Lycka till! Du kommer klara det galant. Jag tror på dig

God lycka till dig!! Kör så det ryker.

Låter vettigt att inte ta det rå-blodigt i början. Abstinens är inte att leka med.

Heja Aniara, friskt humör, det är det som susen gör! HEJA HEHA HEJA!!!

Litet snedsteg då och då fäller inter lasset. Det är dagarna däremellan som avgör.

Nu kööör du!

Hej Aniara4, kanske har jag suttit i diket lite längre bort…………, men bra! att du är på G igen. Försöker själv (lite vingligt dock) att reda upp dikeskörningen. Lycka till!

Det gick hyfsat idag. Åt lite pasta tillsammans med barnet, men det var köttfärssås med makaroner snarare än tvärtom. Och till köttgrytan till middag tog jag lite ris. Men jämfört med, säg, igår, var det ändå ett enormt steg framåt!

Har haft ont i huvudet på kvällen, föga förvånande kanske.

I morgon fortsätter jag kravla mig uppför dikeskanten!

Peppkramar!

Underbart!

Väldigt bra! Tydligt trappsteg ner!!

Riktig jäkla pissdag idag. Klockan började ringa 9, och efter långdragna förhandlingar gick jag upp klockan 11, med en jäkla huvudvärk. Tog en balja kaffe med grädde och kokosfett, en liten bit vit choklad, och migränmedicin. En stund senare mådde jag såpass mycket bättre att jag kunde äta lunch, en portion köttgryta med ris från igår. Till slut lyckades jag masa mig in i duschen, men istället för att klä på mig gick jag och la mig igen. Vet inte vad klockan var då, två kanske. Vaknade 17.30 efter att ha legat och glidit in och ut ur sömnen och en massa jobbiga drömmar. Flera gånger hann jag tänka "jamen nu är jag klarvaken, då kan jag ju gå upp" innan jag sjönk ner i töcknet igen.

Nu har jag druckit dagens andra kaffe, har inte ont i huvudet längre men känner mig som om jag blivit överkörd av en långtradare, och kontemplerar middag. Maken är på väg hem från jobbet (redan!) och jag funderar på om jag ska skicka honom till affären eftersom jag inte litar på min förmåga att låta bli att köpa nåt dumt. Å andra sidan är jag inte säker på att jag inte vill ha nåt dumt. Bara lite…

Måste handla ägg och grädde också. Och smör. Jag har en massa ägg och smör i kylskåpet som gick ut i november-början av december - tydligen överskattade jag åtgången där ett tag när jag åt HCHF. Det skulle nog kännas mer lockande om inte smöret smakade lite halvunket och äggen var suspekta… Jag har alltid hört att dåliga ägg kan man inte missta sig på, men förra veckan kokade jag några ägg som luktade och smakade nästan ok men efterlämnade en unken bismak, så jag tror inte på det längre. (En månad efter datumet ska ju vara ok om de står i kylen, men två månader kanske var att sträcka sig lite väl långt.) Så jag tror båda kartongerna får åka ut och så muntrar jag upp mig med nya fräscha!

Och en Plopp.

Plopp?Men inga mer dumheter idag, lova det!

Tror på att du fixar detta!

Försök att tänka på hur mycket bättre du kommer att må i kroppen, de fördelarna över väger allt tycker jag. Var ute på morgon promenad med vovven och tänkte att det var härligt att gå utan att det smärtar i magen och att det kändes lättare

Pepp pepp pepp  till dig!

Det blev blodpudding till middag igår, och med lingonsylt. Fast mindre lingonsylt än jag brukar (har ätit mycket blodpudding senaste tiden, med massor av lingonsylt på) och med vatten istället för mjölk till.

Och sen åt jag en halv Brejk. Ja, jag köpte några chokladbitar i affären igår (3 för 18:-) att ha i absoluta nödlägen, jag tror att jag kan hantera det men jag märker väl om jag hade fel…

Reflekterade över skillnaden mellan sug och abstinens igår kväll också. En stund efter middagen fick jag en abstinensattack, det kändes framför allt som ett tryck ovanför ögonen och obehagskänsla i huvudet. Samtidigt kände jag mig matt och svag. Det var då jag tog en halv chokladbit, och kände att det egentligen hade räckt med kanske tre tuggor för att häva obehaget i huvudet.

Senare på kvällen blev jag sugen. Ordentligt sugen, såpass att jag gick och glodde i kylskåpet fast jag redan visste att det inte fanns något där jag ville ha. Tänkte mycket på att det skulle vara bra gott med något smaskigt framför teven, allra helst nåt slags dessert, risgrynskaka kanske (något jag ätit en del av efter jul, på överbliven risgrynsgröt och saffran). Men det var inte alls samma fysiska känsla, mer en rastlöshet och en tanke att "det skulle vara mysigt".

Så slog det mig att det där suget är något många pratar om på KiF, att man har svårt att låta bli att ta sig något litet framför teven på kvällen, för att det är mysigt mer än något annat. Och om det är så man upplever sockersug kanske det är svårt att förstå att den som är riktigt sockerberoende upplever det på ett annat sätt. Det är ju faktiskt rätt stor skillnad på att vara lite sugen och att känna det som att huvudet ska implodera.

Så min plan nu är att jag får ta ett par tuggor av en chokladbit när det känns som att huvudet ska implodera, men inte (som de senaste månaderna) gå loss på dem så fort jag känner mig lite sugen. Min erfarenhet säger mig att det borde kunna hända en eller högst två gånger om dagen nu i början, och sen inte alls. Och däremellan bara bra mat!

Vågen hostade fram 100.2 i morse, så nu vet jag vad jag har att tampas med.

Intressant om skillnaden mln sug och 'risk för huvudimplosion'. Jag har fattat att det är skillnad, men hur stor/hurdan vet jag inte.

Bra plan också - kör så!

Stekta ägg till frukost, följt av två tuggor Japp. Spränghuvudvärk har jag likförbannat. Snart amputerar jag skiten.

Ojoj.. stackare.

Jag har haft endel huvudvärk på grund av ökad kh-mängd, men inte alls så jobbigt.

Kämpa på - det kommer att gå över!! Och nej, amputera INTE! 

Du menar att man ska väga biverkningar mot den önskade effekten?

Heja Aniara! Jag är själv p omstart nu!

Ja, menar vi inte det allihopa? I våra klara stunder.. 

Och för att den avvägningen alls någonsin ska kunna väga till LCHFs fördel, så måste man se på det hela över större tidsspann..

Trappstegsnedtrappning är ett sätt. Längre tid innan man är avgiftad, men kanske lite ngt mindre plågsamt. Radikal förändring går kanske fortare, men är PLÅGSAMT.

Slutsats: Välj mellan pest och kolera och du ska så småningom hursomhelst nå himlen..  

Hej Jennix! Kul å se dig! 

Jag menade biverkningarna av en eventuell huvudamputation. Även om den säkert skulle vara effektiv i att förhindra framtida huvudvärk. Fast med min tur skulle jag säkert få fantomsmärtor…

Hej Jennix! Kul att du är tillbaka. Det är bara att bita ihop och kravla sig upp på banan igen, eller hur? Heja oss!

En Zomig nasal knäckte huvudvärken till slut, fläskfärs med lök och basilika till lunch, och nu en stor mugg kaffe som förhoppningsvis ska avvärja sockerattacker. Jag har nämligen märkt att den där abstinenskänslan ibland botas lika bra med kaffe som med socker, och ibland visar det sig att det är sova jag behöver…

Men nu ska jag inte sova, nu ska jag kavla upp ärmarna och gå en rond till mot Försäkringskassan. Just when you thought the nightmare was over…

#13 Det låter verkligen som en bra strategi! Jag minns att när jag just hade börjat med lchf blev jag sjuk. Då trodde jag att jag var kraftigt förkyld men har efteråt insett att en del av det där var en sjuhelvetes abstinens. Inget att leka med. Rent sug kan också kännas helt ohanterligt och jäkligt jobbigt. Nuförtiden är mitt sug på en någorlunda resornabel nivå tackochlov. Hoppas du också kommer till det läget snart!

Funderar på om det finns något som är bättre än rent godis att lindra abstinens med? Du tål inte rotfrukter va? Jag tänker mig något med lite lagom mycket kolhydrater som är lite lagom snabba. Vad tror du om det? Jag är jävligt tråkig va?

Jag kan äta potatis och rödbetor om de är tillagade, men det funkar inte alls i de där implosionslägena. Då är det koncentrerat socker som gäller! Och helst choklad. Däremot behövs det inte så mycket, ett par tuggor räcker.

Det blev ett par tuggor till när jag kom hem från affären efter att ha storhandlat och var alldeles för sänkt för att börja med middagen. Så nu har jag ätit sammanlagt en bit Japp, hälften av en dubbelbit alltså.

Middagen är lite sen men den är på gång. Jag har gjort en favvo, tagit kycklingklubbor och gojsat in med en blandning av olja, lime, vitlök, chili, paprikapulver och allt vad det var… Det viktigaste är att man trycker in det under skinnet på klubban. Sen gnor man in det sista av oljan ordentligt i skinnet, så blir det smakrikt och knaprigt i ugnen. Till detta har jag även kört in diverse rotfrukter i ugnen, mest för sambons skull, men det kan nog hända att jag tar någon liten bit också faktiskt.

Mår annars rätt bra nu, trött efter handling och matlagning bara, men ingen huvudvärk för tillfället i alla fall.

Låter som det går frammåt! 

Nu minns jag att jag för lääääänge sedan hade ett kycklingrecept där man petade in en massa torkade örtkryddor under skinnet på en kyckling och det var såååå gott! Varför slutade jag göra det? Nu minns jag inte alls hur det var men kanske att det bl.a. var dragon. Undrar förresten om inte receptet stod i "Första kokboken" som var den första kokboken jag köpte när jag flyttade hemifrån och som jag också gav sonen i julklapp? Själv har jag inte kvar min. Får kontakta sonen imorgon!

Kycklingen var smarrig och jag tog ett par bitar potatis och rödbeta till. Huvudvärken kom tillbaka strax innan. Funderar på att gå och lägga mig. Och klara mig ännu bättre i morgon!

He he, här vankas det övergångsbesvär vill jag lova! Matt och yr och hjärtklappning. Mycket opraktiskt när man ska städa. Men huvudvärken är inte fullt så mördande idag, mer lite vagt dunkande i bakgrunden.

Nu väntar jag bara på att toaspringandet ska vidta, så vet jag att jag är på rätt spår igen!

Nog är du på rätt spår. 

Får lust att tillaga kyckling enligt er variant. Men måste först köpa kyckling som har skinnet kvar. Har bara nakna stackars bröstfiléer.

Idag blir det nakenkyckling här också. Strimlad och stekt, sen får den sällskap av kokosmjölk, grön currypasta (läst noga på burken), bambuskott, chili, lime, ingefära, salladslök och lite paprika tror jag.

Klockan är halv fyra och jag har inte ätit en enda dumhet än! Kaffe, äggmjölk, kall fläskfärs, och nu nästa kaffemugg. Inte undra på att man känner sig lite matt.

Du är JÄTTEDUKTIG!

Nakenkyckling á lá Aniara låter GOTT. Önskar jag hade currypasta hemma, men inte det. Men allt det andra har jag iofs.. 

Kycklingbröst är jättegott om man fyller dom med lite fetaost och soltorkade tomater och sen lindar in dom i massvis med bacon.

In i ugnen och sen när dom är färdiga så låt dom puttra en stund i en geggagojs gjord på vitlök, CF (eventuellt lite vispgrädde) och dijonsenap

# 28 Ååååh, din meny för idag är så vacker att jag bara vill gråta! Själv är jag hungrig hela jävla tiden och har en jävla massa jobbigt SUG trots inga avsteg. Ingen riktig abstinens dock (bortsett från att jag somnar framför teven varje kväll, kan det vara abstinens?) Jag ska faktiskt också äta kyckling ikväll med ajvar relishsås. *dansar fågeldans*

Kycklinggrytan blev lite för stark, så jag blev tvungen att ta lite nudlar till. Men det är å andra sidan det enda dumma jag ätit på hela dagen, så det får väl betraktas som ok ändå! Fast nu är det lite tungt i huvudet och jag funderar på chokladbitarna som ligger i ett annat rum för säkerhets skull… Men jag tror jag testar med en kopp te först, i andra hand en bit mörk choklad, och trycker det fortfarande i huvudet sen… så går jag och lägger mig!

