jag är trygg i mig själv och mitt lchf:ande. Om jag träffar eller dejtar så får de äta vad de vill men inkräktar de på min intelligens då fräser jag, först snällt, sen bestämt, sen reser jag på mig o går.. 

I mina kretsar är det lite tvärtom - många är nyfikna och vill veta och jämföra olika koststilar med min.

Om jag bjuder på mat hemma så blir det lchf och ingen har varken klagat eller gått hungrig från bordet, tvärt om de har öst beröm över hur god maten är.. 

Nu är det ju sommar och då är det enkelt - grilla nåt och bjuda sallad till.

När det gäller alkohol så är jag nästan inne i nollvisionen men det är pga att jag vill tappa vikt. Hade jag varit på min önskevikt så hade det nog blivit nåt glas vitt vin ibland. starksprit och öl har jag tappat smak för totalt. ☀️

Jag kan uppleva att man blir "jobbig" och nog mer svårdejtad just för de vet inte vad de ska bjuda på osv. Vilket jag märkt att en del tar avstånd från en.

För mig får han äta vad han vill det rör mig inte i ryggen men han ska respektera min kosthållning.

Ge inte upp.. han vet antagligen inte vad du gått igenom.. ej heller dina kunskaper om kost.. och antagligen inget om lågkolhydratkost.. men han behöver inte vara kass för det.. bara inne på andra tankebanor!

Du vet.. de flesta kan inte skilja en kolhydrat från en kalori!

Vi skall väl inte dömma alla andra som inte tänker som oss??

De kan ju vara vettiga mäniskor för det.. bara de får klart för sig bakgrunden.. och hunnit anpassa sig till den.

Jag är nog sådan själv.. näe, inte nog, jag är sådan, dejter lockar fram något inom mig som får munlädret att fladdra för vinden.

Jag tycker det är skillnad mellan att ha en annan uppfattning (av okunskap) men vara öppen för annan kunskap, och att vara övertygad om att jag har rätt och ingenting annat än det jag redan vet kan vara av intresse att sätta sig in i.

Jag började med LCHF efter att jag hade träffat min man, han var skeptisk först men märkte ganska snart hur bra det funkade för mig, så han stöttar mig i att det är så jag vill äta (även om jag inte gör det nu….) trots att han fortfarande är övertygad om att de gamla sanningarna gäller honom själv. Det är tydligen bara jag som är ett konstigt undantag. 🤪

Hej !

En riktig ögonöppnare när man läser, o finner att nästan allt stämmer, bara för att LCHF är vår mat. Trodde först att det var åldern som satte stopp efter 40 år som slav.😃

När jag dejtade min nuvarande sambo var det lite samma visa. Jag har inte lyckats omvända honom helt men på god väg :)

Försök se bortom hans kolhydratsnack och se honom för vad han är. Han är ju trots allt en produkt av samhällets tallriksmodell :)

Jaaa..det var väl inte så mycket förståelse mellan min ex-sambo och mig när det gällde maten. Fast inte så mycket tjafs heller. Det var inte därför det tog slut.

Vad gäller dejting - ja, det gäller att hitta någon intressant nog att dejta. Då löser det sig nog automatiskt - för som Aniara4 säger: det viktiga är att han är öppen för ny kunskap, och går att diskutera med. Och att han bryr sig om att jag mår bra. Och det är ett grundläggande krav, annars kan det kvitta.

Min sambo var normalkostare i över ett år efter att jag gått över till lchf. Nu har han börja med lchf han med. Jag har väl inte tjatat men om han till exempel blivit sjuk så har jag sagt lite skämtsamt att det är kolisarnas fel. Jag har förklarat hur bra jag mår och hur stark jag känner mig. Till slut ville han prova själv.

Jag tycker inte att det är nåt problem att leva med någon som man älskar bara för att de äter annorlunda men det gäller ju att båda kan acceptera att man tänker olika. Vi diskuterar inte vad som är rätt eller fel för det är helt onödigt. Jag tycker si och han tycker så. Det är ok. Man måste inte tycka samma om allt.

Han är även troende muslim och kommer från Marocco.

Han får ha sin ramadan och be och allt vad han gör. Det rör mig inte ryggen, så länge jag får leva som jag vill. Det går jättebra! Visst har vi medlat och diskuterat en hel del, speciellt i början, men nu har vi hittat en väg som fungerar riktigt bra.

Det jag har förändrat är att jag inte äter gris, vilket jag inte saknar och inte heller tror är nyttigt. Annars lever jag som vanligt. Det har nog varit mest han som fått anpassa sig vad gäller hans religion.

Så länge hen respekterar att jag äter LCHF så bryr jag mig inte om hur hen äter.

Står i begrepp att börja dejta igen om någon intressant dyker upp men jag känner nog som TS att om de inte kan respektera mitt sätt att äta så får det vara. Det har tagit mig lååång tid att klara av att säga nej och inte f-n tänker jag ändra mig igen för en mans skull 😈!

Det finns väl puckon inom alla kosthållningar. Men jag håller med övriga, det som krävs är en ödmjukhet inför andra som din dejt saknade, TS. Bättre lycka nästa gång.

Jag ser inga som helst hinder att leva ihop med någon som äter annan kost, men att på första dejten inte få respekt för mitt kostval skulle nog få mig att backa. Tänk om man skulle dejta en vegetarian och ta med denne på grillbuffé "för det är ju bara trams detta med att låta bli kött"? Tror att ytterst få människor skulle visa en vegetarian så lite respekt.

