ok och ok……är ju nästan allmänt lovligt att hacka på

sådana som inte följer strömmen. Men som du skriver

så är dina värden mycket bättre.

Kontra med frågan om dom planerar att få

diabetes när dom trycker i sig sin chokladkaka 😂

Ja, det är trist med folk som fördömer.

Jag har stort stöd från mina närmsta kollegor och min chef, de märker ju hur mycket mindre migrän jag får numera. Men det fanns andra på jobbet som kom med tråkiga kommentarer under mitt första år med lchf. De är numera väldigt få. De blir färre och färre ju längre jag har ätit så här.

Min läkare är väldigt positiv, det är skönt.

Det låter som de är avundsjuka för att det fungerar för dig när det inte fungerade för de andra två. Det finns ingen koststil som passar för alla och om du mår bättre har du ju hittat rätt om du tycker deras kommentarer blir för mycket passa på att trycka på hur mycket bättre du mår så tystnar de förhoppngingsvis jag tror få kollegor skulle vilja ifrågasätta att någon mår bättre.

Mina arbetskamrater ifrågasätter mig hela tiden också. Får även höra pikar om att jag kommer o dö osv. Men jag ignorerar dem för det mesta nuförtiden o tycker nog att deras kommentarer glesnat ut. Men jag tror faktiskt mycket ligger i avundsjuka, att jaglyckas hålla fast vid något och att de nu ser att det gett resultat. De trodde nog från början att det var jätte farligt, men nu tror jag att de inte har riktigt samma inställning, men det kan de ju inte erkänna, så istället låter de svartsjukan komma med kommentarerna. När mina arbetskamrater ifrågasätter om jag inte blir trött på att äta samma varje dag brukar jag påpeka att deras ostmacka sett likadan ut i 3 år. Eller fråga om de inte tröttnar på den där kaffekokaren som haft samma innehåll i 10år. Om de säger att jag ska dö så säger jag att det är ju underligt att inget av mina provsvar hos läkaren visar på det. Och skulle jag dö så skulle jag antagligen göra det snabbt och då inte dragits med värkande leder och ett lågt sinne i flera år innan. Gjorde även en kaloriräknarmånad där jag kunde visa att jag ytterst sällan gick över deras kalorigräns, så kunde där få tyst på att jag skulle få i mig för mycket energi. Innan jag gjorde en omstart med LCHF åt jag ingen frukost alls, då drack jag bara vatten. Det var väldigt provocerande det med tydligen. Tom de som bara drack kaffe kände att de hade rätt att ifrågasätta mig. Min rekommendation till dig är att välja dina strider. Svara på påhopp med nått slående nån gång ibland. Jag har även nån gång sagt åt dom att jag ju inte sitter och ifrågasätter vad de äter utan provokation. Kan ju tillägga att folk som äter fruktyoghurt med sockermusli ifrågasätter när jag äter naturell grekiskyoghurt till frukost, så folk tänker helt enkelt inte!

När nån säger att jag kommer att dö svarar jag:

Naturligtvis! alla människor dör så småningom så det vore ju underligt om jag inte gjorde det

Det brukar täppa igen truten på dom ett bra tag

Människan är ett flockdjur och i vissa sammanhang syns det extra tydligt. Våga inte falla ur gruppen, våga inte tänka själv, våga absolut inte gå din egen väg.. för då ska du mobbas in i gruppen igen..

Jag hade slagit näven i bordet och sagt - att det går bra att ringa min läkare och få kopia på proverna, puckon! Sen hade jag sagt till dom att har dom inget trevlig att prata om så kan dom vara tysta.

Jag vet att jag hade gjort det för jag har gjort det förr - men då har det inte handlat specifikt om kost utan andra orsaker, där jag har gått min egen väg, vilket verkligen inte har passat..

När man då har slagit näven i bordet så blir det obekvämt tyst några dagar, sen är det alltid någon som försöker sig på en trevare att vara vänlig, och då är man det tillbaka och säger samtidigt - fattar ni/du hur mycket du sårar genom att mobba??.. och då brukar de få stora ögon - mobba?? - vi mobbar inte.. Jo, det är exakt vad ni gör det!!

Nämen fy sjutton, vad är för arbets"kamrater"!!

Uttalanden som att - Du kommer att dö, och liknande är ju helt uppåt väggarna. Så säger man bara inte. 

Ett provocerande beteeende är såklart en triggare för andra att börja hacka. Men att äta sin mat i lugn o ro, tycker inte jag är särskilt provocerande.

Skulle också tro att det är avundsjuka isf.

Jag skulle snällt be dom att sluta mobba mig, att sätta ord på deras beteende tror jag hjälper. Om de är vuxna människor så kan de tänka om, om inte, så får man påminna dom flera gånger. Och när man märkt tendenserna på arbetsplatsen akta sig att gå med och mobba ngn annan av annat orsak. Lycka till.

" Nä, det har du rätt i - din chokladkaka är ju myyycket nyttigare!"

