Annons:
Etikettmedlemmar
Läst 5737 ggr
Gerd Fors
2013-08-31 14:20

ledsen jojobantare

Jag är ny här på detta forum men jag är inte ny när det gäller bantning och olika sätt att äta eller inte äta.

Så länge jag kan minnas har jag varit mullig/överviktig i grund och botten och någon gång i tonåren började jag min första viktresa neråt. Jag minns inte vad jag började med för diet den gången men det var säkerligen något jag hittat i någon tidning.

Jag har testat allt från pulver piller viktväktarna, att bara äta frukt och grönt och ja allt som funnits läsa i tidningar i alla tider om att bli smal och vacker har jag nappat på. Nu senast åt jag lchf i ett halvår

Och själva viktminskningen har faktiskt inte varit svår alls. Inte med någon diet egentligen. Viktväktana funkar riktigt bra bara man är strikt och då jag är extremt envis så fort jag går in för något så har jag aldrig nånsin misslyckats med att gå ner det jag vill.

Problemet är att i ca ett halvår står jag ut. Då har jag gått ner runt 25 kg och är nöjd med mig själv. Sen börjar jag äta som jag gjorde innan och som enligt mig är det enda jag står ut med att leva efter ett helt liv. Naturligtvis med resultatet att jag går upp allt och ofta lite till.

Jag känner mig uppriktigt misslyckad när jag ser tillbaka på mitt liv. Jag har nu passerat 45 men matmässigt så håller jag på likadant som när jag var 15. Jag klarar bara inte av att ändra matvanor konstant utan det håller bara en tid

Som jag tidigare skrev så var det lchf jag senast provade, med exakt samma resultat som tidigare bantning; jag rasar i vikt tills jag blir nöjd med min kropp men sen är det som djävulen flyger i mig. Efter ett halvår har jag längtat ihjäl mig efter pasta, smörgåsar, flingor i morgonfilen, fikabröd, vindruvor, choklad (nej inte mörk choklad, den gillar jag inte)

Och nu sitter jag här lika tjock som innan.

Finns det någon hjälp för mig att få tror ni?

164 cm lång 95 kg

Annons:
Lchfman
2013-08-31 14:26
#1

Jobba med huvet mer än kroppen? Huvudet kan vara din värsta fiende många gånger. Om du känner att någon annan styr dig så är det inget fel på dieterna, det är ditt psyke. Hårt men sant. Att lära sig att styra sig själv, att vara proaktiv och inte reaktiv är fullt möjligt. När man insett det börjar resten av resan.

Mooniq
2013-08-31 14:26
#2

Hej

jag utgår från mig själv när jag skriver detta.

Jag är ett sockermonster. Jag är sockerberoende och jag VET det. Det gör nog du oxå.. 

Ledsamt att läsa att du lyckas - misslyckas - lyckas - misslyckas

Att lyckas med en viktnedgång - kanske beror på att du sätter en omedveten gräns.. jag ska fixa detta - vänta bara om ett halvår. och så rasar allt, för att du lyckades och för att du under resans gång kanske åt precis så mycket kohydrater så du höll sockermonstret vaken?? 

Du är medveten, det läser jag. Och just nu har jag inget klart tips att ge som är sådär dunder-super-bra, mer än att läs i vänstermarginalen tex kan du ersätta bröd med fröbröd.. men i grund o botten borde du inte äta bröd alls, men i ditt fall så är det djupt rotat..

Men du kommer att få fler tips, och vi är många som kört i diket men kommit upp på banan igen - så ge inte upp … 🙂

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Mooniq
2013-08-31 14:27
#3

Läs boken sockerbomben skriven av Bitten Jonson, kanske den är en ögonöppnare ☀️

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Lilltilda
2013-08-31 14:28
#4

Fundera på varför du faller tillbaka i gamla vanor? VAD är det som får dig att sakna det gamla så fruktansvärt mycket att det är värt att offra hälsan för att få äta av det igen?
Jag TROR att du är kolhydratsberoende/sockerberoende, för alla de saker du nämner är ju kända triggers för den som har den sortens bekymmer.
Det är ju jättesvårt att bryta med ett missbruk (Fråga alkoholisten…), men det GÅR! Självklart går det!
Sök stöd hos andra sockerberoende. Det finns garanterat flera här på Kif som känner igen sig.
Många är de som kan vittna om vilken kamp de går igenom.

~God loves you, and I´m trying! ~

Zepp
2013-08-31 14:40
#5

Ja altså att gå ner är sällan något problem.. det kan man göra på en massa sätt!

Utan problemet ligger ju i hur man äter/vilken livstil man väljer som fungerar på lång sikt.. det är som tidigare nämnts en mental sak.. kan även vara något som handlar om beroende!

Förkommer här ofta föredetta medlemmar som gått ner.. och sen gått upp igen.. de har altså inte lyckats ändra sin livstil.

Att leva/äta tanklöst kräver inte särkildt mycket ansträngning och är lätt.. står ofta i proportion till ansträngningen som senare kommer för att ta sig ur den uppkomna situationen!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Jojomaja
2013-08-31 14:52
#6

Du kanske inte varit tillräckligt motiverad? Jag har också jojobantat i hela mitt liv men till slut nått till en punkt där jag känner att jag MÅSTE ta tag i mitt liv. Det är inte längre en lek. Hälsan är viktigare och riskerna är så stora om jag fortsätter att överäta eller ha samma beteende som innan. Jag har förnekat hur dåligt jag mått och år efter år gått ned mig mer och mer genom att jag blivit fetare och fått sämre livsvillkor. 

Har du kollat med någon läkare hur du mår egentligen? Jag menar nu blodsocker, diabetesrisk och allt annat som fetman för med sig? När jag var ung så förbisåg jag allt detta men en dag var det bara in my face. Alltså jag stod på gränsen till en ordentlig kollaps och jag hade inte ens tittat på provsvaren. 

Jag blir förvånad när jag läser om din smått apatiska inställning till den viktnedgång du haft och klarat av. Många skulle ju ha jublat och gjort frivolter men du verkar tycka att det är skräp samma om du väger 65 eller 95? Låter jättejobbigt. Vad är normalläge för dig? Vad längtar du efter och vad ser du som lockande i framtiden om du får önska dig vad du vill?

Annons:
Ary
2013-08-31 14:52
#7

#0 Jag har en liknande historia bakom mig och har inte heller kunnat hålla något i längden. Började med lchf förra året loch höll det men föll av vagnen oftare efter ett tag och gick inte ner.

Då började jag med lowcarb som ju är samma princip men lite friare. nu känner jag att jg inte behöver utesluta någonting egentligen och känner att jag hittat mitt sätt att äta på (50-80 kh/dag) Totalt har jag hållit på snart 11 mån och har inga planer att sluta, tycker jag har vant mig vid sättet att äta på och tycker det funkar mycket bättre an skräpet jag åt innan. Genom att äta lite av det jag längtar efter så får jag "avgrundssug efter saker mindre ofta. Jag tar en singoalla om jag blir bjuden isstället för ett helt paket på lördag….                                                                 

Du kanske behöver experimentera fram en kost/kolhydratsmängd som funkar för dig i långa loppet? Så ja det finns hopp om man bara vill tillräckligt och är villig att lägga lite längre tid på kosten.

Gerd Fors
2013-08-31 14:54
#8

Det är mycket möjligt att jag har ett sockerberoende. 

Är det kanske isåfall så att suget aldrig försvinner?

Måste man kämpa varje dag livet ut? Det hjälper inte med att låta bli  stora kolhydratkällor i ett halvår sen har man ingen längtan kvar efter det?

Min väninna som påstår att hon är sockerberoende säger att sötsuget försvinner efter en månad eller två på lchf. Absolut inte för mig i allafall

Jag åt max 20 gram kolhydrater dagligen och antecknade allt jag åt. Ingen frukt, inget bröd osv. Kolhydraterna kom från grönsaker ovan jord och mejerier. Min väninna tycker att jag ska utesluta mejerier också. Att bara äta kryddsmör. Men där går min gräns. Ska man inte ens kunna göra gratänger med grädde eller cremefraiche i?