Snyggingen som jag dejtar sedan rätt lång tid tillbaka respekterar min kost och jag hans. Oftast är det inga problem, speciellt inte nu då jag äter mer liberalt än tidigare. När vi umgås äter vi lchf men han och sonen lägger till kolhydrater som de vill ha. Enda gången det är ett problem och han klagar är då han vill att vi ska beställa hem pizza och det inte går (Och nej, jag beställer inte pizza, äter upp bara fyllningen och lämnar resten. Det blir jag inte mätt på och anser dessutom att det är totalt vansinnigt att kasta bort mat), eller då vi är på skoterfjällsemestrar och vi måste packa matsäck för varje dag på fjället för det finns ingen vettig restaurang som serverar nåt jag kan äta.
Även jag tycker att det är besvärligt, men det är lättare för mig att acceptera än det är för honom.

Jag skulle dragit öronen åt mig direkt, kvittar om han var helt rudis på LCHF eller ej, det tyder på en otrevlig personlighet som iallafall inte jag skulle offra en sekund mer på. Klipp direkt.

En liten tanke som gäckat mig ett tag…

🙂❤️Borde man inte starta en Dejtingform alla LCHF?❤️

Det skulle bli betydligt enklare att hitta någon som har samma tänk runt kosten att utan att behöva argumentera hela tiden… 

Ibland kan det ju vara kul men inte hela tiden! 🥵

Vet man att man vill lägga om kosten för resten av livet,så att det inte är ett tillfälligt testande,så vore det ju onekligen lättare om man söker en partner,genom att man vet att man har ungefär samma grundtänk…

Det är ju en bra start!🙂

Det var bara en tanke som sagt…

Berätta gärna vad ni tycker!

Må så gott alla ! 

Enkelt. Be the spender. Då kan du köpa hur surt bubbel du vill! ;)

#14

Tja, en tanke så god som någon.. 🙂

Det finns väl en singeltråd..nånstans. Och det fanns funderingar på att starta singel.ifokus (lätt missuppfattad som snigel.ifokus 🙂). Men så långt som till dejtingförmedling kom vi väl aldrig..om vi inte räknar kryssningar och campingar och liknande, för där kan det väl tänkas hända nåt.

#14

Jo, det vore smidigt med någon form av LCHF-dejtingvariant. Jag har sett en singeltråd här men den var ganska livlös. Jag förutsätter att de flesta är upptagna av de som hänger här på KiF. Om inte så … Ja, jag är i alla fall öppen för förslag! 😊

#15

Jag är alltid the spender i normalfallet och brukar faktiskt inte låta mig bjudas av den enkla anledningen att man hamnar i en skev situation där man på något vis känner att man ska "betala tillbaks". Just det här var nog ett undantag och han är helt avpoletterad nu. Blev inte bra alls den där dejten.

Jag tycker att en sån "påtvingat rådgivande" attityd snarare visar hur personen är i andra sammanhang också, inte bara vad gäller maten. Nu är jag iofs gift så jag behöver inte dejta andra än min man 🙂 men en slags grundläggande respekt och ödmjukhet skulle vara a och o för mig. Visst, på en första dejt kanske nervositet och en önskan att imponera spelar in, men om någon är genuint intresserad så innebär det väl också intresse och respekt för en som person och ens personliga val.

Jag äter LCHF Och min sambo äter HCHF som vi brukar säga. Alltså min mat, men med tex potatis eller pasta till och det funkar bra för oss. Tur för honom att han har världens bästa gener typ! ;)

Förändrar inte relationen här alls. Om vi är lite småsugna så går mannen och hämtar brieost eller nått liknande för att stilla hungern, istället för mackor osv.

Får jag dela med mig av en solskenshistoria på kärleksavdelningen? Jag har levt som singel ett par år. Eftersom jag fyllt 60 är det inte heller så enkelt att hitta en acceptabel man att leva med - de acceptabla är i allmänhet redan bokade eller söker sig till yngre kvinnor. Men jag trivs inte med att leva utan en man så jag gick med på en dejtingsajt för ungefär ett år sen. Några napp men inga som lockade mig (Förvånansvärt många betydligt yngre män hörde av sig, tänker de att en så gammal dam antagligen är ett enkelt ligg? Man kan undra. I synnerhet som de inte verkat ha reflekterat över min presentation i vilken klart och tydligt framgår att jag är en intellektuell person som helst vill lära känna en annan genom stimulerande skrivutbyte innan det kan bli aktuellt med "irl".)

Jag funderade om jag skulle skriva om min kosthållning men tänkte att jag ju inte ser den som en identitet.

Nå. För ungefär en månad sen fick jag kontakt med en underbar man som det bara "synkade" med redan brevledes. Så småningom träffades vi - vi åt middag på restaurang. Jag sade lite försiktigt att jag var lite krånglig med maten - att jag äter lågkolhydratkost, om han hört talas om det. Det visade sig att det gjorde han också! 

Självklart inget avgörande för fortsättningen (som ännu så länge är helt fantastisk. På alla plan. Visste inte att man i denna ålder kunde ha det häftigaste kärlekslivet framför sig…) Men ett gemensamt drag hos oss är förstås nyfikenhet och öppenhet för nya tankemönster, vilket kanske för just oss var en förutsättning för att prova LCHF.

#19 Håller med den attityden tillsammans med att inte respektera andras val vare sig det gäller kosthållning eller annat liv och frånvaron av lyhördhet är tyvärr inte attraktivt. Full förståelse för dig TS. Ibland funderar jag på om kanske skulle ta sig an en trevlig "fluffig" singelman och göra honom "fit" 😃