Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
- Allt om lågkolhydratkost -

Svårt hålla ny vikt

2015-09-07 22:11 #0 av: carro.

Jag har problem

Jag har inga problem att gå ner i vikt. Jag är otroligt envis och ger mig inte förrän jag väger det jag vill (60,0 kg) Sedan tappar jag ALL motivation. Det är jättesvårt att hålla den nya vikten längre än någon månad.

Är det fler som tycker att de är jättelätt att gå ner i vikt och jättesvårt att hålla den lägre vikten sedan?

En kompis sa till mig att kroppen alltid strävar efter att väga det den är van att väga och det är därför det är nästan omöjligt för en som vägt 80+ i många år att plötsligt hålla en lägre vikt en längre tid. Stämmer det? Måste hela livet vara en pina för mig att lyckas hålla 60 kg för att min kropp "är van" att väga 85?

Anmäl
2015-09-07 22:18 #1 av: carro.

Kan tillägga att det är samma oavsett på vilket sätt jag går ner i vikt. Till och med viktväktarna funkar. Jag rasar i vikt för att jag ger mig f*n på att klara det. Men sen håller det inte i sig.

Anmäl
2015-09-07 22:27 #2 av: Record

Jo JO, Jojobantning är sådan, det funkar inte. Titta vad som är kolhydrater i din kost och försök att minimera dessa, och ersätt dem med fett. Detta skall inte vara en diet, det är en livsstil utan hunger, med vilken du lär kroppen vad den skall väga enligt din uppfattning, garanterat fungerar, utan att du saknar något annat än kg. Tummen upp

Anmäl
2015-09-08 07:52 #3 av: carro.

Ja jag vet men jag orkar inte fortsätta när jag väl är i mål. Härom  veckan hade willys  lösgodis för 39.90 kg och jag var naturligtvis där och skövlade. Jag hade ju varit så duktig som ätit nära noll kolhydrater i ett halvår och rasat i vikt så nu ville jag ha min belöning. Gott var det och nu väger jag 62.

+2 kg på en gång *suck*

Jag är hopplös.

Anmäl
2015-09-08 08:31 #4 av: Bobbymilu

Jag  har "fel" i hjärnan tydligen. Först anstränger jag mig och äter enligt alla konstens regler,  sen hittar jag på anledningar att fira. Igår t.ex. fira med ett wienerbröd och en capuccino på ICA Maxi för 10:-, för att bilen klarat bilprovningen. Är det dags att söka psykdoktor?

Anmäl
2015-09-08 08:49 #5 av: Anelis

Jag har precis samma problem. Har otaliga gånger gått ner till önskad vikt, mått jättebra och känt mig snygg och fin. Sen är det som att jag nåt målet, varit duktig och då belönar jag mig med nåt kolhydrat/socker/fett-igt. Då äter jag sånt med tanke att det bara ska vara någon dag så ska jag återgå till att äta vettigt för det är ju så här jag vill se ut och känna mig och jag kontrollerar ju det här så bra.

Men pyttsan, så är det igång igen. Jag går upp en massa kilon och njuter oerhört under tiden av att få äta allt det goda. Stoppar först när det gått lite för långt och det gungar i kroppen när jag går! Kämpar fram och tillbaka lite men sedan tar jag tag i det ordentligt och så går jag ner igen.

Hela mitt vuxna liv har faktiskt sett ut så med längre och kortare intervaller i de olika stadierna. Jag säger samma sak: jag är hopplös. Tänk att få slippa detta, alltid vara lagom smal och inte behöva slösa kraft på beteendet runt mat.

Kan det vara så att vi vet att vi kan fixa det bara vi bestämmer oss och därför kan vi tillåta oss att äta oss tjocka?

Jag ser mig som en periodare och skulle gärna vilja ta mig ur det men vet inte hur. Varje gång hoppas jag att det är den sista.

Ja, vad säger ni?

Anmäl
2015-09-08 09:42 #6 av: carro.