#31 Äter du tillräckligt? Jasg brukar kunna bli sån där före mens, men det kanske inte är nån förklaring i ditt fall… Hoppas det ger sig! Din middag lät inte dum däremot.

#30 Hmm… säkert gott… om man gillar sånt. Ost, crème fraîche och senap är typ de tre saker jag tycker allra sämst om i matväg, så jag tror jag avstår.

# Ja, jag äter så jag är proppmätt för att klara mig lite längre men jag har nog världens minsta matsäck efter alla år då jag hållit igen och ätit som en myra, har fått många kommentarer om det under årens lopp. Fast jag tycker att jag äter som en hel karl! Det stabiliserar sig nog så småningom, det var inte så här före jul, om bara jag kunde bli av med det där sabla julkilot så allt blir som vanligt igen!

# Kunde du inte ha spätt ut med lite grädde?

Vaknat utan huvudvärk, hurra!

Går upp och kissar på natten - check. Vågen under 100 - check. Det sistnämnda är inte så märkvärdigt som första gången eftersom jag bara nätt och jämnt kom över 100-strecket och det var tydligt att de översta kilona var vatten, men ändå. 99,8 idag, 99,6 igår. Inte så mycket att skriva hem om direkt, men jag föredrar ändå att slippa se den där irriterande ettan.

Jag är fortfarande inte så strikt, blodpudding med lite lingonsylt igår t.ex, men det får bli ett steg i taget. Nödchokladen är nästan slut (har en halv bit kvar av de tre jag köpte), så jag har gjort whiskytryffel att ta till om det blir kris. Råkade skvimpa i lite i överkant av whiskyn, men det gör ingenting alls, he he.

I eftermiddag kommer städerskan, och jag tänkte passa på att besöka Amy's under evakueringen. Någon gång mellan 2 och 3 om någon vill göra mig sällskap!

Jamen det där låter ju toppen! Ibland får man ta ett litet steg i taget, om det funkar för en.

Förstår att det känns bättre att komma under 100. Paykologiskt.

*kram*

Ifall ni undrar…

Det gick riktigt bra ett tag! Sen åkte jag till svärmor för att sitta på vinden och skriva uppsats i lugn och ro, och det gick också rätt bra, och sen jobbade jag natt och då gick det åt helvete igen. Igår åt jag t.ex. en halvliter kolaglass till frukost. Ska det vara dekadent så ska det!

Nu försöker jag styra upp mig lite, men i morgon ska jag jobba natt igen, så det känns inte som det är nån idé att gå ut alltför hårt idag.

Sen tog jag nya sköldkörtelprover nyligen, och det var ingen större skillnad, den nya medicineringen till trots alltså. Om något så hade både T4 och T3 sjunkit ytterligare något. Så fr.o.m. idag höjer jag Levaxinet till 125ug, och har kvar en halv lio. Ser fram emot höjningsruschen, men antar att det kommer att gå över den här gången också…

Och det roliga är ju att hade jag gått till vårdcentralen hade de förmodligen bara sett att mitt TSH är jättelågt, och sänkt levaxinet alldeles oavsett att jag har varit som en zombie sen i november.

Intressant.

Har du lust att avslöja ditt TSH? Är det din doktor som ordinerat ny dos?

Hoppas du piggnar till av doshöjningen, en lättnad när det händer!

Ja, det är verkligen 'roligt' att ha en vårdcentral som st/h/jälp i dylika situationer.. *himlar med ögonen*

#38 Jag fick inga exakta siffror på telefon. Men förut har det varit i det närmaste obefintligt. Knappt detekterbart. "Och det är bra", säger min doktor. Han är inte som andra doktorer.

Åh.. *drömmer om din doktor*  

Min doktor trodde ju jag skulle dö på fläcken när jag hade 0,09.

Jag är mer orolig att min doktor ska dö på fläcken…

Får inte hända. Än på länge. Verkar han skröpplig?

Ja, han är över 70 men ser ärligt talat ännu äldre ut… Ingen rask yngling han inte. Så ska man vara krass lär han inte finnas att tillgå så många år till, åtminstone inte som yrkesverksam.

Jag körde 150ug i våras men vaknade vid flera tillfällen av hjärtklappning, och det var ganska obehagligt. Mitt THS var vid då omätbart vilket endokrinologen varnade för eftersom det kunde leda till benskörhet (?)

Sänkte i omgångar till 100ug och vid senaste provtagningen i November låg TSH på 0,48, T3 på 2,8 och T4 på14. Enlig doktorn är det perfekt och med tanke på hur bra jag mått denna vinter jämfört med för ett år sedan så tänker jag inte ändra på något just nu.

Däremot har jag andra "issues" som jag kanske är på spåren. Jag skriver om det här för det är kanske något som både du Aniara och Kajsa kan relatera till.

Har i flera år lidigt av ständigt återkommande huvudvärk, känt mig allmänt låg och det känns som jag går på sparlåga. Ingen viktnedgång trots strikt LCHF och lite si och så med orken.

Det enda som har hjälpt mot huvudvärken tillfälligt är TREO och inga andra värktabletter. Jag har alltid haft lågt Blodtryck men vid senaste mätningen var blodtrycket nere i 90/60. Nu börjar jag fundera på om anledningen till att Treo hjälper är p g a att det är blodförtunnande? Kanske får jag huvudvärk p g a mitt låga Blodtryck?

Vad tror ni tjejer? Hur har ni det med blodtrycket?

Aniara, förlåt att jag kapade tråden lite men jag tänkte att detta kanske kunde vara av intresse eftersom jag vet att du har huvudvärk ofta.

Jag tror… jag tror att jag kanske är på gång igen. Nästan.

Levaxinhöjningen har haft lite effekt, men inte så mycket som tidigare höjningar. Men visst får jag lite mer gjort. Häromdagen plockade jag ur diskmaskinen medan jag väntade på morgonkaffet, istället för att dunsa ner på soffan och sen knappt orka ta mig upp för att hämta kaffet när det är klart. Men det är fortfarande väldigt mycket mer som jag skulle vilja och behöva göra på dagarna än vad jag får till. Mest halvligger jag i soffan och slösurfar, fortfarande.

Men jag tror ändå det är det som fått mig att åtminstone börja tänka på att jag nog skulle kunna ta och börja äta som folk igen. Förut har jag större delen av tiden inte ens orkat bry mig. Jag har helt enkelt varit för trött, och kanske en smula deprimerad. Har bara velat ligga på soffan och äta godis och skita i allt.

Men nu…kanske… I morse/förmiddags tog jag mig i kragen och gjorde äggmjölk. Sen tog jag fyra knäckebrödsmackor till *ähum* men det var ju en bra början i alla fall. Och jag börjar bli mindre och mindre sugen på godis och mer sugen på mat. Och det har börjat kurra i magen! (Alltid ett välkommet friskhetstecken.)

Jag har varit väldigt tveksam till hur jag ska göra med jobbet, eftersom jag nästan bara får nattpass, och det är tydligt att det inte funkar för mig. Antingen måste jag äta kolhydrater på natten, eller så mår jag fruktansvärt dåligt i flera timmar, så dåligt att jag faktiskt inte kan sköta mitt jobb ordentligt och hittills har klarat mig på att det inte har hänt något just då (eller att kollegan tagit det).  Å andra sidan verkar jag inte få så mycket dagpass - de vill dra ner på personalen, så när någon blir sjuk på dagtid när de är fler ringer de inte in vikarier längre, vilket gör att det blir mer konkurrens om extrapassen. Men nu har jag fått två kvällspass, vilket gjorde mig väldigt glad (och det sa jag till chefen, hint hint.)

Ljuset gör mycket till också. Det känns verkligen som att jag börjar kravla mig fram till grottmynningen och blinka mot ljuset därute. Och sen får jag syn på mig själv i en spegel och inser att jag är SKITTJOCK! Har inte ens vågat ställa mig på vågen. Ska göra det i morgon bitti, och mäta mig, för att ha som referens. Då när jag börjar på riktigt, i morgon…

Välkommen ut ur grottan och ut i ljuset! 

Heja dig Aniara!!

 Du vet ju hur man gör nu fattas bara orken till det, i morgon lyser det över hela dig.

kom ut Aniara, vi väntar på dej!

låt vågen stå, tänk på att äta riktigt istället , ät dej mätt, känn efter hur det känns och lägg dej på soffan med rätt mat i magen. bara ligg där och känn efter.

Du kommer att känna en känsla av ???????????- nöjd?

Har du kollat helhetsmetoden? om inte- så är den en bra hjälp.

pepp**

Känner igen 'soffläget'. Efter ett tag i det läget brukar jag bli deppig på riktigt. Tror mig förstå svårigheterna.

Det är förstås ett riktigt bra tecken att du längtar efter mat.

Önskar jag hade det där magiska trollspöt vi nämnt nån gång förut. Kunde ha trollat fram en dos god energi åt dig. Men nej inget trollspö.

Men en sticknål nr 4,5 har jag. Försöker med den.

"Vift, vift…"

Lägger till ett

"Bippedi bapppedi boo"..

Hjälpte det?

Tack för allt pepp! Det gick sådär igår, gick ut och gjorde ärenden istället för att äta lunch (var fortfarande mätt efter den mycket sena frukosten när jag gick ut), och på nåt märkligt vis följde det med ett kakpaket hem som jag åt till kaffet. 

Och sen blev det potatisgratäng och falukorv till middag, jag tyckte inte de kolhydraterna spelade så stor roll i sammanhanget.

Men jag är ändå på hugget - nu VILL jag åtminstone äta mat istället för godis! Ska jobba idag och i morgon och har vettiga matlådor med mig, så även om jag inte lyckas hålla mig borta från jobbkakorna (får jag storsvacka på jobbet måste jag nog göra nåt åt det också ) så finns det ingen chans att moffa i sig så många utan att det blir väldigt pinsamt!

Nu glömde jag att ställa mig på vågen före morgonkaffet, dricker ju typ en halvliter så nån liten inverkan bör det ha, men strunt samma. Jag tycker det är bättre att kolla vikt och mått nu så jag sen kan märka att det går åt rätt håll, istället för att kolla om ett par veckor och säga "huuuuu vad tjock jag är" när jag i själva verket kanske har krympt en massa redan! Jag kan hantera vågen, så det är ingen risk att jag börjar noja över nåt hekto hit eller dit, jag vill bara ha koll på utgångsläget!

#44 skrivet av KarinJ46

Intressant med blodtrycket. Jag är ganska säker på att det inte är mitt problem, eftersom jag de senaste åren haft högt Blodtryck och medicinerar för det. Innan det upptäcktes var det värre med migränen, min migrän verkar triggas av ökat blodflöde - fysisk aktivitet, alkohol, värme, stress och sånt. Kanske därför jag så ofta vaknar med huvudvärk, när jag legat ner så det kommer mer blod till huvudet?

Ibland när det är som värst känns det som att hela huvudet stasar - som att allt blod samlas i huvudet, eller att huvudet känns som en tryckkokare. Ofta blir jag dessutom varm och röd i ansiktet, även om resten av kroppen är kall.

Skumt är det!

Hej

Kravlar också…

Både du och jag vet ju att vi mår bättre av LCHF, och tappar vikt.

Fattar inte att det är så svårt att bara göra det! Men det är det ibland, särskilt när man varit i diket och ska upp. Bara man är uppe går det ju av sig självt, det har ju vi båda erfarenhet av…

Ja, ville bara säga att jag också kravlar och önska dig lycka till!

Det har gått hyfsat på jobbet idag - bra frukost, lunch och middag. Sen en ruta "sötchoklad" efter lunch, och en efter middagen, en liten muffin (ni vet såna där krämfyllda man köper i 8-pack i affären) och så en korv med bröd på hemvägen då jag inte iddes låta bli brödet.

Med tanke på den senaste tidens moffande så är det definitivt på väg åt rätt håll!

Bra, bra!

Men nu då!

