bättre. Jag är lockad av det rituella tvagandet, det stillsamma badet och möjligheten att delta i aktiviteter - eller bara meditera på mitt rum. Så i just det fallet får maten komma i andra hand. Eftersom jag har så mycket allergier kommer jag att ha fullt upp med att öht få i mig någon mat!

Ost och nötter, he he, de som känner mig vet att jag är allergisk mot nötter och HATAR ost. Det gör det lite mer komplicerat för mig att äta LCHF, jag är allergisk mot väldigt många av de saker jag annars förmodligen skulle äta, som fisk och avocado, och så har jag en enormt stark aversion mot ost, fil och syrade mjölkprodukter, så min LCHF-mat blir exceptionellt begränsad. Typ kött, ägg och salladsblad (fast egentligen har jag testat positivt på ägg också på allergimottagningen, men det låtsas jag inte veta)… Så det tar emot lite också för att det BLIR så förbannat tråkigt för mig - inte för de flesta såklart.

 Jag tror som #32 att det gäller att planera, planera och åter planera. Att ständigt ha en backup-plan i bakfickan för oförutsedda händelser, att undvika hunger som triggar sug, att undvika frestelser så långt det går och att om frestelserna dyker upp ha en plan för hur du ska hantera dem. Fundera igenom i vilka situationer det är svårast att hålla sig på banan och försök se lösningarna.
Att fylla upp kyl och frys med bra lchf-mat och att skriva matplanering är smart även för den som inte är sockerberoende. Så gjorde jag i början och så gör jag då och då nu med. Det är skönt att efter en stressig dag på jobbet komma hem och veta exakt vad jag ska äta och att jag har alla ingredienser hemma eller att maten redan är klar och bara att värma.
Det minskar risken för "okynnesätning"

# 30 En begåvad person kan skriva något obegåvat. Händer rätt ofta.   Det gör inte människan obegåvad per se utan bara mänsklig. Man kan inte tänka och säga rätt hela tiden. Och man behöver inte ta åt sig heller.

Jag tror att du i första hand måste bryta beroendet till socker, viljan verkar finnas men beroendet är större. Det intressant är ju inte huruvida du gillar ost eller inte, det är ju bara en ursäkt till varför du inte ätit som du borde, det finns säkert andra alternativ som du kan äta och som du gillar och som är betydligt bättre än kakor, bullar och glass. Det är ju synd att du inte har allergier mot sådant istället för det hade säkert underlättat för dig.

Ett beroende till socker, tobak eller t.ex. alkohol beror på en kemisk process i hjärnan. När man har ett sådant beroende planerar hjärnan lång innan hur den ska kunna fortsätta sitt missbruk, det framgår ganska tydligt i dina inlägg också, det är därför jag starkt rekommenderar dig att ha en plan, saker som du kan äta och som är nära till hands. Skillnaden mellan en tanke och ett mål är att målet har en utstakad plan, jag är övertygad om att du har kunskapen att sätta samman den planen utifrån dina förutsättningar, följa upp den och lyckas. Ett annat tips kan vara att fokusera lite mer på träning och motion, själv har jag märkt att jag väljer bättre mat de dagar jag tränar. Du har ju gjort det tidigare, klart du kan göra det igen J.

Lite roligt. Igår bad sjuklingen här hemma att jag skulle gå och köpa lite lördagsgodis åt honom. Jag gick och handlade vrålhungrig, vilket såklart var en jättedålig idé. Så när jag stod där och skopade upp lite godis tänkte jag att jag tar väl några som jag gillar också när jag ändå håller på! 😛

Kom hem, åt middag, och sen konstaterade jag att nä, det där är jag faktiskt inte ett dugg sugen på, du kan ta mina också! 

Så jag är inte urskillningslöst sockerberoende. Som jag sa så blir jag sugen på specifika saker, annat är tämligen ointressant. Och jag försöker att åtminstone inte äta saker som jag inte verkligen, verkligen vill ha. Jag äter inte saker bara för att de finns. Men det är klart, blir jag toksugen på något visst så är det ju några fler hinder att ta sig över om jag måste gå ner till affären än om det ligger i skåpet och väntar!

Det låter ju MYCKET bra. Impad..

Bra tänkt! :-)