Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som vill gå ner i vikt

Behöver akut hjälp!

2015-12-26 19:09 #0 av: ForeverAlone

Hej jag är 12 år (snälla , hacka inte på det , tack) och Tjej.

Jag har så en sån sjuk ångest jag har läst att  jag borde väga ca 45-50 kg MEN jag väger 75-80. Jag har jättesvårt med att gå ner i vikt , det går verkligen inte , och jag tror dessutom att jag har någon deprission (stav?) och det förstör typ mitt liv , jag orkar knappt träna,träffa vänner , handla , tjäna pengar såklart ger det typ 1000 bivärkningar! Jag hade 2 vänner (har säkert ngn social fobi då jag hatar att träffa /skaffa nya vänner) men dem har gått ihop nu och jag är så sjukt ensam, och det här med min övervikt gör mig så sjukt osäker , jag vet knappt om jag någonsin kommer klara hela 5,5 år till i skolan när jag mår såååå dåligt redan 

Och jag vet redan vad ni tänkte kommentera ''prata med föräldrar'' ''prata med en kurator'' ''prata med skolsköterskan'' NEJ! jag vill så gärna ta mig igenom allt själv , jag vill inte vara svag!

Så , är det någon som kan tänka sig att hjälpa mig via mail? Kik? Vad som helst!

Snälla jag ber er!

(mitt mål är då att gå ner till 50kg)

Anmäl
2015-12-26 19:19 #1 av: VildaVittra

Det är inte svagt att be om hjälp, en persons styrka ligger i att känna och kunna erkänna sina svagheter. 

Om du ber dina föräldrar om hjälp med att boka en tid hos en dietist, så kan denne se över din kost. För du är i en ålder när du riskerar att utveckla ätstörningar, så därför bör en professionell se över din viktnedgång. 

Men motion kan du börja med, vad gillar du att göra?  

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-12-26 19:19 #2 av: Bill&Bull

Hur/vart har du läst vad du ska väga?
Hur vill du ha hjälp?
Sen vill jag även säga att be om hjälp och ta till sig hjälp betyder inte att man är svag! Snarare tvärtom så visar det på en styrka att vilja förändra något man inte mår bra av.

Anmäl
2015-12-26 19:21 #3 av: Rumblebee

Vad olika sidor eller tabeller kan säga om vad man borde väga ska man ta med en nypa salt. Muskler väger mer än fett och är man lång så blir det också extra vikt.

Och att prata med andra är verkligen inte en svaghet. Man är inte svag för att man vill prats med någon eller få stöd. Att ta sig igenom mental ohälsa ensam är väldigt svårt, det är viktigt att ha någon man kan prata med.

Tänk också på att du inte ens är tonåring än och att din kropp inte har stabiliserat sig än (pubertet, tillväxt etc.).

Anmäl
2015-12-26 19:22 #4 av: _Fisken

Du är inte svag om du söker hjälp. Tvärtom. Du är smart.
Dessutom så är vi olika i storlek och flickor i din ålder har naturligt stora variationer i vikt pga pubertet och hur långt in i den ni gått. 

Anmäl
2015-12-26 21:01 #5 av: ForeverAlone

Fast nu är det så att jag mår dåligt att jag väger ca 20-30 kg i övervikt och det syns och jag Jag mår dåligt av att bara vara överviktig!

Anmäl
2015-12-27 01:39 #6 av: hemul

Men det är väl klart att 75-80 kg är mycket på en 12-årig tjej om hon inte är väääldigt lång dårå.

ForeverAlone, varför tror du själv att du väger för mycket? Äter du väldigt mycket mat? Godis? Läsk? Tröstäter du när du känner dig ensam och ledsen?

Tycker inte du ska banta, bara se över hur och vad du äter lite. Du växer och utvecklas och behöver faktiskt en hel del för att göra det. Jag (jag är också tjej) kunde äta mer än min pappa i den åldern, var hungrig jämt. Men jag var smal. Det är därför jag frågar hur du äter. Om det är så att du stoppar i dig en massa onyttigt (godis, läsk, chips) så koncentrera dig på att försöka låta bli det. Dra inte ner (för mycket) på den riktiga maten! Lite kan du dra ner ifall det är så att du äter väldigt mycket nu. Blinkar


Anmäl
2015-12-27 08:36 #7 av: LUAL

Att man tar hjälp av andra innebär inte att man är svag. Däremot behöver du  styrkan för att kunna göra de förändringar som du kan behöva göra sedan på egen egen hand. När min äldsta son var 14 år märkte jag att han började lägga på sig vikt. Orolig för att han skulle bli som jag, tjock från 8 års ålder, började vi styrketräna tillsammans för att han skulle hitta något som han kunde träna. Han hade slutat med all annan träning tidigare på grund av värk i fötterna. Sedan kom puberteten och han växte istället på längden. Numera diskuterar vi istället att han skulle behöva lägga på sig lite (185 cm lång, ca 60kg).
Det du skulle kunna göra är att först se över dina matvanor. Blir det mycket småätande t.ex? Det är lätt att man tröstäter när man är deprimerad. Prova att skriva ner allt du äter under en dag.
Kan du hitta något som du skulle tycka vara roligt för att röra på dig? Vad gör du på fritiden?