För viktminskningen fungerade det ju kanon för mig. Men för att få bort sötsuget? Nej.

Mooniq
2013-08-31 15:00
#9

Jag har fått utesluta stor del av mejerier för att jag går upp av dem. Mejerier är oxå en rejäl trigger till sötsug om man använder mycket mejerier/dag.

Jag äter lite grädde/cremefraiche ibland. så nångång blir det gräddsås, creme fraiche sås, eller dressing på gräddfil. MEN jag dricker ingen mejeri längre, inget mjölk, fil eller yoghurt - eftersom en portion lätt blir 2-3 dl så blir det oxå mer kolhydrater - och mjölksockret triggar lika fint som annat socker, tyvärr.

Jag kör mera asiatisk inriktning på maten och det funkar bra, under sommaren är det ju mest grillat med blandad sallad till.

Sen är vi lite olika och reagerar lite olika på vad som triggar sötsuget. jag har tex höjt min kolhydratmängd lite under sommaren och ätit smoothie till frukost som jag gjort på bär, vatten, ½ banan och jordnötssmör. funkat jättebra.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Gerd Fors
2013-08-31 15:01
#10

#6 Nej jag är inte apatisk inför min viktminskning. Men eftersom jag gått ner i vikt så väldigt många gånger under mitt liv så är det faktiskt inte en så stor grej för mig att gå ner 20-30 kg. Självklart har jag varit glad för det jag åstadkommit varje gång jag lyckats. Men det blir lite vardagsmat när man gjort det 20+ gånger

Mooniq
2013-08-31 15:06
#11

Du skriver i TrådStarten att efter ett halvår så tar faan över och du äter det du helst vill ha. Blir det då att du spånar in totalt på det du förbjudit dig och överäter/hetsäter?

Om du är på läst eller läser om GI så är det lite friare med kolhydraterna och tillåter lite mera söta saker än LCHF.

Är du en person som klarar lite och ibland, eller är det allt eller inget, i din värld?

Jag vet hur det är att förbjuda sig, att inte få unna sig alls, att inte få smaka.. Jag ändrade tankesättet till att jag får smaka lite (men min IBS vaknar om jag går över en gräns), men numera tycker jag inte att det är gott med tex kaffebröd - jag tackar hellre nej för att det inte längre smakar mig..

hur är dina tankar runt detta?

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Zepp
2013-08-31 15:10
#12

Jag förbjuder mig inte någotting.. får även lov för mig själv att äta vit flugsvamp.. men än så länge har jag inte haft lust att göra det.. utan jag vill för det mesta äta LCHF!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Gerd Fors
2013-08-31 15:16
#13

#11 Tyvärr är det allt eller inget. Hade jag klarat att begränsa det jag äter hade jag nog varit normalviktig på den sk "tallriksmodellen"

Jag har provat många gånger när jag gått ner i vikt efter en kur att börja äta som "alla andra" lagom och lite av allt, EN kaka, LITE pasta, EN chokladbit från påsen..fungerar inte. Det slutar med att jag trycker i mig allt.

Usch det låter så hemskt när jag ser själv vad jag skriver. Det är klart som tusan att jag har ett beroende :(

Annons:
kaisakavat
2013-08-31 15:20
#14

För mig har det hjälpt att sluta tänka i termer av bantning. Istället tänka hälsa, livet ut, långsiktigt. Så länge man fokuserar på 'bara' viktminskningen så är hela projektet ju per automatik tillfälligt, ingen mänska tänker ju fortsätta tills man väger noll. 🙂

Vet inte exakt hur du ätit LCHF (vilka matvaror, variation, fördelning, mängd), men det är viktigt dels att äta nog mycket för att inte lockas till fel mat och dels viktigt att känna sig nöjd med hela upplägget. Det ska inte kännas som tråkigt och lidande - bättre om det känns bra, gott, kul. helst wow!

Om du t ex har ätit ensidigt så vore det kanske bra att tänka igenom din LCHF-meny - och fundera över hur den kan komma att kännas komplett. Bredden, variationsmöjligheterna är stora om man låter sig inspireras av duktiga bloggare och kokboksförfattare. Ok, man kan kanske inte äta berg med pasta igen, men tänk ifall du skulle hitta alternativ - likvärdigt eller bättre - som fick ta pastans plats för alltid.

Mooniq
2013-08-31 15:30
#15

#13. Bra att du skriver att du antagligen har ett beroende. vi är många här som har ett gigantiskt sockermonster på insidan..

för dig är det alltså allt eller inget som gäller. Då har vi bockat av det.

Du gillar inte mörk choklad - för lite socker i, antagligen

Kanske är drick-mejerier en större trigger än du tidigare tänkt på, kanske kan vara värt att enbart använda fet hårdost , smör, grädde, creme fraiche, smetana i matlagningen. Feta ost på får/getmjölk ger inte mig någon triggning, kan vara värt att prova.🙂

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

MimLan
2013-08-31 15:38
#16

Projekttänkandet är som nämnts ganska vanskligt om ens framtida liv är i vågskålen.

För inte tror du väl att du kan jojobanta hur länge som helst eller att det inte blir negativa hälsokonsekvenser av det? Det skadar hälsan mer att jojobanta än att vara hälsosam tjockis. 

Sluta se hinder, lär dig att titta runt i grönsaksdisken, lär dig hantera nya styckninsdetaljer du inte använt, gå matlagninskurser. Allt för att hålla dig undan den här tristessen och låtsasbehovet av dålig mat du inte tål.

Gerd Fors
2013-08-31 15:41
#17

#15 Någon mjölkdrickare har jag egentligen aldrig varit. Jag har alltid gillat vatten bäst oavsett vad jag ätit till. Även till mina mest kolhydratstinna måltider har jag druckit vatten. Det är ju iaf bra att jag aldrig fallit för läsk eller liknande. Men ja, en tallrik fil på morgonen har ju varit standard.

Sen är jag ingen stor morgonätare heller. Jag kan i princip äta en tallrik fil kl 8.00 och sedan ingenting förrän efter 17. Kvällarna är då jag är hungrig och då äter jag det allra mesta.

Mooniq
2013-08-31 15:47
#18

#17 bra att du inte druckit mycket mjölk , jag har varit som en kalv i hela mitt vuxna liv..mjölk och juice , flera paket om dagen. hugaligen..

Jag brukar börja dagen med omelett eller kokta ägg -är det något du kan prova eller tar det emot totalt att äta på morgonen?

Att sen försöka få in en lunch runt 13-tiden där du äter rejäl mat, för att sen äta en lite senare middag - tex runt 18,30 . Om du är mätt efter middagen så borde småätandet kvälltid ramla bort.. kan det vara nåt att testa?

sen finns det ju dom som äter bara en eller två gånger/dygn och är mätta o nöjda över detta.

värt att prova som ett första steg..?

Jag är en inbiten småätare - även på lchf-mat med viktupgång som följd. För 18 månader sen började jag bokföra min mat och insåg då att jag åt på tok för mycket småplock.. har blivit medveten och förändrat mig ganska bra på den biten. Bokför min mat emellanåt för att kolla mig själv nån dag / vecka.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Septima
2013-08-31 15:57
#19

Har ibland funderat över om mångåriga erfarenheter av i viss mening lyckat jojobantande (man går verkligen ned i vikt) också har den negativa inverkan att man lär sig att man alltid kan banta bort effekterna av frossandet? Å ena sidan är det ju en positiv erfarenhet att faktiskt ha lyckats bli av med övervikt ett antal gånger men å andra sidan förstår man inte allvaret i att utsätta kroppen för "jojandet". 