Efter ännu en vända djupt nere i det hopplösa diket fick jag nog i förrgår kväll. Resterna av den friterade kycklingen med sötsur sås (som jag hade tänkt spara till lunch) åkte i soporna tillsammans med den nyinköpta jätteglassbyttan och sötyoghurten.

Igår gick det hyfsat, jag åt på det hela bra mat men med en instucken Japp på eftermiddagen när jag höll på att krascha helt (och hade massor av tvätt och äntligen lyckats få till en tvättid).

I morse när jag vaknade var jag sjukt sugen på kakor, men lyckades styra om till en chokladäggmjölk. Tur att det inte fanns några kakor! Övervägde en kort stund en delikatessknäcke med ägg (en favvo sista tiden och inte sååååå dåligt försöker jag intala mig), men det skulle ju vara lika mycket jobb som äggmjölk, så jag sket i det.

Den här gången ska jag lyckas. Jag ORKAR inte väga över 100 kilo och ha ont överallt längre.

Jag har mått så förfärligt dåligt och varit så låg hela hösten och vintern, men nu lyser solen och jag har fått höja både Levaxin och Liotyronin, och dessutom har jag fått ett nytt och mycket bättre extrajobb, så nu börjar hela tillvaron kännas genomförbar igen!

Låter bra - alltihopa!

Å så bra, jag håller alla tummarna att det lättar för dig på alla plan.

Jag hoppas på det där med nya jobbet! Innebär det att du inte behöver nattjobba?

Håller också tummarana och hoppas att extra jobbet innebär battre tider för dig!

Glad Påsk

Tja… gått ner i vikt har jag ju gjort. Men inte riktigt på det sätt jag hade tänkt mig kanske. Inne på fjärde dagen med våldsam vattendiarré. Tror det är ett virus. Firade påsk med sjukling, alla i familjen fick feber och halsont, men jag fick feber, halsont och diarré. Livet är orättvist.

Jag har avancerat från vätskeersättning till blåbärssoppa och överväger att koka mig lite ris nu när febern har gått ner.

Men ketos har jag förmodligen uppnått i alla fall!

Vilket elände! Låter obeskrivligt jobbigt!

Kanske man föredrar att hamna i ketos på annat sätt, men tja.. Hoppas det är över nu åtminstone, och dags att börja peta in mer mataktiga saker.

Tillfriskningscyberkram!

Tja. om magen är helt åt skogen så får man väl äta det man kan. Hoppas inte riset tippar fig i diket. Krya på dig! Drick mycket!

Inget dike kan vara värre än det här. Så just nu tar jag vad som helst som kanske, kanske kan hinna komma mig tillgodo innan det rusat ut på andra sidan igen. Förmodligen spelar det ingen roll vad jag äter, när jag tänker efter, det passerar på typ en kvart ändå.

Nya bantningskuren! Gå ner 3 kilo på 4 dagar! Garanterad succé!

Vätskeersättning smakar visserligen grymt äckligt, men vilken bantningsdryck gör inte det?

Minsann om jag inte lyckades peta i mig några tuggor kokt kyckling med smör ikväll. Om jag sen hinner tillgodogöra mig något av den inan den är ute igen låter jag vara osagt.

Sippar nog lite vätskeersättning till innan jag går och lägger mig. Sockersaltdricka är ju så mumsigt!

Ta det varligt. Hoppas du mår bättre.

Nu mår jag riktigt, riktigt dåligt. Magsjukan höll i sig i två veckor, vilket gjorde mig inte bara lite matt. Faktum är att magen inte är riktigt bra än, för det mesta beter den sig hyfsat men plötsligt kommer ett diarréanfall igen. Nej, jag tänker inte gå till doktorn. Vad ska de göra åt det, liksom? Sannolikheten att doktorn hittar ett identifierbart fel OCH kan åtgärda det är… inte värt energin att försöka få en tid.

Inte har jag lyckats styra upp maten heller, tvärtom. Jag vet ju att avsaknad av riktig mat är en av mina stora fallgropar, och två veckors svält bäddade för ett riktigt hejdlöst frosseri direkt efteråt. Dessutom har jag börjat på ett nytt jobb som är toppen men också ganska krävande, så jag har väl inte riktigt vågat gå dit i abstinens. Jag hade flera dagar introduktion och sen första passet ganska tätt. Men den här veckan har jag inget jobb inbokat alls, så då tänkte jag både styra upp maten och få lite andra saker gjorda.

Jo tjena. Jag har varit så fruktansvärt trött, har sovit på dagarna, när jag suttit i soffan och hållit på med datorn har jag liksom tippat ner i liggande och sen bara legat där och stirrat. Inte har jag orkat laga någon mat, men kakor är ju lätt att stoppa i sig, särskilt om man når dem från sin liggande position i soffan.

Gissa om jag är less nu.

Jag gör ett försök nu, men jag ska inte vara för hård på mig själv om jag trampar snett i början. Alla steg åt rätt håll räknas nu. Jag har kokat ett par ägg som jag tänkte ta till frukost tillsammans med lite salami. Börjar så. Sen kommer säkert kolhydraterna att knuffa sig in i menyn senare på dagen, men jag ska försöka minimera dem. Det är vad jag klarar att lova just nu.

Och så har jag en massa telefonsamtal och mail och jobbigheter som väntar…

Det är mycket nu, liksom.

Hoppas verkligen du ska börja må bättre, nog med knas nu.

Bra att allt åt rätt håll räknas! Kör så!

Ett bra steg kan ju vara att inte ha kolhydraterna ståendes på bordet bara att det blir lite jobbigare att få tag i dem + att du hinner kanske tänka om på vägen

Hoppas också att du blir bättre snart och jag vet hur svårt det är att komma ur "träsket", ligger i hårt själv för att dra mig upp där i från och på god väg

Så sänder lite pepp till dig

Två saker vill jag säga:

1) För många år sedan fick jag en magsjuka som aldrig ville gå över helt. Efter ett par veckor med diarré gick jag till vådcentralen. Då fick jag någon slags morfintabletter faktiskt som satte stopp för det hela. Åtminståne när jag vågade ta dem för jag fick förmaningar om att de var vanebildande så jag vågade knappt. Vid återbesök sa jag att jag inte riktigt vågade ta tabletterna så ofta som egentligen behövdes och blev då uppmanad av läkaren att ta enligt ordination. Jag gjorde så och blev bra och kunde sluta med tabletterna efter kuren utan problem. Det är som sagt länge sedan så man kanske inte använder samma behandlig nu men kanske? Eller något bättre? Så gå till läkaren!

2) Socker är laxerande…

Lycka till och kram på dig!

#69 Tack. Vad jag har gjort är att jag har tagit Dimor (loperamid) längre än de två dygn som rekommenderas. Jag vet att det används för långtidsbehandling vid ibs, så det kan inte vara så farligt tänker jag. Det funkar faktiskt, och hade jag vågat ta det varje dag hade jag nog inte haft några problem alls längre.

Kan inte säga att det blev direkt lågkolhydratkost igår, men å andra sidan inget hejdlöst frossande heller, så det får duga som steg i rätt riktning. Idag har jag än så länge bara ätit äggsmör och druckit en kopp te, men jag har inga illusioner om att det ska hålla hela dagen. Jag har choklad, och jag får ta den om jag känner ett starkt sug. Jag får bara inte okynnesäta den.

Planering är nyckeln för mig, så nu när jag börjar få näsan över vattenytan orkesmässigt ska jag börja planera, handla och laga mat. En del av problemet har varit att min man har jobbat från tidig morgon till sen kväll just den här veckan när jag har legat halvt medvetslös på soffan, så han har inte varit till någon hjälp heller. Men idag tror jag faktiskt att jag orkar ta mig ända till ICA!

Du är duktig! Rätt riktning är ett bra håll.

Håller tummarna för dig Aniara.

Tack ska ni ha. Den här dagen var inte så dålig. Äggsmör och te till frukost, sen hittade jag en burk stekt fläskfärs i frysen, med svamp och lök, och så hällde jag på lite grädde för att det var torrt efter frysen. En kopp kaffe på det, sen hade jag ärenden på stan.

Vid 15.30 var jag riktigt låg, så jag åt en glass i solskenet. Men jag åt inte ens upp hela. Och när jag kom hem åt jag en Brejk.

Sen blev det ugnsstekt kalvfilé till middag (med kort datum och extrapris förstås), och till det några bitar ugnsstekt rödbeta och potatis (två små bitar) och en fantastiskt god sås som inte var helt och hållet LCHF men rätt ok. Och så ett riktigt bra vin till det. (Firade att maken för en gångs skull var hemma till middag.)

Och jag tror faktiskt jag kan klara mig utan efterrätt och gå och lägga mig snart!

Låter som att du fick ihop det hela på en sorts bra mellannivå. Inget tappat grepp. Bra!

Nu går det åt rätt håll!

Du är på rätt väg

Knagglar mig framåt. I förrgår gjorde jag min favoritkycklingrätt men hade i på tok för mycket chili, så jag tog ris till fast jag hade tänkt klara mig utan. Igår gick det sådär, maten var ok men däremellan lyckades jag få i mig ett helt paket brownie bites. Dålig planering som vanligt tror jag…

Idag tyckte jag att jag började bra med chokladäggmjölk till frukost (frukost = ungefär nu…), men mixerstaven gick sönder, så jag fick ta fram elvispen. Funkar, men det blev inte direkt någon smoothie om man säger så…

Får se hur resten av dagen går!

Hyfsat knagglat ändå. Synd på brownie-dippen, men skit samma.

Håll i dagen, du kan!!

Inköp av ny stavmixer prio1? Jag använder min sällan, hade vi bott nära varann hade du kunnat få akutlåna den så länge du behövde.

Äh. Äggmjölken var full med äckliga klumpar så jag började bli illamående och hällde ut den. Sen ballade jag ur på choklad istället. Men sen ryckte jag upp mig och åt kall fläskfärs till lunch (godare än det låter), så resten av dagen behöver inte bli dålig för det…

Ny mixerstav inköpt, och den är ett monster! Orkade ändå inte göra äggmjölk till frukost, hade ett kokt ägg och så slank det ner ett vingummi. Ja, ett. Jag gillar inte ens vingummin så värst.

Igår gick det ganska dåligt. Städdagarna är ett problem! Först sliter jag för att få undan allt så det går att städa (mycket saker som ska lyftas upp på sängar bl.a.) och sen ska man dra på stan i fyra timmar i utmattat tillstånd. Inte bra. Men det blir bättre nu när det blir sommar så man kan gå och lägga sig i en park!

Funderade på att göra nån vettigare frukost, men tror jag går direkt på lunch och steker upp lite fläskfärs istället. Sen ska jag till tandläkaren. Hoppas det inte är för illa. Jag känner ju att det är mycket, mycket sämre för tänderna att äta kolhydrater, får ofta sån där sträv beläggning på tänderna. När jag höll mig strikt till LCHF var de rena och blanka för jämnan tyckte jag, glömde rentav att borsta tänderna ibland för att tänderna redan kändes rena.

Två hål.

Jävla kolhydrater.

Usch, tråkigt att höra! Men du, du kör väl på nu med mig här igen? Jag är ju också uppe på banan igen, så vi kan peppa varandra.

Kramar!!

Nejjöh! Det var ingen rolig tandläkarräkning!!

Mina varmaste sympatier. Allt som har med tandknas och tandläkare att göra ger mig den värsta olusten. Och jag behöver gå dit - mer än två år sen sist. *bävar*

Kolhydrater är ett j*vla otyg, där är vi (också) helt överens! 

Ja, nu måste jag faktiskt skärpa mig här.

Men jag försöker vända det där med tänderna (för att inte deppa ihop helt, framför allt över kostnaden) och tänka att de här hålen har varit på gång jättelänge, men tack vare LCHF stannade de upp i flera år. De senaste 3-4 gångerna jag varit hos tandläkaren har de först sagt att jag har några hål på gång, sen har de jämfört med gamla bilder och konstaterat att det är oförändrat.

De senaste 2 gångerna har jag dessutom fått rabatt eftersom jag inte hade någon tandsten att ta bort, men det kunde jag ju glömma den här gången…

Irriterande nog hade de inte tid förrän om flera veckor för att laga, tidigare när både jag och mannen varit där har de lagat hålen på en gång så har man sluppit gå och tänka på saken. Men vi kanske har haft tur att de har haft tomma tider efter.

