Härlig läsning! Ibland är det svårt att förstå sig på kroppen men vad det än är som ger resultat nu så slappna av och njut! Jag har flera ggr upplevt att bästa viktnedgången varit vid tillfällen då jag varit i harmoni med mig själv och tillvaron. Ibland funderat på om det är viktnedgången som skapat känslan av harmoni eller om det är känslan av harmoni som skapat viktnedgången, men jag tror på det sistnämnda.

Nej, inte flummigt - jag tror absolut på din första teori.
Jag tänker då såhär:
Våra kroppar är mer eller mindre primitiva och reagerar (mer eller mindre) som när vi var jägare/samlare. Viktuppgång/nedgång är hormonreglerat. Många hormoner reagerar på ljus. På våren när ljuset kommer åter "vet" våra kroppar att det kommer att vara lättare att vara ute och leta efter mat, det kommer upp växter, det föds djurungar, läggs ägg o.s.v.

På hösten när ljuset försvinner "vet" våra kroppar på samma sätt att det kommer att bli ont om mat ett tag framöver och vill inte släppa fett i onödan.

Varför jag tänker såhär beror på:
På den tiden jag åt p-piller (och då har ju kroppen väldigt mycket hormoner i omlopp) spelade det ingen som helst roll hur jag åt - jag gick upp på hösten och ner på våren. Redan då började jag fundera i dessa banor.

Tack för kommenarer!

#1: Ja, jag njuter för fullt och jag tror att det var först när jag började slappna av och slapp extra stress som vikten började ge med sig. Nu har det sammanfallit med att mitt ätmönster ändrats sedan januari-februari ungefär och jag äter sällan före 12 eftersom jag inte är hungrig på morgnarna. Jag har hört så mycket om Periodisk fasta och att det skulle vara rena miraklet för vikten, och insåg att jag ju äter så (16/8) utan att ha valt det själv. Helt naturligt. 

#2: Jo, så har jag också spekulerat av och till, men det är ju vår varje år och jag har inte haft några viktras av den här typen förut. Kanske har jag inte varit så mottaglig heller. Med den här kosten är man nog mer känslig för att verkligen lyssna på sin kropp och kroppen lyssnar nog mer på naturen och miljön när man inte tvingar den hit och dit med diverse svält och kurer. Jag äter när jag är hungrig och har med LCHF fått tillbaks mina mättnadskänslor som tidigare var helt ur fas.

#3 skrivet av Jojomaja 

Jag märkte ju av detta när jag åt p-piller, och då är ju kroppen påverkad av hormoner. Jag åt rätt fettsnålt på den tiden och kanske inte kroppen tillverkade de hormoner den borde, men pillren satte fart - jag vet som sagt inte, men jag tyckte det stämde in så bra på mina erfarenheter.

Eftersom många hormoner är fettlösliga så blir det mer fart på kroppens egna hormoner när man äter mer fett. Jag tycker mig märka samma tendens nu sedan jag började med LCHF, fast det rör sig om mycket små variationer.

Hehe vilken dröm!
Måste varit en skön känsla att vakna och veta att du INTE har en sopsäck med 28,5kg fett under sängen :D

Stort grattis till din framgång!!

Dagen´s bästa läsning :-)

#5 & #6 Tack! 

Nyfiken som jag är så önskar jag att jag kunde få svar på hur det kan bli så här när man tycker att man äter och motionerar på exakt samma sätt.  Jag stod still ganska länge i vikt under hösten och vintern. Jag passerade under 85 kg i mitten av augusti 2012 men efter det blev det trögt. De fem kilona ned till 80 tog mig över sju månader att tillryggalägga. Inte förrän i slutet av mars i år kom jag äntligen under 80-strecket och därefter har jag nu tappat 3,5 kg på en dryg månad varav 1,9 bara på senaste veckan. Mycket märkligt! Det är som att någon dragit ur proppen!

Många här har ju ätit LCHF i åratal. Är det någon som haft samma erfarenhet?

Kanske kroppen nu bestämde sig för att de är dags att gå ner igen?

Nu vill din kropp ner de sista :D

Jag tror det är en kombination av flera faktorer som samtidigt strävar åt samma håll!

När hälften stretar emot så står man still.

Jag ser så många som skriver om att de står på en platå och jag gjorde det själv så länge. Nu vill jag ju självklart utforska varför viktnedgången kickade igång igen efter så lång tid. Samtidigt vågar man inte röra om i grytan och ändra på något av rädsla att störa processen … Vi får se hur det går de närmaste dagarna.

Uppdatering 2/5-13
Nu är det på gränsen till övermodigt att jag faktiskt förväntar mig att det ska vara fortsatt viktnedgång när jag väger mig på morgonen. Jag har blivit bortskämd av dessa dagliga positiva våghändelser. Fast efter två veckor av kontinuerligt tapp som bara fortsatt och till och med eskalerat så borde det ju förr eller senare ta stopp, men idag var tydligen inte dagen då min viktnedgång ville stanna av. 75,8 kg blev dagens resultat, Minus 7 hg galna hekton bara sen igår och totalt minus 29,8 kg sen start. På en vecka är det minus 2,6 kg.