Jag har precis som du jojobantat hela mitt vuxna liv, ända tills för snart två år sen då jag hittade LCHF. Jag är övertygad om att jag inte kommer att ramla in i sådana vanor att jag tappar greppet, igen. Jag kan fortfarande ha vissa tankebanor av typen: "undrar om det finns något i kylskåpet jag kan äta?" eller "nu har jag ätit så lite så nu kan jag unna mig en efterrätt", men har inte längre någon lust att proppa i mig, när det kommer till kritan. Det känns inte längre som jag avstår från något. Det är en OERHÖRD befrielse men det tog ett bra tag att komma dit. Säkert mer än ett halvår. 

För egen del tror jag att "aldrig mer"-tankar om sådant som jag tycker/tyckt mycket om skulle ha gjort att jag föll ifrån. Jag har hela tiden tänkt att jag visst kan ta en macka om jag vill ha en, eller ett par potatisar. Inte ofta men nån gång då. Att utesluta grädde, mjölk och yoghurt var ett stort steg men jag bestämde mig för att pröva i tre veckor. Det gick bra men hade ingen särskild effekt varför jag nu tar så mycket grädde jag vill och äter rysk yoghurt ett par gånger i veckan, utan problem. Men mina gamla vanor med säkert en halvliter mejerier varje dag har jag lämnat bakom mig. 

Svårt att ge råd - man utgår ju bara från sina egna erfarenheter. Det sitter såklart mycket i huvudet och kanske skulle du behöva terapeutiskt stöd också?

Gerd Fors
2013-08-31 16:01
#20

ja jag ska absolut ge lchf en chans till men jag är inte riktigt på det klara med på vilken nivå jag ska lägga kolhydraterna. Om jag ska lägga det väldigt lågt för att minimera sötsugsattacker eller om jag ska vara mer liberal för att inte känna att det är så mycket som jag inte får äta och som jag då suktar efter och vill ha.

Lediga dagar kan jag nog äta en bra frukost som omelett eller ägg i olika former. Jag gillar ägg. Men när jag jobbar och måste äta före 06.00 har fil varit väldigt lättätet. Jag tvivlar på att jag får i mig något med ägg så tidigt.

Jag undrar också om ni tror potatis är väldigt negativt? Pasta vet jag ju att jag bara vill ha mer av men är potatis lika illa? Ibland har jag gjort egen potatissallad med lök vitlök potatis, en bit äpple, oliver gräddfil och majonnäs. Den tycker jag är riktigt god. Men det kanske förstör?

Annons:
Mooniq
2013-08-31 16:07
#21

Den hemmagjorda potatissalladen ska du nog låta bli - den kan nog trigga.

vad det gäller potatis så är det nog olika för olika personer, jag klarar inte potatis för min IBS, andra tycker att den triggar igång. Men ät 1 potatis och öka på med grönsaker bredvid. Att ha kokt potatis och kokta grönsaker ger mer färg och mer smak till maten.

Klarar du att äta kokta kalla ägg? ev med räksallad, tonfiskröra, salami, majonnäs till. gott o mättande som frukost eller mellanmål.

Om du kollar www.dumbbell.se så kan du bokföra din mat i början för att se fördelningen av fett, protein och kolhydrater. Sen får du öga för vad du kan äta och vilken mängd.

Om du inte vill ha omställningsbesvären så fasa ut kolhydraterna långsamt under några veckor, men landa sen runt 20 - 50 gram kolhydrater/dag.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Zepp
2013-08-31 16:10
#22

Som sagt börja med hälsoaspekten.. dvs mest riktig mat.. som du i så stor utsträckning lagar själv från bra råvaror!

Näe.. potatis är inget dödligt gift.. men du behöver inte mer än 1-2 om du dessutom tar mer fett till maten.

Potatis har den fördelen att den ger en del annan näring oxå.. vilket inte mjölbaserad mat ger.

Som sagt vad börja med hälsoaspekten.. där kan potatisallad ingå.. men det skall inte vara ditt stora intag av energi!

Ta Rysk/Grekisk/Turkisk youghurt på morgonen i stället, det bör inte vara så stort steg.. mer fett.. dvs det går som regel åt mindre volymer för samma mättnad.. dvs mindre laktos.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

MimLan
2013-08-31 16:12
#23

Men varför äta alls så tidigt? Fil innehåller inte särskilt mycket alls i näringsväg, så varför inte vänta tills du är hungrig och äta riktig mat? Eller ta kaffe/te med smör?

Om du tål potatis eller inte kan ingen här svara på. Bara du själv. Du behöver lära dig vad ditt sug består av, mängden kolhydrater, och/eller typen kolhydrater. Mejerier (utom smör), nötter/frön, spannmål, stärkelse, socker, etc. Sug kan också triggas av stress och tristess.

Mooniq
2013-08-31 16:26
#24

sätt dig och kolla igenom recepten i vänstermarginalen, hoppas du blir inspirerad och hittar lite nytt du inte provat eller tänkt på tidigare.

Ge det en chans till, och fortsätt skriv här på sidan. Du hittar oss andra som oxå äger sockermonster och vi kan tipsa varann om hur vi lättast får monstren att falla i dvala.

Skippa banta-tänket. Gör en rejäl hälsoundersökning. Sätt dig och läs på www.kostdoktorn.se om kolesterol och andra mycket bra artiklar han har där. Var frågvis. Kanske kan detta ge dig ett nytt tankesätt och en ny grund att stå på.. 

finns flera trådar om mbc - magic bullet coffee - kallpressat, smaklöst kokosfett/osaltat smör som mixas med kaffe och är otroligt mättande. Den blir nästan som en latte. Riktigt god!

hoppas du hittar din väg🙂☀️

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Gerd Fors
2013-08-31 16:26
#25

#23 Nej jag kan inte svara på om jag tål potatis eller inte. Jag vet inte fast jag ätit på så många olika sätt och provat så mycket i så många år. Och jag vet inte heller om mitt sug beror på mängden eller typ av kolhydrat. Jag hade inte skrivit in här om jag redan hade allt klart för mig.

När jag åt lchf så höll jag mig på 1700-2000 kcal dagligen med 0-20 g kolhydrater.

Lilltilda
2013-08-31 16:45
#26

Super att du genom att läsa vad du själv skriver, insett att du har ett missbruk. Det är väl steg 1 till ett tillfrisknande, eller hur? Och angående ifall du måste kämpa resten av livet…tja… det är svårt att svara på, men sockerberoende liknas oftast vid alkohol och en bekant till mig som varit nykter alkoholist i 20 års tid kämpar fortfarande mot begäret ibland.
Den viktigaste motiveringen till att stå emot är för honom att han insett att det inte är värt att ta sig ett återfall.

Jag tycker att du har fått massor med bra tips och idéer här i tråden och jag hoppas verkligen att du hittar din väg till att må bra och hitta en livsstil som är bestående! Tänk aldrig att lchf är en diet eller nåt tillfälligt utan hitta vägarna för att leva så för evigt och trivas med det.
Lär dig att hantera suget och göra upp planer för hur du ska stå emot då det kommer.
Skriv en lista med "akutåtgärder" att ta till och hitta gärna en förtrogen som du kan ringa till och få pepp ifall det krisar (typ "mentor").
Ha också alltid nåt bra lchf-aktigt redo att äta. Kokta ägg, små ostbitar, nötter (Om du inte triggas av dem. vissa blir triggade), torkat kött, ölkorv (kolla kh-halten!), oliver eller nåt annat smarrigt.

Frukosttips för tidiga mornar är att ha gjort i ordning någonting redan kvällen före som sedan bara är att äta på morgonen. Kokta ägg kan ligga i kylen. LCHF-bröd kan vara ett alternativ, eller helt enklet bara goda feta pålägg fast utan bröd.

~God loves you, and I´m trying! ~

MimLan
2013-08-31 16:46
#27

#25 Det är ändå bara du som kan svara på dessa frågor. 

Eller så avstår du från sådant och tar det säkra före det osäkra.

Annons:
smurfis
2013-08-31 18:13
#28

Jag känner igen mig i det där, men det blir ju så när man endast ser viktnedgången som något tillfälligt. Sockerberoende eller andra problem med mat/vikt är något man måste kämpa med hela tiden. Det går inte att slappna av och tillåta sig äta hur som helst. Då är man snart där igen.

