Ja, nu fanns ju varken den turkiska yoghurten eller makadamianötterna på Calcounter, men jag hittade dom nån annanstans.

Om jag räknar i Hälsovakten, för att komma upp i 2600 kcal, så måste jag peta in 5dl yoghurt, 4dl vispgrädde och 1dl nötter. Är det ungerfär som lunchen ser ut?

Lite mer protein kan nog göra så att mättnaden bibehålls och kalorierna kommer ner en bit :) Pröva tex. att blanda yoghurten med ett paket (250g) keso, mycket gott särskilt med en gnutta kanel på :)

Den turkiska youghurten inte bara höjer kalorierna, den innehåller kolhydrater också… mjölksocker är det väl? Hur som helst… jag kan styra min viktnedgång helt genom att äta/inte äta turkisk youghurt och grädde till frukost. Det har i alla fall varit så till nu… äter jag det så står jag stilla, när jag slutar med den, så börjar jag gå ner. Det är väldigt praktiskt, eftersom jag inte vill gå ner för fort. Jag äter ändå bara ca 2 dl youghurt, med en dm spraygrädde på… och kanske 1 msk hackade nötter…

Min "gå ned" frukost består av ett halvt nötbröd med ca 30 g smör och kaffe med kanske fem cm grädde. Alltså fortfarande en del kolhydrater…. Nu för tiden kompletterar jag även frukosten med en proteindrink… för att få lite mera balans i energiintaget.

Gunilla, jag tror inte det är kalorierna som spökar utan att du kanske måste minska på mjölkprodukter som yogurt och grädde? Det är många vars kroppar inte tål detta, då dom vill gå ner i vikt.

Det var väl inte bara lunchen som gav alla kalorierna, du menar väl hela dagsransonen???

Har jag räknat fel? (Räknade 1 dl = 100 gr.)

4,5 dl turkisk yoghurt a 520 kcl/100 gr = 2.340 kcl

½ dl vispgrädde a 374 kcl/100 gr = 187 kcl

25 gr makadamianötter (fast jag tar bara 5 st) a 718 kcl = 180 kcl

Totalt 2.707 kcl

Jag tror nog att kalorierna spelar roll, särskilt på kvinnor som det verkar. Däremot tror jag inte på att tvinga in kroppen i en "kalorifålla" utan att man landar på en lämplig nivå när kroppen "läkt" och kommit in i konsten att bränna fett (för somliga tar det upp till ett halvår). När allt det där fungerar och man lärt sig att äta bara när man är hungrig och att då äta tills man inte är hungrig längre… då landar man på en lämplig kalorinivå. Försöker man däremot tvinga sig att äta färre kalorier och alltså vara hungrig, ja, då infinner sig "svältläget" i kroppen.

Sant sant Nancy :)

Tror ni att Annika Dahlqvist kan ha fel?

Men……………..hur kan det vara mer kalorier i youghurt än i grädde per 100 ??????????????????? är den gjord på grädde ?????

Annika D har nog ganska bra koll, och hon hävdar att man behöver ge akt på kalorierna också, framförallt när man inte har så många kilo kvar…  För min del så hade jag 30 kg kvar och gick ändå inte ner förrän min kropp var "redo" och därför inte ville ha samma mängder mat.

#9 Det handlar inte om att ha fel. Yogurt kanske funkar för Annika D. Det betyder inte att det funkar för dig. :)

Man måste själv se hur kroppen reagerar. DU kanske är en av dom som mjölkprodukter som yogurt inte får dig att gå ner i vikt.

Samma sake med nötter. Det är många som hindras i viktnedgång av nötter.

Margareta, hade vi inte en tråd om saker som kan hindra viktnedgång?

Den turkiska yoghurten har nog ungefär 120 kcal /100 gra.

Så står det på min burk också Mervi, du kanske har läst på kj i stället Gunnilla, för det värdet är 500.

