Kommentar: Det här var bara ett par snabba rader som jag tycker passar lchf-sajten eftersom den handlar om lchf - men jag inser att jag i fortsättningen inte ska stanna kvar här med mina nya matvanor.

Hej! Kul att du hittat något som passar dig! Tycker visst du kan stanna här och berätta om dina toppar och dalar precis som alla andra, kan vara sunt med lite nyanser om du frågar mig.

Sturemans? 😉

Skaldemans. 😃

Egentligen är det ju

#1

Vad är det for trams? Klart du kan vara här om du vill fast du inte äter lchf. :)

#2 och #6: Tack! :) 

Det svåraste är faktiskt kolhydratskräcken som fortfarande spökar. Jag skulle behöva äta mer långsamma kolhydrater med fibrer, men men…

Det är trist att jag exempelvis inte förmår att äta gott bröd, mer än någon liten skiva till frukost. Jag har längtat så länge efter goda panini med fina pålägg.

Det blir helt enkelt för mycket sallad och frukt över dagen och därför svårt att komma upp i ett vettigt kalori-intag. Men fina, rena sallader utan fet dressing är också något jag så länge längtat efter - för att inte tala om persikor, vattenmelon och att njuta av allt som finns i alla dessa juicebarer! 

Rött kött och fett är jag så innerligt trött på, annars vore det ju en lösning för att plussa på kalorierna - och inte hämna för lågt vilket lär sänka förbränningen.

Men så är det ju sommar och varmt. Det blir nog lättare att få i sig allt man behöver av protein med mera i höst.

Eftersom jag umgås en hel del med Skaldeman (vi ger ut en tidning tillsammans) så vet jag att han alltid förordar att man inte behöver stoppa in i munnen så länge man bär matsäcken runt midjan. Därför förstår jag inte varför 5:2-fastan är så långt från ursprungsreceptet. Att jag äter enligt 5:2 och därmed slipper äta två dagar i veckan innebär inte att jag är hungrig varken då eller någon annan gång. Vitsen för mig att vara i ketos är att slippa vara hungrig. En plan blodsockerkurva dippar inte ner i hunger/sug. En huvudpunkt i Skaldemans teorier är "ät inte när du inte är hungrig" och det är precis det jag låter bli. Vi skall heller inte äta oss övermätta när vi äter dvs inte äta ikapp efter fastan. Det finns skrivet om detta i senaste numret av LCHF-magasinet dvs att det finns ingen motsats mellan LCHF och någon form av temporär fasta. Var och en gör som det passar bäst och det är därför vi delar med oss av olika erfarenheter så att alla skall hitta sin väg.

Hm, undrar vad som hände med min text i #5. Jag skickade från mobilen och tydligen kom inte allt med och nu minns jag inte vad jag hade för avsikt att skriva.
Hur som helst TS, LCHF eller inte, välkommen att stanna på forumet och dela gärna med dig av erfarenheterna du gör.

Jag har inte lämnat lchf men äter mer liberalt än förr men har ännu inte märkt några negativa effekter av det. Det är fortfarande lågkolhydratskost jag äter.
Vissa saker reagerar jag dock väldigt starkt på så dessa undviker jag. Majsstäkelse i alla former är rena döden för min mage.

Rena avsteg i form av pizza en gång i månaden gör jag. Det enda som händer är att jag ibland blir väldigt trött en stund efteråt, men magen mår bra, vikten ändras knappt märkbart och inga negativa sug uppstår.

Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska äta i framtiden, om det blir fortsatt lågkolhydratskost eller något annat.

#8: Naturligtvis får och måste vi alla pröva oss fram, vi är ju också skapta olika.

Vad jag menade är att Skaldemans lchf - då, för en massa år sedan, gick ut på att man skulle slippa räkna kalorier in och ut, bara man inte översteg ett antal kolhydrater övergick kroppen till fettförbränning och fixade resten själv; både mättnad och midja…

Så bra var inte verkligheten för mig eller många andra med mig. Snart kom uppmaningarna också om att räkna kalorier. Och om det inte hjälpte; nolla kolhydraterna. Men kanske var det inte så bra att ligga så lågt i kolhydrater när man senare började mäta ketonerna…Och därefter kom fettfasta och 5:2-fasta…o.s.v.

Från ett befriande okomplicerad diet som livsstil förvandlades lchf för mig - som inte gick ner mer än vikt än den värsta övervikten i början - till ett trasslande och experimenterade som måste vara förvirrande för kroppen.

Det finns många, många, många som bara behövt följa Skaldemans enkla recept från "Ät dig ner i vikt", men dem tillhör inte jag.