Sen vad som funkar är ju olika förstås. Jag personligen tycker LCHF är kanon om man kämpar med just sockerberoende. Jag håller suget borta och blodsockret på en stabil nivå. Sen hur strikt man behöver vara får man väl kanske testa sig fram lite. Eftersom det funkat för dig tidigare kanske du ska prova det igen, men inte sluta utan äta så hela tiden. Till slut försvinner suget.

Anders-S
2013-08-31 22:00
#29

Din kost avgör du enklast i butiken när du handlar.  Köp ingenting som du inte bör äta.  Se till att du kan äta allting som finns hemma med gott samvete.  Ät mat, inte industriprodukter!  Svårare är det inte.

Näringsbrist orsakar hunger.  Att banta orsakar ofta näringsbrist.  Att banta innebär oftast även att du förlorar muskler och sänker din metabolism vilket gör att du snabbt går upp i vikt igen. Känslighet för gluten eller kasein kan också försämra ditt upptag av näring och orsaka hunger.  Jag skulle prova att helt avstå från allting som innehåller gluten och kasein. 

Tung styrketräning (börja försiktigt) på gym kan ge dig tillbaka dina muskler. Satsa också på rolig intensiv motion, t.ex. sällskapsdans, som ger strålande glädje.  De sammanbitna stavgångare och joggare jag möter får mig dock att vilja utbrista: "God morgon, har natten varit svår?"

Jojomaja
2013-09-01 07:20
#30

Alltså … Jag känner mig skeptisk. Jag ser inte någon som helst ambition från TS att göra något konkret på egen hand. Det är som att allt är jobbigt och inget verkar lockande och därför blir det som det blir? Jag kan ha fel och jag HOPPAS verkligen jag har fel, men hallå. Gör något själv och leta inte hela tiden efter svepskäl att fortsätta göra dåliga val. Du lurar bara dig själv. Jag kanske låter hård, men det är för att jag varit där du är och insett att jag verkligen bluffat mig själv.

Här på forumet finns många människor som gärna delar med sig av sina kunskaper och som verkligen vill hjälpa andra men det krävs faktiskt också att den som ska gå ned i vikt är villig att göra något själv och inte bara letar efter skäl att sitta med armarna i kors och tycka att allt är jobbigt. Ja, visst. Du har troligen förstört din metabolism och du känner inte hunger eller mättnad i dagsläget. Men GÖR något åt saken och sitt inte och vänta på att någon ska göra det åt dig. Hela inställningen och tonen i TS inlägg gör att jag känner att här behövs någon form av insikt, inte en kostplan. Vi kan slå knut på oss för att försöka få dig att fatta, men om du inte tar till dig kunskaperna kommer det inte att hända ett smack. Sorry - men jag tycker du agerar som om du är rätt bortskämd. Precis som jag gjort i många år. 

När man uppnått en viss ålder borde man väl insett att man måste göra något själv och inte bara invänta mirakel? Allt som TS skriver utmynnar ju i att "det är ingen idé" och att man liksom förväntar sig att någon ska lägga fram en lösning. Hur vore det om du tog dig själv och dina problem på allvar? Många här vill hjälpa, men det känns inte som om du vill bli hjälpt förrän man serverar dig en "Ät vad du vill och rasa i vikt ändå"-plan.

Lchfman
2013-09-01 07:45
#31

#30 Väl talat, ibland måste man krasst ta upp sanningen och den hårda verkligheten!

Lilltilda
2013-09-01 08:12
#32

#30 Tonen du talar om tycks jag missa. Jag läser inlägg från en uppgiven person som precis har insett att hon har ett missbruk! Det är ju en jättestor insikt att nå fram till! Om hon aldrig tidigare insett att hennes ständiga återfall till den gamla kosten beror på ett beroende och extra känslighet för kolhydrater så har hon heller inte haft redskapen att hantera det rätt.
Hon har ju uppenbarligen INTE några problem att gå ner i vikt utan problemet hon har är att acceptera att hon måste ta till t.ex. lchf som livsstil och inte något tillfälligt. Till skillnad från olika svältkostdieter så är ju faktiskt denna kost något som går att leva på resten av livet, precis som du har insett och skriver om i flera inlägg.
Jag tror att TS har alla chanser att lyckas den här gången. Med en insikt och stöd från andra med samma problematik, men som tagit sig längre, så kommer hon att fixa det!

TS: Lästipset "sockerbomben" som du fick tips om tidigare i tråden ÄR en jättebra bok. Jag läste den ihop med en kompis i liknande sits som du och har följt hennes kamp  mot sockermissbruk. Det går att likna vid alkoholistens problematik och är ingen lätt väg, men det GÅR att ta sig ur! Visst, det kan bli återfall, men även återfall går att ta sig upp ifrån.

~God loves you, and I´m trying! ~

Lchfman
2013-09-01 08:23
#33

Jag anser, till skillnad från många, att man inte skall fokusera på hur svårt allt är hela tiden. "Man är sååå beroende, och det är såååånt problem allting, och detär sååå mycket jobbigare för just mig för jag har ovanligt och svåra hinder som inte andra har." Klättra ur offerkoftan och ändra synsätt, så fort man inser att det inte är svårt och fokuserar på det istället, så slipper man ge sig själv möjligheten att alltid ge upp, "för det är ok eftersom just jag har det ju så svårt"

AndersAA
2013-09-01 08:41
#34

Gerd, du har fått många bra tips här nu, med du måste bryta den onda cirkel du hamnat i med jojo-bantningen. Gått ner 20kg eller mer 20+ gånger? Seriöst?? Du förstör din kropp! Sen tror jag också du måste köra mer strikt. Kanske inte för viktminskningens skull i första hand utan för att inte trigga sockersuget. Undvik också alla sötningsmedel. Sen hade jag inte tvekat att söka hjälp av psykolog eller kbt-specialist eller liknande om jag varit i din situation. Det skulle förmodligen kunna hjälpa dig att förstå varför du gör som du gör och ge dig "verktyg" att hantera det hela. Sen finns ju vi här också. Dina kostrådgivare/psykologer/stödpersoner/samtalspartners på nätet :-) Lycka till och ge inte upp!

Annons:
Lilltilda
2013-09-01 08:42
#35

#33: Jag pratar inte heller om att fokusera på det svåra utan om att nå INSIKT om att det svåra finns där så att det sedan går att fokusera på vägarna BORT från det svåra. Med insikt kommer förhoppningsvis motivationen att söka redskap och metoder för att hitta nya vägar.
Att om och om igen göra om samma misstag för att man inte förstår bättre känns lätt hopplöst. Att se VARFÖR det är svårt gör det lättare att angripa problemet istället för att ge upp.

Identifiera problemen, se orsakerna bakom, hitta lösningarna och fokusera framåt. Så har jag alltid fungerat och det har fungerat bra.

Just sockermissbruk har jag dock ingen personlig erfarenhet av, men jag har genom livet slutat röka, slutat bita på naglarna, övervunnit ångest (PTSD), brutit med dåliga alkoholvanor i tid, slutat med självskadebeteende, lyckats gå ner ca 56 kg utan någon hjälp osv.

~God loves you, and I´m trying! ~

Lchfman
2013-09-01 08:49
#36

#35 Vi har ungefär samma synsätt känns det som.

Lilltilda
2013-09-01 09:08
#37

#36: ja det är högst troligt även om vi uttrycker det på lite olika sätt ;-).

~God loves you, and I´m trying! ~

jessirene
2013-09-01 09:29
#38

Bitten förklarar bra. http://youtu.be/D5Uzj-7LuGw

smurfis
2013-09-01 10:22
#39

Det är lätt att skylla på saker hela tiden. Det gör jag själv också. Men allt handlar ju om en själv, det är JAG som väljer vad jag stoppar in i munnen, vad jag handlar hem osv. Man måste göra uppoffringar men att istället fokusera på "åh vad jobbigt, åh vad tråkigt" så måste man tänka att man gör det medvetet för att man VILL må bra, hålla en normal vikt och stabil vikt.