4 hekto ned var det igår, idag 7. Fast å andra sidan gjorde jag en timmes rejäl pulshöjande PW igår (premiärträning) och kläderna var genomsvettiga när jag kom hem, så jag kan troligen härleda skillnaden till den fysiska ansträngningen. Men visst är det MYCKET när man är mentalt beredd på att raset ska stanna av när som helst.

Jag vet att det här är en process i kroppen som triggats av något, men vad? Det måste ju finnas en fysisk förklaring till det här … Det bara måste! Och även om jag inte hittar den så skulle jag vilja berätta för alla som äter LCHF och sitter fast i en viktplatå att bara härda ut och fortsätta som vanligt. Det var ju vad jag gjorde, och en dag efter ett halvårs småfisande med några hekto upp och ned varje månad så sa kroppen plötsligt att "Okej då, nu kan du börja plocka fram mindre kläder - nu kör vi!"

På sistone har jag för övrigt varit extra noga med att ha mycket fett i maten. Jag har börjat hyvla smör direkt från paketet över varm mat såsom kött, fisk, kokta grönsaker etc. Jag tar också smör till varma och kalla kokta ägg (plus majonnäs). Det är ju ett gyllene tillfälle för mig just nu att testa Skaldemans teorier om att ju mer fett - desto bättre. Något som jag faktiskt måste erkänna är annorlunda nu mot för en månad sedan är mitt intag av mejeriprodukter. Jag har inte använt vispgrädde knappt alls, kom jag just på. Inte yoghurt heller. Undantaget är i matlagningen där grädden får koka med. Såser och stuvningar är smackfulla med både grädde och smör, men mitt kaffe har varit gräddfritt ett tag och det var nog drygt två veckor sedan jag senast åt min röra av vispgrädde och fet yoghurt med hallon eller vaniljpulver som jag brukar äta ibland. Färsk vispgrädde gör mig plötsligt så märkligt "harklig" i halsen. Det är som att jag får en beläggning i svalget som kliar när jag får i mig vispgrädde i kaffe etc. Det sitter kvar i någon timme och har varit ganska obehagligt. Däremot får jag inte samma problem om jag tar smör och cocosfett i en Bullet-kaffe och det är lika gott. Kan minskningen på otillagad vispgrädde vara en utlösande faktor? Jag har ju fortfarande fått i mig mycket grädde via maten.

Låter härligt att din process funkar maximalt. Är lite nyfiken på vad du äter ?? Exakt samma som innan, tagit bort nåt eller lagt till nåt?? God fortsatt nedgång.

Mer fett, mindre otillagade mejerier. Låter definitivt som en misstänkt anledning! 🙂

#13 Jag äter precis som jag gjorde tidigare, max 20 g kh/dag, ganska strikt, och det enda som jag dragit ned på senaste veckorna är som sagt mjölkprodukter, men jag har inte tänkt på det tidigare eftersom jag fortfarande får i mig rätt mycket grädde och crème fraiche etc. genom såser och stuvningar. Kanske är det alltså skillnad på hur kroppen hanterar mjölkprodukter om de är tillagade/kokade jämfört mot färska?

Jag kollade mitt energiintag i Matdagboken för att se hur jag låg till när jag plötsligt började tappa vikt igen och jag äter mer kcal än jag borde förbruka med utgångspunkt från aktivitetsnivå och vikt, (1771 kcal per dag). Jag tränar inte och igår var första dagen med ordentlig pulshöjande motion på väldigt länge. Det märktes på vågen eftersom jag gått ned 7 hg sedan igår mot 4 hg dagen innan.

Så här äter jag ungefär:
23/4 Totalt intag Fett: 197 g Protein: 70 g Kolhydrater: 13 g 2135 kcal 24/4 Totalt intag Fett: 175 g Protein: 87 g Kolhydrater: 18 g 2019 kcal 25/4 Totalt intag Fett: 176 g Protein: 70 g Kolhydrater: 7 g 1893 kcal 26/4 Totalt intag Fett: 178 g Protein: 73 g Kolhydrater: 6 g 1991 kcal 

Det har diskuterats förr, det här med tillagade och icke tillagade mejeriprodukter. Vad jag minns, så gjorde det skillnad för vissa personer.

får gratulera med vikt nedgången. Jag står nog på en plateau och tycker det är lite jobbigt. Bara lite grädde i sås men inte var dag. Inget yoghurt på flera veckor. Smör kaffet funkar. Mindre mat. Äter lite smör och peanöt smör.Kanske 1500 kcal. i dygnet totalt. Lite ost på helgerna men bara den mjuka och feta. Kanske lite grädde efterrätt. lördag kväll. Inget socker och inget frukt. Men är det kanske början på cortisol och stress symptom i kroppen. Ser inte ut att vara vätska i kroppen. Här just läst om att några saknar progesteron. Här ni erfarenhet med detta i kombination med svårt att gå ner? Här bara enstaka kilo kvar att minska.

Tack för gratulationer!