#5 Precis så är det för mig med. Jag är ganska säker på att jag är sockerberoende ändå klarar jag bara en tid att vara utan socker. Ett år är nog det längsta jag hållit uppe. Men suget försvinner inte ens efter ett helt år så förr eller senare faller jag dit. Alltid. Men jag har verkligen tänkt ta tag i det n direkt och inte fortsätta frossa efter godispåsen från willys i helgen. Får se hur det går. Jag har trots allt "bara" ökat 2 kg och jag åt 0,484 kg choklad fördelat på 2 kvällarFörskräckt

Anmäl
2015-09-08 09:59 #7 av: parsley

Äter du tillräckligt under tiden när du går ner i vikt eller svälter du dig ner i vikt? LCHF är ju inte en kaloribegränsningsdiet, som t ex viktväktarna är. På LCHF ska  man ska äta tillräckligt och vara mätt. På sikt är LCHF viktstabiliserande.  Du har gått upp två kilo i vätska av godiset. Håller du dig till LCHF de kommande dagarna, kommer du sannolikt att gå ner i vikt igen.

Fundera på varför du trillar dit och börjar äta socker igen. Beror det på att du äter för lite och helt enkelt är hungrig och tar till socker för att orka? Registrera det du äter en normal LCHF-dag i t ex kostbevakningen.se, så ser du hur du ligger till när det gäller protein, fett och kolhydrater och kalorier/energimängd.  Finns det situationer som triggar dig och gör att du tröstäter? Kan du hitta någon strategi för att hantera dem? Har du en beroendehjärna som går igång på socker? Bitten Jonsson skriver en del om det i boken "Sockerbomben i din hjärna". Även My Westerdahl LCHF-ingenjören bloggar om sockerberoende. 

Anmäl
2015-09-08 10:40 #8 av: Record

# Carro

Undvik att handla när du är hungrig, när du äter ketogen kost minskar sockersuget av din mättnadskänsla, finurligt va ? Ett hårdare val är att kompensera vikten för ditt sockersug genom att kapa en del av din kropp du inte tycker du behöver, DRASTISKT ? Vilket skulle du göra, du vet säkert svaret själv.  FunderarKroppen kan du inte svälta, med hjälp av VV, den bara gör en paus och väl är väl detta för VV's affärsidé.

Anmäl
2015-09-08 10:52 #9 av: Anelis

Åtminstone jag äter ordentligt, riktig mat och är inte hungrig. Helt enligt lchf. Och allt går bra. Tills jag tycker jag varit duktig och kommit i mål. Jag tror för min del att det är ett missbrukarbeteende som kräver något mer än bra kostplaner för det har jag.  Så...ja, det är komplext. Ändå "roligt" att höra att jag inte är ensam utan att det finns fler som har samma idiotiska beteende.

Anmäl
2015-09-08 13:27 #10 av: Minska kolhydrater

Tror att det är bra att ha "regler" inför sig själv vad man får äta och inte äta enligt LCHF.  Gör en lista på  "godkänd" LCHF- mat som du tar med varje gång du handlar. Sen köper du enbart det som finns på listan. Och gör aldrig några avsteg! Se till att alltid ha tillgång till lite bär eller nötter när suget kommer på.  Har själv gått ned ca 30 kilo och stått still på den vikten under de senaste tre åren.

Anmäl
2015-09-08 14:07 #11 av: Anelis

Är det det som fått dig att klara det tror du? Att du aldrig gjort avsteg?

Anmäl
2015-09-08 14:47 #12 av: OlgaMaria

Du behöver hitta ett sätt att leva, inte fortsätta pendla på detta vis upp och ner. Bättre att hitta ett sätt som fungerar alltid, istället för att banta ner dig om och om igen.

Sen är det väldigt många som många gånger klarat av att gå ner i vikt lätt, och man tänker att det kommer jag klara igen, och igen. Men för varje gång blir det antagligen lite svårare och till slut går det inte alls. Var rädd om din kropp. Ta inte för givet att du ska kunna banta ner dig till din önskevikt hur många gånger som helst. Förr eller senare slutar kroppen göra som du vill.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-09-08 15:51 #13 av: Effie

Jag skulle vilja fokusera lite på inställningen. "Belöna sig med"...och, som man ofta ser, "unna sig".  Är det att belöna sig, att äta en massa godis och gå upp I vikt igen? Mår du och din kropp bra av det? Finns det något bättre man kan unna sig?

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2015-09-08 16:00 #14 av: carro.

Jag äter ordentlig lchf-mat, blir lagom mätt och går ner  vikt. Det smakar bra, men ändå så får jag dessa "frossarperioder" när jag bara "måste ha" socker. Jag kan faktiskt inte fatta varför ens själv. Jag önskar att jag kunde få avsmak för söta smaker men jag bara älskar sött, och helst ska det vara sött och fett blandat, krämbullar och liknande och choklad förstås.