Mervi, enl www.lindahlsmejeri.com är det 520 Kj/100 g inte kcal. Hur mkt kcal är det, tro? Ja, det var viss skillnad det. Inte konstigt att jag knappt hämtat mig från chocken.

zeretki, jag skrev väl ingenting om Annika Dahlqvists yoghurtätande? Vad jag minns skrev jag att hon rekommenderar max 1300 kcl/dag om man har svårt att gå ner i vikt, som i alla fall jag har. Annars har jag uttryckt mig oklar.

NancyAlke, det blir ett par veckor bara, sen är det LCHF igen. Har bara dom där fem envisa kilona som inte vill släppa.

Om du öppnar produktdokumentet i pdf, så står det att det är 125 kcal, så du kan nog börja andas nu

 Jag äter alltid runt 1200 kcal, ser bara till att hålla mig mätt, har ätit så sedan i januari typ. LCNF kallar visst Annika det, alltså normalt med fett.

#15 Njae, du skrev bara "Tror ni att Annika Dahlqvist kan ha fel?". MItt svar har att göra med att du äter yogurt, och det kanske är det som är problemet inte att du äter för många kalorier.

1300 kalorier är inte särskilt mycket per dag.

Det är insulinhalten i blodet som avgör om vi går ner i vikt eller inte. För en del höjs den av laktos i mejeri och för andra inte.

Det är därför man skall testa vad man tål och inte bry sig om kalorier. Kalorierna vet inte hur hög insulinhalten är i blodet.

Det finns kalorier i kött som inte påverkar insulinet nämnvärt och det finns kalorier i socker som påverkar insulinet radikalt och allt däremellan i en lång skala.

Våra bukspottskörtlar producerar olika mängder insulin och gör det olika hos varje person beroende på vilka liv vi levt och en massa annat. Att sen tro att man kan tala om att "alla går ner vid ett visst kalorital" blir lite märklig slutsats.

Det jag tror Annika menar är att vi behöver inte äta så mycket som vi tror på den här kosten. Vi har pratat flera gånger om hur pyttesmå portioner hon behöver nu när hon inte äter så mkt kolhydrater. "Kalorierna" kommer från protein och fett i huvudsakt och de "kalorierna" är mer mättande än de vi tidigare åt från kolhydrater.

Förstår någon vad jag menar? Det är svårt att förklara pedagogiskt i text.

Jag förstår nog hur du menar Margareta! Men nog måste det vara så att om kroppen hela tiden får nog med energi (fett, protein och kolhydrater) för att täcka dagsbehovet, så behöver den inte ta av reserverna som vi byggt upp med vårt kolhydratknaprande. Insulinnivån hjälper väl till att lagra energi, inte att förbränna den som redan är lagrad?

Det är väl därför som så många står stilla, men inte allt för många går upp i vikt? Det är väl delvis därför män går ner lättare än kvinnor också, för att deras kroppar behöver mera energi av någon anledning.

När man däremot nått målvikten och inte behöver gå ner i vikt, så blir det en annan femma.

Jag tycker det är mkt som är motsägelsefullt. I sin första bok skrev Skaldeman ngt om att man måste se till att äta så att man håller fettbrasan brinnande men att det ska vara kroppsfettet och inte dietfettet. Det där tycker jag är svårt att veta. Nu skrev han till mig i fredags att om man äter mer än man gör av med så går man upp i vikt. Då är vi tillbaka på den gamla kaloribantningen igen. Är det mer än jag som blir snurrig?

Puh, då kan jag börja äta turkisk yoghurt igen!

Nancy, då äter du alltså LCHF och räknar kalorier? Hur kan din dagsmeny se ut? Märker du att du går ner av 1200 kalorier. Min vikt rörde sig inte.

Jag tror att jag skrivit en hel del om hur jag äter här . Jag har gått ner 14 kilo sedan jag började äta så här, p g a att jag mådde illa helt enkelt. Först försökte jag lura i kroppen mera mat, men sedan bestämde jag mig för att illamåendet berodde på att jag åt för mycket energi helt enkelt.

Om du undrar något om min kosthållning så skriv gärna i tåten som jag länkar till här ovanför, så det blir lite struktur på tåtarna här

NancyAlke: Klart att man kan äta för mycket det är helt klart, men varför måste mätetalet på vad som är för mycket vara kalorier, det är det jag undrar?

