Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
- Off topic - (OT)

Dejta LCHF:are eller "normalkostare"

2013-05-29 19:58 #0 av: Jojomaja

Jag har känner att min förändrade livsstil styr mig mer och mer när jag träffar killar/män nu. Jag kan knappt längre tänka mig att dejta, än mindre leva med någon som inte respekterar min kosthållning. Hur han själv äter bryr jag mig egentligen inte om men jag stör mig på att många män verkar tycka att de vet bättre än jag vad jag borde äta och att de på något sätt försöker lära mig "äta rätt". 

På min senaste dejt, en kille jag träffat via nätet, så blev det både obekvämt och besvärligt för att killen inte hade ett dugg förståelse för att jag inte ville äta eller dricka vissa saker trots att han bjöd. Han beställde in sliskigt sött bubbel (Asti Cinzano, 91 gram socker per liter) och jag låtsades dricka eländet för att vara artig men det gick bara inte att svälja något så sött, jag fick hälla bort det när han gick på toaletten. Vid middagen satt han och tjatade om att jag borde äta brödet för att det var nybakat och smaka på både den ena och den andra kolhydratsbomben. Då hade jag ändå förklarat läget väldigt ingående (trodde jag) att jag äter lågkolhydratskost, ett begrepp han inte verkade förstå utan trodde att jag "bantar.

Det kändes som om jag satt där med Paolo Roberto när killen började babbla om att jag borde träna med PT samt gå in för mer kolhydrater, bönor, linser, rotfrukter och mindre fett om jag nu VERKLIGEN vill gå ned i vikt. Jag hade inte berättat för honom att jag redan gått ned över 30 kg, det tänkte jag komma till senare, men det lär han aldrig få veta nu eftersom jag inte är ett dugg intresserad längre och inte vill träffa honom igen trots att han verkar väldigt "på". 

Det märkliga är att jag blir otroligt avtänd av den här typen av kille som jag ju kunnat ge min högra arm för att dejta för bara 1,5-2 år sedan ... Han ser mycket bra ut, är vältränad och det är heller inget fel på hans intellekt i övrigt, men han får vara hur snygg och vältränad som helst, det spelar ingen roll om han inte fattar vad LCHF är eller respekterar min kosthållning. 

Hur gör ni som är singlar? Ser ni förbi kolhydratskramande? 

Finns det någon här som varit singel och valt att dejta någon som äter LCHF eller kanske träffat sin partner via någon LCHF-träff etc? 

Ni som dejtar eller har en partner som är "normalkostare" ... Hur upplever ni att er kosthållning har påverkat relationen? 

Anmäl
2013-05-29 20:03 #1 av: Mooniq

jag är trygg i mig själv och mitt lchf:ande. Om jag träffar eller dejtar så får de äta vad de vill men inkräktar de på min intelligens då fräser jag, först snällt, sen bestämt, sen reser jag på mig o går.. 

I mina kretsar är det lite tvärtom - många är nyfikna och vill veta och jämföra olika koststilar med min.

Om jag bjuder på mat hemma så blir det lchf och ingen har varken klagat eller gått hungrig från bordet, tvärt om de har öst beröm över hur god maten är.. 

Nu är det ju sommar och då är det enkelt - grilla nåt och bjuda sallad till.

När det gäller alkohol så är jag nästan inne i nollvisionen men det är pga att jag vill tappa vikt. Hade jag varit på min önskevikt så hade det nog blivit nåt glas vitt vin ibland. starksprit och öl har jag tappat smak för totalt. Sol

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2013-05-29 20:58 #2 av: Essaka

Jag kan uppleva att man blir "jobbig" och nog mer svårdejtad just för de vet inte vad de ska bjuda på osv. Vilket jag märkt att en del tar avstånd från en.


För mig får han äta vad han vill det rör mig inte i ryggen men han ska respektera min kosthållning.

Anmäl
2013-05-29 21:02 #3 av: Zepp

Ge inte upp.. han vet antagligen inte vad du gått igenom.. ej heller dina kunskaper om kost.. och antagligen inget om lågkolhydratkost.. men han behöver inte vara kass för det.. bara inne på andra tankebanor!

Du vet.. de flesta kan inte skilja en kolhydrat från en kalori!

Vi skall väl inte dömma alla andra som inte tänker som oss??

De kan ju vara vettiga mäniskor för det.. bara de får klart för sig bakgrunden.. och hunnit anpassa sig till den.

Jag är nog sådan själv.. näe, inte nog, jag är sådan, dejter lockar fram något inom mig som får munlädret att fladdra för vinden.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2013-05-29 22:23 #4 av: Aniara4

Jag tycker det är skillnad mellan att ha en annan uppfattning (av okunskap) men vara öppen för annan kunskap, och att vara övertygad om att jag har rätt och ingenting annat än det jag redan vet kan vara av intresse att sätta sig in i.