Att hitta substitut tror jag inte är bra för mig. Jag kan falla dit av att äta sådant som räknas som någorlunda nyttigt också, som grädde bär, nötter och liknande. Och att baka lchf-fikabröd triggar.

Jag älskar också att äta stora mängder, att gå ut och äta bufféer och ta så mycket man vill av allt. Det gör jag ofta när jag är  inne i dessa frossarperioder.

Men idag ska jag äta köttbullar och stekt ägg och jag ber till gud att det inte slår slint i hjärnan och att jag gör något dumt innan kvällen är slut.

Anmäl
2015-09-08 17:50 #15 av: Anelis

#12 och #13

Nej det är klart att man vill slippa detta, det är ju inte något man tycker är bra, utan det händer. 

 Man tänker kanske att det är ju bara det här lilla, det kan jag klara av. När det nu gått så bra så länge så kan jag klara det här lilla avsteget, man måste ju kunna äta en efterrätt med sina gäster till exempel. Och så går det en till dag där man tänker att det här har jag kontroll över, jag skärper upp mig i morgon.  Och en till. Efter ett tag struntar man i att ens försöka försvara det hela i tanken utan bara smäller i sig allt  som är gjort av socker och fett plus mjöl eller choklad. Allt.! Och finns det inte hemma så gör man nåt för ingredienserna finns ju. 

Det du skriver Carro skulle kunna vara skrivet av mig själv, jag känner så igen mig. Krämbullar! Som äts i bilen innan jag kommer hem så ingen ska se, strösockret smular mellan fingrarna.

Jag är också avundsjuk på de som skriver att socker känns för starkt, att de inte längre vill ha det. Finns inte på kartan att något skulle vara för sött för mig.  

Det är väl på nåt vis ändå planerat långt därinne i hjärnan, så till vida att man har uppgjorda tankebanor som man låter bli självuppfyllande profetior: jag kommer att börja äta socker/fett/mjöl/choklad sedan. Jag skärper mig nu men SEN kommer jag att släppa loss. Så hur ändrar man de tankebanorna? För man hamnar förr eller senare i "måste ha".

Lycka till ikväll Carro!

Anmäl
2015-09-08 18:31 #16 av: carro.

#15 Ditt sista stycke stämmer verkligen in på mig. Anledningen (tror jag)  att jag kan vara så beslutsam och kan fixa att äta extremt strikt en period och bara rasa i vikt är i många fall att jag tänker framåt, på vad jag kan äta SEN, när jag blivit smal. Det kan vara så simpelt som en varmkorv med bröd och massor av bostongurka ketchup och senap som jag känner mig sugen på och jag har som mål att få äta när jag blivit smal. Sen när jag blivit smal så blir det den där varmkorven och mycket mer därtill.

Tack iallafall till alla som kommit med råd och tips.

Anmäl
2015-09-08 21:26 #17 av: Kajak11

Jag skulle önska att jag kunde skriva att nä det kännar jag inte till, men några semester det senaste året har ställt det till. Det är exakt läsgodis till bra pris! Enstaka gångar...har jag "tillåt" 150 gram ca. det är ju förstås bättre än en stor låda godis. Det har varit til jul, påsk och...hmm. sommersemester (!)

Jag har klart ätit på känslor, att det var synd om mig, att det var tuft, och att det var mysigt....likt i "gamla dagar".....och det var semester.

 Konstigt, då jag inte åt godis på  1 år eller 3 praliner till jul bortsett ifrån mörk choklad. Då smakte allt för sött. Det var det 1. og .2.  året på LCHF.

Det var inte vikten som bestämte, men om jag har haft "dålig mage" - och om det inte var bra har jag inte brytt mig. och plötslig ätit lite godis eller annat. Annars har det varit gluten och socker som ställer det till, men om jag har varit ute och det inte har varit så enkelt att tacka nej till mjölmaten har det varit svårare.

Kanske ett tipp om crom kan hjälpa dig? Det hjälpar ochså mot sötsug. Jag kan inte ha de stora "fettmängder" när magen strular, så då bliver det mer ost och ägg och mayo i vardagen för mättnad.  Och att ha mat 3 gångar om dagen - huvudmåltider, inte snacks genom dagen.

För min del är det så strikt som möjligt med måltider och inte börja småäta genom dagen. Då går det bäst. Har inget sötsug i vardagen. Och inte nu heller.