Jag måste nog också försöka skärpa mig. Jag bestämde mig ju för att äta vad jag ville i julas och sedan dess har jag fört en ojämn kamp mot sockertrollet, eller snarare en jämn kamp för ibland vinner jag. Jag pendlar något kilo upp och ner hela tiden så det är inte någon katastrof men jag kommer liksom aldrig tillbaka där jag var före jul. Straffet för kolhydratutsvävningar kommer som ett brev på posten i form av värk i kroppen, sömnsvårigheter och sockersug.

Före Påsk lyckades jag vara riktigt strikt vid tanken om att jag skulle äta chokladtårta. Det var både Påsk, min och sonens födelsedag så jag sparade kolhydrater till dess och mådde ju naturligtvis så mycket bättre och slapp sockersug. Fattar inte att det nödvändigt ska hänga i så länge efter ett avsteg. Men det är ju just därför att jag fortsätter att göra avsteg…

Tusen gånger har jag tänkt att nu får det vara stopp men plötsligt upptäcker jag att jag mumsat i mig en påse lakritsnappar eller en ask läkerol med lakritssmak eller varför inte en lakritsklubba? Det är alltså lakrits som gäller just nu för mig, är helt lakritsgalen!

Håhåjaja… men NU då?

Nu ska jag berätta hur lågt jag har sjunkigt:

Just nu sitter jag och äter lakritsnappar som jag råkade få syn på i botten på min handväska. Jag har ingen aning om hur gamla de är. De måste ha trillat ur någon förpackning sedan tidigare men jag har inget minne av att jag skulle ha haft lakritsnappar i handväskan så det är nog länge sedan. De smakar parfym. I allafall det yttersta lagret, alltså det med lite handväsksmolk på. Jag har provat att skölja av dem men de smakar parfym ändå.

Gud hjälpe mig…

Och dig och alla andra sockerjunkies

Ja Gud hjälpe oss alla. Nu känner jag mig inte riktigt lika usel för att jag tryckte i mig 6 krämfyllda chokladmuffins till frukost. (Jag skulle ha ätit 8 om jag inte hade tagit två redan igår…)

Men på't igen bara!

Men jösses tjejer, så ni beter er!  Jag är - tvärtemot er - renlärig.

Har f n Anthon Bergs choklad och marsipan i truten. Igår blev det en plötslig häxvrål-lakritsstång upphittad i handskfacket i bilen.

Glufs!

Emellanåt käkar jag mat.

Ja, här spåras det glatt ur till höger och vänster. Vem bryr sig om svullna fotleder, migrän, hål i tänderna och att jag inte kommer i klänningen jag hade tänkt ha på brorsans bröllop. Sött är gott!

Lakritsnappar med parfymsmak  - det borde väl ändå punktera myten om att man äter godis för att det är gott. Det kan det iofs vara också - men min hypotes är att det handlar om störda rutiner/stress/trötthet/för lite mat vid fel tillfälle och annat i samma härad. Åtminstone för mig. Vad man gör åt det, mer än att försöka undvika detta - eller om det går att planera för, och få stöd? Vet inte. Choklad med mint har varit min last de senaste dagarna; hoppas det lugnar ner sig när den värsta stressen för flytten går över. Lycka till, ni andra!

I 90% av fallen trillar jag i fällan på väg hem från jobbet. Jag är förstås trött och hungrig helt enkelt. Dessutom konfronteras jag med alltför många frestelser på vägen hem.

Men på något vis verkar det ändå som att det går åt rätt håll för jag tycker mindre och mindre om godis, jag har nästan helt slutat med choklad, tycker inte om det längre helt enkelt. Det är i så fall den allra finaste lyxchokladen i form av handgjorda praliner från xoco eller östermalmshallen. Vad gäller vanligt slaskgodis från livsmedelsbutiken så är det faktiskt bara saltlakrits som gäller.

Imorgon när jag handlar mat till helgen ska jag handla i en affär som har världens godaste STORA lakritsnappar i lösvikt. Jag ska köpa en och njuta av den. Sen får det vara nog. Eller hur va Ani?

Ja, trött och hungrig är min akilleshäl också.

Och nu har jag mensvärk. När man har mensvärk får man äta choklad va? Vilken sort och hur mycket man vill?

Man får om man får för sig själv.

Det värsta för mig är att jag faller dit om det är framför mig. Har jag alternativ som är LCH-godkända så kan jag klara mig med att äta dessa, och då är ju skadorna mindre, faktiskt.

Speciellt farligt är det hos mina föräldrar, de har nästan alltid glass och godis osv.

Söndagen förflöt utan avsteg för min del sånär som på en Lingonlimaskiva till frukost men det räknar jag inte som ett egentligt avsteg, det brukar jag äta på helgerna. Men på hemvägen idag blev det en ask lakritsläkerol. Försökte mota bort suget med paranötter men det funkade inte.

Får du mindre mensvärk av choklad? Va?

Jag har inte ätit något strunt på hela dagen idag! 

Tror det gått bra för att jag har varit fullt upptagen. Särskilt distraherad av annat just när 'svackan' med stort S kom. Bra det!

Note to self and Ani:

Av socker får vi ont och jag får hosta. Inte bra. Hur länge måste man klara att vara utan för att suget ska försvinna?

Alltså, Aniara o Jojo, ni har ju varit mina förebilder med den här kosten. Och talat om för mig hur jag ska göra. Ni har ju så bra kunskap om kosten.

Varför faller ni dit och inte kommer på spår igen? Är det jobbigare att äta sig mätt på LCHF än godis?

Jojo, vad är en Lingonlimaskiva?

A, nu var det drygt en månad sedan vi var ute o åt (göteborg) och på måndagen skulle du äta riktig mat igen, kom igen nu, det har ju varit flera måndagar och du kan ju, du vet hur man gör.

Vägra värk…ät LCHF.

Kram på er.

L

Jo, alltså… hrm… Det gick bra ända fram till i julas. *skäms lite nu när jag får veta att jag är förebild och allt*

Lingonlima= Lingonlimpa. Är dyslektiker…

Jag föll också rejält nu i påskas men känner att jag är på banan igen.

Det jag märker är att när jag faller så blir det djupare för varje gång.. Svårare att ta sig ur kan man säga…

Nej nej nej…skäms inte. Jag är ju så ny i det här så jag kommer säkert att falla djupt jag med, det verkar som de flesta gör det någon gång.

Undrar bara varför det är så svårt att komma tillbaka igen, speciellt när man vet att man mår bättre.

Aha, lingonlimpa ska jag inte börja med:-)

Nämen hej frusmurf, nu vet jag vem du är!

Jag är missbrukare, så enkelt eller så svårt är det. Och jag är stressad och pressad långt över vad jag egentligen orkar med min sjukdom, och det finns hela tiden något som gör det svårt att börja just nu. Att jobba natt ibland har varit en gigantisk fallgrop eftersom det visar sig att jag mår för jävligt av att jobba natt utan kolhydrater, men inte har några större problem om jag kickar upp blodsockret lite då och då under natten. Men nu har jag jobbat mitt allra sista nattpass nånsin, hoppas jag. Dock inte kommit över sviterna än…

Och nu har jag två långa jobbdagar framför mig när jag inte riktigt vet hur jag ska få ihop schemat och få i mig mat överhuvudtaget vissa delar av dagen. Dessutom fasar jag för att försöka klara ett ganska krävande jobb med kohydratabstinens…

Men jag ska. Snart.

Hej hej, ja det är ju jag :-)

Ja du har det ju inte lätt med din sjukdom, jag hoppas att allt blir bättre när du kommer in i det nya jobbet.

Jag har ju hört det förut att vara stressad o föröska äta rätt inte är någon bra kombination.

Men får du inga raster på det nya jobbet? Det låter som ett stressigt arbete.

Snart är det semestertider, kanske du då får orken att börja igen.

Håller tummarna för er och hoppas att jag slipper hamna i en svacka för jag fattar att det inte är lätt att behöva diskutera med sig själv varje dag att nu så är detta sista "sockret" jag äter.

Vinkade åt ditt håll när jag åkte över bron.. Såg du? 

Idag lyckades jag gå förbi kiosken utan att gå in där och köpa en lakritsklubba så idag blev det äntligen en hel dag utan onödiga avsteg! Aniara! Jag hoppas verkligen att ditt nya jobb är bättre missbrukarsynpunkt! Håller tummarna för det!

Jodå, klart jag har matrast, men inga matlådor i frysen! Måste åtgärdas. En stor fördel jämfört med gamla jobbet är i alla fall att vattnet är drickbart, så jag slipper släpa med mig en massa vatten varje dag. Vi får t.o.m. bubbelvatten!

Kaisakavat: missade din vinkning tyvärr, jag var nog på jobbet då!

Finns det mataffär i närheten där du kan köpa nödmat om du inte får med dig matläda? I så fall, mitt allra enklaste tips: En färdiggrillad kyckling, en burk creme fraiche, rör i valfri mängd Ajvar Relish. Enkelt, snabbt, gott, nyttigt! Tål du Ajvar? Annars kan du nog hitta på något annat enkelt att smaksätta creme fraichen med!

Heja Aniara!

Bläääää! Jag HATAR kräm ofräsch! Liksom ost, fil och yoghurt (utom väldigt söt fruktyoghurt).

Annars hade det varit en bra idé…

Idag tror jag tamejtusan är dagen då jag skärper mig! Kände det igår kväll, att nu har jag lust att göra det. Det har inte varit totalkatastrof senaste dagarna, men inte direkt LCHF heller.

Min övergångsplan kan låta koko, de flesta (i synnerhet kolhydratätarna) skulle förmodligen föreslå att börja med att ta bort godiset och sen fundera på maten. Men jag gör tvärtom. Börjar med att äta bra mat men tillåta mig själv att ta en bit Japp mellan måltiderna när suget blir för stort. Jag anstränger mig för att minimera godiset så mycket som möjligt, och fasar ut det så snabbt jag kan.

Det har funkat en gång förut att göra så, dessvärre hände det något annat som fick mig att åka av banan igen, men jag känner ändå att det är den väg som kan funka för mig. Jag har för mycket i livet just nu för att dessutom orka med en sjujävla abstinens hela tiden.

Om en stund blir det äggmjölksfrukost. Wish me luck!

Ja, det går bara att göra det när man känner att man verkligen vill! Det duger inte med "borde" eller "måste egentligen"…. Och snart kan du byta nån japp mot bättre tillåtna val….. Hade tänkt skriva brieost, men det är väl att betrakta som ett svärord i din tråd? ;) Lycka till! Du vet att du kan! Du har gjort det förut! Kör nu!

Mörk choklad med tex mintsmak? 70 %

Är det inte ganska rejält med socker i mörk choklad med mintsmak?

Jag har heller aldrig sett någon 70% choklad (med eller utan mintsmak) som har tillräckligt lite kolhydrater för min smak. När jag köper choklad brukar jag hålla mig till ett par sorter med 85% och under 20g kolhydrater. Fast i det här läget är det inte smaken jag är ute efter, utan just sockerkicken i hjärnan. Jag brukar ju göra en poäng av att skilja mellan sug som i "det vore gott" och abstinens som i "hjärnan är på väg att implodera".

Att jag nu använder just Japp beror på att den är alldeles för söt för att äta mycket av. Den senaste tiden har jag snöat in på såna Brownie bites, och just kakor av olika slag har alltid varit min akilleshäl. Precis innan jag började med LCHF gick ugnen varm med kladdkakor och äppelpaj varenda dag. Och såna saker kan jag just äta MYCKET av, det tar liksom aldrig stopp. Det jag gör nu är något annat. När sockerabstinensen blir så svår att jag helt enkelt inte fungerar, så tar jag en liten dos socker, en eller två tuggor, sen vill jag inte ha mer.

Dagen artar sig bra. Tog en liten promenad i solskenet (orkar inte gå så långt tyvärr), och när jag kom hem och skulle börja laga lunch fick jag en stark impuls att äta godis istället. Godiset fanns ju liksom där redo, maten måste jag först lägga en massa arbete på att laga. Rå köttfärs är ingen hit. MEN jag insåg att det suget bara berodde på att jag var hungrig, så det var bättre att sätta igång med maten. Och det funkade.