Jag började med LCHF efter att jag hade träffat min man, han var skeptisk först men märkte ganska snart hur bra det funkade för mig, så han stöttar mig i att det är så jag vill äta (även om jag inte gör det nu....) trots att han fortfarande är övertygad om att de gamla sanningarna gäller honom själv. Det är tydligen bara jag som är ett konstigt undantag. Galen

Anmäl
2013-05-29 22:52 #5 av: Record

Hej !

En riktig ögonöppnare när man läser, o finner att nästan allt stämmer, bara för att LCHF är vår mat. Trodde först att det var åldern som satte stopp efter 40 år som slav.Skrattar

Anmäl
2013-05-30 09:22 #6 av: hockeytroll

När jag dejtade min nuvarande sambo var det lite samma visa. Jag har inte lyckats omvända honom helt men på god väg :)

Försök se bortom hans kolhydratsnack och se honom för vad han är. Han är ju trots allt en produkt av samhällets tallriksmodell :)

Anmäl
2013-05-30 10:39 #7 av: Effie

Jaaa..det var väl inte så mycket förståelse mellan min ex-sambo och mig när det gällde maten. Fast inte så mycket tjafs heller. Det var inte därför det tog slut.

Vad gäller dejting - ja, det gäller att hitta någon intressant nog att dejta. Då löser det sig nog automatiskt - för som Aniara4 säger: det viktiga är att han är öppen för ny kunskap, och går att diskutera med. Och att han bryr sig om att jag mår bra. Och det är ett grundläggande krav, annars kan det kvitta.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2013-05-30 13:21 #8 av: SpurtAnne


Min sambo var normalkostare i över ett år efter att jag gått över till lchf. Nu har han börja med lchf han med. Jag har väl inte tjatat men om han till exempel blivit sjuk så har jag sagt lite skämtsamt att det är kolisarnas fel. Jag har förklarat hur bra jag mår och hur stark jag känner mig. Till slut ville han prova själv.

Jag tycker inte att det är nåt problem att leva med någon som man älskar bara för att de äter annorlunda men det gäller ju att båda kan acceptera att man tänker olika. Vi diskuterar inte vad som är rätt eller fel för det är helt onödigt. Jag tycker si och han tycker så. Det är ok. Man måste inte tycka samma om allt.

Han är även troende muslim och kommer från Marocco.

Han får ha sin ramadan och be och allt vad han gör. Det rör mig inte ryggen, så länge jag får leva som jag vill. Det går jättebra! Visst har vi medlat och diskuterat en hel del, speciellt i början, men nu har vi hittat en väg som fungerar riktigt bra.

Det jag har förändrat är att jag inte äter gris, vilket jag inte saknar och inte heller tror är nyttigt. Annars lever jag som vanligt. Det har nog varit mest han som fått anpassa sig vad gäller hans religion.

Anmäl
2013-05-30 13:32 #9 av: Angelfish

Så länge hen respekterar att jag äter LCHF så bryr jag mig inte om hur hen äter.

Anmäl
2013-05-30 13:32 #10 av: Suzanne56

Står i begrepp att börja dejta igen om någon intressant dyker upp men jag känner nog som TS att om de inte kan respektera mitt sätt att äta så får det vara. Det har tagit mig lååång tid att klara av att säga nej och inte f-n tänker jag ändra mig igen för en mans skull Djävlas!

Anmäl
2013-05-31 13:37 #11 av: Wildrat

Det finns väl puckon inom alla kosthållningar. Men jag håller med övriga, det som krävs är en ödmjukhet inför andra som din dejt saknade, TS. Bättre lycka nästa gång.

Anmäl
2013-05-31 14:01 #12 av: Lilltilda


Jag ser inga som helst hinder att leva ihop med någon som äter annan kost, men att på första dejten inte få respekt för mitt kostval skulle nog få mig att backa. Tänk om man skulle dejta en vegetarian och ta med denne på grillbuffé "för det är ju bara trams detta med att låta bli kött"? Tror att ytterst få människor skulle visa en vegetarian så lite respekt.

Snyggingen som jag dejtar sedan rätt lång tid tillbaka respekterar min kost och jag hans. Oftast är det inga problem, speciellt inte nu då jag äter mer liberalt än tidigare. När vi umgås äter vi lchf men han och sonen lägger till kolhydrater som de vill ha. Enda gången det är ett problem och han klagar är då han vill att vi ska beställa hem pizza och det inte går (Och nej, jag beställer inte pizza, äter upp bara fyllningen och lämnar resten. Det blir jag inte mätt på och anser dessutom att det är totalt vansinnigt att kasta bort mat), eller då vi är på skoterfjällsemestrar och vi måste packa matsäck för varje dag på fjället för det finns ingen vettig restaurang som serverar nåt jag kan äta.
Även jag tycker att det är besvärligt, men det är lättare för mig att acceptera än det är för honom.  

Anmäl
2013-05-31 14:17 #13 av: [Petronella Pip]

Jag skulle dragit öronen åt mig direkt, kvittar om han var helt rudis på LCHF eller ej, det tyder på en otrevlig personlighet som iallafall inte jag skulle offra en sekund mer på. Klipp direkt.

