Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som vill gå ner i vikt

Onda cirklar

2015-01-18 13:43 #0 av: Miramar

Hej,
Jag är 42 år gammal och försöker gå ner i vikt med lchf sedan i höstas -utan framgång. Jag har en del problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hanter. Jag har läst många gånger att man ska ha tålamod och låta viktnedgång ta tid eftersom "din viktuppgång säkert tagit många år att bygga upp den också" - men så är inte fallet för mig. För bara två år sedan var jag väldigt smal och vältränad och min viktuppgång på 10-12 kg har gått jättefort och jag känner mig helt främmande för min kropp som den är nu.

Jag är sedan i mars 2014 sjuskriven för utmattningssyndrom med depression (är mycket bättre vad gäller depressionen sedan november ungefär) och har väldigt stora problem med min rygg. Jag behöver verkligen gå ner i vikt för min rygg (och även höfter/knän) fungerar mycket dåligt med min konstiga punktvisa övervikt; jag är väldigt smal över ryggen med stor tung byst och numera, plötsligt, en påklistrad jättemage. Har tidigare varit typiskt "timglas"-formad med bred högt, smal midja och hög byst hela livet och fattar inte hur formen kan ändras så totalt på bara något år? Övervikten sitter nästan bara mitt på magen som en separat klump som är väl avgränsad och nästan inte tycks höra ihop med resten av min kropp. Jag har nedsatt sköldkörtelfunktion och äter levaxin men mina värden är bra nu. Jag går sedan länge på stressbehandling/rehab/kbt/akupunktur/kiropraktor/sjukgymnastik så jag har ett heltidsfokus på att bli bra - men problemet är att jag inte tycks gå ner/minska där det verkligen behövs för att bli bättre i ryggen, och smärtlindring av ryggbesvären är nyckeln till att även kunna leva mer normalt. Det är en ond cirkel. Jag vill träna - jag tränar också 4-5 ggr per vecka - men vikten gör att det gör väldigt ont i rygg och knän. Smärtan är kronisk och handikappande. Att bara äta mindre eller lchf verkar inte påverka min vikt det minsta. Depressionen/rehabiliteringen blir inte bättre av att inget händer trots stor ansträngning. Jag har också upplevt ganska stora biverkningar av själva kosten; extremt lågt blodtryck, diarée och vätskebrist. Detta blev lite bättre av att jag numera dricker mycket vatten med havssalt i och äter magnesium - men det är inte mycket som stannar i kroppen särskilt länge. Som ni säkert förstår har jag varit hos 1000 läkare de senaste året men just övervikt o kost o ryggen tycks vara det som intresserar dem minst av allt i det stora hela. Holistiskt synsätt är ju inte svenska vårdapparatens starkaste sida direkt. Har ni några bra Råd?

//Miramar 

ps. Äter lchf med ca 20 g kolhydrater per dag. Äcklas egentligen av kött eftersom jag var vegetarian tidigare men jag äter det ändå. Fast mest fisk o skaldjur.

Anmäl
2015-01-18 14:44 #1 av: hemul

Äter du några mediciner som kan påverka vikten?


Anmäl
2015-01-18 14:57 #2 av: Miramar

#1 Utöver Levaxin för sköldkörteln äter jag inga receptbelagda mediciner. En del panodil p g a ryggen och endometerios blir det dock - men bara 2-3 ggr/v. Valeriana forte och bedtime te för att sova bättre... (Ryggen är jobbig på natten. Bäst mår den när jag går o går o går o går.) Men min utmattningsdiagnos är (delvis) resultat av 6-7 år med ivf-behandlingar och kilovis med hormonbehandlingar (och misslyckanden). Så ngn typ av hormonellt sammanbrott är ju inblandat. Men inga hormonpreparat på ett år nu. Undviker att stoppa i mig medeciner om jag kan slippa även om vården har försökt truga i mig både sömntabletter o antidepressiva. Jag tror mer på kost, vila o motion.