Uppdatering morgonvägning 3/5-13

Vikt 75,6, minus 2 hg sedan igår. Totalt minus 3 kg på två veckor att jämföra med att 5 kg tog mig sju månader i vintras. Alltså fortsatt nedåt med rätt hög takt för att vara min sega kropp … Jag har nu funderat på följande:

Att jag plötsligt fick mens igår igen fast jag trodde den tiden var borta ur mitt liv var lite märkligt. Det var ju några månader sedan sist. Kanske har kroppen i något sista ryck innan den går in i evig ofruktsamhet doserat ut en hormoncocktail med en massa östrogen och andra prylar i systemet i syfte att försöka väcka liv i tanten? Jag vet inte om det är ytterligare ett skäl till viktnedgången på senare tid men det sägs ju att kvinnor i klimakteriet har svårare med vikten än kvinnor som fortfarande har en fungerande menstruationscykel. Så hormonerna som cirkulerar just nu kanske gör att jag tappar vikt?

#18: Där kan du mycket väl ha kommit väldigt nära sanningen. Hormoner kan mycket väl spela roll och fler än du har med lchf upplevt att mens som varit borta plötsligt återvänt eller att hormoncyklar som varit oregelbundna plötsligt blivit regelbundna (så blev det i mitt fall och jag tror på kombinationen hormonstabiliserande kost och viktnedgång som orsak till det).
Hur som helst, häftigt att det händer en massa för dig både på vågen och i kroppen!

Trevligt läsning så här på fredageftermiddagen :-).

För mig händer ingenting längre, så jag har börjat slarva lite med kolhydrater igen, men mår mycket bättre utan dom känner jag!

- 3 kg sen i januari är inte så mycket och man tappar lätt motivationen när ingenting händer.

Nu fick jag en liten sporre att verkligen fortsätta äta så här!

#19 Ja det är häftigt och jag kanske ska tro mer på teorin att det här viktraset beror på hormoner, kanske i kombination med de övriga faktorerna. Det känns märkligt att kroppen börjar vakna till liv igen … Sista ryckningarna kanske? 😉

#20 Kul att kunna sporra någon! Jag var inte speciellt uppgiven under tiden när jag stod still i vikt, eller när den segade sig otroligt långsamt nedåt, eftersom jag har andra hälsovinster som uppväger allt! Men självklart är jag glad att det nu liksom bara släppt av sig självt efter så lång tid. Jag är glad att jag inte gav upp!

Uppdatering morgonvägning 4/5-2013:

Ingen motion varken torsdag eller fredag men nedgången fortsätter! Idag var det -3 hg sedan igår och ny lägstanotering på 75,3 kg. Min vikt har alltså rasat med -2,8 kg på en vecka, -3 kg på tio dagar och -6 kg sedan den 1 mars. Under oktober till mitten av februari har jag pendlat mellan 81-84 kg utan hopp om någon större nedgång.  

Helt jäkla obegripligt! Det var väl någonstans i slutet av februari - början av mars som jag uppmärksammade att den evighetslånga viktplatån plötsligt började ge med sig och grammen föll av mig i vad som visade sig bli en ständigt ökande takt.

Startvikt: 105 kg (mars 2012)
Aktuell vikt: 75,3 kg
Viktförändring: 29,7 kg
Målvikt: 70 kg (5,3 kg)
Aktuellt BMI: 26,7 (37,2 mars 2012)

Underbart för dig! Du är ju snart i mål! Härlig läsning för oss som står still i vikt. Bara att kämpa på, till slut lossnar det nog för oss också.

Uppdatering morgonvägning 5/5-2013:

Efter två veckor av viktras kan man tro att jag blivit lite blasé och inte gläds när vågen pekar nedåt, men det är verkligen långt ifrån sanningen. Jag dansade runt naken i huset (på tå för att inte väcka någon) klockan fem på morgonen idag efter att vågen stannat på härliga 75,0! Minus 30 kg! Jag har betat av ett delmål till och nu är det bara 5 kg kvar till slutmålet. (I alla fall det jag satte från början). Jag är nu fullkomligt övertygad om att platån verkligen är borta och att det här raset inte var en tillfällig dipp. 

Mentalt var jag inställd på att fortsättningen skulle bli sååå trög när jag stod still i höstas och vintras. Jag har hört från flera håll att med LCHF så rasar man i vikt i ungefär ett halvår, sedan stannar det av och man kommer ingen vart såvida man inte börjar tokträna. Kroppen ska enligt vad vissa hävdar ha vant sig vid kosten och man tappar inte även om man har många kilon kvar. Jag var rädd att det var precis det som hänt mig, men jag fortsatte … Jag gav inte upp. (Inte så svårt som det låter eftersom jag mår så bra av den här maten!) Jag åt samma kost och fortsatte leva la vida LCHF som vanligt -och tjohooo! En dag under senvintern släppte det igen och sedan dess har det bara ramlat på. 

Jag började på 105 kg … 15 kg ned till 90 kg gick jag på fyra månader. (13/7-2012)
Fem kilo mellan 90-85 tog mig en månad och en vecka att tappa (19/8-2012)
Fem kilo mellan 85-80 tog mig sju (7!!) månader att tappa. (21/3-2013)
Fem kilo mellan 80-75 tog mig en månad och två veckor att tappa.(5/5-2013)

#23 Tack! Det värmer verkligen att mina erfarenheter kan inspirera! 😃

grattis med viktresan. Det är flott.