Så nu äter jag gräddig köttfärssås utan något till, den funkar bra ändå. Än så länge har jag klarat mig bra, men jag tvivlar inte på att det kommer en rejäl dipp snart, eftermiddagen brukar vara som värst. Steg ett blir att dricka kaffe. Sockerabstinens och koffeinabstinens känns ganska precis likadant för mig, och ofta kan jag dricka kaffe istället för att äta något sött, eller tvärtom.

Faktum är att jag har dragit ner ordentligt på mitt kaffedrickande efter magsjukan (se ovan). Eftersom jag slutade dricka kaffe av mig själv då tyckte jag det var ett bra tillfälle att minska, vilket jag velat göra länge men inte klarat. Förut drack jag två jättemuggar om dagen, där var och en motsvarade 3 koppar i kaffebryggaren. Nu tar jag en mugg på eftermiddagen, och den är 2 koppar. På morgonen dricker jag te istället, och det fungerar förvånansvärt bra.

Hursomhelst, är jag fortfarande desperat efter att jag har druckit kaffe får jag ta en halv Japp.

I övrigt tar jag en stund i taget.

#111 Brieost!

Looking good!

Jag tror på din koko modell! Man kan se det som om man väljer helt medvetet att tillåta viss typ av godis och därmed bara ha en sak att kriga emot - endast en sak att hålla kontrollen över.

Istället för att försöka ta bort allt och kriga mot allt.

Målet är förstås att minimera och t o m utesluta, men om ett dylikt upplägg kan få det hela att hålla över tid, så har man vunnit väldigt mkt, jmf med ideliga totala dikesankringar. Då blir det ett verktyg - inte ett fusk eller ett misslyckande.

Och som av en händelse använder även jag ibland just 'godis' - i liten mängd - när mina eftermiddagssvackor kommer.  (alltså.. om jag ok:ar dig Aniara - så ok:ar jag samtidigt mig..) Inte som ersättning för mat, eller något annat bra, utan bara som ett verktyg att slippa värsta komaläget/trötthetshetssvackan, som i sin tur kan… Är det någon gång jag drömmer om att stoppa dumheter i munnen, så är det just då. I dessa dagar mår jag så bra under första delen av dagen, så svackan blir typ TYDLIG.

Ja, alltså.. kort sagt så tycker jag du är smart! 

Jag tror också på godismodellen. Någon dag upptäcker man att godiset inte är lika intressant, och då slutar man automatiskt.

Jag tror också att det är stressrelaterat (för mig åtminstone), och då får man lösa det i första hand.

Gårdagen gick bra, åt bra mat förutom en halv Japp. En sån halva har ca 20g kolhydrater (helt i form av socker antar jag), så det är egentligen ingen katastrof om man inte vill vara strikt.

Idag gick det sämre. Vet inte riktigt vad som gick snett på morgonen, jag ville INTE ha ägg utan tog till slut rester av kycklinggucka från igår, men sen var jag så attans, attans sugen så jag tyckte att jag kunde få ta en halv Japp till. Jo tjena. Sen slank hela förrådet ner. Jag tar tillbaka det jag sa om att man inte kan äta mycket av den, det kan man om man bara tar pauser emellan. 2½ idag, och dåligt med mat. Kall kycklingröra, ölkorv och Japp har jag levt på. Nu lyckades jag förmå mig att ta fram en matlåda ur frysen och äta till middag, fläskfilé med gräddsås, svamp, purjolök och lite tomatpuré, ganska gott och jag känner mig mättare än på hela dagen.

Some you win, some you lose. I morgon blir en bättre dag, trots att jag måste vara ute på språng hela dagen. Packar ägg och matlådor…

Ja, det är en av nackdelarna med denna kost. Att det är så svårt att komma igång igen efter avsteg. Man får verkligen kämpa! Vet vad jag pratar om… Du jobbar bra på det! Ägg och matlådor, perfekt! När man väl kört några veckor är det ju mycket enklare:)

Idag har jag inte ätit en enda Japp!

Och detta trots att maten blev lite knasig. Var lite anti mot frukost till att börja med (jag måste verkligen börja tvinga mig där, jag vet att det går över), så jag drack bara te med lite grädde, ingen mat förrän vid 12-tiden då jag åt en rejäl tallrik stekt fläskfärs med lök från igår. Sen kaffe med grädde och kokosfett, och pannacotta med rabarberkompott därtill (inte optimalt och inget jag kommer att äta ofta i fortsättningen, men nu under omställningen är det rätt bra att ta till), sen äggmjölk vid 17-tiden vilket gjorde att jag inte var så hungrig till middag. Men jag åt en kycklingklubba med sallad till. That's it.

Nu är jag på gång på allvar!

Trevlig läsning. Bra manövrerat! 

Instämmer med tidigare talare!

Bra jobbat! Jag har märkt att om jag äter dålig eller ingen frukost så kan det få negativa efterverkningar långt senare på dagen trots att jag äter en exemplarisk lunch. Så att satsa på frukosten tror jag är en bra idé!

#124 Det är precis så för mig också, slarvar jag med frukosten är det stor risk att hela dagen blir knas. Och dessvärre har jag lite svårt att äta på morgonen.

Men påmind av detta ska jag genast schasa upp mig ur soffan och plocka fram ett par ägg. Det enda förhandlingsutrymme som finns är  i vilken form de ska intas. Det kanske rentav blir omelett idag?

För övrigt bestämde jag mig för att kliva på vågen när jag vaknade idag, och den stannade på 102,5. Tja, bättre än 105,2 i alla fall! (Som det var senast)

Åh, du och vågen är på samma våglängd! höhö… Grattis!  

Mitt vågelände och jag måste gå i terapi - vi kommer INTE överens.

Jag tror min våg samarbetar med midjemåttet, de brukar säga samma siffra! Och midjan känns också mindre, även om jag inte har mätt. Men jag vet ju av erfarenhet att det är det första som händer, att just midjepartiet sjunker ihop.

Nu har jag ätit en omelett med lite skinka (inget jag brukar äta vanligtvis, jag tycker det är för salt och för mycket grejs i), basilika och persilja, och känner mig mätt och belåten. En bra början på dagen!

Bra, då kommer det att bli en bra dag idag!

Förresten, en hälsorapport kanske vore på sin plats också.

Var hos husläkaren nyligen, har äntligen fått en alldeles egen husläkare… Jag tyckte det kunde vara intressant att kolla lite värden nu eftersom jag frossat i kolhydrater i ett halvår (inte riktigt hela tiden men nästan) och nu ska återgå till den rätta vägen. Jag hoppas i smyg att värdena är riktigt usla nu, så hon får se en förbättring. Det fanns också ett par andra saker som jag ville följa upp.

Jag var väldigt nyfiken på att träffa min nya husläkare och hade hoppats på någon jag kunde samarbeta med för att hålla ihop helheten med alla mina konstiga sjukdomar och olika specialister jag går till, men tyvärr blev jag väl inte jätteimponerad. Hon hävdade också att man inte kan äta lågkolhydratkost hur länge som helst, för "man behöver sina carbs". Jag var på vippen att fråga "till vad?" men orkade inte med den diskussionen just då. Då hade jag ändå just berättat hur fantastiskt bra jag mådde i 3½ år när jag åt LCHF.

Därefter (ja, samma dag faktiskt) var jag hos sköldkörteldoktorn. Intressant. Jag har börjat känna mig lite i överkant, aningen speedad ibland och svettattacker ibland på morgonen/förmiddagen. Men det är inget jag lider särskilt mycket av, och jag är inte direkt fri från min ME. Proverna visade att TSH är omätbart och T3 nu är strax över gränsen, T4, ligger bra till, minns inte exakt. Men han tyckte inte det var någon anledning att genast sänka dosen, utan tyckte att jag kunde börja med att testa att dela upp Liotyroninet igen och inte ta hela tabletten på morgonen, och se om det hjälpte mot svettningarna. Sen blir det nya prover om någon månad.

Jag misstänker ju att jag har en årstidsvariation, jag mår otroligt mycket sämre på vintern än på sommaren, och det har också funnits såna tendenser i provsvaren. Så det kan vara så att jag nu är på en bra vinterdos som snart kommer att bli för mycket.

Det var ju i alla fall bra att jag kunde säga till husläkaren att jag just hade tagit sköldkörtelprover och väntade på svaren, hon hade förmodligen satt kaffet i halsen om hon hade sett mina värden! Jag sa att jag skulle meddela VC resultaten, men jag tror att jag kanske råkar glömma det…

Tack för rapport! Och ja, intressant.

Kaffet i halsen på husläkaren - definitivt! Min hade fått en stroke och tappat förmågan att prata sammanhängande. Synd vibbarna inte var bättre er emellan. Det hade ju varit väldigt värdefullt om det blivit så.

Det där med att behöva sina carbs.. Det är ju inte jag som behöver mina carbs, det är ju andra som behöver att jag behöver dem. Inte riktigt samma sak..

Nu känner jag mig mäkta stolt! Gjorde misstaget att gå och handla när jag var hungrig och dessutom rätt godissugen, och det var ytterst nära att Sockermonstret besegrade mig. Det var nämligen extrapris på mina favoriter den senaste tiden, brownie bites. Sockermonstret är inte dummare än att det samtidigt vädjar till min ekonomiska sida och tycker att jag ska passa på när det är billigt, jag kan ju alltid spara kakorna om jag inte vill äta dem nu. Jo, eller hur? Spara kakor, jag?

Det blev en lång och hård match, och en bra stund låg sockermonstret över (kakorna låg i kundkorgen), men med en enorm kraftansträngning lyckades jag baxa upp dem ur korgen och tillbaka in i hyllan igen.

Det var tre saker jag sa till mig själv som fick mig att lyckas:

1) Vill jag verkligen känna så här i morgon också, eller vill jag att det ska sluta?

2) Jag kan få rabarberte när jag kommer hem istället, och

3) Det är extrapris hela veckan, jag kan alltid köpa dem en annan dag.

Sockermonstrets enda argument var "jag VIIIIIIIILLL! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, vad gott det skulle vara!" och det var ju inte särskilt genomtänkt eller långsiktigt resonerat.

Istället passade jag på att känna lite på sockersuget, försöka definiera hur det känns och varför det är så svårt att stå ut med. Och upptäckte att det gick att ha det skvalpande där i bakgrunden medan jag gick hem med mina kycklingklubbor, champinjoner och sallad.

Jag har inte ens tagit den halva Japp som ligger kvar på soffbordet och erbjuder en sista kick innan förrådet är slut!

Men jösses, så fullkomligt suveränt tänkt och agerat! Eller borde jag skriva krigat! Du regerar ju!!

Imponerande!

Wow vad duktig du är!!!!

Bravissimo! Då ska jag också!

Ja kom igen nu Jojo!

En annan sak jag la märke till när jag kom ut ur affären, och som stärkte mig i besutet att inte äta kakor:

Jag har ett par träskor som jag använder när jag bara ska ner i tvättstugan, till soprummet och ibland till lokalbutiken. När jag började använda dem efter vintern var de inte så sköna… Fötterna var så svullna att jag inte fick inte dem helt, hälen stack ut lite och ovankanten skar in på ovansidan av foten. Men igår satt de bra. Och jag insåg att det är rackarns så mycket skönare att inte ha ballongsvullna fötter.

Sant!

Och skönt att känna sig on top of the situation. 

Alltså, det där sockermonstret är ju för roligt. Alldeles nyss gick jag för att ta fram en av gårdagens kyckingklubbor ur kylen för att äta till lunch. I ögonvrån såg jag en burk äppelmos, och sockermonstret kom genast på att äppelmost skulle vara jättegott till kycklingen!

- Nähäru, sånt där äter inte jag, sa jag.

- (Med oskyldig uppsyn) Nej men det där är inte godis, det är sånt som man har till maten! 

Men den gubben gick inte.

Hm, jag trodde jag hade postat det där inlägget vid lunchdags, men nu när jag kom hem låg det fortfarande och väntade på att bli skickat. Skumt.