Det som gör det svårare är ju när man har ett beroende. För mig är det tyvärr lite "allt eller inget" som gäller. Jag litar inte på mig själv så jag äter inte EN chokladbit. För jag litar inte på att jag själv ska kunna stå emot då. Väcker jag sockermonstret?

Jag hoppas såklart att jag kan ha ett normalt beteende nån gång i framtiden när det gäller sötsaker, men jag är inte så säker på att det går. En dag i taget och jag mår bättre utan socker. Det är gott nog för mig nu. Och jag går ner i vikt. När man är mitt i det och går ner i vikt så får man ju motivation när vågen visar minus. MEn sen när man går i mål så har man inte den där moroten längre så då gäller det att hitta något annat som gör att du ändå orkar och vill fortsätta kämpa med din vikt. Inte släppa loss och tillåta allting för då är du ju snart tillbaka igen.

Se det som ett varningstecken om kläder börjar kännas trånga etc. Du kanske ska fortsätta väga dig regelbundet för att ha kontroll? Du måste hitta ett sätt att hantera det men det är ju olika för olika personer. Inse att mackor och annat också är socker, som triggar igång dig och ja… är det värt det?

Låter kanske lättare sagt än gjort men det är ju ändå något man måste bestämma sig för. Se det som en process som pågår hela tiden inte under en begränsad tid. Hitta livsstilen som funkar för dig.

Biami1.
2013-09-01 12:01
#40

När jag för några månader sedan fick upp ögonen för LCHF såg jag att det fanns saker som jag fick unna mig. Jag kände det inte som att jag offrade så mycket. Men jag tog omställningen steg för steg. Vad kunde jag börja med att utesluta utan att det blev för jobbigt och vad kunde jag ersätta det med? Samtidigt som jag vill kunna äta på det nya sättet resten av livet, inte bara tills jag gått ner i vikt. Just nu äter jag nog en lågkolhydratsmeny med ganska mycket mejerier som Turkisk yoghurt & vispgrädde. Dricker ingen mjölk längre. Så länge jag sakta går ner i vikt håller jag denhär nivån. Kommer jag till någon slags viktplatå får jag ta det då och fundera på vilka vidare förändringar jag behöver göra. Just nu går jag ner ca 2 kg/ mån och jag har ingen brådska. Jag har återupptäckt mitt sockerberoende, särskilt när jag är trött eller ur balans av annan orsak och ramlat dit rejält ett par gånger den sista månaden med att köpa choklad och smågodis. Eller att helt enkelt tröstäta på det jag har hemma. Men har börjat tänkta igenom vilka verktyg jag kan behöva använda för att komma vidare med den problematiken, t.ex. mer välplanderad matsedel. Blev en lång tankegång, men hoppas det finns något som kan vara till hjälp.

Gerd Fors
2013-09-01 18:36
#41

Jag sätter igång imorgon med någorlunda strikt lchf igen och hoppas på att det ska gå bättre denna gång!

Jag undrar också om någon testat denna produkt?:

http://www.bodystore.com/3/sv/artiklar/shirataki-fettucini-200-gram

Jag tänkte som substitut till pasta. De ser ju ut att innehålla väldigt lite kolhydrater i alla fall men hur är smaken/konsistensen. Någon som vet? Kan det funka till köttfärssås etc tror ni?

Annons:
Vyer
2013-09-01 18:43
#42

41 - de smakar i princip ingenting, utan tar smak av maten. Konsistensen är… jag vet inte hur jag ska beskriva den, tyvärr. Men de fungerar till köttfärssås!


Mooniq
2013-09-01 18:45
#43

Strimla vitkål fint och koka, de smakar ialla fall något.. 🙂

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Zepp
2013-09-01 19:03
#44

Jag tycker de fungerar till köttfärssås.. gillar tillomed konsistensen.. och man tar så lite.. de är svindyra.. speciellt när man räknar på priset per kalori!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Gerd Fors
2013-09-11 10:57
#45

Jag undrar om det finns ngt annat bra istället för grädde/cremefraiche att använda i gratänger för att få lite såsig konsistens? Jag misstänker nämligen att cremefraiche/grädde triggar mitt sötsug eftersom jag aldrig blir av med det.

Hur  får man till en gratäng med kött och grönsaker utan dessa livsmedel? Jag vill ha en varm sås, inte bara kryddsmör jämt.

Mooniq
2013-09-11 11:01
#46

Du kanske ska låta bli gratänger ett tag - om du tycker om asiatisk mat så är kokosmjölk/kokosgrädde jättebra bas. Mrs Cheng har bra grytbaser och även Ica har eget märke med goda grytbaser. Kolla kolhydraterna för de varierar mellan de olika burkarna. Tillsätt bara kött, fisk, fågel. Ev tjocka till grytan med 1 - 3 msk philadelphiaost. Kokta/wokade grönsaker till. Börja med Mild - bra drag kryddmässigt i dom.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Gerd Fors
2013-09-11 11:14
#47

#46 Tack för tipset :)

Mooniq
2013-09-11 12:21
#48

#47 jag använder dubbel mängd kött/fisk/fågel än vad burken anger. Blir lika gott.ibland tillsätter jag extra kokosfett oxå. Mättar mer.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

Annons:
[förgätmigej]
2013-09-11 12:44
#49

Man behöver inte gilla asiatisk matlagning för att använda kokosmjölk eller kokosgrädde i maten. Kolla här: http://undervarttak.blogspot.se. Mycket god mat i paleoskafferiet.

CasaRamon
2013-09-11 14:43
#50

Jag har t.o.m. börjat använda kokosgrädde i kaffet istället för vanlig grädde. Faktiskt riktigt gott.

Gerd Fors
2013-09-11 15:34
#51

men då måste jag fråga. Är kokosmjölk eller kokosgrädde samma som kokoskräm? Jag hitta de något som hette kokoskräm. Det var 100% kokos men kolhydratmängden var 20g/100g, alltså 20%. Det kan ju inte vara bättre än vanlig grädde? Innehåller kokos så mycket kolhydrater?

Ni får ursäkta dumma frågor men jag har aldrig använt kokosmjölk/-grädde/-kräm i matlagningen

http://www.bodystore.com/3/sv/artiklar/kokoskram-100-kokos-eko-veg-200-gram

Mooniq
2013-09-11 15:40
#52

#51

Det låter mycket. jag har Blue Dragon Coconut cream och den har 1.8 gram kolhydrater/100 gram. I större butiker har de både kokosmjölk och kokosgrädde/coconut cream.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

SpurtAnne
2013-09-11 18:24
#53

Den här använder jag. Efter att ha läst innehållsförteckningen på alla på min ICA kom jag fram till att den verkade mest naturlig och utan tillsatser.

http://www.santamariaworld.com/produkter/thaimat/#!/creamy-coconut-milk/

[förgätmigej]
2013-09-11 18:29
#54

Santa Maria Extra Creamy coconutmilk som finns på ICA i  ½ liters pappersförpackning innehåller inte några tillsatser.  Kolhydtarmängd: 3g per 100g.

CasaRamon
2013-09-12 11:33
#55

I kaffet använder jag Blue Dragon, som ju  bara har 1,8 kolh och dessutom väldigt lite kokossmak. Försöker hålla igen på vispgrädde.

Annons:
Lchfman
2013-09-13 10:13
#56

#55 måste testa det!

Vegge
2013-09-13 12:58
#57

Hej Gerd Fors o alla andra Det är svårt när man är beroende, har varit det sedan barnaåren på skolkortet från ettan går det tre barn på bredden av mej.Har tröstätit hela mitt liv, gått ner o upp vet inte hur många ggr.Har nu blivit 69 o ätit lchf sedan början av juli men det finns ett sug som snart gör mej vansinnig. Vill ha något men vet inte vad jo, kolhydrater såklart………. Tyvärr är det nog så att vi har olika lätt att bryta dåliga vanor eller missbruk vilken sort det än är, mindre snälla människor brukar prata om offerkoftor möjligt att de har rätt men de koftorna skaver o gör ont på vissa av oss. Till GF försök bryta nu det bli inte lättare med åren

Gerd Fors
2013-09-13 14:32
#58

Tack för alla svar!