Stort grattis till din fantastiska resa!!

Helt otroligt bra, skicka såna "baciller" till mig med så det rycker loss i min kropp med 😃😃😃

Tack för gratulationer! 😃

Uppdatering morgonvägning 6/5-2013:

Morgonvikten blev 74,8 kg och minus 2 hg sedan igår och totalt minus 30,2 kg på 14 månader. Nu är det trettonde vägdagen på raken med nedgång. Alltså ända sedan jag började väga mig dagligen igen har jag tappat. Först klev jag upp på vågen dagligen av misstro för att jag inte fattade varför kläderna började sitta lösare, och nu kan jag ju inte sluta eftersom jag är så nyfiken på var detta ska sluta egentligen … På en månad har jag tappat 4 kg, vilket är en takt som matchar raset jag hade i början av min LCHF-resa. För att illustrera hur jag plötsligt börjat bli av med vikt bifogar jag en bild som visar perioden oktober till idag.

Till alla er som fastnat i en platå vill jag bara säga – härda ut! Jag fortsatte som vanligt. Åt min LCHF precis som innan. Såg vågen pendla mellan 81-84 kg från september till slutet av februari. Det var nedslående och trist. Men så en dag när jag minst av allt anade det så började plötsligt något hända. Jag har spekulerat i vad, men det får jag nog inte veta. Jag har inte lust att experimentera just nu – risken känns för stor att jag då ramlar ur denna härliga trend.

Jag läste ett inlägg här nyss om sköldkörtelsjukdom som kan orsaka viktras, men eftersom jag fick mina provsvar förra veckan och sköldkörtelprovet var bra, så tänker jag inte oroa mig för det utan fortsätta njuta av det som sker med kroppen.

Kul att det händer massor. När kroppen fått behålla sin vikt ett tag brukar det ofta vara lättare för den att "frivilligt" släppa ifrån sig nödfett.

Lätt att samla på sig det men inte alltid lätt att bli av med. Din kropp kanske känner att det är vår och behöver inte fettet nu kanske….? Kanske din lägre stabila vikt har rättat till ngt ämnesomsättningshormon som inte var i balans förut. Vem vet men det är ju bara att tacka och ta emot. 😃😎

Nu är det 30,5 kg gammalt fett i den där sopsäcken. 😉Morgonvägningen var positiv, 74,4 kg, och jag kan konstatera att jag tappat två kilo till sedan trådstarten. 

Igår blev det för övrigt en tur till köpcentrat för att bl.a. köpa nya batterier till badrumsvågen (jag har dödat de gamla med mitt dagliga vägande). Jag älskar att shoppa och nu i vuxen ålder har jag äntligen råd med det, men det blir fortfarande inga klädköp alls. Det får vänta tills målvikten är nådd.  Däremot kom jag på mig själv med att backa med kundvagnen och långsamt gå tillbaks till en helfigursspegel för att kolla in mig själv. Är det där verkligen jag??? Den där tjejen i jeans och tajt topp som faktiskt ser NORMAL ut i kroppen? Jag kan inte se mig mätt på dessa "ögonblicksbilder" där man helt oväntat spanar in sig själv ur ett perspektiv man inte är beredd på och inser att de 30 kg som ramlat av verkligen syns. Det är otroligt peppande!

Resultat morgonvägning 12/5-2013:

Idag sa vågen 74,3. "Raset" verkar ha stannat av en aning nu, men jag går fortfarande nedåt, vilket känns bra. Har nog inte mått så här underbart i kroppen på många många år. 

I början av min viktresa drog jag storlek 52-54 minst … Igår åkte det fram två par gamla jeans och ett par shorts från ett skrymsle i garderoben för provning. Kläder som är omoderna och fula men som ändå representerar en smalare tid för mig. Kläder jag sparat för att jag vill kunna komma i dem och sedan slänga dem. 

Shortsen storlek 44 går sitter nu fint utan maghäng ovanför linningen, är till och med lite pösiga över baken. Inga problem att knäppa eller dra upp gylfen. Hela förra sommaren låg de på hyllan efter en provning där de inte kom över låren ens. Det var lite jobbigt eftersom jag då tyckte jag gått ned ganska mycket (15 kg). Jag kände mig ju förhållandevis smal och alla sa att det syntes på mig att jag tappat i vikt. Storlek 44 har varit stort för mig eftersom jag i många år hade storlek 36 mellan mina jojoturer i bantningsdjungeln. Mentalt har jag aldrig accepterat de plagg som är större än 44 och jag förfasas när jag ser dem hänga i garderoben idag som skräckinjagande exempel på nödköp när jag till slut inte kom i några kläder alls. Min kavaj i storlek 52 som jag inte kunde stänga förut har nu 1,5 dm mellan magen och tyget när den är knäppt. 