Striden går vidare!

Jag är impad av din kamp med sockermonstret. Jag får börja visualisera mitt monster också (jag är inte hundra på att det är ett sockermonster men han argumenterar på ett liknande sätt). Jag får lära av dig vilka tjyvknep de tar till och vara förberedd

Bra, du överlistar Monstergubben gång på gång!

Men hörrni! Varför tror ni sockermonstret är en man? 'Alla vet ju' att listiga ondskefulla fresterskor är kvinnliga.

*nickar bekräftande åt eget uttalande* 

#143 jag tror att det är lite som med Näcken och Skogsrået. Den manliga frestar oss kvinnor och den kvinliga frestar karlarna!

Aha, heteronormativa monster! Vad är det som säger att inte jag skulle kunna bli lockad av ett vinkande skogsrå med schyssta… brön?

Är monstren män/kvinnor? Jag som blivit helt övertygad om att mitt är en liten grön orm, med vingar, hypnotisk som Kaa, med många tänder och förmodligen giftig också…men oemotståndlig

Jamen precis!

Och därmed inte sagt att inte herrmonster skulle kunna fresta, viftandes med schysst.. banan? 

101,9, jag börjat så smått ta sikte på tvåsiffrigt.

Idag är första dagen på jobbet utan socker till hands, wish me luck!

Blir jag riktigt ofokuserad får jag väl gå ut till fikarummet och ta en sockerbit…

Nej det får du INTE!! Påminner: Du får inte det för DIG SJÄLV!! 

Se ovan #131 ifall du 'glömt'.. 

Hoppas det går bra! Vi e simply thö bäst - inte slarva ner i diket nu!

101.9 är förresten verkligen inte alls långt från tvåsiffrigt! Och sen är det inte långt till där du var vid brölloppstajm. Faktiskt! Du kan!

#131 skrivet av Aniara4

Mitt sockermonster är också oerhört ekonomiskt eller snålt! Så fort något är gratis så tar det över helt! Jag kan nästan vräka i mig saker som jag tycker är äckliga. Jag skulle aldrig köpa, men är det gratis så är det intressant plötsligt.

Det gick bra på jobbet idag. Jag var rätt chokladsugen framåt eftermiddagen och på matrasten klockan 5 kastade jag ganska långa blickar på chokladdryckspulvret vid kaffehyllan, men gick raskt förbi.

När jag kom hem vid åtta var jag hungrig, och behövde gå och hämta ett paket innan jag kunde äta. I videobutiken. Gooooooodis! Som jag … inte köpte.

Nu har jag ätit lite kyckling med kokosmjölk och grön chili, och jag är fortfarande sugen. Men det struntar vi i.

Men jag kanske ska ta en kopp rabarberte med grädde.

#151 skrivet av Jennix

Jag tror inte det är mitt sockermonster är snålt, det har inga problem med att spendera pengar när det vill ha det de vill ha. Det är jag som är snål. Eller ekonomisk snarare. Men sockermonstret är inte dummare än att det tilltalar den sidan för sin egna syften när det passar…

Det är därför butikerna så oftar lockar med extrapriser på godis, snacks och skitgrejor. Aldrig att dom säljer smör eller ägg för halva priset!

Aniara är riktigt riktigt duktig! 

Affärer är 'smarta'.. Senaste halvåret har Coop börjat hänga korgar med godis vid typ ALLA andra hyllor i hela halva affären. Vid 'hygienprodukter' riktigt nära bindor o dyl - helt oskyldigt, eller hur?! Och vid konserver.. där är jag inte helt med, men ok..  Och så vidare.

Vad duktig du är Ani! Snart blir det lättare att motstå. För mig är det två steg fram och ett tillbaka hela tiden. Jag ska snart ha semester och jag hoppas på att klara mig bättre då. Jag har ingen affär så pass nära där jag bor (ska vara hemma på semestern) att det är frestande att "bara springa ner" eller så. Inte heller kommer jag att vara så utmattad på eftermiddagarna och det är ju då, bara då, jag faller.

100,7. Snart knäcker jag den där förhatliga gränsen igen!

Annars går det "sådär", har ätit lite för lite de senaste dagarna men jobbar på det. Igår snodde jag två tuggor couscous, men det var väl inte hela världen. Godissugen har jag varit också, men nu har jag ju bestämt mig och då blir det inget.

Annars har jag förvånansvärt lite omställningsbesvär faktiskt.

Du ser! Jag får rätt!  (Se #150)

Det är verkligen roligt att det går så bra. Och imponerande.

Apropå monster.. Att sockermonster finns är det ju många som kan vittna om, men igår blev jag varse att det även finns myterimonster.

Jag var i läget 'hårsmån från totalkollaps' när jag handlade mat - och det blev både danskt fläsk och en coke light. Plötsligt liksom bara försvann två av mina starkaste konsumentprinciper - att bojkotta dessa producenter. Men jädrar - det ska inte hända igen!!

Jag är medveten om att det mesta som försvunnit är vätska, men det är helt ok. Att gå omkring med fem liter vatten skvalpandes här och där är ju ingen hit. Det var säkert en liter i varje fot!

Min man säger att det syns i ansiktet också. Det brukar inte sätta sig så mycket på ansiktet för mig, men den senaste tiden har jag varit lite plufsig i ansiktet också. Men nu artar det sig! Med lite solbränna och nyfärgade ögonfransar känner jag mig riktigt snygg!

Vad fort det går! Både den takt det rinner av dig, och att du känner dig fräschare! Kör på, som du vet är det värt det!

#158 Helt klart är det helbra även om mkt är vatten. Överinladdning av vatten är ett jädra otyg. Man mår ju förfärligt av det.

Och sen: Du är Drop Dead Snygg alltid!

FAN ta den som ställde en låda syltkakor på bänken i personalköket, med locket lite lockande på glänt…

Men men, shit happens och i morgon är en annan dag.

#160 Tack!

Ja, FAN ta den!!! Och FAN kan ta även kakburken när han ändå är igång!! 

Jag har kommit på en sak! Mitt problem är ju när jag ska hem från jobbet på kvällarna, då har sockemonstret övertaget lite för ofta.

Men så i fredags hände detta: En person skulle sluta och kan ni tänka er, att raringen som hade med sig värsta flotta tårtan till de andra hade med sig bär och grädde till mig! Han framhöll speciellt att grädden var osötad :). Ja, jag blev nästan kär för jag tycker det var så gulligt. Nå men i allafall, på eftermiddagen tog jag mig en rejäl portion bär och grädde. Och, lyssna på det här nu: När jag skulle iväg vid kvart över sex på kvällen var det meningen att jag skulle gå direkt och käka middag innan jag åkte vidare. Och si vad hände väl då? Jo, jag kände mig helt proppmätt och totalt osugen på allt vad som kan stoppas i munnen!

Det var naturligtvis den vispade grädden som sopade banan med sockermonstret förstod jag så nu har jag kommit på att jag ska ta med mig en burk kokosolja till jobbet och ha i eftermiddagstet som jag annars brukar dricka helt slätt, kanske kan jag bemästra kvällsmonstret på detta sätt?

Nästa gång du skriver här Ani, så rapporterar du säkert tvåsiffrigt! Vatten eller ej spelar ingen roll, vatten tar ju också plats och gör att kläderna spänner i midjan, dessutom är det tungt att släpa på. Striden går vidare!

Bra analyserat där Jojo! Jag tror vägen hem från jobbet är en fälla för många, man är lite trött och det är länge sedan lunch, och så går man förbi en kiosk och kroppen skriker efter energi… Räcker det med kokosfett i teet är det ju enkelt ordnat, annars kanske du kan laborera med att ha ett extra kokt ägg, en bit ost, eller något sådant att äta till teet. Jag har ofta ölkorvar i väskan, även om det inte är perfekt mat med tanke på tillsatser och så så håller de sig bra även om de får åka omkring i väskan ett tag.

Men förutom att sockermonstret attackerar när försvaren är nere pga dålig planering och för lite mat, så har jag ett annat läge när det hoppar fram, och det är precis efter maten. Det var det jag trillade dit på igår. Jag hade sett de där kakorna när jag kom och hämtade med mig första tekoppen men var inte alls intresserad då. Men sen, när jag hade ätit min småstarka kyckling i kokosmjölk och green curry paste, och skulle gå bort och ställa tallriken i diskbacken, då fick jag syn på dem igen och tänkte att bara EN skulle ge mig en väldigt schysst kick… För att inte tala om hur gott det skulle vara med fem, kom jag på sen. Klassiskt fall av "bara en" alltså.

På tisdag ska jag dit tidigare på dagen, det är risk att det finns fikabröd då med, men då blir det lättare att låta bli. Då ska jag bara in som hastigast och ta en kopp te (jag dricker som sagt mycket mindre kaffe nuförtiden) tillsammans med kollegorna före mötet, och det kommer att vara en massa folk där, så det är inte alls som att ha rast alldeles ensam i ett tomt och övergivet personalrum utan någon som ser hur många kakor man tar…

Däremot tänker jag inte vänta med att skriva tills jag väger tvåsiffrigt! 101,9 idag, tur att jag inte är en sån som får panik över varje litet hekto som inte går åt rätt håll. Tendensen på den normahackiga kurvan går ju än så länge rättåt i alla fall!

Jag var uppe i natt med jordens IBS-attack, och sen fick jag byta nattlinne för att det var genomdränkt med kallsvett. Magen värker fortfarande litegrann. Det skulle vara behändigt att skylla på kakorna, men faktum är att magen hade börjat grumsa redan igår morse. De här attackerna kommer ju inte särskilt ofta, men tyvärr verkar det som att de blir vanligare när jag äter LCHF. Under kolhydrathalvåret hade jag ytterst lite problem, förutom två sega långa magsjukor då.  Skippar kokosfettet ett tag och ser om det hjälper. Magnesium har jag redan gjort uppehåll med.

Va? Mer ibs på lchf? Nej! Så ska det ju inte vara!

Magen har småjävlats hela dagen idag. Det är så sjukt irriterande.

Nu har jag drabbats av den fasansfulla tanken att jag kanske är känslig mot ägg. Det vore en katastrof. Det är så mycket jag inte äter ändå, ägg är helt enkelt nödvändigt för att jag ska få ihop en LCHF-kost.

Nä, det är nog inte äggen!

Aniara har du lyckats komma iväg till trädgårdsmästarn än? Min bil är tillbaka från verkstan så jag kan erbjuda hämtning + leverans nån dag framöver.

Lite balkongfix kan lätta upp

#167 Vad snällt av dig! Jag funderade just igår på om jag ska ha några blommor i år. De har ju fått nån sjukdom varje år som jag inte lyckats få bukt med. För ett litet tag sedan fick jag en fin ampel (tyvärr har jag ingenstans att hänga den, men den står på bordet) med penséer av en kompis, och igår när jag tittade på den hade den fått små vita prickar på bladen. Jag misstänker mjöldagg. Jag såg också häromdagen att buskarna nere på gården var angripna av något och fulla med flugor, antagligen tripsar. Så jag är inte så jättesugen på att sätta ut en massa dyra växter bara för att se dem bli prickiga, tuggade på, och dö!

Överväger seriöst plastblommor…

Men kanske skurar jag balkonglådorna (har fortfarande inte gjort det), slänger den fina penséekrukan, och gör ett försök med billiga plantor.

Det är bara att höra av dig i såna fall. Jag har möjlighet att åka på dagtid mitt i veckan så det är bara att säga till när du är ledig från jobbet.

Beträffande penséen. Prova att spraya den med såpvatten och ställ den i skuggan med en plastpåse över så att såpan får verka ordentligt.

Om du inte har något emot pelargoner så är dom ganska tåliga mot ohyra och man brukar kunna göra bra fynd den här tiden på året!

Och skulle du råka ha t-sprit, så kan du spetsa såpvattnet med en skvätt. Ännu effektivare, sägs det. Jag brukar duscha av växten med vatten efter ett tag, är nojjig att antilusvattnet ska skada växten, men jag vet inte om det verkligen behövs.