Jag funderade på en sak tidigare idag.Det här med att ha en ätardag när man får äta precis vad man vill, hur ser ni på sådant?

Nu menar jag inte att jag skulle införa en sådan dag nu under viktminskningen. Jag tänkte sedan när jag gått ner det jag vill. Istället för att behöva tänka aldrig mera pasta, aldrig mera ett wienerbröd, semla eller lösgodis. Så kanske man kan bestämma att man faktiskt får äta det tex en lördag varje månad?

Jag tänkte bara att det kanske kan få mig att inte börja frossa ohejdat 7 dagar i veckan. Om jag har en dag varje månad att se fram emot när jag får äta "förbjuden frukt" Eller tror ni bara att det förstör allt?

SpurtAnne
2013-09-13 15:01
#59

Det är ju en jättebra idé! Det ska jag testa med snus, undrar om det funkar? Att snusa en dag i veckan? Vad tror ni? Vore ju kanon!

Orakletidelfi
2013-09-13 15:06
#60

För mig skulle det inte fungera. De flesta får väl "böta" med illamående av olika slag om man helt plötsligt äter t.ex. mjöl och/socker.

Gerd Fors
2013-09-13 15:10
#61

#59 Jag tror att en dag i veckan kanske är för ofta för mig iaf, men passar det dig så är det ju bara bra :)

#60 Det problemet har jag inte haft tidigare iaf. När jag åt max 20 g kolhydrater dagligen i ett halvår och sedan plötsligt började äta som jag gjort innan så kände jag aldrig av illamående eller andra magproblem. Bara övervikten tyvärr.

Orakletidelfi
2013-09-13 15:12
#62

Då har du tur! Huvudvärk får jag, tror många med mig, och andra blir risiga i kistan! Men som med allt är det individuellt!

Annons:
[Jennifer71]
2013-09-13 15:13
#63

Hej,

Det verkar jobbigt att trigga igång sötsuget en gång i veckan eller månaden, för att sedan behöva avgifta och återgå till LCHF. Så rolig var ju inte den där första omställningstiden att man vill ha den tillbaka.

Jag tror att man helt enkelt bestämmer sig och stålsätter sig tills man kommer ut på andra sidan. Efter en tid kommer du nämligen inte att vilja äta sånt som inte är bra för dig. Själv brukar jag tänka på allt skit som den där tårtbiten eller vad et nu kan vara innehåller och hur det ser ut inne i mig när jag äter det, den påfrestning det innebär och garanterat jag tappar mitt eventuella sug direkt.

Men om du redan innan du börjat beslutat dig för att du ska "fuska" eller göra avkall kanske du ska testa Viktvärktarna direkt eftersom deras filosofi att allt är tillåtet men inte alltid verkar stämma bättre överens med dina tankar.

Gerd Fors
2013-09-13 15:21
#64

#63 Jag har redan varit med i viktväktarna ett antal gånger så det är uteslutet. Det måste ju ändå vara bättre att bara äta pasta potatis fikabröd godis osv en dag i månaden.. än som många gör flera dagar i veckan.. Jag har ju ätit lchf i ett halvår tidigare utan avsteg och klarar ju uppenbarligen inte att fortsätta så livet ut om jag inte har ngt att se frm emot. Personligen tror jag att det skulle göra stor skillnad om jag har en dag, inte i veckan men i månaden som jag får lov att äta allt. Och  jag tror inte att EN dags fusk är samma som att börja om från ruta ett ändå? (omställningsmässigt alltså)

SpurtAnne
2013-09-13 16:00
#65

Men suget försvinner nog aldrig, det är ju nåt man måste lära sig att leva med oavsett drog. Jag känner också att jag vill ta en snus ibland men skulle jag göra det så trillar jag dit direkt. Eller om jag tänker, jag kan ju snusa lite när jag festar eller på lördagar, då är det kört. Vissa kanske klarar det men det är få förunnat.

Bättre att inse att du inte kommer att äta nån pasta mer i ditt liv och ge dig hän till lchf. Du kommer att hitta andra saker som både är godare och nyttigare. Så länge du håller dig fast vid tanken att pasta är nåt att se fram emot kommer du aldrig klara av att så emot i längden om du "unnar" dig ibland.

Det är som om du stretar emot dig själv på nåt sätt. Vill du lyckas och gå ner i vikt och må bra resten av ditt liv så måste du bestämma dig och sluta gå och tänka på allt du "missar".

Zepp
2013-09-13 16:30
#66

Jag har 7 ätardagar i veckan.. då jag får äta prexis vad jag vill.. tillomed vit flugsvamp!

Av någon förunderlig anledning vill jag alldrig äta flugsvamp.. utan det blir som regel någon form av lågkolhydratkost!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Lchfman
2013-09-13 19:52
#68

#67 Känns lite som självbedrägeri… Men vem bryr sig, bara hon är lycklig! Det verkar funka för henne.

Suzanne56
2013-09-14 08:30
#69

Det här med att "unna" sig är nästan som en sjukdom i sig själv. Jag är övertygad om att det man måste jobba med för att någon gång komma ut på andra sidan är sin attityd gentemot "unna sig"-fenomenet. Jag tror inte längre att man ska unna sig saker och ting som man ju faktiskt vet inte är bra för en. Därmed inte sagt, tyvärr, att jag lyckas leva efter mina egna principer hela tiden :-(

Annons:
Anders-S
2013-09-14 09:44
#70

Re: #58

Fundera på varför det finns glutenfritt oblat, t.ex. vikt per styck, förbrukning per person och frekvens.

CasaRamon
2013-09-14 11:17
#71

Jag jämför detta med att sluta röka och sedan feströka. Tror att man faller dit förr eller senare. Jag slutade för 32 år sedan och har aldrig tagit ett bloss efter det. Tror att ifall man "unnar" sej mycket kolhydrater en dag i veckan/månaden så får man snart nytt sug.

Men varför inte göra egen pasta enl. LCHF? Och likaså pannkakor, bröd m.m. Mycket godare tycker jag.

På mina 5 1/2 år med LCHF har jag aldrig känt att jag saknar något. Däremot tänker jag ofta på vad mycket gott man får äta, som bacon, ägg, gräddsåser m.m.

Gerd Fors
2013-09-14 11:25
#72

#69 Därmed inte sagt, tyvärr, att jag lyckas leva efter mina egna principer hela tiden :-(

Ja precis, Och jag tror att för mig vore det svårt att leva efter lchf (eller vilken annan kost som helst) precis varje dag livet ut, utan att någonsin äta något som inte tillhör den kostmodellen.  Men jag vill leva efter lchf till 98%. Det känns mycket bättre för mig att tänka så. Om jag äter 98% lchf så har jag de andra 2 %:en (en dag i månaden) när jag får frångå och ta tex en portion pasta eller en chokladbit av den ljusare sorten som är min favorit. Men jag menar ju inte att vråläta så jag mår illa. Det ger ju inte mig något.

Det är ju jättebra om de flesta här klarar att följa lchf precis till 100% varje dag livet ut men jag tror faktiskt att det är få som faktiskt aldrig gör ett planerat avsteg någonsin.

Men om jag har den där dagen per månad så kan jag planera in den utefter som det passar i mitt liv. Om det så är ett 50-årskalas där jag vill ta en tårtbit eller om det är en kanelbulle med en väninna på stan, så planerar jag in det på min "ätardag"

Men som sagt, jag kommer att ta det när jag är normalviktig.

Jag började förövrigt med lchf igen den 1/9 och har minskat 2,4 kg vilket känns bra. Visserligen förstår jag att det ju mest är vätska men jag är nöjd ändå efter att jag gjorde en rejäl rivstart.