Under alla mina år med LCHF har jag klippt ut artiklar om LCHF- vinster och viktnedgångar, många  med bilder, före och efter. Dessutom skrivit ut en hel del från kostdoktorn. Allt för eget intresse. Förvarar allt i en pärm.

Under dom första åren var det många som ifrågasatte min kost med så mycket fett.

Då tog jag fram pärmen så att dom själva fick läsa. Det var lättare, än att jag relaterade vad jag läst och vet. Speciellt det som skrivits av en läkare.

Alltså, vad är det ni äter som får andra att börja mobba?

När jag tar fram min matlåda, så får det de andra att börja dregla.

Igår var det avokado fylld med räkröra och idag var det stekt ägg med bacon, på en en bädd av sallad.

Mina arbetskamrater har gett upp :) Å andra sidan så är jag den mest biffiga på hela stället och den enda som inte sitter och svullar till eftermiddagsfikat.

I dag på lunchen så hade det kommit fram två stora skålar godis för att fira "att vi har raderat 900 dubbletter på servern". *tar mig för pannan* Jag kom då med förslaget att vid nästa personalenkät ta upp förslaget med sötsaksförbud på arbetsplatsen. En höll med om att det har varit extremt mycket den här våren. De andra blev upprörda och sa att jag riskerade att bli lynchad. Och så påstår de att LCHF:are är aggressiva …

Men är det e bra väg med sötsaksförbud? Jag förstår om de tror du blir lynchad! 😉 Låt de som vill äta godis göra det och föregå med gott exempel istället!

#13 Det var ju till viss del sagt med glimten i ögat eftersom jag inser att det aldrig hade gått igenom ändå.

"Låt de som vill äta godis göra det och föregå med gott exempel istället!"

Ja mamma ;) Det har jag gjort i över fem år …

Känner av det på jobbet jag med.. Även fast jag ätit LCHF länge nu så fortsätter kollegorna truga på en sötsaker och de ger varandra menande blickar när man tackar nej. Varför är det så provocerande att välja bort socker och sötsaker egentligen. 

I morse var jag så nöjd att vågen börjat vända neråt igen och att sötsuget är helt borta. Då var det en kollega som köpt ett varsitt wienerbröd till alla för att hon fyllde år. Kände mig tvingad att äta det jäkla wienerbrödet och gjorde det.. Var inte så nöjd med mig själv efteråt precis.. Och det var inte ens gott! Äsch bara att ta nya tag och fortsätta äta det man man mår bäst av!

Och under mànga àr, innan jag tog bort allt socker fràn min diet för fibromyalgin, sà stirrade mina väninnor stort när jag àt efterrätt och ordentliga portioner mat, männen sàg förvànade ut…

Här nere (Genève) är det mer normalt än onormalt att, speciellt kvinnor, ber om mat utan "dàliga kolhydrater" som pasta/ris/potatis.  Allt är grillad fisk/kött med sallad och dessa petas det i.  Kommer det in en tallrik med en liten ringla av potatismos (typ 30gram…) eller ett par morots bitar till torsken lämnas de…

Men de är otroligt fett rädda tyvärr.

Lunch med en kompis häromdagen blev dock en förätt av grillad bläckfisk med örter och huvudrätt en smör och olivoljs grillad havsabborre filé  med grillade cherry tomater, sallad, en stor tjock bit mjuk grillad aubergine med röd och grön grillad paprika samt tvà soppskedar potatismos gjord mest pà smör..

Smakade medelhavs solsken och vi njöt!

På min arbetsplats är det 50/50 - de som äter mer eller mindre strikt lchf och de som äter en blandkost med en slagsida åt hclf. Och båda lägren misstror varandras kost…men har vid det här laget slutat käbbla om vem som har rätt, skönt nog.

#crikarlshamn; Enligt min erfarenhet verkar det vara en vanlig kombo i Medelhavsområdet, rädslan för både fett och dåliga kolhydrater.

Det enda jag ibland får höra är att det är tråkigt att jag inte kan följa med ut och äta lunch ( svårt att få lämplig mat på ortens få matställen) och då är det inte en pik mot min kosthållning utan att de uppriktigt saknar mitt sällskap. De var lite skeptiska till min kost från början men det gick relativt snabbt över. Vi är två som äter LCHF-kost, en som äter GI, en vegetarian, en som äter strikt tallriksmodell och en diabetiker typ 2 som provat LCHF men som inte fixade den utan numer äter enligt ISOdieten tror jag. De övriga är klassiska allätare utan speciell plan. Jag blir beklämd av att det är så många som har så besvärliga kollegor på jobbet. Vad var och en väljer att äta är ju individuellt och måste respekteras

Truly, Bor i Genève och det verkar som om man kan inkludera Paris och London i detta.. Fetträdslan går lite väl långt. Skrämmande då jag ser äldre väninnor i femtio årsåldern som normalt kanske borde gå upp ett par kg vid klimakteriet i stället svälter sig lövtunna. Talar om BMI bra under 18 och de ser genast även äldre ut. Brukar föreslå att de äter avokado då de klagar på torr hy. Har skickat runt kostdoktorns websida på engelska, mer kan jag inte göra. Glad när de äter…