Och jag som hoppade på lchf för att slippa mäta och räkna blev slutresultatet alldeles tvärtom. Och det är tröttsamt att tänka så mycket på mat, vad man stoppar i sig, när och hur. Jag vill inte hamna där att jag därför tycker fastedagarna är befriande eftersom jag då slipper tänka, väga, mäta…

#9: Att ta det i små steg och känna efter vad som känns bra är nog det bästa sättet om man på sikt vill äta mer variationsrikt än vad man gör med lchf. Att bli mer tillåtande lite i taget och kolla hur kroppen reagerar.

Jag fixar inte heller majsstärkelse och ris får magen ur spel av någon obegriplig anledning. Men pizza fixar jag också även om jag får kämpa med de mentala spärrvakterna som skriker och ryar inne i huvudet. Men gott är det. Jag brukar fördela den över dagen, en halv till lunch och en halv till middag eller dela upp den med min sambo.

Jag vet inte varför, men jag är så mätt nu för tiden. Förmodligen är det all sallad och frukt som fyller magen…Beats me. :o

Man får fortfarande inte räkna kalorier. Då är man ätstörd enligt kostdoktorn. Men man får göra allt möjligt som gör att man de fakto äter mindre, får i sig mindre kalorier. Fettkaffe, fasta i olika varianter - det är alltihopa bra. Bara man inte har koll på att man verkligen äter mindre så går det bra. 😉

# 10  Jag tror nog det är tvärtom: FÖRST nolla kolisarna eller dra ner till minimum och om DET inte hjälper kan somliga vara tvungna att se över kalorimängden. (Det senare kom helt klart efter fakir och UFO)  Det är ju liksom en väg att komma till rätta med att man inte kan gå ner… inga trolleriknep. Vill man prompt ner får man försöka hitta en väg som funkar. Vill man ändå äta LCHF på grund av fördelarna, som du tydligen inte upplever överväger, men för dem som ändå tycker det,  så har man två val: strunta i vikten och käka på eller prova knepen inom LCHF som gör att man klarar att gå ner. Nåt annat är det inte.

Eller man kan strunta i knepen, fortsätta lowcarba och hålla koll på kalorierna. Tao är inte ensam om att ha gjort så med framgång. Det är nog många fler än man tror vid första påseende.

Skaldeman pratar aldrig kalorier eftersom begreppet motstrider hormonell viktminskning (jfr hallonbåtsteorin dvs ät vad du vill bara du håller kalorierna lågt). Däremot pratar han mycket om storlek på portioner och att vi inte får äta för mkt bara för att vi äter LCHF. Vad är skillnaden mellan att räkna kalorier och att minska på portioner på olika sätt (utan att räkna)? Båda går ju ut på att äta mindre. Jag går upp i vikt av lägre kalorimängd om fel mat ingår och går ner av större kalorimängd om rätt mat ingår. Det tolkar jag som att kaloribegreppet inte stämmer. Tänker jag däremot hormonellt och undviker mat som påverkar insulin mm då går jag ner, missar jag och äter fel går jag upp igen oavsett kalorimängd/fasta. När de gäller forumet är Kolhydrater iFokus inget renodlat LCHF-forum utan att forum för samtal kring kolhydratreducerad kost i någon form, så självklart är du välkommen att stanna kvar.

#15: Du borde vara smal som en tråd om du kan gå ner i vikt så lätt genom att bara äta rätt föda utan att tänka så mycket på mängden. Grattis! Det funkar för många uppenbarligen (jag känner en del) men inte för mig.

Det som känns lite förolämpande, måste jag medge, är när andra lchf-are tror att jag fuskat på något sätt eftersom jag inte gick ner mer under flera år (minst fyra.). Eller att jag missförstått teorin.

Jag har inte överätit, jag har inte slarvat med kolhydratintaget, jag har inte trillat dit därför att något otäckt sockermonster lockat mig i diket.

Däremot har jag testat alla varianter för viktnedgång inom lchf. Och dem har jag inte orkat hålla på med mer än några månader. Måltiderna är begränsade nog med normal lchf utan att utesluta alla mejerier eller allt vad kolhydrater heter.

Och när jag väl satte mig ner och tänkte efter (jag är lite långsam, det tar några år innan jag börjar tänka) så är det som #12 skriver:

Allt detta trixande är ju ett annat sätt att hålla ner kaloriintaget utan att räkna kalorier för alla oss som inte fått uppleva den hormonella viktnedgångens salighet. Alla näringsexperter som exempelvis den senaste flugan, fastan, kommenterat denna metod säger att viktnedgången främst bygger på att man reducerar antalet kalorier.

Och det är väl också ett sätt att räkna kalorier utan att räkna?

Äsch, jag blev lite agiterande där (ovan.) Meningen med denna tråd var att ge råd till andra som tänkte sluta med lchf - inte att börja strida om vad som är rätt och varför.