Anmäl
2013-09-25 16:43 #14 av: Rosenrot-76

En liten tanke som gäckat mig ett tag...

GladHjärtaBorde man inte starta en Dejtingform alla LCHF?HjärtaGlad

Det skulle bli betydligt enklare att hitta någon som har samma tänk runt kosten att utan att behöva argumentera hela tiden... 

Ibland kan det ju vara kul men inte hela tiden! Pustar

Vet man att man vill lägga om kosten för resten av livet,så att det inte är ett tillfälligt testande,så vore det ju onekligen lättare om man söker en partner,genom att man vet att man har ungefär samma grundtänk...

Det är ju en bra start!Glad

Det var bara en tanke som sagt...

Berätta gärna vad ni tycker!

Må så gott alla ! 

 

Anmäl
2013-09-25 17:40 #15 av: goliath


Enkelt. Be the spender. Då kan du köpa hur surt bubbel du vill! ;)

Anmäl
2013-09-25 17:41 #16 av: Mooniq

#14

Tja, en tanke så god som någon.. Glad 

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2013-09-25 18:04 #17 av: Effie

Det finns väl en singeltråd..nånstans. Och det fanns funderingar på att starta singel.ifokus (lätt missuppfattad som snigel.ifokus Glad). Men så långt som till dejtingförmedling kom vi väl aldrig..om vi inte räknar kryssningar och campingar och liknande, för där kan det väl tänkas hända nåt.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2013-09-25 20:48 #18 av: Jojomaja

#14

Jo, det vore smidigt med någon form av LCHF-dejtingvariant. Jag har sett en singeltråd här men den var ganska livlös. Jag förutsätter att de flesta är upptagna av de som hänger här på KiF. Om inte så ... Ja, jag är i alla fall öppen för förslag! Förlägen

#15

Jag är alltid the spender i normalfallet och brukar faktiskt inte låta mig bjudas av den enkla anledningen att man hamnar i en skev situation där man på något vis känner att man ska "betala tillbaks". Just det här var nog ett undantag och han är helt avpoletterad nu. Blev inte bra alls den där dejten. 

Anmäl
2013-09-26 10:31 #19 av: nyborjare08

Jag tycker att en sån "påtvingat rådgivande" attityd snarare visar hur personen är i andra sammanhang också, inte bara vad gäller maten. Nu är jag iofs gift så jag behöver inte dejta andra än min man Glad men en slags grundläggande respekt och ödmjukhet skulle vara a och o för mig. Visst, på en första dejt kanske nervositet och en önskan att imponera spelar in, men om någon är genuint intresserad så innebär det väl också intresse och respekt för en som person och ens personliga val.

Anmäl
2013-09-26 10:52 #20 av: Gia91an

Jag äter LCHF Och min sambo äter HCHF som vi brukar säga. Alltså min mat, men med tex potatis eller pasta till och det funkar bra för oss. Tur för honom att han har världens bästa gener typ! ;)

Förändrar inte relationen här alls. Om vi är lite småsugna så går mannen och hämtar brieost eller nått liknande för att stilla hungern, istället för mackor osv. 

Anmäl
2013-09-26 14:29 #21 av: Septima

Får jag dela med mig av en solskenshistoria på kärleksavdelningen? Jag har levt som singel ett par år. Eftersom jag fyllt 60 är det inte heller så enkelt att hitta en acceptabel man att leva med - de acceptabla är i allmänhet redan bokade eller söker sig till yngre kvinnor. Men jag trivs inte med att leva utan en man så jag gick med på en dejtingsajt för ungefär ett år sen. Några napp men inga som lockade mig (Förvånansvärt många betydligt yngre män hörde av sig, tänker de att en så gammal dam antagligen är ett enkelt ligg? Man kan undra. I synnerhet som de inte verkat ha reflekterat över min presentation i vilken klart och tydligt framgår att jag är en intellektuell person som helst vill lära känna en annan genom stimulerande skrivutbyte innan det kan bli aktuellt med "irl".)

Jag funderade om jag skulle skriva om min kosthållning men tänkte att jag ju inte ser den som en identitet.

Nå. För ungefär en månad sen fick jag kontakt med en underbar man som det bara "synkade" med redan brevledes. Så småningom träffades vi - vi åt middag på restaurang. Jag sade lite försiktigt att jag var lite krånglig med maten - att jag äter lågkolhydratkost, om han hört talas om det. Det visade sig att det gjorde han också! 

Självklart inget avgörande för fortsättningen (som ännu så länge är helt fantastisk. På alla plan. Visste inte att man i denna ålder kunde ha det häftigaste kärlekslivet framför sig...) Men ett gemensamt drag hos oss är förstås nyfikenhet och öppenhet för nya tankemönster, vilket kanske för just oss var en förutsättning för att prova LCHF. 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.