Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
LCHF - Problem

Konstig reaktion

2018-01-13 00:05 #0 av: Mulliga

Jag är tjock, mullig eller vad man nu vill kalla det, och jag går inte ner i vikt vilket är mitt eget fel. 

När jag någon gång fuskar med ätandet (någon fyller år osv och jag kanske VILL kunna ta mig en liten tårtbit då. Jag kanske inte vill sitta och äta en ostbit då eller  bara dricka en kopp kaffe. Jag vill kunna vid speciella tillfällen göra som de andra och äta det som bjuds)

Detta hade säkert inte varit några problem om det inte varit för min reaktion efter avsteget.  När jag åker hem så tänker jag att jag lix förstört allt så jag kan lika gärna äta det och det och det också och så kanske jag köper ett glasspaket en limpa och en chokladkaka som jag mumsar i mig när jag kommer hem.

Sedan återgår jag till lchf tills nästa gång jag känner för att göra som alla andra och kunna fika något sockerrikt och så svävar jag ut i ett långt frossande igen innan jag återgår till bra mat.

På detta sätt håller jag vikten men jag har 30 kg övervikt så det är klart att jag vill gå ner i vikt. Jag blir så fruktansvärt frustrerad och arg på mig själv att jag inte klarar av att göra ett litet lagomt avsteg, med en kaka eller en tårtbit utan att det slår slint i min hjärna och att jag trycker i mig allt möjligt efteråt när jag kommit hem.

Vad är det för fel på mig lixom?

Anmäl
2018-01-13 12:19 #1 av: Sindri

Det är absolut inget fel på dig. Du reagerar ungefär som de flesta som länge ätit fel mat. Du är antagligen sockerberoende också. Din hjärna får en fantastisk dopaminkick av sött, och det vill den ju ha.

Det är för en del ett långt och mödosamt arbete att programmera om hjärnan , tarmen och kroppen. Du kan tyvärr inte göra "avsteg" som du gör, det är rätt meningslöst att försöka med LCHF om du inte kan hålla dig.

De flesta har ju väldigt mycket "frestelser" runtomkring sig och tycker det är jobbigt att "sticka ut" och vara "besvärlig" i matsammanhang.

Det är ingen idé att du blir arg på dig själv, det blir bara svårare då.

Det finns några saker du kan prova om du vill bli av med ditt sötsug och dina extrakilon.

Lär dig att tycka om dig själv så pass mycket att du vet att är värd ett bättre  och friskare "jag". Försök hitta belöningar som ger dig dopaminkickar och ta till det istället för mat.
Läs boken "Sockerbomben" av  Bitten Jonsson. Läs också om hur godisindustrin manipulerar forskningen och lurar oss. Att bli arg på sånt kan stärka ens motivation.

När du går bort - ta med dig något eget att äta. Det behöver inte vara så väldigt strikt LCHF just då.  Men det finns saker man kan äta utan att trigga sockerdjävulen. Vad som passar dig bäst vet bara du. Gör klart för alla i din omgivning att du inte kan äta allt det de äter, det är inte märkvärdigare än så. Säg ifrån vänligt med bestämt.

Jag har aldrig haft problem med folk som inte fattat eller försökt övertala mig om nåt.

Och nu när julen är över kanske det vore en bra idé att ligga lågt med kalas ett tag. Du måste komma lite längre i din kostresa så din kropp hinner ställa om sig ordentligt. När du börjar märka positiva resultat borde det bli lättare att motstå frestelser. Då har du mer att förlora.

En del kan göra avsteg efter ett långt tag utan att det resulterar i hämningslöst frossande, men en del kan det aldrig. Så det gäller att bestämma sig hur man vill leva resten av sitt liv. 
Men som  sagt, håll inte på och plåga dig med dåligt samvete och självhat - det gör det bara svårare. Du är helt normal.

Anmäl
2018-01-15 10:56 #2 av: Effie

Jag räknar mig inte som sockerberoende...men nog känner jag igen mig I det där sociala ätandet av dumma saker. Efter jul har jag nu 1) fastat några dagar 2) hållit mig ifrån allt det där som är lätt att slira på. Julens chokladkartonger star hemma; inte en bit sedan jul. Vill  sambon ha frukt får han äta det. Inget smakprov på potatisklyftor och liknande.

Det är faktiskt enklare att hålla sig till rätt kost, om man inte slirar med "bara en liten bit".

Jag har inte varit på fest (det är jag ganska sällan) men attityden mot tårta och kakor måste vara Nej tack, även om man känner sig tråkig. Vad gäller mat måste det vara "så ok som möjligt", och direct upp på banan igen efteråt.

Attityden "nu har jag förstört allt så nu kan jag lika gärna..." måste bytas mot "jag kan inte påverka det jag har ätit, men jag kan påverka det jag stoppar I munnen nu". Om det kräver sockeravvänjning, så gör det. Har du last lchf-ingenjörens blog? Den handlar mycket om att vara snäll mot sig själv, också.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2018-01-15 19:16 #3 av: Zepp

Nämenaltså.. jag är inte sockerberoende.. och rätt vad det är så är det barnkalas, (dom är värst) så kan jag äta vad som serveras, (smakbitar).

Och anledningen till att jag inte anser mig vara sockerberoende är främst att jag mår lite illa av allt sockret.. jag tenderar inte att tycka synd om mig själv och sen offra mig själv på sockeraltaret.

Utan tvärt om.. för det första så har jag lite hum om vad som brukar serveras på sådana tillställningar.. så jag äter mig mätt redan innan jag åker.. och koncentrerar mig på festens huvudperson och kalasets värd/värdinna!

Sen så är det bara upp på hästen igen!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.