Var det att matsäcken glömdes eller är det ett medvetet tilltag?

Hur kommer det sig att ni inte hade matsäck eller så med er?
Jag skulle haft det för säkerhetsskull, speciellt om jag hade haft barn med mig 🙂 Men det är bara hur jag tänker, alltså hur jag hade gjort 😛 Men vad snällt av henne att ge dem det.

Vi skulle inte hunnit bli hungriga eller törstiga på den tiden så det var medvetet.

Själv skulle jag nog tagit med något gott, enkelt men nyttigt i alla fall. Så slipper man stå där förklara sig, och de övriga slipper vara snälla och håller sig för att snacka skit med andra.

Trots att jag håller med dig i sak, man jag håller mig gärna borta ifrån åsikter och kommentarer speciellt när det gäller mina barn.

Eh.. jag håller med, fattar inte varför folk måste äta var tredje timma!

Ibland får jag för mig att den viktigaste orsaken till utflykter är att få mumsa på något medhavt?

#5 Vissa behöver det, andra inte. Sedan beror det på om man ansträngt sig, vilken kost man äter osv.
Var 3-4 timme är ju rekommendationer, som brukar dessutom passa många men som sagt beror på individ och kosten 🙂

Om barn är hungriga så märks det, det är väl bra om andra föräldrar lär sig att känna igen det?

Vatten hade jag dock alltid haft med på en utflykt.

#5 För att barn och vuxna inte har samma förbränning samt behov.

Min kära faster brukade göra matsäck att ta med sig när de skulle åka bil i 1,5 timme. Man kunde ju svälta ihjäl under en sådan lång färd.

När vi barn sov över hos henne åt vi oss först mätta på morgonen när vi vaknat, för att efter någon timme upptäcka att vi skulle äta frukost.

Min faster, som inte längre är i livet, var en fantastisk person på många sätt och jag har väldigt ljusa minnen av henne. Men det där med ätande - det var ett kapitel för sig. 

Sådana människor finns på riktigt! :)

Jag kan tycka på sätt och vis att snacket här på sajten är rätt  dubbelbottnat. Hela tiden 'göra en grej' av att vi äter så sällan, snart är det bara fasta och fettkaffe på den nästan obefintliga menyn. Och sen typ skriva det på folks näsor - kolla så himla duktiga vi är då! Peka ut  välvilliga trevliga 'normalkostarna' som mindre vetande och ta poäng på det..? 

Tänker.. Inte behöver jag fika av nutritions-/hungerorsaker när jag är med i ett socialt sammanhang. Men den sociala biten då? Njutningen, den fantastiska maten som vi ju gärna räknar upp..?  

Jag väljer ibland att ta en smakbit på ett 'kafferep' eller halvofficiellt möte - när det finns nåt jag kan äta. Eller på en t ex ridtur/friluftsaktivitet ett mellanmål och/eller vatten - både för min egen skull då t ex ridning i flera timmar är viss mängd fysiskt arbete - men också för det inte är viktigt för mig att hela tiden markera hur 'speciell och duktig' jag är. 

Senast idag på jobbet. Mackor-fika - chefen bjöd. Jag tog först inget, men när han så himla vänligt uppmanade mig (jag är ny på stället) så tog jag ett par ostskivor och prickig korv fast jag inte var hungrig. Och nej, jag gjorde inte fel. Tycker jag.

Tycker vi kan spara snorkigheten till dem som pikar/angriper. Så vi inte blir som såna..

Mnjae.. jag bor på landet, är uppfödd på landet.. äter inget i skogen, utan hemma, på midsommar kanske i bersån.. om det är extra bra väder!

Min erfarenhet är att det är stabor som vill ta med sig maten ut i skogen!

Och om jag äter i skogen/vid sjön, så handlar det mer om heldagsutflykter/camping och då lagar jag mat i skogen på spritkök.

Äh det är väl bara att inse och erkänna att det är vi som är avvikarna, picnic är ju ett megabegrepp! Medtag fikakorg, man ser det ju överallt, och jag tycker det är TREVLIGT!!

Och nog kan vi väl glädja oss åt att det var en banan och inte en kaka iaf?

#11 Jag är uppväxt på landet och har alltid varit vanligt här att man har tagit med fika/mellanmål ut i skogen 😉

En banan är väl helt ok för barn? Full av nyttigheter, inte bara snabba kolhydrater - sådana som kanske faktiskt just barn kan behöva.

Tror att det kan finnas en anledning till att barn älskar sött - och att modersmjölken är så söt…

Att vi ändrar smaklökar som vuxna och inte trånar efter det sockersöta på samma sätt  (de flesta av oss är inte sockerberoende trots allt sött vi fått i oss som barn) beror nog på samma sätt att våra kroppar inte behöver de snabba kolhydraterna längre.

#10 Vilket oerhört bra inlägg! Jag håller fullständigt med dig i allt du skriver!

#16 Tack! 

Så bra att fler tänker på det.

Jag tyckte inte alls det var något konstigt med att vi inte hade matsäck med oss på en så kort tur. Vi går ofta ut i skogen och plockar bär och svamp. När vi är hungriga åker vi hem och äter. 4 timmar på en hästrygg är inte så ansträngande att man måste äta.