Effie
2013-09-14 11:48
#73

Jag tror det är väldigt personligt det där med ätardagar/unna sig/kolhydrater/pasta.. Vissa klarar att äta mycket kolhydrater någon gång ibland - vissa inte: suget kan bli övermäktigt, kroppen protesterar med allehanda krämpor. Och vissa konstaterar bara: var det så här det smakade? Det var ju inget att längta efter! Det får vara i fortsättningen. 

Själv planerar jag aldrig några ätardagar, men äter vad jag vill (precis som Zepp 🙂). Inget är förbjudet. Jag väljer om jag vill göra ett avsteg eller inte. Men pasta är trist. 🙂


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Zepp
2013-09-14 12:05
#74

Man behöver inte planera in avsteg.. de kommer utan planering hur som helst!

Mest för att man har en ide om hur man borde äta/leva.. och hur man inte borde äta/leva!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

smurfis
2013-09-14 15:09
#75

Alltså jag tror inte att det finns nån lösning som funkar för alla. Du måste hitta din väg. Jag tror inte att jag skulle fixa att ha en "ätar-dag" per vecka då jag äter en massa kolhydrater för det skulle bara trigga igång en massa och göra så jag mår dåligt.

Däremot kan jag tänka mig att äta pasta igen, det är liksom "aldrig mer i hela livet" men inte heller 1 gång i veckan utan det blir när tillfälle ges och det känns rätt. Jag ser det inte som ett förbud utan ett medvetet val jag gör och då blir det inte heller jobbigt. Jag hittar annat som är godare och bättre för mig.

Tänker man hela tiden att det är antingen eller, förbjudet vs tillåtet så är det lätt att fastna i gammalt beteende där man blir för fixerad vid mat och tar man en godisbit så trillar man dit och äter 1000.

Jag tar en dag i taget och tänker inte så mycket på det faktiskt. Livet är så mycket mer än mat 😃

Trule1
2013-09-16 22:30
#76

TS; Vad jag förstår av ditt inlägg är ditt problem maten. Att begränsa maten hit och dit - och det håller bara när du jagar viktminskning, sedan återkommer du till dina gamla ovanor. Mänskligt, jag känner igen det. Och här får du många goda råd hur du ska lägga om dina matvanor på längre sikt - men handen på hjärtat, finns det inte en stor risk att du inte orkar lchf som en livsstil, under en livstid?

Det finns ett relativt enkelt knep för att komma undan all denna huvudbry hur mycket man äter eller hur lite man äter eller vad man äter - och det är motion.

Ta en timmes promenad fem dagar i veckan, inte med stavar eller sprinterflås, utan promenera bara. Med tiden kan du gå fortare. Det är det mest effektiva sätt som finns för att både gå ner i vikt och må bra. Jag vet, en timme låter mycket, men om du schemalägger promenaderna och får dem att kännas trevliga och inte tröttsamma, så kan du faktiskt äta precis vad du vill för att behålla vikten när du väl nått ditt mål.

Under viktnedgången kan du hålla koll på vad du äter (varför inte lchf) eller kalorisnål kost eller vilken diet som helst - men jag lovar dig, du hamnar inte i samma gunga med att gå ner och sedan upp om du får promenader eller någon annan träning in i vardagen.

Det är inte svårt. Köp ett par goda, fina promenadskor och gå dig ner i vikt.

Annons:
Gerd Fors
2013-09-17 08:10
#77

#76 Ja det verkar råda delade meningar om det där hur mycket motion inverkar på att bränna fett, kroppsvikt osv.  Vänner till mig (som äter lchf) påstår att det är minst 95% kosten som avgör och motion max 5% Att man kan äta precis vad man vill och hålla vikten bara man promenerar en timme om dagen har jag lite svårt att tro. Därmed inte sagt att motion är dåligt. Självklart är det jättebra att röra på sig och jag cyklar en hel del och har alltid gjort.

Nej jag kanske inte klarar att leva efter lchf helt utan avsteg ett helt liv men om jag får en dag i månaden när jag för slarva lite så hoppas och tror jag att jag kommer fixa detta. Just nu äter jag rätt strikt lchf och mår bra på det, minskar stadigt i vikt. Visst saknar jag saker som frukt och pasta men jag försöker bortse från det.

nyborjare08
2013-09-17 08:44
#78

TS - OJ vad jag känner igen mig! Jag har också varit "mullig" sen jag var ung, gått ner lite, då och då, men trenden har varit uppåt. Jag är fortfarande på väg i min omställning. Har ätit lchf i fem år utan viktminskning men det beror inte på kosten, utan på mig, mitt sätt att tänka om mat, hur jag använder mig av mat, sockerberoende, med mera. Jag försöker nog tänka som kaisakavat i #14, att se det som ett mycket långsiktigt projekt och vara noga med att lyssna på kroppen och knoppen. Jag försöker bli medveten om vad som triggar mig och varför jag blir triggad till att äta när jag egentligen inte behöver. Det är en lång resa. Men jag försöker vara snäll mot mig själv. Det FÅR ta tid för då ökar chansen att det håller i längden. Och vägen ÄR full av hål och man faller, igen och igen. Men såsmåningom lär man sig, faller mer sällan, reser sig snabbare.

"Allt-eller-inget-tänket" eller att späka mig funkar bara kortsiktigt för mig. Jag avstår och avstår och avstår tills jag blir BLÅ och längtar samtidigt ihjäl mig! Och så vips spricker bubblan och jag frossar i det jag har längtat SÅ efter. Och jag känner mig misslyckad. Och så är spiralen igång igen.

Just nu har jag ett nytt "projekt" som faktiskt (just nu) känns ganska hållbart - 5:2, eller rättare sagt 4:3 i kombination med lchf. Kostdoktorn varnar sockerberoende från att köra det för att det kan öka risk för återfall. Och första veckan kände jag nog så. Men suget avtog. Det som är riktigt nyttigt för mig är att få uppleva skillnaden på äkta hunger och sug och att lära mig att det inte är så farligt att vara hungrig, att jag klarar det! Och att hungern kan variera i styrka och kan gå över helt utan att jag gör något! Så det har hjälpt mig att avdramatisera tror jag och att lära känna min kropps och min hjärnas signaler. Och jag kan känna att jag kan äta gott och njuta av det de dagar jag får äta. Planerade avsteg blir då inte så skamfyllda eftersom jag ju ska fasta snart igen. Naturligtvis ska man inte använda fastan som ursäkt för att kunna frossa i onyttigheter övriga dagar! Det är inte det jag menar. Men för mig kretsar mycket kring att jag känner skuld och skam kring ätandet och sötsuget och det verkar som om den periodiska fastan kan hjälpa mig att släppa på dessa känslor.

Sen vet jag inte om jag kommer att köra just detta koncept för alltid. Kanske varierar jag olika typer av periodisk fasta eller hittar något annat som funkar. Grejen är väl att inte ge upp, fortsätta att leta efter det som funkar för just DIG.

 

 

nyborjare08
2013-09-17 08:56
#79

#76 Det du skriver om motion stämmer inte. Det är kosten som är avgörande när man vill gå ner i vikt. Om man inte är redo för minst en timmes HÅRD träning varje dag, 7 dagar i veckan!

Därmed inte sagt att man inte ska motionera! Det är viktigt för hälsan och välmåendet.

 

 

SpurtAnne
2013-09-17 10:46
#80

#76 av Trule1

Varför skulle det vara lättare att promenera en timme om dagen resten av livet än att äta god mat resten av livet?

Promenera kan man ju inte göra när man är sjuk till exempel, eller om man har ont eller om man får en skada. Äta gott kan man göra ändå, såvida man inte är medvetslös.

[Jennifer71]
2013-09-17 12:59
#81

Hej,

Motion har för mig inte varit viktig för att jag ska gå ner mer i kilo, däremot påverkar det vad jag stoppar i munnen så på så vis är mtion/träning viktigt för mig, jag håller mig på banan kostmässigt ju mer jag tränar.