Det är väldigt o-kul när växterna får löss/sjukdomar.. Inte bara pengarna, utan jobbet med skiten. Skura för att få bort ev. smitta. Drälla med jord, e t c.. Kan ta väck endel av charmen. I min förra trägga gav jag upp helt när det gällde vissa växter. Och då gällde det att komma ihåg att INTE slänga skiten på komposten.

Det går förstås ha fint på balkongen ändå. Kanske hänga upp en tavla med sommarmotiv? Ni har säkert nån gammal Monet i nån skrubb.. Fin duk på bordet, ljuslykta, stenar på ett fat, en vas med sånt man knycker från kommunplanteringarna.. 

… och konstgräs!

Apropå en diskussion som uppstod på Facebook häromdagen efter att jag lagt upp en bild på balkongmattan och en fundering om det var dags att byta ut den. Efter det googlade jag faktiskt lite efter konstgräs, och konstaterade att den billiga sorten som ser ut som nålfilt är fruktansvärt ful, och ska vi ha sånt som ser ut mer som gräs så kommer det att gå på ett par tusen. (Ibland är det bättre med mindre balkong.) Å andra sidan sparar vi in pengar om jag låter bli att köpa jord och plantor som måste bytas ut varje år.

Får fundera vidare, jag tänker ändå inte göra någonting förrän jag kommer hem från en nära förestående resa på några dagar.

Kan du inte lägga ut såna där små trätrall som man bara klickar ihop?

Finns nån sort med plattor som inte är större än ca 30x 30cm. Tror dom finns på Bauhaus om jag kommer ihåg rätt.

Sån där matta blir jätteäcklig om den blir blöt, torkar inte på flera dagar.

Fast jag vill ju INTE ha en sån grön matta, jag vill ha sånt som ser ut som riktigt gräs fast i plast, och har bra avrinning så att den inte står och är blöt.

Trätrall har jag också funderat på, men jag vet inte… En del av grannarna har det (vi bor högt upp och balkongerna ligger tätt kring gården) och det verkar ganska skönt, men egentligen tycker jag inte det passar så bra i stil till våra balkonger.

F.ö. är jag fortfarande smårisig i magen, ingen katastrof men den är rätt lös och knorrar och värker lite av och till.

Men jag jobbar på…

Nu åker jag på den årliga konferensen, håll tummarna för att jag lyckas hålla mig på banan! Inte minst med tanke på att jag ska dela rum med en annan person i år, och har försäkrat henne att jag inte snarkar så länge jag inte äter kolhydrater.

Magen är lite bättre men jag litar inte på den helt, så jag kommer att ta loperamid 1-2 gånger om dagen för säkerhets skull. Orkar inte bli magsjuk på ett flyglan igen!

ME-konferens? Åh, ruskigt intressant - lite avunds är jag allt. Kanske inte skulle fatta mycket, men ändå..

Lycka till med allt ev bök som inträffar - och jag har gjort en sorts antonym-woododocka av dej här, som jag är jättesnäll med, så du kommer att må bra. 

Have fun!

Nu har jag skärpt mig! Inga dumheter på flera dagar och sockermonstret för en tynande tillvaro. Det är så himla skönt att ha övertaget! Håll ut Ani och ha så trevligt!

Bra Jojo!

Konferensen var verkligen jätteintressant. Fokus låg på autoimmuna aspekter och de mest genomgående hittade avvikelserna i immunförsvaret.

Maten gick bra fram till näst sista dagen, då var jag trött och det var ett lååååååååååångt heldagsmöte där det serverades bakverk med smördeg och choklad. Det var varmt och klibbigt (lite svalare i söndags) och fötterna svullnade som fotbollar. Stödstrumpor ftw!

Men nu är det bara att ge sig på't igen!

Och sen blev jag sjuk, förstås. Nåt slags halsfluss och lock för öronen och lätt feber. Och inte orkade jag ta tag i maten ordentligt heller. Men jag har inte ballat ur helt, har försökt äta vettig mat emellanåt också, men jag har inte orkat äta så mycket alls, och lite glass och äppelpaj och såna konstigheter har det slunkit ner.

Svullnaden har gått ner i alla fall, vågen sa 100,8 idag. Eller så beror det på att magen ballade ur igår också. Mer loperamid åt folket!

Är det inte det ena..

Du närmar dig trots allt tvåsiffrigt. Det gillas! I övrigt är det dags för dig att slippa oturliga åkommor av olika slag. Så du får en redig chans.

Hur är det med matlusten? Finns den alls? När den återkommer är det bra med bra mat i skåpen, så man inte blir vrålhungrig och bara har strunt hemma.

(Jag städade mitt skafferi igår - därav dessa tankar tror jag..)

Tja, om inte magen var tillräckligt urballad innan så lär den väl bli det nu när jag ska ta dubbeldos antibiotika mot öroninflammationen jag tydligen hade! Dessutom är jag allergisk mot penicillin, så jag får jämnt nån annan sort som är ännu värre mot magen.

Räddningen är trevis! Dubbel dos! Att intaga mellan antibiotikatabletterna! This to shall pass. Eller nåt.

Jag har kapslar med bra basilusker, en sort som jag tror är särskilt verksam. Anledningen till att jag tror det är att jag alltid blir urkass i magen av probiotika, men många som finns i hälsokosten (och på apotek) känner jag inte av alls.

Men jag tänker mig att det inte nån större idé att ta såna medan antibiotikakuren pågår? Då blir ju bara de också dödade på en gång. Tänkte satsa på återuppbyggnad efteråt istället

Och att försöka hålla mig undan socker för att inte ge svampen ännu mer övertag, trots att det är syyyyyyynd om mig och jag förtjänar godis!

Hallå där! Du förtjänar väl att slippa godis! Var snäll mot dig själv och skippa det vita giftet!

Och jo, det är jättebra att äta probiotika under tiden antibiotikakuren pågår. Men man ska inte ta tabletterna samtidigt utan med några timmars mellanrum. Då blir man frisk från sin infektion utan att ha rännskita under tiden. Sista Trevistabletterna brukar jag ta ett par timmar efter sista pennicillintabletten. Då är jag frisk och mår bra i magen!

Usch så jobbigt. Bort alla dumma dumma baciller och dumma meduciner och allt annat dumt åxå! 

Magen har inte sagt pip sen i förrgår! Tur det, eftersom man tydligen inte får ta loperamid och erytromycin samtidigt. Det enda är att det kurrar lite ibland som om jag vore hungrig. Förutom att jag inte brukar känna så när jag är hungrig, det där sunda kurret fungerar ytterst sällan för mig, jag blir mest hängig och grinig när det är dags för nästa måltid.

Dessvärre är det inget annat som säger pip heller, dvs jag är fortfarande stendöv på vänstra örat, vilket råkar vara mitt telefonöra. Av någon anledning blir det fel i hjärnan om jag har telefonen på höger öra (som f.ö. inte heller är helt som det ska). Extra spännande nu när jag övergett mailandet och via telefon försöker få tag på ett par olika forskare i USA och Norge.

Hur jag äter vete fan. Ja, jag äter väl vete-fan rentav i små mängder. Men framför allt äter jag lite ris, potatis, glass… men fortfarande inte så mycket. Mest bra mat. Ska försöka få ordning på mig helt och hållet snart. I morgon. Idag är det städdag, det blir för jobbigt! Och i morgon kanske jag mår bättre också.

Jag har en tid trott att min mage blir dålig av att jag äter LCHF.  Jag går tillbaka till "vanlig" mat och blir bättre i magen. Men nu har jag kommit på att jag får mindre vätska i mig när jag kör igång med LCHF och då blir magen arg.
Jag löser det med att komma ihåg att dricka ett par glas vatten under dagen och slipper magvärk. Lite smör i kaffet på eftermiddagen löser både magen och sockersuget på kvällen.

Säkert är det bättre i morgon! 

Mycket mystiskt. Magen har varit lugn som en filbunke sen jag började antibiotikakuren. Undrar vad fasen jag hade i den egentligen. När jag tänker efter har jag nog haft diarré av och till ända sen resan till Maldiverna i höstas. Skum basilusk?

Så bra om det bet på magstruntet!

När jag var i Grekland för sjuttielva år sen, så fick jag nån sorts basillusk som gjorde mig riktigt dålig några timmar medan vi var där (när det bröt ut var vi på båttur med massor av folk - inte kul), men som sen var tillräckligt snäll för att jag skulle kunna ha kul resten av semenstern..

Men den hängde kvar rätt länge efteråt. Konstig i magen, springa på toa akut. Det ordnade sig av sig självt efter en längre tid, men jag minns inte hur länge det tog. Nåt halvår kanske..

Fullt möjligt med nåt sånt för dig också.

Hur är det med öronen?

Ifall ni undrar så går det… jättedåligt.

Det ante mig. I ditt fall verkar det inte var så att "hälsan tiger still". Är det tyst så går det dåligt eller hur? Själv har jag gått upp tre-fyra kilo sedan före jul och de sitter som berget. Men jag läste i en av Anna Hallén kokböcker att "om man har problem både med sockersug och vikt så strunta i vikten ett tag och koncentrera dig på sockersuget, man kan inte bekämpa två demoner samtidigt"

Klart som korvspad egentligen och något jag har själv sagt till andra flera gånger men jag har nog inte tagit det på allvar själv. Så jag tänkte att jag skulle försöka med det dvs äta mycket god fet mat och se till att jag alltid är mätt och nöjd. En dag åt jag en ölkorv på eftermiddagsfikat. Och ville jag äta godis på väg hem från jobbet då? Icke! Så jag tror att nyckeln för min del är att jag kan faktiskt inte klara mig utan mat mellan kl.13 och 19. En del äter ju bara mat 1-2 gånger om dagen men det verkar inte funka för min del.

Jag har börjat försöka tänka på att få i mig något på eftermiddagen och några dagar har det då gått bättre faktiskt. Hoppas du också hittar rätt strategi. Kanske är det mycket, god, fet mat i rättan tid som gäller för din del också?

Hur går det på nya jobbet förresten?

Klart vi undrar. Fast som Jojo skriver - man anar också svaret.

Vad 'jättedåligt' betyder är dock lite oklart.. Äter du bra mat också eller blir allt på tok?

Du har fullt upp, verkar det som. Med annat alltså. Svårt att koncentrera sig på allt möjligt samtidigt. En vacker får du ett ryck, då förutsättningarna runtom är på plats, och då kommer det gå bra.

Jahaja, den här tråden var ju en sorglig historia. Ett helt år i sockerdiket. Och långa perioder har jag inte ens velat ta mig upp.

Nu är jag tillbaka där jag började, viktmässigt och nästan hälsomässigt också. Ont överallt.

Och jag börjar ladda upp för omstart. Jag vill faktiskt inte ha det så här.

Funderar också på att byta namn. Här, inte IRL. Där har jag ju redan bytt namn. Det här nicket har varit med länge och i flera olika sammanhang, och den totala bilden om man skulle läsa alla inlägg på alla olika ställen blir lite väl… total. Ska bara tänka ut nåt bra. Jag får prestationsångest av att välja användarnamn på nätet och får för mig att jag måste heta något så himla fyndigt och bra, eftersom jag ska stå för det varje gång jag öppnar käften (eller tangentbordet). Det är nog delvis därför jag har hållit fast vid det här, som jag gillar. Nå. Jag lovar att avslöja mig för er som känner mig här. Men inte i den här tråden. Ingen enkel koppling!

Så, kostomläggning. Jag hade förstås en tanke på att börja direkt efter nyår på klassiskt livsstilsförändringsmanér, men det funkade inte. Helgerna har varit jobbiga för mig, fysiskt och mentalt men inte psykiskt alltså. Vi har flängt runt till alla olika släktingar, och däremellan har jag jobbat en del. Nyårsfest med lite mer vin än jag hade tänkt mig och så upp och jobba igen nästa dag. När vardagen ÄNTLIGEN började igen så jag kunde få ta det lite lugnt var jag helt utmattad. Första dagen bara sov jag. Andra dagen försökte jag få ordning på tillvaron, att det fanns mat i kylskåpet, saker som behövde planeras oav. Sen gjorde jag ingenting ett tag igen. Men nu börjar jag känna mig som människa igen och kan börja ta tag i saker på allvar.