Anmäl
2015-09-09 07:44 #18 av: Effie

Jag ska inte försöka låtsas att jag aldrig äter godis; jag är periodare... Jag har perioder när godis inte existerar (har funderingar på om jag möjligen då får I mig tillräckligt av alla vitaminer och mineraler och vad mer) och perioder då det inte går att motstå.

Men jag har Inga tankar på att det ska vara normalt att äta det, att jag ska äta det I framtiden som någon belöning. Jag vet att jag inte mår bra av det. Jag vet att det är "sockermonstret" som antyder att jag är värd det, och jag försöker upptäcka den där gröna bevingade ormen, som sitter på min axel och viskar, försöker lura mig att det är jag som vill...

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2015-09-09 08:20 #19 av: Tyroidea

Börja motionera varje dag. Då vill man inte ha godis. Det kan räcka med promenader (istället för att sätta sig framför tvn) eller intensiv intervallträning under 10 minuter per dag. Gör ett litet styrketräningsprogram varannan dag.Skaffa en motionscykel och sitt på den framför tvn på låg belastning. Kroppen blir härligt avslappnad (endorfiner). Att ligga på spikmatta en stund när suget kommer kan också hjälpa.

Anmäl
2015-09-09 08:22 #20 av: Tyroidea

Chokladsug och sötsug kan bero på mineralbrister, framför allt magnesium men även tillskott av zink och krom kan hjälpa.

Anmäl
2015-09-09 08:44 #21 av: [Túrwen]

Känner tyvärr igen mig allt för väl :/

Anmäl
2015-09-09 08:54 #22 av: Anelis

Nej, jag varken vill eller tycker heller att det ska vara det normala att äta godis och ohälsosamt. Och jag ser det inte som en belöning. Belöningen är ju att må bra, se bra ut och kunna klä sig snyggt och inte bara för att dölja. Ändå är det något inre driv som blir så starkt, jag är glad att det ändå "bara" är mat, det kunde ju vara sprit eller narkotika.

Det fungerar inte med de vanliga råden, jo det gör det förstås men bara en längre eller kortare tid sedan är jag där igen. Tror det måste till mer på djupet, kroppen klarar det inte själv, hela huvudet måste vara med också. Och själen eller vad det nu kan vara som måste trasslas ut eller skrämmas upp eller vad som nu kan behövas.

Men man kan alltid ta nya tag och man kan alltid tänka att den här gången ska det gå bra :)

Anmäl
2015-09-09 11:17 #23 av: Effie

#22 Men jag laser igenom tråden, och det är flera som skriver "Måste hela livet vara en pina för mig "  "så nu ville jag ha min belöning"  "sen hittar jag på anledningar att fira"  "då belönar jag mig med nåt kolhydrat/socker/fett-igt". Så uppenbarligen ser manga sockret som något eftersträvansvärt, som gör livet bättre...

Vardagslivet och -maten måste ju vara tillräckligt bra. Fira måste inte innebära wienerbröd.

Jag funderar som sagt på mineralbrist, eller något annat. Ett av symptomen på magnesiumbrist är chokladsug. Men frågan är om det kan vara något annat också.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2015-09-09 12:58 #24 av: carro.

Nja.. det gick väl sådär igår kväll. Jag föll inte ner i värsta kolhydratsfrossandet igen men det känns ändå som det blev lite för mycket mat generellt, lite för mycket gräddsås, lite för många köttbullar (med mögelost blandat i köttfärsen) lite för många ostrullar i efterrätt med bregott i osv. Kanske fick jag i mig för mycket protein då istället jag vet inte.

Tyvärr vägde jag 62,3 i morse. Ytterligare 3 hg +

Anmäl
2015-09-09 16:52 #25 av: Tyroidea

Har du provat jordnötter? Det kan vara bra som kvällssnacks och en stor del av energin går rakt igenom kroppen. Jordnötter har många hälsofördelar.

Anmäl
2015-09-09 16:58 #26 av: [Túrwen]

Tyroidea källa på det? Alltså att energin går genom kroppen? Jag tycker ändå att jag gått ner i vikt när jag dragit ner på nötkonsumtionen just eftersom att de är så energirika.