Jeansen i storlek 42 som åkte fram igår har jag haft som morot under det senaste året. I augusti 2012 fick jag upp dem till nedre delen av låren men kunde inte ens dra upp dem över rumpan när de var helt öppna (gylf och allt). Det är smärtsamt att prova kläder som man haft tidigare och som har suttit löst, och det är så mycket som skiljer för att man ska få på sig dem. Runt årsskiftet fick jag upp dem över rumpan men det var en decimeter minst kvar för att stänga dem med knappen. För någon månad sedan kunde jag stänga dem om jag lade mig ned. (Fick flashbacks från 70-talets provrum när man provade sina supertajta Puss & Kramjeans liggande på golvet!) och igår kunde jag för första gången stänga dem "som vanligt". Knäppa knappen och dra upp gylfen stående framför spegeln. Visserligen med pösigt hull vällande över linningen men … De gick att stänga i alla fall! Jag blev så peppad att jag tog fram ett par jeans i storlek 40 vilka nu gick nu på om jag lade mig ned … 

Det kanske verkar patetiskt att hålla på så här med kläder, men det här är så stort för mig. Helt fantastiskt att uppnå detta när jag för lite mer än ett år sedan var ett hopplöst fall, helt utan någon som helst tro på att jag skulle komma ned ens till 90 kg igen. Då var det enda jag bar i klädväg de stora tältformade och förlåtande tunikor jag kunde hitta på Indiska med tajts under. Tajts som rullade ned under hängmagen och sprack trots att jag köpte största storleken jag kunde hitta. 

Snart ska jag unna mig att köpa nya kläder, men just nu består det stora nöjet i att komma i de gamla och kasta de jag aldrig mer vill se. 

Vikt för en vecka sedan: 75 kg = -0,7 kg
Vikt för två veckor sedan: 77,8 kg = -3,5 kg
Vikt för tre veckor sedan: 78,6 kg = -4,3 kg
Vikt för fyra veckor sedan: 79 kg = -4,7 kg

• Startvikt: 105 kg (mars 2012) Aktuell vikt: 74,3 kg Viktförändring: 30,7 kg Målvikt: 70 kg (4,3 kg) Aktuellt BMI: 26,3 (37,2 mars 2012) Energibehov: 1725 kcal / dygn (Aktivitetsnivå låg) Längd: 168 cm

Härlig läsning, fina kurvor. 🙂

Stort grattis!

Wow!!!! 

Du har verkligen lyckats!!!

Så härlig läsning! Du blir en inspirationskälla även för mig att trampa vidare i detta spår :)) Grattis till minskningen! Grymt bra jobbat! :D

Tack för hejarop och lyckönskningar! 😃

I helgen visade vågen 74 kg och det innebär att mina 28,5 i rubriken blivit 31 kg nu. Det stora "raset" verkar dock ha avtagit och jag var uppe i 75,8 någon dag och vände innan jag nu är på mitt lägsta hittills. Det var mitt i min återfunna menscykel, så jag kanske hade ägglossning eller nåt.

Matmässigt äter jag som vanligt och motionerar på tok för lite, men har varit rätt noga med att hålla 16:8-fastan eftersom jag upplever att kroppen mår väldigt bra av den.

Vad innebär 16:8 fastan? äter du inte mellan 16 och 8?

#37

16:8 innebär att man fastar 16 timmar och äter under 8 timmar. Det skulle kunna se ut så här:

20:00 - 12:00 Ingen mat

12:00 - Frukost

16:00 - Lunch

19:30 - Middag

Hoppas det var ok att jag svarade på den Jojomaja!

Bra jobbat!

Tack för ditt svar! Nu fattade även jag :D

#36: Bra förklarat!
#37: För mig innebär PF 16:8 (periodisk fasta) att jag har ett "ätfönster" på åtta timmar mellan 12-20, resten av dygnet dricker jag bara. Jag äter middag vid 20-tiden på kvällen och intar därefter endast energilösa drycker såsom té, svart kaffe eller undantagsvis någon lightläsk samt mineralvatten fram till kl 12 dagen efter då jag intar dagens första mål som blir en ordentlig lunch. Frukost har helt gått bort för mig och det känns jättebra eftersom jag bara tyckte det var jobbigt att komma på vad man skulle äta på morgonen och dessutom inte var hungrig. Jag står mig på lunchen ända till middagen, så det rör sig om att jag äter två ordentliga mål per dag. Jag tillåter mig dock att äta "fritt" under mitt ätfönster så blir jag sugen tar jag något mer, men vanligen behövs inga mellanmål.

Periodisk fasta har kommit per automatik eftersom jag är mätt så länge på min bastanta middag och inte har någon hunger förrän vid lunch dagen efter.