Anmäl
2015-12-29 19:58 #8 av: [bluepearl]

Om jag vetat det jag vet idag, när jag var 12, så skulle jag inte vänta med att be om hjälp.

I dagens tuffa samhälle där man ska vara perfekt,prestera, hänga med och så vidare, skapar en otrolig press på alla, men framför allt unga människor. Som dig själv. När jag var 12 så lekte jag häst och flängde omkring i skogen mest, jag visste knappt hur jag såg ut. .

Bra mat och motion är en bra grund. Drick inte läsk/redbull, ät inte godis, pizza, hamburgare etc mer än någon gång i månaden kanske. Rör på dig lagom, promenader, cykla osv. Framför allt, umgås med dina vänner och ha roligt 😃

Är det något som inte är bra, berätta det, håll det inte inom dig ❤

Anmäl
2015-12-30 00:40 #9 av: ForeverAlone

#6 Jag äter väldigt normalt , äter inte så mycket heller och jag har nästat slutat med läsk , godis osv :/ 

Anmäl
2015-12-30 12:05 #10 av: hemul

Jaha, har du varit till doktorn då och kollat så det inte är nåt fel på dig?


Anmäl
2015-12-30 13:00 #11 av: Septima

Att vara barn/ung kan vara väldigt svårt. Du kallar dig "forever alone". Ensamheten återkommer du till, både hur du har det just nu och hur du tänker dig att framtiden kommer att bli. Är ensamheten det största orosmomentet? (Antar det eftersom du kallar dig "för evigt ensam".) Att få höra att man ska vara "normal" och leka med kompisar när man är 12 och inte tänka på hur man ser ut hjälper dig antagligen inte.

Jag är mycket mycket äldre än du men var också upptagen av min ensamhet när jag var tolv och mitt utseende (jag var sent utvecklad och trodde jag skulle fortsätta att vara platt och liten resten av livet). Så inte behövde det vara så mycket bättre förr. Jag vet inte om ensamheten som sådan var den plågsamma utan om det var känslan av att inte vara just "normal". Man var liksom misslyckad om man inte hade ett aktivt socialt liv. 

Jag har fortfarande inte något stort umgänge men upplever det som självvalt. Jag är en rätt introvert person och orkar inte med ytligt umgänge i stora grupper. Kanske är det så för dig också.   Det kan också vara att du inte trivs med jämnåriga eller att du har andra intressen än de personer du lätt kommer i kontakt med. Det är inte ett tecken på misslyckande att välja att vara ensam. Men om det handlar om social fobi så blir det förstås ett handikapp som kan komma att hindra dig i det du vill göra i livet. Det är lätt att ställa jobbiga diagnoser på sig själv om man googlar om olika sjukdomar och diagnoser. Är du verkligen på allvar orolig att du lider av social fobi så bör du söka hjälp!

I ditt huvudinlägg radar du upp en mängd andra problem varav en del väl måste handla om oro för hur det ska bli för dig i framtiden. Att inte klara av att handla och tjäna pengar kan väl inte vara ett jätteproblem för dig just nu? Eller menar du att du redan nu måste försörja dig själv? Det är klart att det finns tolvåringar även i Sverige som har det så. Om det är så så kanske ditt främsta problem inte är vare sig ensamheten eller övervikten? Du är inte vuxen än, du vill inte få den typen av kommentarer, men det är ändå oundvikligt att inte påpeka detta. En fördel med att vara minderårig är att man inte ännu har fullt ansvar för sin välfärd. Kanske har du inget stöd av dina föräldrar och kanske har du heller ingen i skolan du känner att du kan tala med men det finns dock andra vägar.

Att vara överviktig redan som ung är förstås oroande och inget någon väljer att vara. Men du är säkert så påläst att du vet att om man försöker komma tillrätta med allmänt "dåligmående" genom att gå ned i vikt så kan  farliga ätstörningar bli resultatet. Särskilt farligt innan man växt färdigt. 

Hoppas du kan gå in i det nya året med lite större tillförsikt och med större acceptans för hur du just nu mår. Det är som sagt inte lätt att vara ung - men ungdom går över!

Anmäl
2015-12-30 16:33 #12 av: Ary

Innan jag kommenterar skulle jag vilja veta hur lång du är? Har en kusin som är 178 cm lång, hon kan ju väga betydligt mer än vad jag som är 168 lång, innan hon räknas som överviktig...

Anmäl
2016-01-01 22:51 #13 av: ForeverAlone

Jag är ca 164.5 cm

Anmäl
2016-01-02 08:04 #14 av: hemul

Grattis, du är överviktig. Blinkar

Men hörru, är du säker på att du äter normalt mycket? Har du räknat på det någon gång? Man kan får rätt stora överraskningar när man gör det.  Prova ett par dar om du inte redan gjort det. Finns många sajter där man kan lägga in vad man äter så får man allt uträknat. Fast du måste väga det du äter så klart, eller uppskatta mängden. Men det står du ut med ett par dagar.