Anmäl
2015-09-09 17:00 #27 av: OlgaMaria

Nötter innehåller ju rätt mycket kolhydrater också.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-09-09 17:03 #28 av: Tyroidea

Lite om jordnötter

http://traningslara.se/notter-kaloririka-men-anda-gynnsamma-for-viktbalans/

http://www.womenshealth.se/artiklar/nyttigaste-noten.htm

http://exerscience.se/jordnotter-bra-eller-daligt/

http://www.doktorn.com/artikel/%C3%A4t-jordn%C3%B6tter-lev-l%C3%A4ngre

Anmäl
2015-09-09 17:17 #29 av: Eron33

#28 har skuggat igenom sidorna du lagt in! Inden andra kunde jag tolka att det var nyttigare att äta neutrala än rostade! Detta pga att uppvärmningen tog bort en massa nyttigt bl a kolhydrater då till min fråga: för oss som äter lchf är det då nyttigare att ätaden rostade varianten? Eller missuppfattade jag informationen?

Anmäl
2015-09-09 17:47 #30 av: Tyroidea

Det vet jag inte Eron. Tror att de flesta äter rostade jordnötter. Svårt att köpa något annat här iaf och det framgick ju inte av studierna riktigt. Salt behöver man inte vara rädd för om man inte har problem med njurar eller skyhögt blodtryck. Jag tycker att jordnötter är ett bra snacks, sen om det är nyttigt också är det ju inte fel!

Anmäl
2015-09-09 19:59 #31 av: carro.

Och sen är det det här med att det aldrig går att rensa bort saker i skafferi/kylskåp/frys. Sambon är tämligen ointresserad av lchf. Han är smal oavsett vad han äter. Därmed inte sagt att han är hälsosam men det struntar han i. Så länge han inte ökar i vikt så gör han inga förändringar.

Och även om han inte trycker upp chipspåsar och annat i ansiktet på mig så finns det ständigt onyttiga saker hemma.

Och jag har nog slarvat en del ikväll med. Inte chips eller godis  men ja, lite annat. Får väga mig imorgon och se hur illa det är.

(Hoppas det går bra att jag använder den här tråden och skriver hur det går. Ingen måste kommentera eller ens läsa men det känns ändå bra att skriva nånstans och att någon kanske har "ett öga på mig")

Anmäl
2015-09-09 20:27 #32 av: Eron33

Carro! Det är väl det som är vitsen☺Detta är ju din tråd och det är ju som du skriver, det är ju frivilligt att läsa!
Man måste få ventilera och det låter som du är rätt ensam med detta med lchf? Och då finns ju vi alla här!
Jag har turen då jag och min man gör detta tillsammans men däremot är det ingen annan förutom våra barn som vet att vi äter detta!
Vi åt detta med lchf för drygt 2 år sen och då fick vi möta sån negativ omgivning! Har en släkting som är sjuksköterska och rätt mycket utbildad inom vården som diabetessköterska m.m. och hon vill ha detta som en bedrövlig livsstil med tanke på allt fett som stoppar allt i kroppen är ungefär hennes åsikt!
Så vi har beslutat hålla det hemligt i nuläget iallafall!

Anmäl
2015-09-09 20:28 #33 av: Tyroidea

Carro, har du testat träning för att mota mat- och sötsuget? Du får en omedelbar effekt och sen blir man ju snyggare också med en fast kropp! Muskler bränner fett så om man styrketränar kan man faktiskt äta lite mer iaf.

Anmäl
2015-09-09 21:00 #34 av: carro.

#32 Ja jag är totalt ensam om lchf. Jag vet att det blivit vanligare men inte i min närhet. Jag har några kolleger som använder lchf endast som bantningsmetod där de hoppar på lchf i ett par månader i omgångar och sedan slutar men ingen jag känner har lchf som livsstil.

#33 styrketräning har jag inte testat men promenader går jag varje dag minst en halvtimme

Och sen är det så också att när jag blir sugen på att äta onyttigt så är det nästan uteslutande på kvällar. Jag börjar ofta/alltid dagarna nyttigt utan problem. Till och med efter en mättande lchf-middag så kan jag få sötbegär. Medans tidigare på dagen kan jag gå helt utan att äta något på flera timmar och jag blir inte sugen ändå. Jag fattar inte att det alltid är på kvällarna det spårar ur även efter en rejäl middag?

Anmäl
2015-09-09 21:16 #35 av: Eron33

Vi har gjort ostchips som jag tycker varit bra! Första veckan åt vi mycket ostskivor när vi blev sugna! Sen fick jag syn på ostchips! Lägg riven ost I högar på en plåt med bakplåtspapper inte för nära då de smälter ut! Sätt in i ugnen på 200 grader, jag brukar sätta klockan på 8 min men brukar få köra längre mellan 10-12 min kanske? Beror på ugn, ostsort och mängd.
Plockar ut och låter svalna på galler! Sen kan man stoppa dessa i frysen och kan ta en när man behöver nåt! Vi åt många ostskivor i början men ostchips kan det räcka med en eller 2 av! När du tar upp dem från frysen kan du äta dem på en gång då de är så tunna tinar de på en gång!

Anmäl
2015-09-09 21:22 #36 av: Eron33

Kan tillägga att man kan krydda dem lite om man vill, jag äter dem neutrala men till min man har jag kryddat med en grillkrydda utan socker! Krydda i såfall innan de stoppas in i ugnen!

Anmäl
2015-09-11 09:03 #37 av: Adelheid

Jag ær också en gammal hederlig frossare som jag vill kalla det. Kunde få frossardagar då hjærnan och min egen vilja bara stængde av sig och man gick på instingt. Æn sæ længe ær jag så tidigt inne I min viktresa så att fortfarande nær sambon sæger att han skall bort en kvæll så får jag førsta tanken "då ska jag frossa", før jag har aldrig gjort det med han hemma. Då børjar mitt kolhydrat monster planera. "Sushi till middag, chips, ostbågar, dipp och någon choklad" brukar som regel vara menyn før mitt frosseri.

Min sambo ær också helt ointresserad gællande LCHF så han har också massa onyttigheter hemma. Det værsta ær ju att han æter det knappt. Han kan ha en påse godis I en månad eller en choklad I två månader. Galet! Det finns inte I min værld att ha något så længe. Men vi har løst det genom att han førvarar allt I ett skåp jag aldrig har annledning att vara inne i. Då kan jag førtrænga tanken att det finns før jag blir inte konstant påmind av det nær jag øppnar ett skåp. Kanske det kan vara ett alternative før dig?

Anmäl
2015-09-15 17:09 #38 av: carro.

Jag har inte uppdaterat här. Helt enkel för att jag fallit rejält och inte orkat skriva ner allt elände. En massa onyttigt sen sist har det blivit. Bland annat jättegoda blåbärskakor, bakat på vetedeg och så strör man socker och ringlar sirap över.

Igår började jag om med strikt lchf. Tyvärr väger jag 64 nu, vilket inte är konstigt alls. Nu måste jag sköta mig annars är jag snart uppe på 85 igen. Min vikt går med en rasande fart upp när jag börjar äta skräp.

Anmäl
2015-09-15 17:33 #39 av: Anelis

Strör socker och ringar sirap över, ja du, det är inte lätt! I en annan tråd pratar vi om sorgen det kan vara att bli tvungen att säga nej till allt det söt-goda. Att se på det som på en allergi. Om man vore jordnötsallergiker och kunde dö av jordnötter skulle man aldrig mer äta en smula av det. Även om man kan dö av överätning så går det så långsamt så man lurar sig själv och tänker bara den här gången så ska jag sätta stopp sen.

Men bra att du är på banan igen! Som "Siggebus" skrev i den andra tråden:  du har inte misslyckats förrän du har slutat försöka!

Anmäl
2015-09-15 17:45 #40 av: carro.

#39 ja det har du så rätt i att vore man allergisk skulle man aldrig äta det. Tyvärr är det så att folk (iallafall som jag känner) förstår inte alls att man kan vara beroende av socker. De tycker att är man inte diabetiker så kan man äta lite av varje, EN kaka,  LITE LAGOMT med godis osv och sen sluta äta. Och sen att jag inte klarar äta lagomt av det onyttiga som "alla andra" fattar inte folk. De tycker bara att jag varit så duktig när jag gått ner i vikt och då borde jag ju kunna ta LITE paj osv. Den som inte är sockerberoende kan nog inte förstå hur det är att inte kunna sluta äta när man väl börjat.

Anmäl
2015-09-15 17:50 #41 av: Anelis

Helt rätt. Och att om jag tar bara en kaka nu när ni ser, för det klarar jag, så kommer jag att stanna vid kiosken och köpa massor av godis och äta hela vägen hem sedan. Det är väl så man får säga rent ut. Önskar ni mig det eländet? Nehej, låt då bli att truga.

Anmäl
2015-09-15 17:53 #42 av: carro.

Nä precis man skärper sig när andra ser på och äter lagomt av allt sen brakar det lös. Nej usch jag ska verkligen ta tag i det här nu och det känns bra att jag ätit bara bra saker sen igår morse nu

Anmäl
2015-09-22 08:44 #43 av: carro.

Sedan förra måndagen har jag hållit mig under 10 g kh/dag. Nu vägde jag 63,1 ...

- 0,9kg på drygt en vecka och jag är på rätt väg igen.

Anmäl
2015-09-22 09:39 #44 av: OlgaMaria

Grattis! :-)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-09-22 15:47 #45 av: carro.

#44 Tack :)

Anmäl
2015-10-03 19:21 #46 av: carro.

Jag undvek att väga mig i måndags pga ett litet (tror jag) återfall. Sen idag så blev det födelsedagsfirande och åter igen fel ätande ...*suck* Först åt vi lunch ute på restaurang, laxplanka med någon sås till och en massa potatismos runtom laxen. Jag ville inte vara udda så jag bad inte om att få utan mos men jag tänkte att jag kan ju lämna det.  Lämnade jag moset? Nä.. jag åt upp det mesta, lämnade bara lite.

Sen fikade vi hemma hos jubilaren och hon är en stor fantast av att baka all världens tårtor, kakor och sådant. Jag tog bara en liiiten tårtbit (någon dajmtårta med grädde)

Sen bestämde jag mig för att nu får det vara nog, nu får jag inte under inga omständigheter äta något mer idag. Bara vanligt kranvatten.

Men nu sitter jag hemma och är jättehungrig. Är det bäst att stå ut med hungern och bara hålla mig till vatten resten av kvällen för att jag redan uppfyllt hela mitt kaloribehov med råge idag eller hur är bäst? Jag vill ju nå min matchvikt igen.

Anmäl
2015-10-05 09:15 #47 av: carro.

63,0 i morse. Bara 0,1 kg ner på 2 veckor. Men jag har fuskat så mycket så jag får väl vara glad att jag inte ökat i vikt åtminstone.

Anmäl
2015-10-05 15:28 #48 av: sussie

Ja, jag har alltid sagt att en lobotomi skulle vara bästa hjälpen när man har viktproblem. Jag har aldrig gått och handlat smågodis men det finns ju saker hemma man kan röra ihop sockerkakssmet smörbollar ost osv inget man tar är det man är sugen på man äter upp och går i skåpen igen. Jag har alltid varit tröstätare ledsen att jag är tjock går jag i skåpen och äter!! Då jag fick diabetes lyckades jag gå ner i vikt och med LCHF har jag har tack och lov lyckats hålla vikten men då jag slarvat hela året ligger inte sockervärdet som jag vill. Har ätit LCHF väldigt länge var strikt de första åren, saknar riktigt gott bröd (har skrivit i en annan tråd) men fixar ätandet riktigt bra i skrivande stund, trots frestelser på jobbet typ varma mackor, fruktsallad, blåbärspaj, chokladpraliner,  turkisk peppar mm.

Lycka till hoppas du hittar din väg!

Anmäl
2015-11-24 21:27 #49 av: Squirrel

Halva Lindha skriver bra om detta här:

http://halvalindha.se/2015/november/skillnaden-som-gor-skillnad.html

om att sätta upp nya mål när man har nått Målet, tex träningsmål eller annat man vill uppnå med sitt liv, så man inte bara släpper allt när man kommit "fram".

Jag har själv jättesvårt med att tänka "bara en gör inget" , och sen går det inte att sluta äta, och jag har mycket kvar att gå ner Ledsen . Jag måste nog inse att jag inte klarar av att "ta en", även om mörk choklad är "nästan godkänt " - inte för mig!

Om man har problem med sockerberoende så är Sockerbomben i din hjärna - av Bitten Jonsson en jättebra bok, brukar finnas på biblo. Nu för tiden rekommenderar hon LCHF!

Och bloggen Vitt begär handlar om sockerberoende, med mycket tips om hur man kan tänka. http://vittbegar.blogspot.se/

Jag brukar ha med mig ketobollar om jag ska fika hos nån.

Kram,  Squirrel

Anmäl
2016-01-29 08:47 #50 av: carro.

Jag har inte skrivit här på länge och jag blir så jäkla trött på allting. Jag skäms fruktansvärt  att säga att jag tyvärr är uppe på 80 kg igen.

Jag har varit till läkare på vc och tagit massa prover för att se om jag har några brister om jag behöver krom, magnesium osv men allt var perfekt sa de. "Bara äta mycket frukt och grönt och rör på dig varje dag så håller du vikten" typ...

Det måste ju vara nåt fel i min hjärna. Nåt psykiskt fel måste det vara. Jag kan äta fast jag är mätt och jag fattar inte varför. Varför proppar jag i mig krämbullar när jag är MÄTT??? Eller grädde blandat med socker. VARFÖR? Jag får ingen hjälp på vc. Jag har ju för fan ett matmissbruk. Hur länge ska jag fortsätta med mina 20 -30 kg upp och ner och stressa hetsa kroppen med strikt lchf, nolla kolhydraterna för att sedan vräka i mig av ALLT.

Det är nåt jävla FEL på mig. Ni får ursäkta mitt språk men jag är så jävla trött på att ha det såhär. Varför är jag inte nöjd med att bara fortsätta med lchf livet ut , äta gott och vara normalviktig? Varför funkar inte jag som alla ni andra duktiga? Varför har jag en djävul i min hjärna?

Jag sitter här och gråter och allt är åt helvete.

Jag ville bara mest skriva av mig. Ni behöver inte läsa.

Anmäl
2016-01-29 11:24 #51 av: hemul

För mig har det faktiskt varit annorlunda. Kunde omöjligt gå ner på vanligt sätt. Gick ner lätt med GI (inte viktklubben, originalet!), ruttnade på att baka surdegsbröd men höll ändå den nya vikten hyfsat. Hade svårt att gå ner med low carb till att började med, men funkade bra när jag höll igen lite på maten. Det har jag fått svårare för nu när jag är mycket mer aktiv (konstigt kanske, men så är det), men går ivf inte upp, fortfarande ner fast väldigt långsamt. OK, jag har gått upp lite nu när jag gått med bruten arm, inte kan göra så mycket och har tråkigt, men det rör sig bara om några kilon, väldigt lite i förhållande till hur mycket jag gått ner.

Jag blir också lite trött på att inte fungera som alla andra! Det är väl bra att hålla vikten, men jag har mycket kvar. Verkar som jag måste sitta på arslet och äta måttligt för att gå ner.


Anmäl
2016-01-29 12:50 #52 av: [Angelic]

Usch för det där sockertrollet! Jag tände vaniljdoftande ljus, hällde några droppar pepparmynta i teet. Helt plötsligt kunde jag inte tänka på annat än ako mintkola. Kom då också ihåg hur goda akos kyssar var. Till slut gick jag till kylskåpet och tog några oliver och det hjälpte. Absolut inte lika gott, men huvudsaken suget släppte.

Har inte ätit godis på över ett år. Vågar inte smaka, skulle ramla dit direkt. Inte bra för mina sjukdomar.

Anmäl
2016-01-29 15:08 #53 av: Anelis

Ja, du, varför är man inte nöjd med att äta bra och gott och vara lagom smal. Säger detsamma. Sitter här själv nu med 10-12 kg övervikt jag lagt på mig sen vi sist skrev här i tråden. Vi verkar följa varandra! Jag har försökt själv, pratat strängt till mig att från och med nu så äter jag riktig frukost, riktig mat till middag och bara te m. mjölk på kvällen. Hur svårt kan det vara!? Tydligen jättesvårt. För det håller en eller två dagar sen är det kört igen. En gång höll det bara en halv dag, jag blev erbjuden ost och vin på kvällen och visp så blev det förstås kex, päron och när folk gått och lagt sig chokladröra och glass! Jag tror att jag är periodare för förr eller senare skärper jag till mig och så går det bra. Nu behöver jag tydligen yttre våld så jag har precis börjat Itrim. Jättebra, jag får det stöd jag tydligen behöver den här gången, hoppas nu jag kan få ordning på min oresonliga hjärna nu så jag sen kan stanna i ett förnuftigt lchf-ätande resten av mitt liv Skämtar(försöker lura mig själv)! Har gjort så här under hela mitt vuxna liv men upplever ändå att lchf ger mig längre perioder med bra ätande och kortare dippar med frossande.

Vill med det här säga att du inte är ensam och att du inte är mindre duktig än andra. Vi har "bara" ett missbruksbeteende som vi väl på nåt sätt måste lära oss att hantera. På nåt sätt. Kanske vi kan hjälpas åt?

Anmäl
2016-01-29 15:35 #54 av: Anelis

Det finns många här som kämpar eller har kämpat med samma problem. En annan tråd om vad som fått folk att ändra beteende och komma ur detta, kanske det går att hitta något guldkorn?

 http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/55efed3ace12c4286b000c2a-varfor-har-du-klarat-av-det?4d712529b9cb4621410488b4-1

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.