Jag tror ändå på den metod jag försökt förut, att börja med maten innan jag tar itu med sockret. Omgivningen, som inte riktigt förstår mig, tycker det verkar jättekonstigt och att jag självklart borde börja med att ta bort snasket. Men det funkar inte. Om jag ska äta kolhydratmat tre gånger om dagen och inget däremellan blir jag så inih… hungrig och sugen! Och det är lätt att måltiderna börjar glida till att innehålla allt som jag suktar efter.

Så, steg ett blir att äta mat med radikalt mindre kolhydrater och små godisbitar när det känns som att jag håller på att dö. Steg två blir att stålsätta mig och ta bort godiset. Steg tre blir att överväga striktare kost. Men jag tänker inte börja strikt. Omställningen var ohyggligt tuff för mig första gången, trots att jag då tog det mycket gradvis, och det finns ingen anledning att spela hjälte. Det var flera månader när jag knappt kunde gå. Jag har ju andra förutsättningar än de flesta eftersom jag har en sjukdom som sannolikt påverkar mitokondrierna, försämrar syreomsättningen osv osv, vilket gör att det är svårare att tvinga över energiförsörjningen i nya banor. Men det går, det vet jag ju.

Kanske inte idag, kanske inte i morgon, men snart och för resten av mitt liv!

Pepp Pepp! Jag har precis kastat en halv Paradisask som jag bestämde mig för att jag faktiskt inte MÅSTE trycka i mig. Jag kan INTE ha såna saker hemma i skåpet, det blir alldeles för lätttillgängligt.

Den hemgjorda tryffeln skickad jag med gubben till jobbet, han får bjuda byggnadsarbetarna som har lite högre förbränning än jag :-)

Nu börjar ju oxveckorna, man kanske ska ta det som en uppmaning till att äta oxkött oftare, typ Gulaschgryta etc

När du nämnde mitokondrier kom jag att tänka på den här videon med Terry Wahls som handlar om just det, sett den?

http://www.youtube.com/watch?v=KLjgBLwH3Wc

Hon är anledningen till att jag prioriterar grönsaker. Vet dock inte om grönsaker är ett problem när man är sockerberoende. Min släng av sockerberoende är nog för lätt för att använda som måttstock.

Lycka till med att komma ur diket.

Lycka till Aniara!

Det är även dags för mig att återgå till 20 kh/dag. Ända sedan förra julen har jag småslarvat och gått upp det ena kilot efter det andra (+6kg). Hela den här julen har jag svullat kolhydrater i form av lussekatter, Jansson, Alladin, pepparkakor, formfranska med marmelad och gud vet vad. Och mår naturligtvis enormt dåligt! Jag har ont överallt, är torr som fnöske i mun och ögon, trött så jag knappt kan släpa mig fram och sover dåligt. För att inte tala om att magen är som en gasballong! Nej så här vill jag inte må! Både mitt Sjögrens syndrom och Menières yrselsjukdom förbättras av lchf märker jag nu.

Så när sonen åkte hem i lördags skickade jag med det som fanns kvar av sådana saker och har ikväll sagt adjö till kolhydraterna med hjälp av två lakritsklubbor.

Nu hoppas jag bara att min kropp minns lite hur man gör energi av fett. Faktiskt har jag ätit ganska mycket lchfmat hela tiden (Både fett OCH socker? Hmmm…) så kanske omställningen inte blir lika jobbig som när jag en gång började?

Heja oss!

Tack alla. Jag känner att det närmar sig.

En annan sak jag har lärt mig om mig själv är att jag inte kan tvinga mig. Varje gång jag har varit i diket och tagit mig upp igen så har det varit för att jag till slut har fått impulsen att NU vill jag upp! Ofta har det varit en lång frustrerande väntan när jag har vetat att jag borde men inte riktigt klarat av det, innan jag en dag vaknar och bara känner att jag VILL äta ägg och smör.

Stämmer f.ö. utmärkt med den berömda motivationstrappan. Jag har helt enkelt stått på ett lägre steg långa perioder. Vet fortfarande inte exakt vad det är som plötsligt puttar mig ett steg upp så att jag plötsligt känner mig redo att göra det. Kanske är det så enkelt som att jag inte orkar när jag är för trött och sliten?

Jag har i alla fall tagit bort en massa tjafs redan. Låtit bli att köpa Risifrutti och chokladkakor och sånt fullständigt onödigt. Lokala affären har en bra deal på två st 200-gramskakor Fazer blå, så jag har kunnat lura mig själv med ekonomiska argument. De räcker ju så länge. Jo, eller hur?

Getting there…

Så pass mycket självinsikt har jag om mitt eget sockermissbruk att jag vet att om jag köper två så äter jag två. Det är ingen idé att räkna ekonomi i form av pengar, det är ekonomi i kalorier och kolhydrater också!

Jag har ju bantat väldigt mycket i mitt liv och nej, det går inte att tvinga sig. Man måste vänta på den rätta feelingen, när man plötsligt bara inte vill längre, inte vill att vågen ska gå över en viss gräns, inte vill att kläderna ska vara för små och inte vill ha ont överallt eller vara trött som ett ålderdomshem. För mig uppnåddes det stadiet i trettonhelgen och jag har gått ner ett kg sen igår! 

Låter lite som mig när det gäller uppstart av fysiska aktivitet efter downs. Fast förstås än mer basic, maten är viktigast. Man vet inte vad det är som gör att det vänder, när det vänder. Bara en vacker stund/dag så finns känslan där, och varför den inte fanns stunden/dagen innan vette 17.

Jag tror rätt mycket att det kan handla om 'för trött', slitenhet. Det är inte bara fysiskt kännbar trötthet, eller hjärnkoma för den delen, som ska ge med sig.. det kanske behövs ngn sorts säkerhetsmarginal för att det ska stämma. Läkning?

Jag tycker din sorts nedtrappning verkar görvettig. Du känner ju dig själv och att stoppa in en solid bas under fötterna innan man tar bort nåt låter rätt i största almän-/synnerhet. Liksom att använda 'lusten' som draghjälp istället för tvång.

Nu slänger vi ut helg:andet för ett bra tag. Och LCHF-andet har funkat förut, det vet du. Inte dumt må bättre och se kilona rasa.

Vi hejjar från sidlinjen!!

Fast alla de där sakerna har jag känt länge. Jag har nästan gråtit när jag knappt har ett enda klädesplagg kvar som jag kommer i, jag ville absolut inte tillbaka över 100, och när jag började närma mig min gamla toppnotering ville jag otroligt gärna vända innan jag kom dit. Jag vill kunna gå i trappor, jag vill kunna använda vänsterhanden (har haft nån skum inflammation där i ett år).

Men jag ville också äta den där kakan. Inte bara ville, sockermonstret vrålade att jag mååååååååååååste äta den där kakan!

Och jag var inte det minsta sugen på kött, ägg eller smör.

Jag har också bantat en hel del tidigare i livet, men ännu mer tid har jag ägnat åt att  tänka på hur jag ska banta, hur smal och stark och pugg och fräsch jag ska bli, och hur glad jag är att jag bestämt mig att nu jävlar - med munnen full av helt fel saker. Jag har liksom inte kopplat. Eller så har missbruket varit så starkt att det inte har låtit mig koppla.

Men nu börjar jag känna att jag faktiskt vill göra jobbet. Jag vill faktiskt dricka äggmjölk snart. För jag vet ju att det känns bra. Nej, jag får ingen sockerspark i hjärnan av det. Men det känns bra på ett annat sätt. Och nu när jag börjar bli lite mer utvilad kanske jag klarar mig igenom dagen utan den där sockersparken?

Bra att du stod emot 2-för-1 chokladen! Nu sparade du ju in pengarna på vad en chokladkaka kostar.

Det finns ju ett gammalt talesätt "snålheten bedrar visheten" och den här gången vann visst visheten :D

Ja, nä, fortfarande inte. Men nuuu… kanske… snart?

Tror det är ljuset och värmen som gör att allting känns lite lättare och att jag faktiskt inte har lust att gegga runt med onyttigheter längre.

Jag är tillbaka på den vikt där jag startade 2008, jag har t.o.m. varit up en liten sväng ännu högre men tappat 3 kilo igen bara sådär. Men jag har inte orkat ta tag i det. Kanske för att jag jobbat mer än typ nånsin hela vintern. Jag kanske har jobbat för mycket.

Jag kommer att byta nick i samband med nystarten. Det här är överanvänt på flera olika sajter, så jag vill starta om, kan man säga. Jag kommer att tala om vad jag heter, men inte här i tråden. Skicka pm och fråga om du vill hitta mig igen (om jag inte utmärker mig tillräckligt tydligt i forumet, ha ha)

Igår var jag trött och åt alldeles för lite öht. Så nu tänkte jag göra mig lite äggmjölk och se om jag kommer ihåg hur man gör!

Nämen hej. Blev äggmjölken bra?

Jodåvars, lite smaklös kanske, men det ska nog vara så…

Hej! Jag vill gärna haka på i nästa tråd.

PS nu börjar det bli dags för ägginköp i Grödby 😉

Jaaaa, köpa ägg!

Fast jag är nog faktiskt ännu mer angelägen om en kött-tripp till Husa snart.

också med här:-) Det får inte spora ut att gå ur LCHF spåren och tråden

Nähä, ok, men nu, snart tror jag att jag är på gång. Jag måste. Jag mår verkligen skit. Tjock och klumpig och har ont överallt och har astma och kan knappt röra mig känns det som. Jävla missbruk. Startar snart en ny tråd under nytt namn!

Blir bra. Stor kram!

He,he,he… det fixar sig! Upp o hoppa och ta tjuren vid hornen. Sparka in den där dörren och skrik! Drick lite Cobrablod och rabbla satansverser baklänges. Påån-igen, upprepa! Gör tre armhävningar och vänd ena foten baklänges,,, skrik! gå och spy om du måste! Repetera, öka, öka, öka!

Vila!

Jag skämtar bara. Avvakta och ta ett steg i taget bara… om ett år kan du se ett år bakom dig som ett äventyr!

Lycka till och kom ihåg… en dag i taget och inga överdrifter. Känn dig nöjd är allt som betyder något. Resten ordnar sig!

Kära vän, vi väntar på dig! Jag vet att du kommer tillbaka för du måste väl ändå snart vara hjärtinnerligt trött på att inte ens orka ha kul? Varför inte testa att göra på ett annat sätt? Fel sätt blir inte rätt för man gör om det gång på gång. Jag tänker på Bitten Janssons behandlingshem för sockermissbruk. Det kostar väl en förmögenhet kan jag tro men tänk på det!

Kram!

Har faktiskt funderat på det, men problemet för mig med såna ställen är att jag är så förfärligt begränsad inte bara av kolhydrater utan även av oräkneliga allergier och några antipatier på det. När jag äter LCHF har jag helt seriöst en lista på ungefär 15 saker som jag KAN äta. Det var nog faktiskt delvis därför jag trillade av vagnen till slut. Delvis var det missbruket, men delvis var jag helt ärligt lite less på att alltid äta samma saker. När jag läser om andras LCHF mat och -recept är det tyvärr likadant som när jag ser annan mat och recept - visst, det är säkert jättegott, men inget jag kan äta.

Men jag får ju väga den tristessen mot hälsan, helt klart.

Jag vet inte om det hjälper, ibland blir man bara trött på snusförnumstiga människor, och det får du gärna bli! Men jag hörde talas om en kille som var SUPERALLERGISK, bara några år gammal och DET ENDA han tålde (som de hade hittat då iallafall) var gröna ärter!  Så det finns alltid sådana som har det värre, jag vet det är, som jag sa, snusförnuftigt, men 10 grejer är iallafall 10 gånger fler än det han kunde äta!

Hoppas du ska få kraft att fortsätta med "hälsokosten"!!

Haha, gröna ärtor var en av de första saker jag blev allergisk mot, så min spontanta association var "ooooh no, trångt i halsen!"

Jo men visst, jag kan ju faktiskt äta en hel del god mat även om jag skippar kolhydraterna. Kött, smör och salladsblad är inte fy skam. (Kan nästan inte äta några grönsaker, men gröna blad går bra.) Kanske ska jag testa med en lite mer liberal LCHF så att jag kan få in liiiite fler saker av de få jag inte är allergisk mot!