Trule1
2013-09-17 14:54
#82

Jag vet, det sägs så mycket konstigt om motion här inne - men för mig fungerar en timmes promenad på det sätt jag beskriver ovan. Och jag har många vänner som har liknande erfarenhet av regelbunden fysisk träning.

Det är ren empiri, och därför kan naturligtvis inga teorier om motsatsen övertyga mig.

Ett tips till tvivlare som inte testat: Testa!

kaisakavat
2013-09-17 15:29
#83

#82 Grattis till att motion funkar för dig på det sätt du beskriver ovan. Jättebra. Jag tror dig, det fungerar säkert för vissa, för dig.

Men din startmening imponerar inte. Att folk skriver 'konstiga saker' om motion är möjligen något du tycker eller tror, inte något du vet. Kantänkas är det du som skriver det 'konstiga'.. inte 'folk'. 

Sen så.. det där med 'tvivlare som inte testat' och som på grund av vaddå.. lathet eller dumhet? behöver din käcka uppmaning och sen löser sig allt..? Jag för min del tror att de flesta människor med viktbekymmer faktiskt har gått en hel del i sina liv.. d v s de har redan testat. Både det och annat.

Annons:
nyborjare08
2013-09-17 15:46
#84

#82 Som sagt, grattis till dig! Toppen ATT det funkar. Sen VAD det beror på för just dig, det tror jag inte är enkelt att säga. Kroppen är en komplicerad filur och fungerar inte lika för alla. Det finns inte EN och samma lösning för alla. Så jag håller helt med #83.

 

 

Orakletidelfi
2013-09-17 16:19
#85

Instämmer med ovanstående, om allt hade löst sig med motion hade jag, som hundägare och långpromenerare alls inte blivit fet…. inte har jag överätit heller…

Trule1
2013-09-17 16:23
#86

#84: Men det kanske funkar för TS?

Och det var därför jag tipsade om promenaderna. Det funkar för mig och många i min omgivning med daglig motion - och eftersom det verkar vara matvanorna som är problemet i TS fall så tyckte jag att det kan vara klokt att fokusera på motionen som problemlösare och inte olika dieter.

#83 Jag har inte dragit några slutsatser kring varför inte alla testar dagliga entimmes-promenader eller annan regelbunden träning. Det finns massor med människor som av olika anledningar väljer att göra något annat på sin fritid än att motionera och lever i största välmåga.

Ja, jag tycker tesen om att motion och fysisk träning inte ger några större resultat för viktnedgång är konstig här inne - därför att man förnekar dess effekter så kategoriskt. 

En vältränad kropp förbränner mer energi än en otränad, även i vila.  

Men självklart ska jag inte själv vara så kategorisk genom att slarvigt hävda att en timmes promenad funkar för alla. Fel av mig. Men för många, och det kan vara mer än väl värt att testa.

Framför allt för TS - om hon nu misslyckats med dieterna.

kaisakavat
2013-09-17 18:15
#87

#86 Du har förstås rätt - hypotetiskt - i att det kan funka för TS. Men vi vet inte. 

Envisas.. 

Många som är aktiva här på KIF har en långvarig historia med problem. Vi som har problem med vikten har i många fall andra bakomliggande hälsoproblem. För många oss fungerar inte motion - kanske inte ALLS - av olika skäl.. än mindre för viktminskning. Kanske är man för tung. Kanske är man sjuk på ett sätt som hindrar.

Sen har vi alla dem som är friska som din tes inte heller stämmer på. Känner flera. Promenaderna funkade inte för mig själv heller när jag var frisk. Det enda som har funkat, är low carb käk.

Men oavsett - jag tror alla här REDAN VET det du skriver, om att en vältränad kropp.. blablabla - det är inte ngn nyhet precis. Mina öron har då hört det till leda och resten av kroppen jämrar sig den också. 😓

Jag tycker du överdriver när du skriver att 'många härinne förnekar kategoriskt'.. Det upplever inte jag. Det kan framhärdas bestämt i att forskning finns som tonar ner betydelsen av motion som huvudsaklig viktminskningsstrategi. Att man måste träna rejält för att det ska ha betydelse. Den forskningen motsäger dig. Men nog är de flesta ändå  svidande medvetna om att motion fungerar för vissa (ofta såna med måttliga viktproblem) och att dessa vissa har just den där tendensen.. att tro deras goda tur när det gäller arv av hälsostarka gener gäller alla.. Och då i förlängningen tror vi andra 'tvivlar och inte har försökt'. 

Vi är kanske ngt känsliga på den här punkten. Vi har många sorger och en hel del frustration i bagaget.

Har du nåt recept för dem som inte kan bli vältränade för att vi inte kan träna??

Jag fattar att du vill väl. Det är också bra du förstår att man inte ska generalisera. Men samtidigt.. så gör du ju det. Det är inte alla kroppar som förbränner tillräckligt vad man än tar sig för (inom rimlighetens gränser, avser inte testa verktyg som motorsåg eller knark). Vore bra om du tog det till dig och 'tonade ner'.🙂

Lilltilda
2013-09-17 19:10
#88

Angående motion. Fixar man att motionera så har det en massa fysiska och psykiska fördelar, men det är som flera säger så är det inte alls säkert att viktnedgång är en av fördelarna.
Jag har mer eller mindre alltid varit fysiskt aktiv. Även då jag vägde 130 kg så gick jag långa promenader och levde ett aktivt liv, men jag levde ändå med fetma.
Jag testade kostomläggning till nån sorts GI-inspirerad tallriksmodell och gick 0,5-1 mil per dag. Visst, då gick jag ner ca 35 kg men sedan tog det stopp och en Depression, mentalt stressig tillvaro m.m. fick mig sedan att ge upp den hälsosamma kosten och jag fick sakta men säkert se en del av de tappade kilona komma tillbaka, TROTS att jag hela tiden fortsatte att vara fysiskt aktiv.
Viktuppgången stannade vid 117 kg och där stod jag stilla. Var ingen "sockerråtta" utan åt alldeles vanlig husmanskost, rätt mycket pasta och bröd blev det däremot.
LCHF blev vändningen och vikten rasade trots att jag faktiskt minskade en del på motionen (hunden är gammal och behöver inte lika mycket motion. Jag har jobbat mycket osv) men gick ändå ner till normalvikt. Detta tackar jag ENBART kosten för.
Som normalviktig (-43 kg senare) började jag träna löpning, men det gjorde jag inte under viktnedgångsfasen.

~God loves you, and I´m trying! ~

Trule1
2013-09-17 19:36
#89

Kaisakavat: Jag tar det till mig. Försökte uttrycka någon form av ånger för min egen okänslighet med detta i mitt föregående inlägg:

"Men självklart ska jag inte själv vara så kategorisk genom att slarvigt hävda att en timmes promenad funkar för alla. Fel av mig. Men för många, och det kan vara mer än väl värt att testa.

Men som sagt, nu är det TS det handlar om och jag ska inte uppta denna tråd med detta. Jag gav ett tips som jag tyckte det var klokt och värt att testa för just henne. Och det kanske det är. Eller inte. Av olika skäl.

Zepp
2013-09-17 20:20
#90

Jag tror väl oxå på att en timmes promenad om dagen kan göra nytta.. speciellt på oss som sällan rör på oss.. eller har ett underskott av fysisk aktivitet.. av olika skäl!

Men det är väl där problemet ligger.. en del av det iallafall, dvs det behöver inte vara lathet som gör det!

Själv bor jag på landet och jobbar i stan, tar bilen till stan, sen sitter jag framför en dator hela dagen, och så tar jag bilen hem sen!

Och på landet tar man bilen till allting, brevlådan, posten, affären, systemet, what ever!

Eller som min företagssköterska sa.. du kan springa en runda när du kommer hem.. hon vet inte hur becksvart det är i skogen!

Så skall jag jogga eller gymma så blir det att ta bilen, till elljuspåret eller gymmet!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Annons:
Upp till toppen
Annons: