Annons:
Etiketthälsa
Läst 8922 ggr
Septima
2016-01-23 10:54

För hög nivå vitamin D! (samt saltbrist)

Jag har den senaste tiden haft återkommande problem med reaktioner som verkar vara allergiska men som jag nu tror beror på histaminkänslighet. Jag har ätit en hel del mat som jag tex sparat i kylskåpet (köttgryta), makrill i burk, surkål och gärna tagit ett glas rödvin till. Alltsammans histaminrikt och då kan det het enkelt bli för mycket utan att man behöver vara allergisk för de enskilda matvarorna. Men jag ville kolla om det också kunde finnas någon annan förklaring, någon brist av något slag till exempel, och gjorde därför ett blodtest på Werlab.

Alla värden utom D-vitamin och salt låg inom referensvärdena. D-vitamin låg på 247 (glömt vad enheten kallas) vilket var en bra bit över referensvärdet. Jag hade trott av det jag läst bland annat på Kostdoktorn att det var i princip omöjligt att komma så högt. Jag har tagit 4000 IE om dagen under vinterhalvåret vilket jag uppfattat som en rekommendation. Självklart ska jag minska mängden men hade jag inte mätt värdet hade värdet kunnat fortsätta att öka eftersom det ackumuleras, och så småningom uppnått toxiska nivåer. Vill bara uppmärksamma andra att det KAN bli så att man får i sig för mycket!

Så hade jag saltbrist! Inte enormt stor men dock.  Saltbrist kan åtminstone bidra till histaminkänslighet eftersom salt är en naturlig antihistamin. Jag tycker jag saltar rätt mycket på maten (andra brukar skaka på huvudet och varna mig) , men tydligen för lite ändå. LCHF kan hänga samman med denna brist på det viset att jag aldrig äter halvfabrikat numera (det gjorde jag inte förut heller i någon större utsträckning) och inte äter bröd (det åt jag däremot mycket tidigare) utan salt blir en ren krydda "uppepå" maten. Kan vara bra att kolla värdena alltså när man liksom jag ändrat sina kostvanor rätt rejält (sen fyra och ett halvt år för min del).

Annons:
Margareta
2016-01-23 11:10
#1

Det där med att mäta natrium i blodet verkar vara en knepig historia. Min man saltar betydligt mer än jag och ligger lågt i Na. Jag ligger betydligt högre och saltar mindre, gillar inte salt. Kan det vara så att andra saker påverkar hur vi tillgodogör oss salt och att kroppen talar om det genom att ge sug efter salt? Jag tycker inte det är gott och trodde därför jag skulle ha lägre värden än maken. Så var det tvärtom.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Septima
2016-01-23 12:08
#2

Ja intressant som sagt. Jag har alltid haft saltsug - kan bero på att jag haft svårt att tillgodogöra mig natriumsalter. Eller att några andra funktioner i kroppen förbrukar mer natrium än vad de normalt gör… Min mor hade fö också saltbrist (men hon var väldigt försiktig med salt eftersom hon lärt sig att det var farligt). Läkarna rekommenderade henne att salta mer eftersom saltbrist kunde inverka menligt på hennes dåliga hjärta…

Nu saltar jag i teet - det är faktiskt jättegott. En oväntad bonuseffekt av den ökade saltkonsumtionen är att jag smakar bättre i munnen - och verkar ha bättre andedräkt.

hemul
2016-01-23 14:21
#3

Vad läskigt. Jag har ätit 5000 iu i många år och de gånger jag testat har jag legat runt 150.  Ditt värde är högt, men det är väl inte över gränsvärde? För några år sedan var det 75-250 mmol/l här. Nu har de slutat sätta ut det. Har det ändrats?

Är du mycket i solen och tar D ändå? Något sånt?

Septima
2016-01-23 15:32
#4

Jo det är över referensintervallet enligt resultatet från Werlab - gränsen där gick vid 150 men den toxiska nivån skulle inte infalla förrän vid 375 mmol/l. Nej jag är inte särskilt mycket ute i solen. Har ljus hy och är rätt solkänslig men har blivit tåligare genom LCHF - eller kanske D-vitamintillskottet. Åker inte på "solsemestrar". Och på sommaren tar jag inte lika mycket som på vintern. Ja lite läskigt men jag hade ju inga förhöjningar av kalcium vilket väl borde ha varit fallet om jag hamnat på en skadlig nivå…

hemul
2016-01-23 15:57
#5

Som jag ungefär då. Jag är ute mycket, cyklar, men sällan mitt på dagen, och tar också mindre på sommarn. Solar aldrig medvetet. Jag har blivit mer och mer tveksam till det här med att ta stora mängder D. Förgiftning är jag inte så rädd för personligen iom att jag har koll. Mer detta med obalanser som kan uppstå som oroar mig. Men det gäller ju alla tillskott.

Lite lustigt i sammanhanget, jag kämpar just nu med en bruten arm och problemen gipset ställde till. Fyller 60 i år och det är första gången jag brutit någonting sedan småbarnsåren. Stod på örona av okänd anledning på planmark mitt i stan. Där fick jag för mina fina D-vitaminvärden.

Margareta
2016-01-23 22:13
#6

Oj hemul, jag fyllde 60 ifjol och har nog aldrig brutit något innan mer än revben, men bröt armbågen för ett par år sen. Inte bra den krånglar än. Någon nerv i kläm så fingrarna är avdomnade.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
Vivisfaxarn
2016-01-24 10:58
#7

Känner igen detta att stå på örona på plan mark! Framlänges som en fura. En tand och glasögonen men inget brutet tack och lov. Undrar om jag snubblar på min egna fötter…

hemul
2016-01-24 15:44
#8

#6 Har nog gått bra på så sätt för mig. Handen har funkat ganska bra hela tiden och brottet läker fint. Själv leden var inte skadat. Det stora rörbenet var tvärt av precis ovanför, men det räknas som armbågsbrott ivf. Däremot fick jag gå med gipset nästan dubbelt så länge som rekommenderat ("vi ligger lite efter", sa de…) så armbågen stelnade. Jag visste ju inte hur viktigt det var att få av det i tid, annars hade jag legat på eller vänt mig någon annanstans. Kunde inte ens böja fullt 90 grader från början och läkaren tror inte jag blir helt återställd. Känns jäkligt surt eftersom det beror på deras nonchalans och inte på skadan i sig. Men jag ska visa dem att det går. Jag sliter i armen ungefär 2½ timme per dag och jag tänker fortsätta så länge det går det minsta framåt.

Sen tog axeln stryk av gipset och mitellan också och jag fick övningar som gjorde det sju resor värre. Trodde övningarna var för armbågen, så jag kämpade på fast det gjorde ont ibland. Sen fattade jag att de nog var för rörligheten i axeln, men med min status hade de ju motsatt effekt, så jag la av. Tyvärr inte i tid. De kollade inte om övningarna var lämpliga för mig eller förklarade nåt, bara fick en utskrift med standardövningar. Suck.

#7 Jag tycker det är läskigt för att jag inte vet vad som hände. Kände inte att foten stötte emot något, inget snedsteg, ingenging. Var 1 november, så inte var det halt heller. Gick över en gräsmatta och plötsligt trampade jag luft som en jäkla seriefigur. Sen fälldes kroppen framåt och jag sköt fart! Flög över trottoaren och landade ute på gatan. Förstår inte alls hur det kan ha gått till. Tyvärr gick jag inte tillbaks och kollade om det var en grop eller nåt under löven där på gräsmattan.  Katapultfälla kanske?😛

Ivf var jag rädd att gå ett tag efter. Visste ju inte vad jag skulle se upp för och det kändes som om det kunde hända igen när som helst. Nu är jag skraj igen när det är halt. Brottet är inte helt läkt än men gipset är av, så trillar jag igen så börjar det väl om.

Ursäkta TS att jag kidnappade tråden lite. 🙂

Christina48
2016-01-25 05:06
#9

Jag är 67 fyllda och trippade i somras av okänd anledning. Tror det kan ha med åldern att göra. Tog emot mig med högerhanden som fortfarande inte är helt bra. Jag åt 5000 IE D-vitamin förra vintern om det kan ha med saken att göra. Ivf kände jag att det var för mycket utan att för den skulle göra något test. Däremot har jag gjort bentäthetsmätning några gånger och ligger över snitt. En undersökning som är enkel och billig att göra och numera finns på flera vårdcentraler. Nu tar jag 2000 IE och det känns ok.

hemul
2016-01-25 11:25
#10

Tack för den upplysningen. Klart man funderar om benen kan ha gått och blivit bräckliga, även om jag säkert fick en rejäl smäll. Då ska jag fråga vid nästa läkarbesök om jag kan få göra det.

Har ramlat i skogen några gånger och då har det inte hänt nåt men har känt att jag slagit mig om man säger så. Den här gången var det tvärtom. Inte en skråma, inte ens skrapsår och klädarna hade inte en fläck eller reva, men armen var av. Skumt.

Maria
2016-01-25 11:50
#11

Min man bröt handleden för 1 1/2 år sedan och han blev automatiskt kallad till en bentäthetsmätning efteråt. Jag gissar att det beror på åldern. Han är född 56.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Margareta
2016-01-25 12:54
#12

Oj vad mycket man lär sig på Kif fortfarande (vi firar 10 år i sommar) Jag har alltid varit skeptisk till megadoser kosttillskott, just för att det känns onaturligt för kroppen att ta hand om så mycket "helt oväntat" däremot tror jag på tillskott om man väljer mellan att ha en brist under lång tid. När det gäller D-vitamin specifikt kommer Mats Humble och föreläser på LCHF-kryssningen nu 20 februari. Man kan googla och se föreläsningar med honom. Just nu har vi det ovanligt bra ekonomiskt (hyr ut till en vuxen son) och då prioriterar vi solresor just för D-vitamin. Både maken och jag har testar nivån i blodet och vi ligger normalt. Varken mer eller mindre. Jag vill gärna ligga lite högre. Vi tat tillskott vinterhalvåret men nöjer oss med 2000IE

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

hemul
2016-01-25 13:48
#13

#11 Vad olika det är. Jag är född samma år och dessutom kvinna. Jag frågade ortopeden om det här och han sa att man brukar inte börja fundera på det förrän efter 2-3 täta brott.

Annons:
Maria
2016-01-25 16:31
#14

#13 Det borde inte skilja så beroende på vart man bor. Det måste ju ändå vara en ekonomisk vinst att kunna förebygga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

hemul
2016-01-25 22:09
#15

Men det gör det! En kompis ligger inne för bruten handled nu i Stockholm nu, operation. Jag skulle också opereras, men det blev inte så. Ivf, när vi trodde det skulle bli så fick jag instruktioner om hur jag skulle göra steriltvätt hemma två gånger på kvällen och en gång på morgonen, hur noga det var att skrubba varje fläck med den där svabben man fick och sedan infinna mig där klockan 6 på morgonen. När jag frågade hur jag skulle klara av det med bara en hand, hade inte lyckats duscha vanligt än, såg de jätteförvånade ut. Kompisen blev inlagd dagen innan, blev erbjuden hjälp med dusch o.s.v.

Maria
2016-01-26 09:22
#16

#15 Min man opererades också men han klarade galant att duscha med en hand.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

hemul
2016-01-26 11:37
#17

Han måste vara ormmänniska! Hade nog mindre gips också.

Maria
2016-01-26 12:25
#18

#16 Han hade inget gips innan operationen utan det hade han  drygt ett år innan då själva brottet uppstod.

Han duschade själv även när han var gipsad. Gipset var från armbågen och ner över fingrarna.

Han stoppade armen i en plastpåse med gummiband runt.

Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så svårt att duscha med en arm?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Christina48
2016-01-27 05:28
#19

Min gamla mamma hade ständiga problem med kotkontusioner men fick ingen undersökning. Hon bodde söder om stan och när jag talade med professorn för kliniken i fråga menade han på att det behövdes ingen undersökning eftersom hon redan haft flera kotkontusioner och det var klart att hon hade problem med bentätheten. Efter vad jag förstår är det professorn själv som hanterar ekonomin och går det att spara någonstans väljer vissa att göra det. Till råga på allt gav dom henne kalciumtabletter vilket gjorde saken än värre.  Det gäller att bo i rätt del av landet eller att hitta en läkare som bryr sig. Det är kanske inte heller omöjligt att få sånt här gjort i annat land t ex i kombination med en semesterresa. Själv tar jag magnesium i förebyggande syfte och har gjort sen början på 90-talet.

Maria
2016-01-27 09:28
#20

Vad är det för ett konstigt ställe där "professorn själv" hanterar ekonomin? Ett privat sjukhus?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
hemul
2016-01-27 14:45
#21

#18 I mitt fall för att brottet var nytt och varje rörelse gjorde ont och var potentiellt farlig och jag kunde bara använda den andra handen. Ont gör det när benbitarna gnider mot varandra, alltså förskjuts. Var också gipsad hela vägen från handleden till armhålan. Det är väldigt svårt att t.ex. tvåla in höger armhåla med höger hand! Lösningen jag till slut kom på var en trasa på en diskborste.

Men det här gällde ju steriltvätt inför operation. Man får små svabbar som man ska gnugga varenda fläck med. Hårbotten, underliv, mellan tårna, allt. Med bara en hand hade det aldrig gått för mig.

Christina48
2016-01-28 12:32
#22

Nej inget privat sjukhus. Det är på det här viset det ser ut i vårt land. Jämför med tiggarreklamen för cancer och hjärtkärlhälsa på TV4. De statliga anslagen är ett minne blott och den som är ansvarig för en institution får själv söka medel för sin verksamhet där han kan. En viktig faktor är att bli publicerad för sin forskning. Jovisst, vi har skattemedel från landsting och kommun men de förslår dåligt.

Upp till toppen
Annons: