Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som är beroende

bulemi, det går att hetsa vad som helst

2013-05-23 22:14 #0 av: tililili

det går att hetsäta vad som helst

majonäs och ost stod på katastroflistan i eftermiddags

jag kan hetsäta knäckebröd eller morötter också.


jo jag mår bättre på detta, eller kanske mår jag bättre för att jag försöker äta lite mer regelbundet och äter mat istället för godis till frukost och lunch, jag vet inte.

övergångsbesvären med huvudvärk och trötthet triggar mig

Det funkar så länge jag är hemifrån, och nån dag så länge jag inte är för trött eller plugget för svårt. Då vill jag äta...

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga.

Det är lite jobbigt och jag behövde pysa ut det någonstans

Anmäl
2013-05-23 22:21 #1 av: Zepp

Jag tror att ju mer riktig mat man äter.. ju lättare är det att bemästra det hela.

För när man svullar godis och kakor så får man inte den näring som kroppen behöver.. vilket leder till andra och nya cravings!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2013-05-23 22:25 #2 av: Ary

Visst går det. Har du provat att experimentera med antal kolhydrater? När jag fick för mycket sug på lchf ökade jag kolhydraterna till 50-80 om dagen (räknar kcal då iofs) och då minskade faktiskt suget. Blir triggad ibland ändå men det blev dock bättre. För lite kolisar på mig gör att kroppen skriker förtvivlat efter dem. Inget raffinerat socker, bara morötter, lite knäcke och frukt tex.

Kostar ju inget att testa sig fram till det optimala, inte med saker som man triggar hej vilt på? Man kan ju alltid gå tillbaka till det man åt innan efter ett par dagar.

Anmäl
2013-05-23 23:09 #3 av: tililili

det stämmer absolut

för många år av ätstörningar har gjort mig helt skadad i huvudet.
mat är ångest, det är tröst, som blir ångest
det tar så mkt av min tid och jag mår så dåligt både psykiskt fysiskt med magproblem och nedbrytning av kroppen och viktuppgång

Ett jävla helvete

Jag är så rädd

Jag ska försöka igen, men jag är så rädd

Anmäl
2013-05-23 23:20 #4 av: Ary

Hoppas du hittar vad som funkar för dig. Låter inte så lätt för dig. Har du stöd, uppbackning av någon läkare eller dyl? Det går ju att ta sig ur men de flesta behöver nog lite hjälp på traven...

Hur mycket kolhydrater har du ätit förut på lchf?

Anmäl
2013-05-24 12:42 #5 av: nyborjare08

Jag tror inte att maten i sig är "problemet". Det bara tar sig det uttrycket. Jag tror som #4 att det vore bra med stöd i detta, någon att prata med.

Anmäl
2013-05-24 19:27 #6 av: Carinha40

hoppas det löser sig för dig.

Har själv varit i den sitsen, men en förändring skedde, först när jag fick barn, och mitt fokus hamnade på dem, och sedan när jag hittade en hobby jag älskar, linedance, och liksom bytte ett beroende mot ett annat.

du måste nog hitta din "frälsning" de som kan få dig att bli passionerad för något, så att det får ta över behovet att självmedicinera med mat

Anmäl
2013-05-25 01:49 #7 av: tililili

Jag började krångla lite smått med maten när jag var i 13 år åldern. kräktes ibland när jag tyckte jag ätit för mkt, försökte gå ner i vikt...hungrig övetåt lite och kräktes. Aldrig ngn riktig hetsätningen, men var jobbigt och ville sluta så slutade typ äta. 

Var sen riktigt träningsberoende ett tag. Tvingades att sluta träna och börja äta...till den grad att jag började kräkas igen.

Har sen dess träffat så många olika psykologer och läkare.

Haft bättre och sämre perioder, oftast blir jag sämre när jag går i behandling. Hatar doktorer och sjukhus och allt som har med detta att göra.

Men inser att eftersom jag bara var 13 år när jag började krångla med maten så har jag haft detta hela mitt vuxna liv. Jag har inte en aning om hur man hanterar jobbiga saker utan att blanda in mat.

jag är 22 i sommar

det är snart 10 år

det förstör mitt liv

Men hur hanterar man känslor och saker som är jobbiga?
Jag känner mig så hemskt ensam.

Anmäl
2013-05-25 06:52 #8 av: odjuren

Usch, de låter väldigt jobbigt för dig!! Hoppas verkligen att du hittar hjälp någonstans (hjälper dig själv har du ju redan börjat med :D) och att du får extrem stöttning från någon/några människor i din närhet, både vänner o familj och någon som antingen professionellt eller från någon som gått igenom något liknande!

Lycka till med ALLT!!!

Anmäl
2013-05-25 07:50 #9 av: Ary

Jag hade fortsatt leta efter en psykolog jag gillade, som funkade för mig. Skulle tro att det handlar som personkemi bland annat. Somliga dyvlar på människor saker och andra ger stöd och en liten knuff i rätt riktning.....

Anmäl
2013-05-26 21:15 #10 av: tililili

bor i uppsala nu, den enda ätstörningsvård de erbjuder är en form av gruppmöten, med viss del personliga samtal...men allt ska ju ske specifika tider, som inte håller med mitt schema. Pluggar.


Om ett par veckor åker jag hem till mina föräldrar, ska jobba fysiskt på gården hemma, och mamma och pappa kommer hjälpa mig så gott de kan.

Ibland är det ett helvete att var hemma, men pappa har tydligen gått upp i vikt så det har slutat äta kakor :P 
SÅ jag hoppas det kan bli bra :)


Men just nu är det bara helvetes helvete...ons, tors, fredag förra veckan funkade ok, men sen söp vi till i fredagskväll, sen dess har jag hetsat gång på gång på gång.
Jag är ätsugen, men allt känns skittrist, hetsar ändå, har ont i munnen pga alltihop och är livrädd för i morgon då allt som har med mat att göra känns trist, och inte vet vad jag ska äta :/ men ändå har ngn form av konstigt ätsug...

Anmäl
2013-05-26 23:49 #11 av: Framåt


Känner du till OA (overeaters anonymous och Faa ( food addict anonymous)? Där finner du andra i samma sits. Googla så kommer du till respektive hemsida.

För mig var det att äta för mig lagom med kolhydratar - inte för lite - samt utesluta alla mejeriprodukter , även smör som verkar fungera. Men alla matmissbrukare är olika och måste hitta vad som fungerar just för dom.

Jag har sedan många år tänkt att jag åtminstone inte ska vara överviktig och undernärd - pga. för lite näring i kosten.

Anmäl
2013-05-29 23:35 #12 av: tililili

har funderat på att gå dit, men inte vågat

Nu har jag kräkts varje dag hela veckan, jag har ont i munnen och mår piss, mest psykiskt men även kroppen tar ju stryk

Jag har ätit lowcarb på dagarna, men när jag äter middagen så tar suget inte slut, och jag har hetsat smör och ost och sen gått över på annat i ren uppgivenhet. 

omelett, massa ost och en del kött.

är så trött på maten och vet inte vad jag ska äta

idag kom jag hem sent, har sprungit vårruset, och hade ätit så jag var ganska nöjd på picknicken man fick där, men började äta när jag kom hem, och hade innan jag hunnit tänka ätit upp en chokladbar från påsen man fått.


sen spårade jag ur idag med

det där omedvetna ätandet är hemskt, triggat mig många ggr, är så van att äta jämt, hur byter man ut vanor?

Anmäl
2013-05-29 23:51 #13 av: [Camia7]

En liten fråga bara.. Jag har alltid undrat hur man kan gå upp i vikt av att spy upp maten? Man borde ju aldrig få i sig kcal eftersom det åker upp igen?

Anmäl
2013-05-30 09:02 #14 av: Ary

#12 Har du inte OA där du bor? Låter som om du skulle behöva typ en sponsor att prata med när det är jobbigt och svårt att stå emot.... Stöd där du finns med andra ord. Där kan man prata per telefon.

Har du testat 50 g kolisar per dag också nu?

#13 Du kan inte räkna ut att personerna behåller en del av maten uppenbarligen?

Anmäl
2013-05-30 09:21 #15 av: Sigrid1970


#12 Det låter som du behöver få lite hjälp att reda ut dina tankar. Du är väldigt hård mot dig själv.

Jag är inget som helst proffs på ätstörningar, men när jag ser vad du räknar upp i #12, så är det bara "godkänd" mat enligt LCHF.

"... omelett, massa ost och en del kött". Det är mat du håller nere blodsockret med. Mat du är snäll mot kroppen om du äter. Mat som , även om du inte upplever det just nu, har någon slags gräns för hur mycket du kan äta... Mat som läker dig, både fysiskt men också psykiskt, i och med att du kan släppa det dåliga samvetet.

Skulle det kunna vara möjligt att du läser in dig lite mer på LCHF (gärna på Kostdoktorn, så får du lite teori också) och sedan bestämmer dig för att våga prova fullt ut?

I början kommer du kanske att överäta, MEN DET GÖR INGET! Låt det gå ett par veckor och våga känna att du åtminstone ger kroppen vad den behöver och mår bra av. Kanske ge det en månad där du enbart håller dig till LCHF-mat, oavsett om du äter för mycket, för lite eller lagom, och sedan, när du förhoppningsvis känner dig tryggare med maten och lite av ångesten har släppt, bestäm då (och inte tidigare) hur du vill lägga upp dina matdagar för att få en balans som passar just dig.

Ta hjälp och stöttning av dina medsystrar och medbröder som finns här och som har tagit sig igenom ätstörningar.

Som jag skrev först, jag tycker du är onödigt hård mot dig själv, men jag ser också att du har en energi och en stark vilja att "nu jävlar får det vara nog". Eller? Det känns som att du är väldigt nära att ta tillbaka rätten till din egen kropp. Du ska bara hitta rätt metod. Jag tror att LCHF kan vara en sådan, utifrån vad jag läst om andra personer med tidigare ätstörningar.

Vad tror ni som har haft denna problematik om mitt förslag? Naivt eller möjligt?

Och du - stort lycka till!! Fortsätt gärna skriva!

Anmäl
2013-05-30 09:55 #16 av: MimLan

#13,14 Så enkelt är det inte. En kropp som spyr hela tiden är kroniskt stressad.  (För att ens bli bulimiker finns det redan en stressproblematik, kroppen reagerar starkt/fel på olika signaler.)

Stress kostar oerhört på kroppen. Det handlar inte om kalori in och kalori ut.

Anmäl
2013-05-30 22:44 #17 av: tililili

Tack 

Jag försöker hålla mig till den där "bra" maten, men har så svårt att sluta, och så ger jag upp och äter annat, klarar dagarna rätt ok, men kvällarna har varit hemska.

Äter dock en del mjölkprodukter så tror inte jag äter allt för lite kolhydrater heller.


Men tröttnar på riktig mat.

Suget att äta finns kvar hur mätt jag än är, för det sitter bara i huvudet, och riktig mat får man inte i sig hur mkt som helst, eller ja, jag kan ju få i  mig enorma mängder av kött och fett med, men mår så dåligt sen att jag inte orkar behålla det.


Ikväll skulle jag försöka vila lite för jag har tenta i morgon, så skulle sluta plugga och ta det lugnt, men jag vet inte, jag kan inte ta det lugnt, jag har inte ro i kroppen, men jag orkar inte göra ngt. Jag orkar inte gå ut och gå, och orkar inte vara kreativ, men är inte riktigt sovtrött heller...vet inte vad jag ska ta mig till i dessa situationer. Har inge ro i kroppen.


Jag ska snart flytta hem till mamma och pappa över sommaren, jag vet inte om det kommer bli bra eller hemskt.

Men jag behöver ett bryt nu i vart fall. Och mamma och pappa vill hjälpa mig. Men har mått riktigt dåligt där hemma med också i perioder när jag var yngre, så huset är lite otäckt.

När jag var lite, när jag var 13, bestämde jag mig en dag för att jag inte ville kräkas längre, och slutade, jag åt helt enkelt inte så mkt så att jag kunde kräkas. Jag önskar jag kunde igen. Även om jag blev sjuk åt andra hållet då, men hellre det, för det kan man berätta om för folk och slipper vara så fucking ensam.

Jag törs inte gå till OA, jag vet inte vad som är så otäckt, men jag känner panik av tanken?! 

Anmäl
2013-05-31 08:28 #18 av: nyborjare08

Kan du börja med att söka samtalsstöd, istället för OA (än så länge)? Det finns ju möjlighet att ringa och prata med någon anonymnt om du tycker att det är jobbigt att ringa vården direkt. (för det krävs ofta att man är frisk/stark för att orka kräva den vård/stöd man har rätt till i vården, hur paradoxalt det än låter!)

Jag tror att du behöver börja där, att hitta någon du litar på som kan stötta och hjälpa dig så att du sen kan orka och våga söka det som fungerar för dig.

Jag tror att problemet inte sitter i maten, det sitter i din inre dialog, hur du ser på dig själv, och tar sig uttryck genom hur du förhåller dig till mat. Som #15 skriver: Du är väldigt hård mot dig själv.

Känner med dig!!

Anmäl
2013-05-31 14:18 #19 av: Framåt


Hoppas du vet om att Oa och Faa har telefonmöten. Då behöver man inte gå dit alls utan bara lyssna. Tider och tel.nr står på hemsidorna.

Anmäl
2013-05-31 16:54 #20 av: [Elsyann]

Det verkar som om du har det riktigt tufft! Känner så väl igen mig i tankarna om att inte ha någon vana av att hantera jobbiga situationer (eller bra heller för den delen!) utan att blanda in mat (eller självsvält). Jag missbrukade mat i mer än tio år och har haft långa perioder av anorexi och bulimi. Det har inneburit terapi, läkemedel, LPT-inläggningar, tvångssondning, behandlingshem och långa vistelser inom slutenvården. Nu är jag sedan ett halvår tillbaka helt symptomfri och lever ett riktigt bra liv!

Den viktigaste faktorn för mitt tillfrisknande var att börja tillämpa ACT (Acceptance and Commitment Therarpy), själv och med hjälp av min psykolog. En annan faktor har varit måttlig LCHF-kost och lustfylld träning. För mig var OA helt uteslutet eftersom jag inte tror på deras metod, däremot såg jag till att komma med i en självhjälpsgrupp via Anorexi/Bulimi-kontakt och det har underlättat att kunna prata av sig med andra drabbade.

Jag har inga supertips att komma med, men ACT har verkligen hjälpt mig att förhålla mig till mitt liv och min ångest på ett helt nytt sätt. Det finns flera bra böcker översatta till svenska och utan ACT tror jag inte att LCHF hade kunnat hjälpa mig, för mig handlade problemen om så mycket mer än själva maten.

Jag hoppas verkligen att även du blir frisk och att du får tillgång till vård som passar just dig. Det finns mer och bättre hjälp att få inom psykiatrin, problemet är bara att man som patient allt för ofta får tjata till förbannelse för att få den...

Anmäl
2013-06-18 20:11 #21 av: CatDeLuca

Jag är precis i samma sits. Sedan 13 år har jag varit sjuk och det är så hemskt att inte känna sig nöjd hur man än gör. Allt går att hetsäta, det spelar ingen roll. Folk säger att man blir mätt på fett men det funkar inte ett piss. Överäter också majonnäs och smör och har verkligen, precis som du, pajjat huvudet totalt. Jag tror ändå att det finns ett sätt för oss att bli friska. Vad är det för behandling du går i uppsala?

Jag försöker komma in på en behandling i Sollentuna. Capio Aneroxi-center. De accepterar dock inte att jag vill ha sockerfri kost.. Jag förstår inte varför de nekar mig det när jag är sockerberoende.. Vet inte hur det ska gå. Allmänt nervös nu och hoppas att jag kommer hitta en väg..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.