Ur ett barns synvinkel
Min stora flicka som är 8 år gammal, har varit med min svåra resa sen jag upptäckte och förstod att jag var sockerberoende och hur jag har ändrat min kost osv……Jag har försökt förklara men vill inte hon ska få en konstig inställning till mat på något sätt.
Iallafall, vi sitter och äter frukost och på bordet står strösocker (som mannen inte gett upp i kaffet än )
Hon brukar aldrig ha socker på flingor i vanliga fall (ja hon äter flingor går inte med något annat just nu, hon är envis som en åsna)
men just denna morgonen ville hon ha socker på. Men hon frågar inte efter sockret utan vänder sig till mig som sitter närmast sockerskålen
- Du Mamma, kan du skicka KOLHYDRATERNA!
Jag brast ut i gapskratt…. Snacka om medveten trots sin ringa ålder *ler*
/Kia
Ja, de är för roliga 
. Samma sak kunde ha sagts av våra barn! Emil, 3,5 år, frågar var och varannan dag på förskolan om det är kolhydrater i maten 
.
Hehe! :)
Den var skoj, samma gäller Davids 13åriga dotter som själv är sockerberoende.. Hon vet att hon är det men har ingen motivation att göra något åt det.
Hursomhelst, det är inte ovanligt att höra henne prata vitt och brett och att kolhydrater är socker och det är inte bra, och man borde äta mer smör. Hon har fått sin mamma att köpa hem smör ist för bregott.. LOL
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Det är samma här "barnen" (de är ganska stora nu) pratar vitt och brett om vår mat även i de sammanhang vi väljer att vara tysta.
Numer pensionär i Nynäshamn
Starta ny diskussion