Solen lyser, det är fredag kväll. Ha en skön helg allihop.

kan tillfoga till mitt inlägg ovan, att jag hör till dem som inte går ner, men jag tycker ändå att fördelarna överväger så jag fortsätter utan att fixa och trixa och låter vikten vara som den vill….

Jag tillhör dem som ätit LCHF och sedan "slutat". Jag åt LCHF för vissa hälsofördelar (har ingen övervikt) men märkte efter ett par år att jag på köpet fick vissa nackdelar. När jag började att långsamt återinföra mer kolhydrater hittade jag till slut en balans där jag fick behålla fördelarna och samtidigt slippa nackdelarna.

Jag ökade långsamt andelen kh främs via potatis och lite frukt. Nu har jag landat på ca 150 gram kolhydrater (ibland mer, ibland mindre), där alla dessa intas från och med lunch. Aldrig kolhydrater till frukost eftersom det ger mig svajigt blodsocker.

Det svåraste var att komma över "skräcken" över att äta kolhydrater i början. Samtidigt tror jag att det var bra att gradvis öka för det gav mig möjlighet att hitta den där balansen och se vilken typ som funkade/inte funkade. Det verkar som att det är främst mjölmat och skräpmat som jag ska undvika.

Jag kan fortfarande utan problem hoppa över frukost eller springa tex en mil innan frukost så fettförbränningen är det inget fel på. Jag har blivit mer deffad efter min omläggning.

En intressant sak tycker jag är hur mycket "riktig mat" som får plats inom 150 gram. Jag äter mer potatis nu än jag nånsin gjort förut, och äter ändå mycket mindre än standardkostens 50-60%.

Problemer opstår om man har hormonella störingar…trötta binjurar…stressar blodsocker är ur balans. Sedan kan candida förhindra vikt nedgång. Alltihop funkar i en sammanhäng. Så om blodsockret kommar i balans och hormonella störningar går bort då kan viktförandring komma i gång.

#19: JA! Precis så är det. Så mycket man kan äta när man äter mindre fett och langar på med bra kolhydrater. Som potatis! Jag hade glömt hur gott det är med potatis (i kväll väntar en potatissallad med underbar vinäger, kapris, rödlök…) och det är nästan chockartat hur mycket man kan äta av den utan att kalorierna skjuter i höjden.

Vi är ju olika kolhydratkänsliga. För mig kommer astmabesvären tillbaka fort om jag ökar kolhydraterna. Har ätit LCHF med ca 20-25 gr/dygn lite över fem år nu och håller mina blodsockervärden under prediabetes nivån i stället för diabetes2 före LCHF.

#22: Ja, vi är olika kolhydratkänsliga, vilket jag också skrev. Det finns så många som mår bättre med lchf - och som också går ner i vikt. Jag argumenterar inte emot detta faktum, varför skulle jag det eftersom det faktiskt är ett faktum?

Jag skapade denna tråd för alla er som funderar över att sluta med lchf och gå över till en mer kolhydratbaserad blandkost. För er där inte lchf fungerat så bra av olika anledningar.

Vad jag vill säga är att det inte är så lätt, varken för kroppen eller knoppen. Det tar tid att vänja sig både mentalt och fysiskt. Men för mig har vinsterna varit så många att jag gärna vill dela med mig av mina erfarenheter.

Det handlar inte bara om att jag numera går ner i vikt, vilket varit efterlängtansvärt eftersom jag behövt det. Jag går ner lite för fort nu vilket förmodligen kommer att straffa sig, men det är inte lätt att äta så mycket när man är van vid fettrik proteinkost och små portioner.

Men framför allt känns det som om jag fått ett friare liv, ett liv som inte begränsats till viss mat där två tredjedelar av livsmedelsaffären hyllor går bort. En massa NO NO, dåligt samvete vid minsta avsteg (när jag är bjuden på middag eller när det bjuds på tårtor vid födelsedagar eller fika på jobbet med goda mackor.) Att jag kan ta en glass när det är sommar, äta bär, potatis och stora sallader. Med mera.

Det är för mig livskvalitet som inte fått bättre hälsa med lchf.

Rapporterar vidare om hur det gått med övergången från lchf till gi.

Minus fem kilo sedan i juli! Hurra! Och jag äter mig mätt. Kolhydratskräcken börjar långsamt vika. Långsamt. Blir fortfarande lite darrig i själen när jag langar i mig stor-stora sallader med tonfisk, räkor eller kokt potatis (dränkt i vinäger - så gott!)

Tänkte stanna viktnedgången när jag nått 65 kg, men nu har jag fått blodad tand. Ner till 62 på mina 168 centimeter är nog bara snyggt.