Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som vill gå ner i vikt

Har jag jojo-bantat?

2014-06-02 18:04 #0 av: Agnez94

Hej!

Jag är en tjej på 20 år och har pendlat i vikt mellan 76 - 83 kg de senaste 2 -3 åren. Jag har om vart annat ätit LCHF för att sen få perioder då jag äter allt (allt inom synhåll) oavsett om jag är hungrig/sugen eller inte. Jag har dock aldrig svultit mig själv. Är det här jojo-bantning? Kan jag redan ha skadat min kropp så pass mycket att det försvårar en viktnedgång? 


Anmäl
2014-06-03 07:29 #1 av: KarinJ46

Kanske? Om du upplever att det blir svårare och svårare att gå ner i vikt så har det antagligen hänt nåt med metabolismen.

Anmäl
2014-06-03 08:39 #2 av: OlgaMaria

Sen låter det ju som att du normalt har en ganska stor aptit, och det hänger nog ihop med svårighet att gå ner i vikt - inte bara av den anledningen att man äter för mycket, utan kroppen vill lägga på sig och inte släppa ifrån sig. När kroppen fettförbränner effektivt har man ingen överdriven aptit.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-06-04 23:25 #3 av: Zepp

Problemet med Jojobantning ligger nog främst i att det skadar psyket!

Till slut handlar stora delar ens liv om vikt och bantning.

Och det är klart.. fortsätter man att banta sig ner via kalorirestriktion för att återvinna vikten igen så skadar man ämnesomsättningen på sikt.. främst genom förlorad muskelmassa.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2014-06-05 15:18 #4 av: Agnez94

Ja, okej. Då verkar det som jag fysiskt inte förstört mig kanske mer psykiskt. 

Anmäl
2014-06-05 15:54 #5 av: Inkanyezi

Det psykiska i bantningshysterin handlar om idéer. Folk tror väldigt ånga saker om fetma och viktnedgång/uppgång, och det mesta av tron kring dieter är sådant som befordrar jojobantning och stadig uppgång efter varje nedgång.

Det första brukar vara en tro på att man måste begränsa sig på något sätt, eller begränsa matintaget. Där kommer först kaloriräkningen, och när man vill förenkla det kanske man tar till pulver och andra knep, som "bars", godis som påstås främja viktnedgång. Men bars är som Mars, det blir inte någon viktnedgång, utan många av "bantningsknepen" innefattar sådant som verkar på rakt motsatt sätt.

Sedan kanske man inser att man måste skära ner ordentligt och svälter sig på sallad några veckor. Vikten går ner några kilo när man inte får i sig tillräckligt med mat, men man mår inte särskilt bra av det, och orken är det si och så med. Det brukar följas av en frossarperiod.

Så kruxet om man har lyckats äta till sig en rejäl övervikt är att hitta ett sätt där man kan äta sig mätt, och att man sedan inte äter förrän man är hungrig igen. Och när man sysslar med bodybuilding finns något som kallas att "gaina" - det går ut på att se till att man får i sig tillräckligt med protein och dessutom kolhydrater, för att man ska kunna bygga upp kroppen, bygga muskler. Kolhydraterna äter man för att få ordentligt med insulin i blodet, så att cellerna tar hand om kolhydraterna och proteinet. Samtidigt lägger man på sig fett.

Om man vill minska i fett kallas det i kroppsbyggarkretsar att deffa.

Deffar gör man genom att skära ner på kolhydraterna, för att få en låg nivå av insulin, vilket hjälper kroppen att skifta bränsle till fett. Utan kolhydrater måste kroppen ta energin från annat håll, och om man ser till att äta tillräckligt mycket fett, håller man sig mätt länge, eller snarare ohungrig. Då hinner en del av kroppsfettet också gå åt innan man känner att man måste äta igen. Att deffa är att minska kroppsfettet, så att musklerna syns.

Och LCHF är i stort sett samma som att deffa, bara att vi gör det jämt. Man äter sig mätt när man äter, och många av oss äter sedan inte igen förrän hungern faller på, och det händer att det inte blir mer än en måltid en del dagar. Summan av kardemumman är ofta att man totalt äter mindre, och blodsockernivån ligger mera stadigt. Insulinnivån är därmed låg, vilket är vad som behövs för att göra uttag ur sina fettlager. De där runda valkarna är energi som är liksom insatt på banken. LCHF är det minst jobbiga sättet att kunna göra uttag. Man minskar alltså radikalt på kolhydraterna i maten och ersätter dem med fett, så att man blir riktigt mätt.

Sedan äter man igen först när man blir hungrig.

För många funkar det nära nog automagiskt för att minska i vikt, men därmed inte sagt att det alltid skulle gå superfort. Glöm fåniga löften om bikini till midsommar. Det funkar inte så. För mig handlade det om åtta kilo på lika många år, och nog hade det tagit så många år minst att gå upp så mycket. Om man är mycket fet, då kan man gå ner ganska fort den första tiden, men när man är i närheten av normalvikt går det inte alls så fort. Men om man kollar måttbandet i stället för vågen brukar skillnaden ändå synas.

Min midja har minskat från nästan nittio centimeter till sjuttiosex. samtidigt som mina lår har ökat några centimeter i omfång, vilket antagligen beror på att jag cyklar väldigt mycket. Man ser musklerna utanpå, vilket inte var fallet förut.

Så stalltips nummer ett brukar vara att helt enkelt hålla reda på att man får i sig protein så det räcker, så lite kolhydrater som möjligt och fett tills man blir mätt. Sedan behöver man vanligen inte bekymra sig om att räkna kalorier, utan man äter helt enkelt när man är hungrig, och man äter sig mätt. Det brukar fixa sig då, och om man är överviktig går det troligen ner, sakta men säkert.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.