Tack Jojomaja för den beskrivningen!!! Nu fattar jag precis va de innebär.. :D
Ibland behövs lite  info så vi alla förstår :D

Uppdatering:

morse vägde jag mig för första gången sedan före helgen och det har varit en "ätarhelg" från fredag fram till i måndags då vi hade firmafest på kvällen. Jag kanske borde ha känt lite oro innan jag klev upp på vågen, men man har ändå en känsla i kroppen av hur det står till så det fanns egentligen ingen rädsla. Kläderna sitter ju bättre än någonsin och jag känner att jag inte gått upp, trots visst frosseri. Och javisst! Idag var jag nere på mitt absolut lägsta. 73,4 kg innebär 31,6 kg ned sedan starten och ett BMI på 26,0. Nu är jag väldigt nära både min målvikt och "normalvikt" enligt BMI.
_
Startvikt: 105 kg (mars 2012)
Aktuell vikt: 73,4 kg
Viktförändring: 31,6 kg
Målvikt: 70 kg (3,4 kg)
Aktuellt BMI: 26,0 (37,2 mars 2012)_

Och då kan man ju ställa sig frågan: Varför "ätarhelg"?
Jag vet inte. Kanske för att jag skulle ha mens? Jag var inte direkt godissugen men kände att jag gärna ville hitta något godis från butik (inte hemlagat alltså) som jag "får" äta och tyckte att jag för första gången vågade testa över en helg. Jag var också lite nyfiken på vad det skulle ge för effekt på vågen att sväva ut, så jag bestämde mig för att bara köra på och unna mig lite vad som helst (så länge det var med låg kolhydratshalt, alltså) och då blev det en hel del onyttiga och tillsatsfyllda skräpprodukter.

Det jag ätit under helgen har alltså varit ganska syndfulla saker med mina mått mätt. Jag har provat LCHF-choklad sötad med Stevia och det var helt fantastiskt gott. Jag kan dock varna för de gaser man får i magen av den här chokladen! Jösses vad jag gått runt och pruttat. Visserligen luktfritt men verkligen ovant. Jag har också ätit en rätt stor mängd Alvestaglass (steviasötad) under samma period. Den har orsakat "bråttombajs" i form av snabba diarréer redan en kort stund efter glassintaget och det var inte heller speciellt kul. I övrigt har jag fått i mig två hela påsar med torkade fläsksvålar och säkert fem ölkorvar med chilismak samt en hel del läsk i form av Pepsi Max och Sprite Zero. Självklart förväntade jag mig effekt på något sätt av det här. I första hand hade jag förväntat mig sug efter mer. Jag har hört att man ska få mer godissug av att äta och dricka sötningsmedel men jag tror att jag kommit så långt in i min "avvänjning" nu att jag inte drabbats. Jag känner ingenting idag eller igår. Inget sug eller längtan efter mer sötsaker. Tvärtom faktiskt.

Så nu är det tillbaks igen på "the straight & narrow" och jag har en ny erfarenhet i bagaget. Jag vågar alltså unna mig lite skräp ibland utan att trigga varken sötsug eller få viktuppgång. Däremot är det väldigt tveksamt om jag tycker det var värt de effekter som jag fick rent fysiskt i form av pruttmage och diarré av skräpet jag åt. Men det får jag väl ta ställning till från fall till fall i framtiden.

Förstår dig. Jag lchf fuskade också häromdagen, och köpte steviachoklad. Men trots att jag tyckte den var riktigt god, så räckte det med en fjärdedels chokladkaka. Sedan var jag nöjd. Inget godismonster återuppstod. Under mina Marabou choklad dagar hade jag slukat i mig en hel stor kaka utan att kunna hejda mig.

Jag tror dessa erfarenheter är lärorika och visar på hur vi fungerar olika och hur hjärnans kraft kan tämja våra inre monster. Har man väl förstått vilken skada socker orsakar och hur man reagerar vid sötma så kan man även kontrollera sig bättre. Det är min erfarenhet iaf.

Fortsatt lycka till mot ditt mål!

Snabb egouppdatering - mitt i semesterledigheten. 28,5 kg fett i garderoben har blivit 34 kg och det återstår endast ett ynka kg kvar till min målvikt samt "normalt" BMI. Jag har solat i bikini för första gången på många herrans år, och igår köpte jag en klänning i storlek Small - vilken fantastisk känsla! Från 105 till 71 kg på 16 månader och jag fortsätter tappa. 

Det är inte svårt att äta LCHF på sommaren trots att restaurangbesöken med okända rätter står som spön i backen. Vinet till maten nästan varje kväll verkar inte ha lämnat några större spår på vågen eftersom jag sakta men säkert trillar nedåt i vikt. 

Trevlig sommar!

Oj så duktig du varit (är). Kul att se en kurva på det sättet. Som ett sluttande stup.

Nu är det 35,5 kg!
536 dagar in i mitt nya liv hände det! Sexton månader och arton dagar efter att jag aningen skeptiskt släppt taget om kolhydraterna och vågat börja äta fett istället har mitt viktmål uppnåtts. Jag är äntligen under 70 kg och har nu officiellt gått ned 35,5 kg från startvikten 105. Min våg stannade igår morse på 69,5 glada kilon! Mitt BMI är ”normalt” och jag är lyckligare än jag varit på många, många år!

Det känns lite märkligt och nästan lite överraskande eftersom jag under det senaste halvåret ju mer och mer slutat tänka på vikten eller fundera på mat. Jag har på sistone upplevt mig själv som normalviktig och viktstabil och har nog till och med börjat ta min viktnedgång för självklar och bestående. Det finns inte längre någon som helst rädsla eller oro för att gå upp i vikt någonsin. Det känns som att bli fet igen inte är ett alternativ som ens finns på kartan. Om jag "trillar dit" på socker eller kör av vägen så har jag alla verktyg för att snabbt komma tillbaks upp på banan igen. 