Anmäl
2015-01-18 15:08 #3 av: Miramar

Kan tillägga att läkarna också tror på hormonell inverkan men hittar inget uppseendeväckande i alla prover - och ingen tycks veta ett dyft om vad man ska göra. "Stressa mindre" tycks standardlösning på allt. Men att sitta still och vänta är ju ingen lösning när man har ont av att sitta ;)

Anmäl
2015-01-18 21:42 #4 av: Sindri

Fy, vilken situation du hamnat i. Hormoner verkar vara inblandade i mycket mer än vad vetenskapen tidigare trott. Tyvärr tror jag att du måste komma i mer både psykisk och fysisk balans innan kroppen vill släppa ifrån sig några kilon. Jag förstår fullt ut om du är både ledsen och stressad av din situation - vem skulle inte vara det. Att sitta still är inte att stressa mindre. Stressen sitter mer inuti dig.
Är det så att du tränar frenetiskt för att gå ner i vikt så är ju det också en sorts stress för kroppen.
Angående just ryggen så är det en svag punkt för mig också. Har haft mer eller mindre ont i ryggen i många, många år. Musklerna är oftast stenhårda och spända. En period när det var riktigt illa gick jag och simmade 2-3 gånger i veckan. Då hände verkligen något med min kropp, och den värsta ryggvärken har inte kommit tillbaka efter det. Överhuvudtaget är träning i vatten väldigt avslappnande och skonsamt för kroppen. Det är mitt tips angående ryggen.
Gör inte träning som gör ont! Utan simma, träna i vatten och gå, gå, gå.

För övrigt så är det svårt att ge råd, du måste i första hand ta hand om dig och tycka om dig (ja även klumpen på magen). Förstår precis din känsla över en kropp som känns främmande, men att komma i balans med livet är en viktig förutsättning. Din kropp har blivit ganska "misshandlad" låter det som och det tar nog tid för den att hämta sig. Men älska den ändå.

Anmäl
2015-01-19 10:18 #5 av: Layza


Åhh vad jobbigt!

Både din kropp och ditt sinne behöver lugn och trygghet.

Börja med andningsövningar och/eller yoga för att sänka stresshormonerna. Anders Larsson har skrivit boken Medveten andning och han har även utvecklat en andningspipa. Prova  Kundaliniyoga/medicinsk yoga. Det mjukar upp och stärker kroppen och inom denna yogaform är andningen i fokus. Det är en icke-presterande yogaform, man blundar när man gör den för att fokusera inåt och inte jämföra sig med andra. Googla för att finna boken och/eller kundaliniyogakurser nära dig.

Stort och varmt Lycka Till!!!

Anmäl
2015-01-19 19:42 #6 av: stenhagen

#6 av stenhagen

Sorgligt att hamna i din sits. Om jag var du skulle jag ta reda på mer om de hormonella störningarna du ev. har. Titta på www.Hormoni.se

Där finns en massa info om vad man kan göra vid hormonella obalanser.

Lycka till

Anmäl
2015-01-21 10:50 #7 av: Miramar

#4 o #5 Tack det var snällt skrivet. Inte lätt att tycka om sin kropp när man känner att den inte funkar till något den är tänkt att fungera för. Och det verkar ju som om det finns mycket vad gäller kvinnliga hormoner som är outforskat. Jag har läst massor och fått massor med motsägelsefull information om antingen östrogen-brist, östrogen-dominans, kortisolbrist eller höga kortisolvärden, progesterondominans, för lite testosteron osv osv. P g a de enorma mängder både östrogen o progesteron och "stopp-sprutor" för att försätta mig i artificiellt klimakterium för att sen starta upp systemet  igen  så är jag nu väldigt försiktig med att experimentera med alla de sk. hormonella kurer och hormonpåverkande kost - bl a därför att ingen vet åt vilket håll jag har för mycket/för lite osv. Försöker låta naturen ha sin gång och återställa sig själv.

Jag har bara nyligen kunnat börja träna igen så jag vet vikten av att inte köra på för hårt (och smälla ryggen igen). Under 6-8 månader har jag tuppat av jag vid minsta lilla ansträngning: yrsel och blodtrycksfall. Nu känner jag dock att det funkar att träna Friskis & svettis gympa och lite snäll styrketräning. Jag har jättesvårt för yoga (och mediatation) även om många har rekommenderat mig detta även innan jag blev sjuk. Jag är lite för otålig och gillar "fart". Jag gör dock mindfullness-övningar som "hemläxa" i min kbt-terapi, och går på massage 1 gng/v och akupunktur 1 gng/v. Det är ett heltidsjobb att bara hinna alla rehabaktiviteter ibland men det verkar ju ge långsam effekt.  ;) Ett problem är dock vikten och den enorma tröttheten eftersom tanken ändå är att jag ska börja jobba snart - och jag har ett skrivar jobb som är 98% bakom skärmen. Jag oroar mig för vad som ska hända då - medan jag fortfarande har så ont i ryggen. Tyvärr är ju vårt sjukförsäkringssystem ganska ointresserat av hur lång tid det kan ta för kroppen att återställa sig efter att man tagit ut sig både fysiskt och psykiskt. Det är därför lite "bråttom att vila upp sig snabbt". ;)

//Miramar

Anmäl
2015-01-21 11:26 #8 av: ashe

Du verkar vara helt på rätt väg - inte minst att du känner efter vad som är rätt FÖR DIG.