Anmäl
2016-01-02 08:29 #15 av: VildaVittra

#14 Det behöver hon inte alls vara, BMI är ett enormt trubbigt redskap som inte tar hänsyn till muskelmassa. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2016-01-02 12:15 #16 av: hemul

Jag utgår från att ForeverAlone hade nämnt om hon var extrem styrketränare eller liknande...


Anmäl
2016-01-02 12:22 #17 av: VildaVittra

#16 Man måste inte vara styrketränare för att vara muskulös, jag har alltid haft avsevärt mer muskler än min syster trots att vi tränade lika mycket. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2016-01-02 13:43 #18 av: Septima

Tänkt mer: Dom råd du får som handlar om att försöka sluta tänka att du ska banta bygger (gissar jag) på att de flesta här inne själva har hållit på i många år att försöka banta men inte förrän vi hittade LCHF och insåg att det handlar om livslånga vanor, inte snabba (men mer eller mindre plågsamma) kurer så har fixeringen kunnat släppa. Hade vi i vår ungdom insett att en relativt måttlig övervikt inte är hela världen och att vi skulle lära oss att äta på ett annat sätt så skulle även övervikten så småningom försvinna så hade vi sluppit en massa andra problem.

Det verkar som att du "rent objektivt" måste betraktas som överviktig även om du troligen inte upplevs som "fet". Hur du har blivit det är förstås inte lätt att veta. Men om du tar del av de många erfarenheter som finns av ätstörningar så ser du snabbt att en väg in i sådana kan vara att börja räkna och kontrollera allt du äter. Det är troligen så att du rätt länge ätit fel och för mycket. Men du kan ju också ha någon typ av ämnesomsättningsstörning. För att konstatera den senare måste du såklart gå till doktorn. Och det verkar du inte vilja. Nå kvarstår att tänka matvanor.

Överhuvudtaget handlar det om vanor. Även din sociala situation.

Maten-vikten-vanorna. Jag skulle ge dig rådet att INTE räkna kalorier eller kolhydrater. Följ de goda råd du redan fått. Pröva att under en vecka, eller så lång tid som du kan vara säker på att klara av, utesluta allt socker, läsk, juice, godis etcetera och så långt det är möjligt även bröd och pasta. I skolmaten kan du ta så lite du kan av pasta (om det inte erbjuds nåt annat som alternativ) och mer av sådant du håller dig mätt på länge, plus grönsaker. (Kan vara skönt att slippa kommentarer och att förklara sig.)  Se till att du inte är hungrig. Utvärdera efter en vecka. Vänta dig inget viktras på så kort tid men däremot kan du, om du fixar en vecka, vara rätt säker på att klara sättet att äta under en längre tid. Och då kommer du alldeles säkert att minska i vikt. Lär dig under tiden mer om lågkolhydratkost. Du behöver antagligen inte äta strikt LCHF men det kan ändå vara bra att lära sig mer om dolda kolhydratkällor och vanliga fallgropar.

Sociala vanor. Bestäm dig för att inleda åtminstone ett samtal per dag. Du ska själv ta initiativet. Det kan vara med vem som helst. En person på bussen, i affären eller i skolan. Du kan till exempel fråga om du ska flytta på din väska, kommentera att du är glad att bussen kom i tid, att det är trist att det inte snöar eller vad som helst. Det är inte säkert att personen svarar så att det blir ett samtal. Syftet är inte att du genom detta ska skaffa nya vänner, bara att lära dig att ta dig ur social isolering.

Om du samtalar med någon du känner - lär dig att tala om något som visar att du är intresserad av den du talar med (och är du inte intresserad av den andre så lär du dig att bli det genom att tala på detta sätt). Ett absolut stensäkert sätt att få bra kontakt är att kommentera det någon annan sagt och som du själv sedan funderat över eftersom du tyckte det var intressant. "Jag är inte säker på att jag förstod hur du menade men jag tänkte så här..." Då kommer ni att tala om något "på riktigt" och inte bara prata för pratandets egen skull. (Jag är själv som sagt rätt introvert men har inte svårt för att tala med andra om intressanta saker. Människor brukar också tycka om att tala med mig - ibland mer än vad jag riktigt står ut med... :) ) Känns det konstigt för dig med den typen av samtal räcker vanliga komplimanger långt: "vad himla bra du passar i den färgen" (om du menar det förstås). 

Vanor, det handlar om vanor. 

När det gäller det ekonomiska och din jobbsituation som ju verkar bekymmersam eftersom du bara är tolv år tänker jag att du kanske ändå borde försöka få hjälp av någon vuxen.  Nog finns det en kurator inom skolan du kan kontakta? Att behöva försörja sig och själv ha hand om sina matinköp när man bara är tolv år verkar vara lite för mycket....

Anmäl
2016-01-02 18:58 #19 av: hemul

#17 Det är ju mycket möjligt, men knappast 10-20 kg mer va?


Anmäl
2016-01-03 00:05 #20 av: ForeverAlone

Tack , Jag ska testa alla tips som jag har fått i en månad eller två , så kan jag komma tillbaka med resultaten osv sen. :)

Anmäl
2016-09-14 20:04 #21 av: ForeverAlone

gick inte så bra..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.