Och mitt liv är så avslappnat idag. Borta är all stress över min ständigt stegrande vikt eller ångest över mat. Borta är sorgen över min förlorade kropp och alla krämpor jag lidit av. Jag kan verkligen leva mitt liv nu, istället för att ständigt ha hjärnan ockuperad av tankar runt bantning och mat. Idag är jag lycklig större delen av tiden från att i så många år levt med sorg, skuld, skam och ångest över min fetma. Och så här har det varit i över ett år. Redan förra sommaren, trots att jag då vägde runt 20 kg mer än idag, kände jag mig så otroligt glad och hoppfull. Den viktminskning och fysiska förbättring på alla plan som jag direkt upplevde visste jag skulle fortsätta och jag har nu mått bra så länge att jag nästan glömt hur eländigt mitt liv var innan jag började med LCHF. 

Jag väger mig väldigt sällan och upplever att jag äter "fritt" idag. Men det innebär givetvis inte att jag varken äter socker eller någon större mängd kolhydrater. Tvärtom har det blivit en vanesak att undvika dem och min livsstil är helt omställd till lågkolhydratskost. Jag upplever inga som helst besvär av frestelser eller sug och min kosthållning fungerar både vid vardag och till fest. Under de här månaderna har jag inte varit hungrig en enda dag, tvärtom så har jag varje dag ätit oerhört god och mättande mat och om man ska peka på något problem har det snarare varit att jag inte varit hungrig nog att äta allt gott som jag har att välja på. Det har inte funnits tillräckligt många timmar på dygnet att njuta av maten eftersom mättnaden på fett är så långvarig. Mycket mat har fått kastas bort eftersom jag inte längre klarar av att hetsäta rester som jag alltid gjort förr och min hjärna tror fortfarande att jag orkar mer mat än vad jag kan äta. Jag köper fortfarande hem för mycket mat, men jag ser det som ett lyxproblem jag får jobba med. 

Om jag ska summera den här tiden och titta i backspegeln måste jag konstatera att jag inte ångrar en enda sekund av mitt val. Det enda jag kan hysa en aning sorg över är att jag inte tog det här steget långt tidigare. Att jag inte visste det jag vet idag innan allt drog iväg. Att jag inte hade denna kunskap när jag var tonåring och på väg in i den viktkarusell och jojobantning som följt mig i över 35 år. Det är synd att jag gick år ut och år in i denna ständigt växande kroppshydda och led. Att jag plågade mig med träningshysteri, kaloriräkning och traditionella bantningskurer som bara ledde djupare ned i träsket och dessutom gav mig ätstörningar. Allt detta onödiga lidande när jag hade kunnat leva gott, precis som jag gör idag. Men jag ska inte titta i backspegeln mer nu. Jag ska vara glad och tacksam över mina framgångar och hur lätt de kommit. Det är snudd på ofattbart! Förutom över 35 kg borta från min kropp har jag fått följande hälsovinster som bonus: 

•Den svåra IBS jag levt med i många år försvann redan efter någon vecka.
•Alla ätstörningar i form av hetsätning och bulimi som jag lidit av sedan tonåren försvann efter någon månad.
•Mitt behov av att dricka alkohol (ofta istället för mat) för att döva min sorg är helt bortblåst. 
•Mina blodvärden är perfekta och kolesterolet väldigt lågt.
•Jag är inte längre ens i närheten av risk för diabetes typ 2. 
•Mitt Blodtryck har sjunkit till perfekt nivå från att ha varit skyhögt.
•Jag har aldrig hjärtklappning som förr. 
•Jag har nästan slutat svettas och lider inte av att ständigt känna mig äcklig. 
•Mina eksem i hudvecken under hängmagen är borta - eller snarare - hängmagen är borta!
•Klimakteriebesvären försvann efter ett halvår och mensen kom tillbaks. (Kanske inte ses som positivt, men jag är alltså fortfarande ”fruktbar” vilket gör att jag känner mig yngre.)
•Alla säger att jag ser tio-femton år yngre ut och en av sonens kompisar trodde nyligen att jag bara var 35-37 år! (Jag är 50)
•Hår och naglar växer som attan, är starkare och av bättre kvalitet. Huden glänser. 
•Jag orkar mer, sover bättre och känner mig aldrig trött och sliten. 
•Jag tränar inte, men har ändå fått en avsevärt förbättrad kondition.

Dessutom upplever jag att jag verkligen känner mig vackrare och alla säger att jag utstrålar enorm livsglädje. Jag har plötsligt börjat få massor av uppmärksamhet från det motsatta könet igen och idag saknar jag verkligen inte uppvaktning från män. Jag är medveten om att man kan vara en mycket attraktiv och livfull person även som överviktig och att ”det” inte sitter i utseendet, men jag har i så många år nu verkligen hatat mig själv. Eftersom jag har tyckt så illa om min kropp och mitt utseende har det även påverkat mig i relationer med andra. Jag har inte kunnat låta någon älska mig så länge jag inte älskat mig själv. Idag har jag börjat gilla mig själv igen och det är nog vad som andra människor också ser! 

För övrigt är det fantastiskt att kunna komma i små storlekar och att bära kläder som verkligen sitter bra på kroppen. Jag kommer i storlek Small om det är stretch, men Medium är nog vad jag drar idag. För mindre än två år sedan nödköpte jag kläder i XXL eller storlek 52-54 och större. Dessa är som tält idag. Borta är alla anskrämliga tunikor med grenspruckna tajts nedrullade under hängmagen. Det som var min dagliga uniform året om förr. Den här sommaren har jag för första gången på många år vågat sola i bikini igen och det var ett jättestort steg! 

På mitt jobb var det många som reagerade när jag kom tillbaks efter semestern. Slankad och solbränd. De flesta var otroligt positiva och jag har fått mängder med uppmuntrande kommentarer. Dock finns det alltid dystergökar som skeptiskt skrockar och skakar på huvudet. En av mina surare kollegor som försöker kaloribanta med ganska nedslående resultat konstaterade trumpet att: ”Jaha. 35 kg sa du? Men det är nu det verkliga jobbet börjar! Det är nu det blir svårt – att hålla vikten. Vi får väl se om ett halvår hur bra det gått!” Och jag bara log, för jag vet att det är inget problem. Varför skulle jag ändra något alls när jag mår så himla bra? Jag är viktstabil nu och det skulle faktiskt inte förvåna mig om jag fortsätter att gå ned lite till. Jag funderar på att ändra min målvikt till 65 kg. Vi får se hur det blir med den saken …

Vad folk än tycker (eller snarare tror) om LCHF kommer ingen någonsin att kunna få mig att ändra min ståndpunkt. Folk kan klanka ned eller skriva hur mycket skit de vill om den här kosten, men jag är ett levande exempel på att lågkolhydratskost verkligen är det rätta för den som misslyckats med all annan kosthållning. Att tappa mer än en tredjedel utav min kroppsvikt utan att banta eller vara hungrig en enda dag är faktiskt nästan som ett mirakel. Men eftersom jag vet hur det gått till rent fysiskt och förstår kroppens reaktion på kosten efter att ha läst på massor om socker och kolhydrater så är det egentligen inte så konstigt alls!

Rock on!

Grattis! Visst känns det bra?! Olycksfåglarna som kraxar över svårigheter att behålla nya vikten har såklart sett allt för många som bantat med tillfälliga dieter och inte gått ner i vikt med en riktig och bestående livsstilsförändring. Något kilo till kan du mycket väl tappa. Jag gick ner till normalvikt men sedan försvann (mot min vilja faktiskt) 3-5 kg till (vikten varierar under månaden) trots försök att bromsa med hjälp av liberalare kost. Nu äter jag liberal lchf och har varit viktstabil sedan i våras.

Stort grattis till dig som nu har nått målet!

Tack för den inspiration och motivation som du ger med ditt inlägg!

Stort grattis til din fina resa.

Jättegrattis och tack för att du så generöst delar med dig.

Härlig läsning som sporrar!

Tack för uppmuntran! 

Jag fick också mina "15 minutes of fame" hos kostdoktorn igår, fast jag inte visste om det. Kom som en överraskning men visst var det kul att bli uppmärksammad! :) 

http://www.kostdoktorn.se/malet-uppnatt-under-70-kilo

Wee! Grattis  både till målgång och kändisskap! 😃

#53 Tack! 
Men kändisskap är väl inte vad man eftersträvar, även om det är roligt att bli omnämnd. Jag har (om man kollar i forumet hos Kostdoktorn) blivit anklagad för att vara någon form av spökskrivare, betald för att publicera mitt inlägg … Bara för att det jag skrev verkade vara för positivt. Nu har den som skrev backat lite, men är det verkligen så att vi inte är trovärdiga för att vi är för positiva? Måste man tona ned sin glädje för att folk ska förstå att det är på riktigt?

Trist! Men skit i dem och var lycklig i nuet! Och tänk på dem som blir uppmuntrade av att läsa om din framgång de är väldigt mycket fler än dem som bara blir bittra!

#55
Tack! :)

Jojomaja: Vilken helt otrolig och fantastisk resa du gjort!!!

SUPERGRATTIS!! Jag rös i hela kroppen då jag läste om dig och det är ju så roligt att läsa om "Happy endings" (fast det inte har nåt slut.. hehe)

Helt fantastiskt va roligt att läsa om dig och din viktresa med god mat och sunt förnuft 😃 Du är bara så mycket värd detta! Jag blev allt lite tårögd när jag läste om dig.. jag blev så glad och så rörd, jag förstod ju hur du kände dig… Helt sjukt bra gjort! 

Och du! Vi andra kommer efter dig 😉

All fortsatt lycka till nu!❤️

KRAM/Nugilla

Tack för uppmuntran! Jag blir jätteglad när jag läser den positiva responsen och jag håller alla tummar jag har för att fler ska kunna hitta rätt och må bra på samma sätt som jag gör nu! :) 

Kramar!

Det bästa är väl att sluta läsa när en kommentar börjar bli "för syrlig". Undrar om det är avundsjuka eller vad det är som får folk att bli elaka/spydiga.

Stora kramar!

#59

Jag ser bara det positiva. Det är lätt att göra det när man mår bra. 

🤗