Jag har ryggbesvär och tycker vattengympa är perfekt, men skall nu också gå till en sjukgymnast som lovat kunna åtgärda mina krampande ilio-psoas muskler som är del till mina problem. Skulle bara träffat honom för tjugo år sedan..

Stress placerar överviktskilon ganska stadigt mitt på magen. Tyvärr. Svårt att få dem att släppa innan kroppen tycker att stressen är över. Så fortsätt att träna för att det känns bra och ger stödjande muskler till ryggen, vikten kommer att ändra sig när kroppen är redo för det. Försök lita på oss som säger så och var tacksam över att din kropp finns där och är din. Det är stort nog.

F ö för skrivarjobb vid skärm finns ju varianten att stå vid datorn. Mer rörelse för ryggen + att det visst ökar förbränningen så man kanske minskar lite lättare i vikt.

Lycka till att hitta din väg till en glad och frisk kropp och knopp!

Anmäl
2015-01-21 17:15 #9 av: Sindri

Ja, du verkar ju vara väldigt medveten och insiktsfull om vad som funkar för dig. Jag förstår om du är otålig, när man mår dåligt kan man knappt föreställa sig hur det är att INTE må dåligt.

Tänkte skriva meditation, men förstår dig fullt, jag är också en bråttom-typ. Ler

Om du har turen att ha lite snö så är längdåkning en perfekt rörelse för att bygga upp ryggmuskler. Alltså, gammal hederlig skidåkning, ingen skating-stil. Det är den korsvisa rörelsen med vänster ben, höger arm etc som är så bra.
För många år sedan när jag gick hos en sjukgymnast tittade hon förundrad på min rygg när jag kom en gång. -Vad har du gjort då? På den veckan som gått sedan senaste besöket hade jag hunnit åka fyra gånger, och hon kunde se det direkt. Kanske man kan "simulera" längdåkning, borde tänkt på det, har just nu jätteproblem med stenhårda rygg-filéer. Skall träffa en naprapat imorgon igen, har svårt att ligga på rygg, känns som om jag ligger på nåt hårt, det är min egen ryggmuskel!
Ja, kan bara önska dig lycka till och lite tålamod och som sagt var, älska din kropp och låt den känna att du gör det, och tar hand om den. Den behöver lära sig lita på världen. Älska den lilla mag-klumpen också, jag är övertygad om att den kommer att smälta in i din kropp igen. Kanske blir din kropp aldrig mer som den var för två år sedan, men sådant händer ju med oss alla vartefter åren går.

Anmäl
2015-01-25 22:06 #10 av: irislily

Hej, det låter som att du har det jobbigt och till viss del känner jag igen mig. Kortisol bör var inblandat när du har varit i utmattningssyndrom. Det finns en del  kostillskott som påstås stödja binjurarna hos bl. a Greatlife. Stressa inte med att bli av med vikten och "fixa dig" utan se till att stressa av  och ta det lugnt så kortisolnivåer sjunker.  Om du inte äter extra D3 vitamin idag (uppåt 2000 IE) så rekommenderar jag det starkt för det hjälpte mig oerhört mycket när jag var i en liknande situation. För mig var det också det som minskade smärtan i rygg och leder. Det stödjer också viktminskningen. På gymmet finns en bra ryggpress för korsyggen som jag rekommenderar starkt. Den + D vitaminen har gett mig mer ork och glädje och nu känner jag mig stark igen fysiskt, och det gör inte ont längre när jag böjer mig ner (har också tung byst). Tar även en multivitamintablett av god kvalitet. Jag kör fem övningar på gymmet varvat med promenader, gärna i naturen.  De fem är korsryggspressen, benpress, "magdragmaskinen", bröstpress och axelpress. Bara större muskelgrupper och på en månad har jag blivit smärtfri och mycket starkare. Jag vill inte övergöra gymmet så jag tröttnar på det. Går dit 2-3 ggr/vecka och max en timma totalt. Jag kör så tungt jag kan för att ändå kunna fullfölja rörelsen utan att kompensera och färre repetitioner. Nu i veckan gick jag bara en gång och det är helt ok det med. Framförallt, ta det lugnt, gilla dig själv och läget och gör allt för att varva ner så gott det går så får du bort den ev hormonpåverkan som påverkar vikten uppåt. Levaxinet bör ju också få tid på sig att göra sitt.  Framförallt, se till att ha roligt, träffa fina människor, njut av livet så gott du kan. Lycka till. 