Om mätetalet istället är insulinnivån i blodet eftersom det är den som avgör om vi lagrar fettet eller låter det rinna rakt ut i toaletten…. om ni förstår vad jag menar.

Jag kan äta massor av smör och kokosfett och det rinner rakt igenom oavsett antalet kalorier, bara jag håller insulinnivån låg. Jag är hyperkänslig och min insulinnivå reagerar direkt på minsta gnutta stärkelse tex. Troligen reagerar den även på laktos mer än jag önskar.

Det finns ju massor av olika sorters kolhydratkedjor och det tycks vara så att de höjer blodsockret olika mycket och olika fort (det vet vi eftersom man tar druvsocker vid blodsocker fall tex).

Därtill är vi individer som producerar olika mycket och olika mängd insulin beroende av hur hög blodsockerhalt vi har.

Insulinmängden är det som avgör hur vi hanterar fettet och den är ju nästa steg i kedjan…

1. Vi äter mat, olika mängd och olika ofta

2. Blodsockret stiger olika fort och olika mycket beroende på vad och hur mycket vi ätit

3. Bukspottskörteln producerar insulin enligt vad den tycker att vi behöver enligt blodsockerhalten i pkt 2

4. Insulinnivån ökar för mycket på en del och för lite på en del

5. Vi lagrar fett om insulinnivån är hög och släpper fett om den är låg i slutänden av dessa måltider.

Vad har detta med kalorier att göra över huvudtaget?

Frågar jag bara lite försiktigt…

Det är ju denna insikt som är det helt revolutionerande med LC-kost rent generellt.

Annars är det ju ren kaloribantning vi håller på med och det är något helt annat som åtminstone jag slutat med för många år sen. Tack och lov…

Det enda jag vet, allt annat får jag gissa mig till, det är att när jag äter när jag är hungrig och bara tills jag slutat vara hungrig, så ligger jag lågt i kalorier.

Jag förstår inte varför man inte ska kunna blanda in kalorierna också, även om de inte är ett perfekt mått på energi, så ger de ändå en fingervisning… man har ett jämförelsetal alltså. Jag kan inte mäta mina insulinnivåer och vet inte hur de hoppar och far, däremot ser jag att min kropp kräver färre kalorier nu när den går på fettdrift än när den var fullproppad med kolhydrater.

Glömde att svara på en fråga från Gunnilla, jag äter inte LCHF nu för tiden, jag äter LC, äter alltså inte en massa extra fett. Nöjer mig med att inte äta light produkter och smör till maten, men ligger inte så jättehögt i fettprocent.

Nancy!

Hur balanserar Du kalorier - kolhydrater - proteiner - fett?

Speciellt då kalorier - kolhydrater….

* Hur räknar Du?

* Vad äter Du?

* Hur många gånger äter Du?

Undrar för att jag har svårt att få ihop kalorier och kolhydrater "snyggt". 

// Shintaida

Jag har precis skrivit här om hur jag äter, vi kan ta diskussionerna där, för jag förstår inte riktigt hur du menar shintaida

Margareta, jag tror att frågan säkert har många svar.. Som du säger så verkar det ju vara så att man inte särskilt lätt lägger på sig *extra* vikt så länge man undviker kolhydraterna helt. Däremot kan det kanske vara så att det går olika snabbt att *bli av* med extrakilon beroende på den rena mängden mat man äter.

Jag tror INTE att det är så enkelt att man kan räkna kalorier rakt av; det man äter påverkar säkerligen hur kroppen väljer att göra med maten som kommer.. Pga insulinet verkar det tex. som att man måste svälta sig ordentligt om man vill gå ner i vikt samtidigt som man äter mycket kolhydrater. Med den här kosten däremot tror jag att man har en mycket högre toleransnivå.. man kan äta mer helt enkelt, och fortfarande gå ner i vikt.

Däremot tror jag inte att man kan äta hur mycket som helst, och där verkar vi väl ändå vara överens efter vad du sa ;) Så om vi bortser från kalorierna, så måste man nog ändå ibland tänka lite på hur mycket man äter - åtminstone om man inkluderar mycket grönsaker, mjölkprodukter eller tillochmed frukt i sin kost.