Det jag tänkte på var just det att det  hela tiden ska fikas och bullas upp och är man inte med på tåget så är man konstig och andras mammor kommer och matar mina barn!

Jag är hellre konstig och kanske väcker lite känslor än att åker med på tåget.

Och visst, banan är ju bättre än bullar.

#18 För mig är 4  timmars uteritt definitivt inte kort tur, speciellt inte för barn. (själv ridit många år)
Ridning är ju ganska krävande också, och på uteritter behöver man ju ha lite extra koll osv.

Men just kakor och sånt, ja det behöver man ju inte ha.

Just för det sociala inslagets skulle hade nog jag haft en fikakorg med mig. Den hade innehållit lite grillade revben eller kycklingklubbor och uppskurna grönsaker med någon god dipp till. Det hade räckt och är enkelt att ha med sig.

Men jag håller med, det är ett fasligt fikande hela tiden och även om det är mysigt så kan det hos mig skapa en del ångest.

Det är just det, pga att jag inte hade nåt att äta räknas jag som konstig och asocial…Varför? Jag är lika trevlig fast jag inte äter…

Jag tror nog att det finns en stark poäng i att TS kan sina ungars hunger. Och jag är övertygad om att de skulle sätta sig på tvären om de själva visste med sig att de behövde äta i halvtid och ta med sig något i fickan.

Och även om det är ansträngande, jo jag har också ridit mestadels uteritter en gång i tiden, så är det ingen fara eller ens ett problem att komma hem med en god hunger och aptit.

#21 Ja, det är helkorkat. Fika har blivit nästan ett heligt inslag i Sverige. Utan den hädar vi. 😉

Jag hade gett barnen en lättare frukost och tagit med kall grillmat och lämplig dryck som picknickmat. Av flera skäl. Dels för att 4 timmars fysisk aktivitet inte är samma sak som att ligga i hängmattan, dels av sociala skäl men kanske främst för att picknick är något av det trevligaste som finns! Jag äter ofta måltider i picknickform bara för att allt blir så mycket trevligare när jag får äta i trevlig miljö tillsammans med trevliga människor. Jag tror att även jag hade erbjudit barnen något att äta pga att jag anser att de inte ska förvägras trivselfaktorn som picknick innebär. Som sagt, någon rejäl frukost innan hade inte varit nödvändigt utan frukosten hade kunnat vara picknicken

Jag tror inte nåt av mina barn såg det som fysisk aktivitet. Att rida islandshäst i mestadels skritt, 12 grader i luften, ger inte ens lite armsvett. Det är ju som att åka soffa med vacker utsikt. Jag har själv ridit i 35 år och haft eget halvblod. Det går inte att jämföra med den här "trailritten".

De fick kokta ägg med smör till frukost.

#25 Ingen här kunde ju veta att det var mestadels skritt 🙂
Har själv varit på turridning och då travade, töltade och galopperade vi en hel del också = ingen softritt.

Jag förstår både dig, SpurtAnne, och den matande föräldern. Och jag kan se det onödiga i att äta hela tiden, men också se det trevliga. 

Kort sagt: det här är en sån där situation där ingen gör rätt eller fel.

Det tråkiga med detta är att det inte finns någon att klaga på. Och det vill man ju helst (i alla fall jag) när det inte blir som man själv vill ha det. Man vill ju bara kunna göra som man vill utan att andra ska ifrågasätta hela tiden. Vare sig de är vänliga eller inte. Hur snälla folk än är så vill man inte alltid bli uppmärksammad för att man inte beter sig som alla andra. Och det gör att man blir lite irriterad. Ändå gör de där "bry-sig-om-arna" inget fel, de är bara så där trevliga medmänniskor. Och det kan man ju bara inte klaga på. (Fast ovälkommen snällhet är nästan ännu värre än rak elakhet. För då får man inte bli irriterad.)

Så vad gör man av sin irritation? Får man vara irriterad ens?

Jag håller med dig till 100% Internettan! Bra skrivet.

Jag brydde mig inte så mycket själv utan reflekterade mest över hur jobbigt det blev för de andra att vi inte hade med oss matsäck. Vi gick och klappade hästarna, kollade på blommor och kollade i Ljusnan.

Lite komiskt på nåt sätt att komma med en banan till mina barn. JAG då? Jag fick inget…🤪

En helt annan grej appropå ovälkommen snällhet. En gång satt jag och mina barn på ett fik ute på landet där man kan ha hunden med sig. Jag har en dalmatiner. Satte honom i en stolpe brevid bordet. Då kommer en personal fram och frågar om hon får ge hunden en korv! Då höll jag på att ramla av stolen. "Varför då?" var min spontana reaktion och fråga till henne. Hon så lite sur ut och jag skyndade mig att svara nej tack(lite trevligare)…

Det är nåt sjukt över det här matandet av barn och djur som många håller på med.

Ett barn på t ex 7 år klarar en svamppromenad på 3 timmar utan föda. INGEN skulle dö av det såvida de inte har några sjukdomar.

Visst kan man ta med sig nåt för att det är trevligt men det är inte nödvändigt och skadar ingen att gå hungrig en timma. De flesta jag känner gör svamputflykten till en picnic och det är det som blir själva grejen. I alla sammanhang till höger och vänster. Det blir en väldans massa matsäckar. På stranden, på promenaden, på cykelturen, på ridturen…