Ps! Diarré är en vanlig biverkan av många olika mediciner. Men i många fall är det laktosintolerans eller mjölkallergi. Testa lite och se vad som händer om du inte redan gjort det. Det är väldigt tröttande att ha problemmage också.

Anmäl
2015-01-26 11:18 #11 av: Miramar

Jag har gått upp 10 kg vid varje IVF-försök i samband med medicinering och påtvingad vila från konditionsträning. Viktökning leder direkt till stora smärtor i rygg, höfter och till en hälsporreinflammation vänster häl. (Har efter några gånger upptäckt mönstret och det slår aldrig fel.) Sen har jag, tidigare, gått ner dessa 10 kg genom svält och massa träning varje gång inför nytt försök b la därför att man inte får väga för mycket vid IVF. Nu verkar den metoden helt enkelt inte funka längre - kroppen vill inte återställa sig till min normala form längre. Det är som om alla delar är uttjänta; både hjärna och kropp. Inget biter på vikten och ryggen blir bara värre och värre. De första 6 månaderna fattar jag ju att inget hände - jag sov ju inte på nätterna så kroppen gick  in i krisläge. Men nu sover jag massor. Jag tränar Friskis gympa måndag, onsdag och fredag - och styrketräning 2 ggr/v någon timma med få repetitioner och tunga vikter (enl rekommendation), och promenader de övriga dagarna. Äter bara hemlagad mat lagad från grunden, exklusiva råvaror, ekologiskt, fett o protein och under 10 g kolhydrater per dag. Vissa dagar rinner allt bara rakt igenom kroppen. Äter/dricker inte mjölk men lite ost i maten. Bara en kopp kaffe på morgonen.  Sen örtte och vatten. Min vätskebrist var påtaglig i början men nu när jag äter magnesium och dricker vatten med havssalt känner jag mig mindre yr. Men huden är fortfarande så torr i ansiktet att den ramlar av i flak om jag inte fyller på med vätska och smörjer mig hela tiden. Har alltid varit den "uttorkade typen" - har testat kroppsmätning som ser fett,muskel och vätskesammansättning och mina värden vad gäller vätska gränsar alltid på "uttorkad" (även när jag var frisk). Varför vet jag inte - min kropp verkar inte behålla vätska bra. Jag har alltid svettats mycket och så rinner som sagt saker igenom kroppen. Det känns som ett vetenskapligt mysterium hur jag egentligen lyckas bli tjock, brukar jag tänka. När jag fuskade från lchf under  1 v vid jul och åt lussekatter och risgrynsgröt och vörtbröd var mage lugn, men då mår jag ju psyket sämre eftersom jag vet att jag också blir tjockare o tjockare.

Min kropp ser ut som om jag precis fött barn - vilket känns extra ironiskt för min del. Inte så konstigt eftersom ivf-hormoner lurar kroppen att man är gravid gång på gång - fast det inte blir något. Jag har även bröstmjölk så det sprutar sedan i augusti. Har varit på alla tänkbara utredningar; Ultraljud, mamografi, prover osv men ingen har en aning om varför brösten är som värkande juver. Eftersom vården inte hittade någon bröst- eller hypofyscancer så har det kommit fram till att "det inte är något farligt utan något du får leva med". Det som gör mig mest deprimerad och förbannad är att vården slutar leta när de inte kan hitta en förklaring. Känns som om vården skiter i kvinnor i 40-års åldern och tror allt är "psykiskt" bara för att man också har ett infertilitetsproblem (attityden är att  "barnlösa kvinnor blir galna".) Nu har jag sökt och fått tid på ett privatsjukhus i mars. Sista försöket att få prata med någon som kanske vet mer vad som kan hända med kroppen efter IVF-behandlingar. Verkar inte finnas någon forsking alls om vad som händer med själva IVF-kvinnans kropp; bara forskning om hälsan hos barn som föds efter IVF. 

Testade ett yogapass igår. Kan fortfarande inte förstå hur dessa stillsamma, okomplicerade rörelser (passet verkade vara över innan det ens han börja) ska kunna ha effekt på min rygg som är som ett hårt pansar av knutor och kulor och ilsket svullna muskler och ett ben är 7 cm kortare än det andra för att musklerna dragit ihop sig. Men jag får väl ge det några gånger till. 

//miramar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.