Man återkommer nog helt enkelt till punkten ovan.. ju mer kolhydrater man äter,  desto mer försiktig måste man vara med sitt totala intag. Sedan har ju kalorier blivit ett "bekvämt" sätt att mäta matintaget, om man inte alls vill blanda in dessa får man istället beskriva sina portioner mera i detalj och det kan bli knepigt i längden.. Jag tex. vet att jag vill få i mig runt 2500 - 3000 kalorier för att gå upp lite i vikt, men det har jag inte tagit från någon teori - jag prövade mig helt enkelt fram, och formeln fungerar bra sålänge jag äter ungefär de matvaror jag brukar äta.

JohanW: Vi verkar helt överens, för i slutänden är det ju insulinnivån som spökar i alla fall!!!

Det här ska jag memorera: "Pga insulinet verkar det som om man måste svälta sig ordentligt om man vill gå ner i vikt samtidigt som man äter mycket kolhydrater. Med den här kosten däremot tror jag att man har en mycket högre toleransnivå.. man kan äta mer helt enkelt och fortfarande gå ner i vikt."

Om man vill äta kolhydrater, typ frukt, ska man alltså akta sig för fett?

Vad konstigt det blev… jag håller också med Johan  Obs också att jag aldrig påstått att andra människor måste ner till mina låga nivåer för att gå ner i vikt, jag har bara använt antal kalorier för att tala om hur lite JAG äter. Jag tycker att jag skriver överallt att jag anser att det bästa sättet för viktnedgång är att först låta kroppen få det den vill ha för att läka, och att sedan lyssna på sin kropp och finna den nivå som behövs för att man ska gå ner….

Gunilla, om man inte vill att kroppen skall lagra fett skall man undvika kolhydraterna. Allra "farligast" är att äta kolisar och fett ihop, då serverar man fettet på silverfat till kroppen.

Vill man äta frukt är det nog ofta bäst att göra det "isolerat" från sina andra måltider :)

Sen ska tydligen ett grundande fettintag göra insulinhöjningen *långsammare* om man direkt inpå äter kolhydrater, ifall jag förstår Skaldeman m.fl. korrekt, så det är väl helt enkelt inte så enkelt, det här ;)

En annan sak när det gäller frukt. Om man äter frukten ihop med måltid så kan det bli massa magproblem. Frukten går fort "genom" och om man då har ätit mat som tar längre tid att smältas så hindrar det fruktens fart och då jäser den i magen. Det blir mycket gaser. Alltså frukt ätes för sig.

Läste igenom diskussionen mellan mig och dig Margareta och funderade på varför du inte håller med mig men Johan

Jag har väl varit tillräckligt tydlig med att jag äter väldigt få kolhydrater och väldigt snälla sådana va? Hur kan då insulinnivåerna vara inblandade över huvud taget? Jag har inte lyckats mäta ett bs efter måltid på över 10 på evigheter… jo, efter yoghurt, men den använder jag ju bara för att bromsa viktnedgång nu för tiden.

Om mina huvudsakliga energikällor kommer från fett och protein, och om mängden är tillräcklig för att jag ska klara mig. Då fattar jag inte varför jag ska äta en massa fett som "rinner rakt igenom"?

Om jag äter 3-5% kolhydrater i kosten, så måste väl ändå kalorierna få vara ett jämförelsemått på hur mycket jag äter i mängd utan att det blir helt missvisande? Framförallt måste jag väl slippa kalla det för kaloribantning, eftersom det inte är det, det är LC med viss kontroll.

JohanW: Lite kuriosa som kommentar till ditt inlägg..

Sant är att insulinutsöndringen blir lägre när man som Skaldeman säger grundar med fett. Det beror på att fettet gör att magsäcken töms långsammare, mindre i taget som kan komma till tarmarna och slutligen höja blodsockret. Detta är även skälet till att vi håller oss så mätta på lchf..

Fettet sänker mao gi genom att maten kommer långsammare till tarmen.